Nattvandring
Datorn är fortfarande stendöd, men vi lever på hoppet. En datorkunnig kollega har lovat att hjälpa mig undersöka åbäket, så jag ska kånka med mig hela lådan till jobbet idag och hoppas att han kan hjälpa mig. Vi tänker inte bry oss om att reparera eländet, den är såpass gammal, men vi hoppas innerligt kunna rädda bilderna som är i den. Håll tummarna för oss!
Det har blivit fantastiskt varmt ute, det är en njutning att kunna tassa runt barfota på uteplatsen, att slippa ha tunga jackor på sig och att kunna ha fönster och dörrar öppna på vid galvel. Idag blåser det dock rätt kraftigt, så jag får vädra lite försiktigt.
Maken har fått ett intressant ryck. Han skall åka till Ullared och gå på GeKås ikväll. Själv. Utan sin fru. Tydligen tar det för lång tid och blir för dyrt om jag följer med. *host host* Det är han som är shopparen i vår familj, jag hittar nästan aldrig kläder där nere. Vi får väl se vad kalaset går loss på... Idén föddes när vi var i en babybutik i söndags och tittade på en ny stol till Sanna. Tripp Trapp-stolarna går ju loss på tvåtusen med bygel och dyna. Inte för att vi behöver bygeln, men förhoppningsvis kommer det ju fler barn så småningom. På GeKås finns det en kopia för sjuhundra, redan där har ju resan betalat sig. Sen har elvispen pajat också. Först tänkte vi åka ner imorgon, onsdag, men tänkte att det kanske är rätt mycket folk därnere då. Visst hade jag velat åka med, men jag tror han ser lite fram emot att få gå där och strosa själv och få lite egentid och det unnar jag ju honom verkligen. Sannapanna får vara hos mormor under tiden och jag får jobba... Inte helt rättvist.
Imorgon skall har Sanna tid hos tandläkaren för salivprov. En onsdag halv elva är ju en rätt idealisk tid, jag är ju ledig och det är innan lunch och tupplur. Om det nu inte vore så att den här mamman är så maniskt skräckslagen för tandläkaren. Den förstående maken har dock lovat att sluta tidigare från jobbet så han kan gå dit med henne, för jag vill ju inte överföra min skräck på henne. Han är en klippa, min karl.
I söndags hade jag bjudit hem en av gymnastiklärarinnorna på jobbet på middag. Det var jättetrevligt. Sanna, som brukar vara rätt så reserverad mot folk hon inte känner (och ibland också folk hon faktiskt känner), tittade på henne i ungefär trettio sekunder och sen var det full fräs. Hon skulle visa sitt rum, sina pussel, de skulle leka och laga mat och spela kort... Jag har aldrig sett henne vara så öppen mot en främmande människa förut, det var helt fascinerande. Vår gäst ställde snällt upp och lekte och låtsades bränna sig på leksaksspisen och pusslade, det var hur kul som helst. Jag undrar vad det var som gjorde att Sanna accepterade henne så lätt? Hon är visserligen ganska ung och har en behaglig röst, det kanske är allt som behövs. Kul var det iallafall!
Fy vad seg jag är idag! Jag hade tänkt att baka bröd efter min morgonpromenad, men jag är så tung i benen och fötterna känns jättesvullna. Jag handlade lite på vägen inför kvällens jobbmiddag och när jag kom hem plockade jag med disken och ställde iordning litegrann, men sen har jag slappat i sängen med en bok istället. Jag får väl baka bröd imorgon då. Jag tror jag måste dricka mer vatten och se upp med saltet. Vattnet på jobbet smakar illa och blir inte kallt ur kranen, så jag dricker mycket vichyvatten där och det är ju en del salter i det. Får nog skära ner lite. Men det måste ju ändå vara bättre än att dricka läsk...
I helgen var vi och lämnade blod också. Det känns bra att göra det och det är så trevligt på blodcentralen Droppen i Nordstan. Om du inte är blodgivare föreslår jag att du får ändan ur vagnen och börjar med det! http://www.geblod.nu/blc.aspx?PageId=328 Det är akut blodbrist i Göteborg!
Sanna var jätteduktig medan vi var där. Vi turades om och hon fick vara med och titta vad vi gjorde. Det är lika bra att hon lär sig se det som något naturligt. Kanske vill hon också bli det när hon fyller arton. Det var då jag började, så det blir tio år i år!
FAN FAN FAN!
Sol ute, sol inne....
Igår hade vi ett rejält pass på dansen, vi var lite trötta och möra allihop, men det blir väl så när man inte hunnit vänja sig vid värmen och tänker på att dricka ordentligt. Imorse kändes benen som bly och trots solen tog det lite emot att ta den där promenaden. Jag gick bort till torget, köpte fler ägglossningstester på Apoteket (nix, hönan värper inte än) och sen gick jag in på Hemköp och köpte en halv grillad kyckling. Väl hemma igen tog jag ut lite dinkelfrallor på upptining och städade upp litegrann, sprang ett varv med dammsugaren. Gjorde en balja köttfärssås till min familj att ha till middag ikväll och sen, vid tolvtiden, tog jag egentid utan att skämmas. Jag gjorde två stora kycklingmackor med bacon och tomat, tog en flaska isvatten, en bok och parkerade i hammocken. Solen hade precis kommit över taknocken och hammocken hade den där perfekta solvarma känslan, men utan att vara stekhet eftersom vi har en markis på den. Åt mina smörgåsar och njöt av boken och gissa vad jag gjorde sen? Jag gungade upp lite fart, lade mig tillrätta.... och tog en tupplur! Ord kan inte beskriva hur skön denna tupplur var. Det stilla gungandet, en lätt bris, solen som värmde fötter och händer. Ett enstaka fågelkvitter, i övrigt tystnad. Inga sågar, inga bilar, varende unge i området var i skolan eller på dagis. Hade jag testat är jag säker på att jag hört en såpbubbla säga plopp när den gick sönder!
It's a good day to be alive my friends!
Jag kunde!
Sedan åkte vi till Blomsterlandet istället och där fick vi tag på röda rosor. Hem till mig igen och ut på uteplatsen i solskenet där vi småpratade och förberedde blommorna.
Jag började binda lite smått och kände mig rätt så nöjd med resultatet. Halvvägs stannade jag upp och konstaterade att vi hade tärnbuketterna färdiga. 
Sedan fortsatte jag, runt, runt, och resultatet blev faktiskt över förväntan med tjugo röda rosor och nio vita rosor samt lite brudslöja. Till den riktiga buketten i augusti skall det även vara något grönt runt som ramar in det hela. Antingen så köper vi salalblad eller så tar vi något grönt från naturen. Lisa var nöjd med resultatet så det verkar som att jag kunde iallafall!När vi var nöjda med buketten åkte vi hem till Lisa för att prova blommorna tillsammans med klänningen, den var otroligt vacker. Jag tog en bild, men den kan givetvis inte publiceras före bröllopet. Så här blev buketten iallafall:
Och här är den vackra bruden, utan brudklänning dock: 
Nu ska jag bara lära mig att göra en corsage till brudgummen också...I övrigt har helgen varit lugn, träffade mormor och morfar igår. Mormor följde med och tittade på skor, det bidde inga till mig givetvis, men mormor köpte ett par gympaskor och ett par gummistövlar till Sanna. Sedan åkte jag och Sanna med mormor och morfar hem, för morfar behövde hjälp med datorn. När vi kommit hem igen tog jag och lillan en tupplur och efter det åkte lilla familjen och handlade mat. Det ekade rätt tomt i skafferiet så det var skönt att få det gjort. Sanna är jätteduktig och körde en egen liten vagn som hon fick lägga varor i. Vid grönsakerna får hon lägga upp påsarna på vågen och sedan trycka på rätt knappar, hon är väldigt stolt över det. Grillning till middag och tidig kväll, sånt är livet hos de här festprissarna.
Imorse var maken iväg och spelade frisbeegolf och ikväll har han spelat pingis. Fem poäng på en dag, det är lite orättvist! Sanna vägrade lur idag på dagen med pappa, så halv sju kom det ett litet ynkligt: Mamma, Sanna sömnig... En stund senare gick vi upp och tjugo över sju sov damen, ovanligt tidigt för att vara henne med andra ord.
Sanna sjunger mer och mer nu, det är underbart att höra. Men givetvis gör hon det inte på kommando, så jag har ännu inte lyckats filma det. Sångerna hon sjunger är "Blinka lilla stjärna", "Bä bä vita lamm" och "Liten båt blir ofta våt". Idag har hon också försökt ringa Benjamin så hon saknar nog sin pojkvän litegrann... Annars leker hon ofta att hon ska gå och hälsa på sina kusiner, Anna och Emrik. "Mamma ledsen, Sanna ledsen" är också en favoritlek samt att hon låtsas ramla ner från soffan så jag ska dra upp henne, "Mamma rädda" heter den leken. Att leka med PlayDoh är också otroligt populärt, delad etta med pussel. Jag gillar att hon tycker om kreativa lekar, det borgar för mycket pyssel i framtiden!
Det är inga måsten den här veckan, det känns skönt. Bara härlig dans imorgon, och på onsdag ska jag försöka följa med Lisa till stället där bröllopsfesten ska vara så vi kan planera dekorationerna till lokalen.
Nu ska jag gå upp till min familj och slötitta lite på The Bourne Identity. Har sett den två gånger redan tror jag, men det är bara bra, för då behöver jag inte koncentrera mig!
Godnatt och trevlig vecka och här kommer en bonusbild på en artist djupt inne i sitt skapande:
Stiltje
När jag kom hem idag hade jag köpt med mig mat från kvarterskrogen. Efter maten skickade maken ut mig och lillan i solen på uteplatsen där vi planterade en herrans massa blommor i våra utekrukor. Maken kom nämligen hem tidigare i onsdags, så då åkte vi och shoppade loss på Blomsterlandet. Mängder av penséer, murgröna, lavendel, afrikanska margueriter och taklök pryder nu uteplatsen. Två krukor skall ställas på framsidan också, och jag har sparat några penséer att sätta i min välkomstkorg också. Den hade nämligen vält förra helgen och eftersom jag var i tvivelaktigt skick så tog jag inte tag i det då. Sen har det bara blivit liggande tyvärr. Medan jag och lillan sölade med lecakulor och jord i den varma vårsolen så städade maken inne i huset. Han vet vad jag behöver, min gubbe.
På söndag skall jag träffa Lisa. Vi ska ge oss ut och köpa blommor och sedan provgöra hennes brudbukett. Jag är övernervös och undrar om jag inte tagit mig vatten över huvudet. Men det är det som är bra med att vi provar redan nu. Blir det inte bra finns det fortfarande gott om tid att vända sig till en riktig florist. Men det är en enorm ära att bli tillfrågad och jag vill verkligen att det ska bli bra. Röda och vita rosor samt något grönt är planen.
Jag har anmält mig till en blomsterkurs när det är Trädgårdsdagar på Liseberg. Jag gjorde det för två år sedan när Sanna var nyfödd och det var jätteroligt. Det är bara en liten kurs, men ska jag göra en brudbukett gäller det att öva!
Den här gjorde jag förra gången:
Imorgon är det gårdsstädning. Det blir maken som får gå ut, jag och Sanna åker till stan och äter frukost med mina föräldrar. Jag kan ändå inte göra så mycket nytta på en städdag. Kanske tar jag en titt på skor också!
Godnatt!
Lite sent men.....
Kan inte mms-blogga längre...
Den ena är en bild av Sanna och mormor när de tittar på hästar och den andra är en bild från maken igår när han och Sanna var ensamma hemma och lilltjejen var väääldigt busig.
Så här stod det i ett sms jag fick igår medan jag var och dansade:
~Sanna stod jättesnällt och diskade. Efter några minuter kommer Sanna och säger: "Pappa, Sanna sölat..." "Har du sölat lite?" "Sanna sölat mycket..." Då gick pappa med oroliga steg ut i köket, och jovisst, vår dotter vet skillnaden mellan lite och mycket...~
Tydligen så hade fröken fått tag i flaskan med diskmedel, det var vatten och skum och stora fläckar grön yes över hela golvet... Så det var bara för den ömma fadern att ta tid skursvamp och mopp och torka upp det. Han försäkrade mig att han inte hade blivit arg, det var ju faktiskt han som lämnat henne oövervakad... Mest var han nog så glad att se henne efter sin bortavaro att hon kunde komma undan med nästan vad som helst.
Ikväll är det jobb som vanligt och min vanliga tisdagskollega sviker mig. Jag får jobba med hans bror istället, och för att undvika pizzaträsket tar jag med mig grejor till en kycklinggratäng. Jag ska testa att göra den på fullkornsris. Egentligen ska det vara jasminris, men då kan det lika gärna kvitta tycker jag. Fokus på hälsan!
5 poäng redan den här veckan förresten. Två igår från dansen, 1 poäng imorse för promenaden till dagis, och två till efter dagis för en långpromenad på 50 minuter. Heja mig!
Tonåring...
Jag känner mig som en tonåring. Jag skäms så in i bomben. Hämtade min väninna vid bussen i fredags och när vi kom hem öppnade vi en flaska vin. Drack kanske ett och ett halvt glas, det fanns gott om vin kvar i flaskan när vi åkte in till stan. Tog en drink i väntan på maten, tog ytterligare en lite senare. Såg "27 dresses" och nyktrade till hjälpligt. Gav oss ut på stan för att hitta någonstans att dansa men kände oss lastgamla bland alla översminkade tonårstjejer så vi gick in på Dubliners och tog ytterligare en drink innan jag ringde min kollega som skulle köra oss hem. Var hemma runt ett och tog en kopp thé innan vi gick och lade oss. Kunde inte sova, hade frossa och mådde illa. Vid fyra blev det returmiddag och sen kunde jag sova litegrann. Vaknade vid nio, mådde fortfarande risigt, men gick ner och gjorde en kopp thé till och hämtade tidningen, tog upp den till sängen. Då vaknade väninnan och kom ut från gästrummet. Gjorde en kopp thé till henne också och vi satte oss båda i min säng och skulle läsa tidningen. Jag dåsade av till och från och fick sen rusa ut på toaletten för returthé och den ynkliga klyftan clementin jag lyckats pilla i mig. Skytteltrafik till och från badrummet hela morgonen och vid tolv kom min ängel hem. Var inte i skick för ensamtid med pigg unge, fick patetisk och ynklig ringa mamma och ödmjukt fråga om hon kunde komma över. Sen åkte väninnan hem och jag var ensam med Sanna. Vi gick upp och lade oss och stumpan somnade. Själv hade jag kramp i magen och låg mest och njöt av att ha henne hemma. Mormor kom och lillan vaknade, lycklig över att se sin älskade mommo, De lekte glatt hela eftermiddagen medan jag låg och tyckte synd om mig själv i sängen. Vid fem släpade jag mig ner och höll dem sällskap, fram mot sju kunde jag få i mig Imodium och två alvedon. Efter en stund släppte det värsta och jag kunde pilla i mig ett par smörgåskex och dricka lite thé. Morfar kom förbi och vid halv nio åkte de hem. Lillan och jag gick upp till sängen, hon somnade strax före tio och jag försökte se färdigt CSI Miami men misslyckades. Sov fantastiskt gott och gosigt tillsammans och vaknade inte förrän nio. Då kände jag mig nästan bra igen så vi gick ner och åt frukost. Lekte och gick ner och duschade. Sanna plaskade i baljan medan jag pratade i telefon och då fick jag höra henne sjunga ordentligt för första gången, både "Blinka lilla stjärna" och "Ja må han leva", mammahjärtat brast nästan av stolthet. Åkte till mormor och morfar på eftermiddagen, lekte och åt lunch. Tog en promenad upp till travet för att titta på hästarna, lillan var i sjunde himlen. Hon somnade och vi gick på promenad. Lekte ute och fick sedan middag. Lekte lite till, fick höra den fruktansvärda nyheten om Englas öde och åkte sedan och handlade. Kom hem, åt kvällsmat, gick och lade oss. Helgen till ända och stoltheten med den.
Diskuterade med mamma om lördagens pinsamma skick. Har aldrig förr blivit så sjuk av alkohol, och jag borde verkligen inte ha blivit så dålig av tre drinkar och ett och ett halvt glas vin utspritt på sex timmar, även om jag nästan aldrig dricker. Sista drinken var dock en rom och cola, något jag aldrig druckit förut, och mamma berättade att hon inte tål rom, hon får frossa och värk i kroppen... Kanske kan det vara något liknande för mig? Man kan ju iallafall hoppas att det låg lite mer bakom än bara vanlig bakfylla.
Såg lite på tv hemma hos föräldrarna idag, ramlade över ett program där föräldrar med problembarn får komma till ett hus där de övervakas dygnet runt av kameror och en psykolog. Där skall de stanna i sex dagar och få alla sina problem lösta. Jag grät nästan när jag såg det. Tre familjer befann sig i huset. Den ena hade problem med den treåriga dotterns pappighet, mamman kände sig oälskad. Deras problem verkade kunna lösa sig. Sedan fanns det en familj med en två och ett halvtårig pojke som vägrade äta mat, han ville bara ha kex, macka och kakor. Han hade en storasyster som var raka motsatsen. Intressant, tänkte jag och tittade vidare. Psykologens lösning var ett belöningssystem med klistermärken och efterrätt till den som åt sin mat och skötte sig vid bordet. Duktiga barn skulle hyllas och olydiga ignorerades. Jag mådde illa av att se dottern få glass men inte sonen, och efter maten skulle alla gå fram till väggen där belöningslapparna satt. Stackars barn. Jag trodde att jag skulle lära mig något, men jag såg bara smärta och ångest hos ett barn som blev antingen pressad eller ignorerad.
Den tredje familjen bestod av en ensamstående mamma och en treårig son, där sonen hade ständiga vredesutbrott, ville sova hos mamman och som hade napp. Det första mamman fick göra var att ta bort nappen och ignorera pojken när han var ledsen och ville kramas. Sen skulle han sova med hjälp av en skrikmetod och utan napp, båda på en gång. Det lyckades visserligen efter en stund, men sen kunde jag inte titta mera utan stängde av tv:n.
Jag förstår att föräldrar blir desperata när de är fast i ett beteende de inte kan bryta. Gud vet att jag funderat själv ibland på om jag gör rätt eller fel. Men i min värld tröstar man ett ledset barn och kopplar inte mat till stress och orättvisa. Vem vet, jag kanske har fel. Men så länge det går emot min instinkt så gör jag det inte.
Slutligen tänker jag på Englas familj och på vad den stackars flickan fick genomlida sina sista timmar i livet. Jag hoppas att rättssystemet äntligen inser att man måste ta ansvar för sina handlingar med vård och kännbara straff och att man inte kan fortsätta att släppa ut individer i samhället som har uppenbara problem.
What a difference a night makes....
...six undisturbed little hours....
Vad gott jag har sovit!!! Det var mycket på jobbet igår kväll igen, jag var hemma vid halv tolv. Släppte ut katterna och gick upp till sängen. Kollade på M*A*S*H och slösurfade, beställde lite grejor på Ellos. Släckte till sist lampan vid halv två och somnade som en stock. Sov helt ostört och vaknade tio minuter innan klockan ringde. Kan inte minnas när det hände sist! Kanske rentav att det aldrig har hänt! Solen strålade bakom rullgardinen, så jag dansade ner för trapporna och tog en dusch. Gjorde en proteinsmoothie och drack den i sängen medan jag såg på nyheterna. Eftersom det såg ut som vår ute strök jag mina nya linnebyxor och grävde fram ett par vita ballerinaskor ur garderoben. Gick på pigga, utvilade och totalt avstressade fötter till bilden och åkte till jobbet.
Det var löjligt lugnt på jobbet också, så vid ett åkte jag hem igen, jag skämdes nästan inte alls.
Så nu sitter jag och slösurfar i sängen, köpte en McD-lunch på vägen hem (det skäms jag för) och ska kanske rentav ta mig en liten tupplur innan jag hämtar min väninna vid bussen. Sen är det Girls Night Out!
(Det är egentligen en efit idag, men jag har tagit så tråkiga bilder så jag får se om jag fortsätter. Det kanske bli en "best of" i så fall!
Ha en skön fredag!
Good girl
Men det var faktiskt inte alls det här som detta inlägg skulle handla om. Det var bara när jag skulle skriva att jag tycker att jag varit duktig idag som min hjärna spann iväg åt ett annat håll. Igår kväll och idag har jag gjort riktig storstädning. Det började igår när jag var i badrummet och tyckte att avloppet under badkaret luktade illa. Så efter maten kånkade jag upp spann, skursvamp, grönsåpa, dammsugare och mopp och skulle storstäda badrummet. Tog bort fronten på karet och skurade undertill, rensade avloppet och hällde i klorin. Sedan skurade jag längs golvlisterna med skursvampen, tvättade golvet, handfaten osv. Men varför sluta där? Sen gav jag mig på resten av övervåningen. Vet inte hur mycket småbitar torkad lera jag dammsög upp i Sannas rum. Hon älskar verligen att leka med lera!
Idag efter jag lämnat Sanna gav jag mig på nedervåningen också. Plockade, dammtorkade, skurade... Jag körde till och med WC-anka i badrummet. Det är en sån sak jag är jättedålig på. Jag skurar givetvis toaletten ofta, men WC-anka är en sådan produkt som jag har, men som väldigt sällan används. Jag skurade till och med microvågsugnen! Men nu är huset fläckfritt och eftersom man och barn skall vara borta i två dagar kanske det kan vara så ett par timmar. Underbart!
Imorse upptäckte jag något otäckt. Jag gick in i Sannas rum för att hämta kläder till henne och såg något brunt och runt på golvet vid bollbassängen. Undrade vad det var eftersom jag dammsugit igår. Det var den största jäkla fästing jag någonsin sett! Den var så stor att den inte kunde röra sig! Och nu när jag slappade i sängen kom Figaro upp och jag tänkte att det var lika bra att känna igenom honom. Och då hittade jag en till! Lika stor! Är de ovanligt stora i år eller klappar jag mina kissar för lite? Fy fan säger jag i vilket fall som helst! Jag ska köpa det där nya fästingmedlet de annonserar på tv. Och skaffa en ny fästingplockare för svärmor har vår ute i Torslanda. De har otroligt mycket fästingar därute och vår tredje katt, Blixten, som bor därute, är en riktig fästingmagnet.
Fy vad fort den här morgonen har gått, det är ju strax dags att gå till jobbet. Jag vill inte! Jag vill vara hemma och slappa och njuta av mitt rena hem! Men imorgon ska jag smita hem tidigt och relaxa lite innan min väninna kommer. Sen är det middag, bio och tjejsnack som gäller!
Ha en bra dag!
Ny variant på tv-soffa
Ny variant på tv-soffa
En sån kväll!
Jag kom till huset redan kvart över tolv på dagen, tänkte jobba in några timmar och kanske gå lite tidigare på fredag. Hade en hel del pappersarbete som jag tog itu med. Vid tre åt jag en snabb lunch och fortsatte sedan vid datorn en stund till. Vid fyra satte jag och kollegan igång att arbeta, vi städade alla omklädningrum utom fyra, de sparade vi till vår slav som skulle komma vid sex. Efter städningen kollade vi igenom huset, hängde upp klisterställningar och lite sånt och sen gick vi ner till vårt pentry för att förbereda middagen. Det var kollegans tur att laga mat och det skulle bli Flygande Jacob. Jag hjälpte till att rensa kycklingen men sen kom det folk och ville ha hjälp så jag fick lite annat att göra. Samtidigt ringer slaven och säger att han kommer bli en halvtimme sen. Kollegan förbereder maten så långt det går, fram till gratinering, för klockan sex har vi ett möte med innebandyföreningen som har cup hos oss hela helgen. Innan dess satte jag en annan gren av organisationen i ett annat möte i vår möteslokal, hjälpte honom att kopiera papper etc. Så när klockan var strax efter sex satte vi igång med vårt möte och vallade runt de ansvariga i huset och förklarade hur saker och ting fungerade. Vi var färdiga med det vid sju. Samtidigt var chefen färdig med ett annat möte så vi stod och pratade en stund. Efter det tar kollegan ytterligare ett möte med informationsansvarige för cupen medan jag fixar lite annat smått och gott som behöver göras på en kväll. Halv åtta sitter jag vid datorn när kollegan kommer inrusande och hojtar: "Det ska vara en match klockan åtta!" Förvirringen är total, vi har inga uppgifter om en match och eftersom slaven fortfarande inte kommit så är rummen inte städade. Medan kollegan lämnar ut nycklar rusar jag ner till omklädningsrummen för att börja städa, kollegan kommer strax efter. Jag tror vi slår världsrekord i städning, det har aldrig gått så snabbt. Släpper in lagen i rummen och kilar upp i stora hallen för att se vad som behöver fixas där. Ingenting som tur är. När matchen äntligen är igång kommer slaven, två timmar försent. Vi sätter honom i arbete och gör färdigt maten. Klockan är nio innan vi kan sätta oss och äta! Trötta och mätta sätter vi sedan igång med kvällsarbetet, men vi gör ingen överdrivet stor insats. Flera gånger glömmer vi grejor och måste gå tillbaka. Klockan är nästan elva innan vi kan åka hem. Jag var så trött att kroppen bara värkte, det var underbart skönt att få gå och lägga sig i en varm säng och gosa med familjen.
Som tur är sov Sanna snällt och länge imorse så trots lite värk i kroppen känner jag mig ändå rätt så pigg. Vi får väl se vad vi hittar på!
Ha en bra dag!!!
Länkdags
Så här kommer länken, läs och njut: http://mom2my6pack.blogspot.com/2007/08/adventures-in-grocery-shopping.html
Nu ska jag gå och jobba! Eller nåt. Hej så länge!
Fanken också...
Ingen crosstrainer för mig med andra ord. Men när livet ger en citroner så gör man lemonad, som det gamla engelska ordspråket säger. Jag tar en promenad istället!
Bloggtorka
I lördags när vi skulle åka till Mölndal och släppa av lillan hos mormor och morfar innan vi skulle ut och äta middag hörde vi upphetsade röster när vi öppnade ytterdörren. Småungarna i området sprang exalterade omkring och ropade att det brann. När vi kom ut möttes vi av en enorm rökpelare bortanför taken. Vi tänkte att det var borta vid Stigs Center och maken sprang in och kollade GP's hemsida. Eftersom röken låg bort från oss ansåg vi det säkert att åka. När vi kom ner till motorvägen var vi visserligen längre bort, men så här såg det ut då:
En stor lagerbyggnad brann ner, men som tur var blev ingen skadad.
Sanna är som alltid underbar, det bubblar nya saker ur henne varje dag. I helgen som gick har hon ätit otroligt bra och det gjorde hon på dagis idag också. Även om det kanske bara är något tillfälligt så är vi glada när hon äter bra. Dagens nya ord är potatismos och lilla gumman.
Hon älskar att leka med sin Pippi-servis och ska servera te med socker och mjölk i tid och otid. Förra helgen fick hon lite riktigt socker och mjölk att ha i kopparna, men det slutade med att hon åt upp sockret och drack mjölken...
Det var en stor dag för Sanna i lördags, vi gick och hälsade på Fiffi Förgätmigej på Plantagen i Tagene. Hon var väldigt spänd och när Fiffi väl kom ut sken hon som en sol. Det var ju en hel del andra barn där, men hon vågade sig ändå fram och krama och klappa på Fiffi, med pappa tätt intill förstås. Det är nästan det enda hon har pratat om sen dess, att hon fått krama den stora Fiffi (för Fiffi var ju givetvis en utklädd människa, och lika lång som pappa).
Igår var fadder PH här och åt middag, det var trevligt. Vi har behövt bjuda hem honom i flera månader så det var på tiden att det blev av! Vi åt oxfilé och klyftpotatis penslade med grillolja och till efterrätt hade vi köpt spanska jordgubbar och hallon som var helt fantastiska! De smakade nästan sommar och det är ovanligt såhär års. Vi serverade dem med vispad grädde, glass och chokladsås.
Imorse snöade det igen, knappt hinner solen kika fram förrän det kommer mer snö. Det är ju för fasiken april, nu får det vara nog! Men här lade det sig åtminstone inte, det var betydligt värre inåt landet. Och även om det inte var direkt relaterat till snön så hade jag en funderare över kollektivtrafik imorse. Eftersom det är måndag så körde jag Sanna till dagis och skulle åka vidare direkt till jobbet. Här i Backa har de byggt om vägarna så att man måste stanna bakom bussen när de stannar vi hållplatserna för de har smalnat av vägarna. För passagerarna är det givetvis bra eftersom de inte riskerar att bli påkörda av stressade bilister när de går framför bussen för att komma över vägen. Men imorse fick en buss stopp precis på en sådan sträcka med trottoarer på vardera sidan och då är det ju tvärstopp. Turligt nog låg det en rondell strax innan, så när folk började fatta att de inte skulle komma förbi bussen så började de trixa och backa för att komma runt rondellen, så det var bara för oss att ta ett helvarv i karusellen och ta andra vägen till dagis. Eftersom vi kom precis när det hänt så rullade det på ganska bra, men jag kan ju tänka hur det såg ut tio minuter senare när kommande bussar inte heller kunde komma förbi. Tjugo minuter senare när jag lämnat Sanna stod det säkert femton-tjugo personer på busshållplatserna och väntade. Troligtvis blev de rätt sena denna morgon. Så det är inte alltid så smart att göra vägarna till busshållplatser...
Nu ikväll när jag kom hem från dansen sov Sanna redan. I röd Pippi-pyjamas och röd Pippi-mössa samt svarta strumpor. Hon hade insisterat på att ha strumpor på sig och när hon hämtat dem hade hon fått med sig mössan också. Jag får väl försöka lirka av henne den sen för den är i tjock fleece. Hon säger att hon är brandman när hon har den mössan på sig, och även om jag inte riktigt begriper var hon fått det ifrån så måste jag hålla med. Hon ser faktiskt ut som en brandman!
Maken har gjort en hjälte-insats i hemmet i helgen. Jag har inte gjort ett skvatt medan han dammsög två dagar i rad, plockade och fixade samt gjorde i princip allt till middagen med PH. Jag vet att jag kan låta pedantisk ibland, tro mig, det är det sista jag är, men ibland blir jag bara så less på alla grejor att jag stänger av helt. Då är det underbart att ha maken som tar tag i saker och ting. Han jobbar bäst på helger, men så har han också ett hårt jobb på vardagarna och jag ska försöka sluta vara så petig med saker och ting.
Träningsprogrammet gör faktiskt nytta. Jag vet att jag dömde ut det i början, men nu är det en morot som gör att vi tar tag i oss själva och tar en promenad istället för att dega i soffan hela kvällarna. Åtta poäng blev det visserligen bara förra veckan, men åtta är ju godkänt. Imorgon siktar jag på tre, ett poäng för promenaden till dagis och sen två poäng på crosstrainern. Det gäller bara att jag tar tag i mig själv!
Maken ska ju åka på skidresa på torsdag och kommer hem på måndag morgon. Jag har bestämt bio med en kompis på fredagen och frågade farmor och hon kunde tänka sig att ha Sanna natten till lördagen. Då föreslog hon att hon skulle hämta Sanna på dagis redan på torsdagen och ha henne från och med då istället. Jag sa nej och sa att jag tänkt ta ledigt torsdag kväll. Men ju mer jag tänkt på det desto mer lockande har det låtit, samtidigt som jag skämts när jag tänkt på det. Men alla jag pratat med har sagt att jag ska ta chansen att få lite tid för mig själv, så igår frågade jag svärmor om erbjudandet fortfarande gällde och det gjorde det. Så jag ska vara både man-och barnledig i hela två nätter. Kompisen ska visserligen sova över, men hon får sova i gästrummet, hihi. Åh vad jag ska breda ut mig!!! Det kommer antagligen vara så tomt att jag inte kan sova bara för det, det hade varit just likt mig!
Lekdag i Trädgårdsföreningen förra söndagen. Sannas busmin, den som oftast föregår en lång stund av "Mamma lessen, Sanna lessen". Ser ni hysset lysa ur ögonen?
Nu ska jag sluta pladdra, annars blir det här världens längsta blogginlägg, och då blir det bara jobbigt att läsa!
(Vår i Trädgårdsföreningen. Den finns därute och den är på väg!)
Lite mör
Huvaligen vad trött jag är ikväll! Långt pass på jobbet med mycket att göra, kom nyss hem men kan inte somna än. Var uppe tidigt med Sanna imorse och gjorde visserligen inte så mycket hemma innan jobbet förutom att röja upp lite. Jag vet att det knappt går att ha ett städat hus med en sjövild tvååring hemma, men jag blir dubbelt trött av att komma hem och se, inte bara leksaker över hela golvet, utan även utvalda delar av makens kläder. Hans jacka ligger till exempel på golvet mellan soffan och soffbordet. På soffbordet ligger en halväten macka och av någon anledning ligger det en gummistövel i trappan.Dessutom står gästtoaletten och rinner. Hade det bara varit Sannas grejor hade jag gjort en snabb röjning innan jag gick till sängs, men nu har jag bestämt att jag skiter i det, jag orkar inte med det just nu. Det får väl vara stökigt då. (Den där sista raden skriker jag just nu ut i mitt huvud, var glad att du inte är där inne). Det är märkligt vad sånt kan störa mig ibland, det är ju inte hela världen. Men när jag hållt på och städat på jobbet hela kvällen, rensat avlopp och skurat klister och skrapat duschar och tvättat golv, då vill jag för en gångs skull komma hem till ett hem som är i någorlunda gott skick. Men det är ju som sagt inte lätt att hålla efter den lilla vilden och maken har ju jobbat hela dagen. Snart är det ju helg och vi kan ta tag i det då istället. Dessutom ska maken och jag ut och äta på lördag, det blir en god oxfilé på A Hereford Beefstouw och då går det faktiskt inte an att gå och tjura över lite prylar på golvet. Men strunta i att plocka upp dem efter en lång kväll på jobbet, det kan man!
Godnatt!!
Krama gammelfarmor
Krama gammelfarmor
*snörvel*
Jag har tvivel
Någon norm har aldrig passat mig, jag har försökt men hela mitt sinne strävar emot och till slut har jag gett upp och lyssnat på mig själv istället för alla skall och måsten. Som sömn till exempel. Vi har provat skrikmetoder och femminutersmetoder och egna metoder men vi har gett upp efter två nätter för att vi inte har orkat, För mig har det känts fel och jag tror att maken gått på hur jag känner det. Således samsover vi och jag har varit jättenöjd med det arrangemanget. Jag sover bättre, jag tror att Sanna gör det med och jag hoppas att maken gör det. Men i helgen smög maken in kommentaren: Hon kommer aldrig vilja sova i sitt egna rum om hon får fortsätta att sova hos oss. Jag håller inte med om det, men jag tror ju också att det kanske kommer ta längre tid för henne att göra det än för andra barn. Sedan har han inte sagt något mer om det, och jag drar mig för att fråga. Jag vet inte om jag orkar ta ytterligare en kamp om sömn, särskilt inte nu när hon är mitt emellan att förstå och att gå på instinkt.
Sedan har vi maten, det är här jag lider mest, för Sanna äter inte gärna på dagis. Jag frågar visserligen oftast själv om hon har ätit, men ibland tar fröknarna också upp det, och oftast har hon ju inte ätit. Igår åt hon sex makaroner till exempel. Jag tar det jättepersonligt och känner mig som en usel mamma. Jag har aldrig tvingat henne att äta saker, och visst har hon samma smak som sin far, det har hon. Borde jag vara hårdare? Inte låta henne gå från bordet när hon inte ätit upp? Tvinga henne att äta grönsaker och frukt? Jag tror ju inte på det egentligen, men tänk om jag gör fel som inte är tuffare? Jag har alltid hoppats att hon ska upptäcka sådant själv och vilja ha för egen maskin. Men när hon inte äter på dagis och hon är petig med vad hon vill ha hemma så börjar jag undra. Maken skyller gärna på amningen och jag skyller kanske på honom för att han också är petig med maten. Amningen vet jag sticker i ögonen på folk, men jämfört med för några månader sedan så ammar jag väldigt lite, bara på kvällen och natten och ibland när vi sover middag tillsammans. Jag tvivlar på att det jag har är så himla mättande.
Jag har ju saker som jag är tuffare med själv. Tandborstning, kläder, hygien, inte slåss etc är jag stenhård med. Man kan väl säga att jag väljer mina strider. Men just nu undrar jag om jag är bestämd med fel saker. Tänk om jag redan har förstört henne?
Jag önskar att det här föräldrajobbet kom med en personlig coach...
