Jag vet att ni är där...
Inte för att det är sådär våldsamt viktigt, men det är faktiskt artigt att hälsa när man tittar in. Skulle vara trevligt med några fler kommentarer, för jag ser ju att bloggen blir läst... Bara en parantes sådär...
Idag har lilla familjen varit på utflykt till Varberg. Vi kom ner vid halv ett och det var sådär hysteriskt mycket folk så vi trodde aldrig att vi skulle hitta parkering. Till slut ställde vi oss på en villagata och förberedde oss på p-bot, men inget hände så vi hade väl tur idag.
Vi började med minigolf. Det ligger en fin bana alldeles nere vid vattnet och fästningen. Sanna fick egen boll och klubba och vi försökte lära henne hur man spelar. Men hon tappade tålamodet efter ett tag och spelade på sitt eget sätt, och det gick ju bra det med! Men vi hade iallafall koll på henne, hon gick aldrig in på andras banor eller var ivägen, till skillnad från en annan unge som helt plötsligt traskade in på vår bana och började slå, och vars föräldrar inte gjorde ett smack åt saken fastän de såg vad han gjorde. Vid ett tillfälle satte han sig precis vid utslagsplatsen just när Sanna skulle slå och då fick jag säga till på skarpen att han skulle flytta sig, för Sanna har ju noll koll på klubban och han hade ju kunnat få en smäll. Då först reagerade pappan och tog med honom bort, så man får väl hoppas att de fattade att man får hålla lite koll på sina barn...
Sedan gick vi upp till fästningen. Vi traskade runt ett tag och Sanna provsatt några kanoner. Vi försökte hitta något att äta också, men det var inte helt lätt. Sannas blodsocker höll på att slå i botten, så till slut fick vi tag på en tallrik spaghetti och köttfärssås till henne, men det var lite för sent, hon hade redan slagit över och ville bara sura. Jag lyckades få i henne ett par skedar till slut så hon klarade sig lite till. Sedan tog vi oss ner från fästningen och gick till korvkiosken i hamnen så jag och maken också kunde få i oss lite mat. Då åt hon lite pommes frites också, och sedan gick vi äntligen till den fina glassbaren som vi hade lovat henne att vi skulle gå till. Där åt jag och maken varsin Banana Split och Sanna fick en Busunge, dvs två kulor glass med ögon, näsa och mun av non-stop, öron av Ahlgrens Bilar, två kexrullar till armar och ett hjärtformat kex som hatt. Sanna var mycket lycklig.
Efter glassen tänkte vi åka Kustpilen, ett litet tåg som går från hamnen till Apelvikens Camping och tillbaka, men det var fullt. Istället tog vi en promenad ut på stan och såg oss omkring litegrann. Bland annat var vi inne på BR där Sanna provade ett antal solglasögon, men inget föll damen på läppen så det bidde inga brillor. När lite mindre än en timma hade passerat gick vi ner till tåget igen och fick plats den här gången. Det är ett fint litet tåg som går kustvägen i behagligt tempo. När vi var tillbaka i hamnen igen bestämde vi att det var dags att åka hem, och även om Sanna ville stanna längre så somnade hon rätt snart i bilen. Så det var en lagom dag ändå.
En korkad sak jag gjorde idag var att lämna mina kryckor i bilen, för jag ville inte hålla på och konstra med dem när vi spelade golf och så. Vi kan väl bara konstatera att jag betalar ett dyrt pris för det just nu. Hoppas bara jag klarar av att gå imorgon, för det är mammafika inne i stan och det vill jag ju gärna inte missa! Maken och Sanna åker ut till Torslanda ett tag, jag tror det står bowling på menyn för maken och hans bror. Sanna får leka lite med farmor och det tror jag hon tycker är kul.
Nu är det läggdags för längesedan! Godnatt!
Barn gör som vi gör
Maken och jag pratar ofta om att Sanna är så otroligt medveten om saker och ting. Dessutom räknar hon ut saker så vi nästan blir rädda ibland. Datorer är ju en sådan sak som vi inte tror att hon begriper sig på, men så observerar hon oss ett par dagar och sedan kräver hon att få försöka själv. Och hon kan! Bland annat är vi med på en spelsajt som heter www.shockplay.com där man antingen kan spela mot andra personer online eller spela själv. Jag är väldigt förtjust i att spela Mahjong där och Sanna har sett mig göra det. Ett annat spel är bowling och det är hon helt grym på! Jag fattar inte hur det fungerar, men hon står länge och siktar med musen och sedan slår hon ner käglor som om hon aldrig har gjort något annat.
Men det är inte bara med datorer hon förvånar oss. För ett par månader sedan stod jag inne på toaletten och sminkade mig innan jobbet. Sanna satt och tittade på mig ett par morgnar i rad, sedan frågade hon mig vad jag gjorde. Jag berättade att jag målade mig i ansiktet. När hon frågade varför visste jag inte riktigt vad jag skulle svara, så det blev något i stil med att jag gjorde det för att känna mig fin. Naturligtvis ville hon också sminka sig då, så hon fick en av mina gamla ögonskuggor och en borste. Hon borstade sig lite i ansiktet och sedan var hon nöjd. Men hon gjorde det varje morgon i flera veckor efter det. Och egentligen är det inte ett beteende som jag vill överföra på henne. Men det blir ännu lite värre. I lördags morse stod jag i duschen och Sanna kom in, släpandes på plastpallen jag har att sätta upp foten på när jag ska raka benen. Jag sitter även på den när jag ska hjälpa Sanna att tvätta håret, så jag antog att det var därför hon tog in den. Men icke. "Jag vill göra som du gör mamma, med foten här uppe!". Åh himmel, vad gör man då liksom? Men hon vet ju inte varför jag gör det, så jag tog rakhyveln, plockade bort bladet på den och gav den till henne. Hon drog den över benet ett par gånger och sedan var hon nöjd. När vi hade duschat färdigt gick vi upp på övervåningen och skulle ta på oss kläder. Jag har min vanliga rutin med sätta i linserna, smörja ansiktet, borsta tänderna och sätta upp håret. Sanna tittar på mig när jag smörjer in ansiktet och vill göra samma sak. Och hur ska jag tala om för henne att hon inte får om jag gör det själv när det inte är något skadligt. Så det fick hon ju göra. Men sedan ställde jag ansiktskrämen längst upp i badrumsskåpet så hon inte ska leka med den. Naturligtvis låter jag henne inte göra allt jag gör. Om jag skulle dricka alkohol (vilket jag nästan aldrig gör och definitivt inte i nuvarande tillstånd) skulle hon ju inte få smaka, men jag tänker på de andra sakerna som jag gör och som hon ser. Jag tänker ju inte på att jag gör det, det är ju gammal vana. Men om jag tänker på det så sminkar jag ju mig just för att känna mig lite finare, men jag vill ju inte att hon skall känna att hon inte är fin om inte hon sminkar sig! Men det är ju så sant som det gamla talesättet: "Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör."
Vi har levt lite campingliv här hemma idag. Vattnet försvann nämligen runt lunchtid. Det har kommit tillbaka några korta stunder, men sedan försvinner det igen. Mycket frustrerande, särskilt med den här gravidblåsan. Som tur var passade jag på när vi hade vatten för en kort stund och fyllde en hink med vatten så vi kan spola. Men man blir ju lite handikappad när man ska laga mat eller diska. Det är då jag är tacksam över att jag har dille på att ha vattenflaskor stående i kylen och att jag hade fyllt på dem imorse. Så vi slapp koka potatis i äppeljuice... Dessutom har jag alltid våtservetter hemma, det känns lättare att sköta hygienen på det viset. Maken var ute för någon timma sedan för att kolla hur det går med att laga läckan som uppenbarligen finns någonstans i området och de lovade att det inte skulle dröja alltför länge till. Men det är först när något är borta som man märker exakt hur mycket man använder det! Å andra sidan är det väldigt många människor som inte ens har tillgång till rent dricksvatten, jag tror att vi klarar oss en dag.
Det är makens sista semestervecka, och vädret fortsätter att vara genomuselt. För hans del alltså. Jag har inget emot det svalare vädret även om jag också tycker att det är tist med för mycket regn. Vi vet liksom inte vad vi ska hitta på, särskilt inte när min kropp är lite kinkig med att hänga med på saker. Vi har pratat om att åka till Varberg och spela minigolf och sånt, det blir kanske på onsdag då vädret verkar vara lite bättre tillfälligt.
I torsdags förra veckan åkte jag och en kompis från mammagruppen på Familjeliv till Norvalla Marknad. Det var trevligt trots att regnet öste ner. Jag köpte på mig ett lass strumpor till hela familjen, en t-shirt som det står bebis på i väldigt rosa bokstäver, ett litet set till bebisen samt en mössa med matchande sockar och små vantar. Det blev också bullformar, en rökt regnbåge, smörknivar och en chokladdoppad banan. Jag tror att det blev ett gäng saker till, men jag har glömt vad.
Nu är det dags för kvällsmat innan Dexter börjar! Godnatt!
Men det är inte bara med datorer hon förvånar oss. För ett par månader sedan stod jag inne på toaletten och sminkade mig innan jobbet. Sanna satt och tittade på mig ett par morgnar i rad, sedan frågade hon mig vad jag gjorde. Jag berättade att jag målade mig i ansiktet. När hon frågade varför visste jag inte riktigt vad jag skulle svara, så det blev något i stil med att jag gjorde det för att känna mig fin. Naturligtvis ville hon också sminka sig då, så hon fick en av mina gamla ögonskuggor och en borste. Hon borstade sig lite i ansiktet och sedan var hon nöjd. Men hon gjorde det varje morgon i flera veckor efter det. Och egentligen är det inte ett beteende som jag vill överföra på henne. Men det blir ännu lite värre. I lördags morse stod jag i duschen och Sanna kom in, släpandes på plastpallen jag har att sätta upp foten på när jag ska raka benen. Jag sitter även på den när jag ska hjälpa Sanna att tvätta håret, så jag antog att det var därför hon tog in den. Men icke. "Jag vill göra som du gör mamma, med foten här uppe!". Åh himmel, vad gör man då liksom? Men hon vet ju inte varför jag gör det, så jag tog rakhyveln, plockade bort bladet på den och gav den till henne. Hon drog den över benet ett par gånger och sedan var hon nöjd. När vi hade duschat färdigt gick vi upp på övervåningen och skulle ta på oss kläder. Jag har min vanliga rutin med sätta i linserna, smörja ansiktet, borsta tänderna och sätta upp håret. Sanna tittar på mig när jag smörjer in ansiktet och vill göra samma sak. Och hur ska jag tala om för henne att hon inte får om jag gör det själv när det inte är något skadligt. Så det fick hon ju göra. Men sedan ställde jag ansiktskrämen längst upp i badrumsskåpet så hon inte ska leka med den. Naturligtvis låter jag henne inte göra allt jag gör. Om jag skulle dricka alkohol (vilket jag nästan aldrig gör och definitivt inte i nuvarande tillstånd) skulle hon ju inte få smaka, men jag tänker på de andra sakerna som jag gör och som hon ser. Jag tänker ju inte på att jag gör det, det är ju gammal vana. Men om jag tänker på det så sminkar jag ju mig just för att känna mig lite finare, men jag vill ju inte att hon skall känna att hon inte är fin om inte hon sminkar sig! Men det är ju så sant som det gamla talesättet: "Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör."
Vi har levt lite campingliv här hemma idag. Vattnet försvann nämligen runt lunchtid. Det har kommit tillbaka några korta stunder, men sedan försvinner det igen. Mycket frustrerande, särskilt med den här gravidblåsan. Som tur var passade jag på när vi hade vatten för en kort stund och fyllde en hink med vatten så vi kan spola. Men man blir ju lite handikappad när man ska laga mat eller diska. Det är då jag är tacksam över att jag har dille på att ha vattenflaskor stående i kylen och att jag hade fyllt på dem imorse. Så vi slapp koka potatis i äppeljuice... Dessutom har jag alltid våtservetter hemma, det känns lättare att sköta hygienen på det viset. Maken var ute för någon timma sedan för att kolla hur det går med att laga läckan som uppenbarligen finns någonstans i området och de lovade att det inte skulle dröja alltför länge till. Men det är först när något är borta som man märker exakt hur mycket man använder det! Å andra sidan är det väldigt många människor som inte ens har tillgång till rent dricksvatten, jag tror att vi klarar oss en dag.
Det är makens sista semestervecka, och vädret fortsätter att vara genomuselt. För hans del alltså. Jag har inget emot det svalare vädret även om jag också tycker att det är tist med för mycket regn. Vi vet liksom inte vad vi ska hitta på, särskilt inte när min kropp är lite kinkig med att hänga med på saker. Vi har pratat om att åka till Varberg och spela minigolf och sånt, det blir kanske på onsdag då vädret verkar vara lite bättre tillfälligt.
I torsdags förra veckan åkte jag och en kompis från mammagruppen på Familjeliv till Norvalla Marknad. Det var trevligt trots att regnet öste ner. Jag köpte på mig ett lass strumpor till hela familjen, en t-shirt som det står bebis på i väldigt rosa bokstäver, ett litet set till bebisen samt en mössa med matchande sockar och små vantar. Det blev också bullformar, en rökt regnbåge, smörknivar och en chokladdoppad banan. Jag tror att det blev ett gäng saker till, men jag har glömt vad.
Nu är det dags för kvällsmat innan Dexter börjar! Godnatt!
Borås Djurpark
I fredags var alltså lilla familjen på utflykt igen, denna gång tillsammans med faster Kicki och Jörgen samt farbror Dole. Innan vi kunde ge oss ut på vägarna fick vi bege oss till stadshuset i Mölndal där jag lyckades snoka reda på en tjej som kunde hjälpa mig att stoppa min utbetalning av semesterdagar eftersom jag är heltidssjukskriven. Det lyckades till slut, men helt lätt var det inte. Jag kommer bli återbetalningsskyldig med ca 450 kr, men hellre det än hela beloppet. För även om man har pengarna så är det alltid surt att behöva betala tillbaka dem...
Sedan körde vi upp till Borås och mötte upp Kicki och Jörgen strax före elva. Det var strålande sol och följdaktligen smällvarmt. Jag gick där och vankade med mina kryckor och min stora svarta hatt på huvudet och jagade skugga. Det gick rätt så bra om än långsamt. Men ju längre in i parken vi gick desto långsammare gick jag, för det var ju givetvis inte bara fogarna som bråkade utan sammandragningarna blev tätare och starkare. Någonstans runt tigerhägnet damp Sannas blodsocker i botten och sen ville hon inte titta på djuren längre. Så lejonen, vargarna, lodjuren och sälarna gick vi bara förbi, det var mat som gällde. Eller ja, de andra tittade väl lite, jag var så långt efter dem att jag var tvungen att gå förbi för att hinna ikapp... Till slut hittade vi korv med bröd i närheten av pingvinerna och satt där och vilade en stund. Därifrån vindlade en backe förbi bland annat björnar och älgar, men stigen kom ner vid kiosken igen så jag bestämde mig för att sitta kvar och vila en stund. Tyvärr upptäckte Sanna halvvägs upp i backen att jag inte var med och krävde att få gå ner igen. Snälla farbror Dole följde henne tillbaka, och det var den vilan det. Som tur var låg det en lekplats alldeles i närheten, så vi gick dit. Men det innebar också att Sanna (och jag) missade björnungarna Björn och Benny som tydligen hade varit helt underbara och bara brottades och lekte. Enligt maken var detta det bästa i hela parken, men jag fixade bara inte att gå upp och ingenting vi sa kunde få Sanna att gå iväg utan mig.
När de andra hade kommit ner igen gick vi mot barnens zoo. På vägen gick vi förbi små traktorer som barnen fick köra och Sanna ville absolut göra det. Man fick sköta ratt och gaspedal själv och maken och jag var väl lite skeptiska, men det var klart att hon fick prova! Och en sån chaufför hon var! Maken fann nästan inte ord för sin stolthet och Sanna var rätt mallig hon med! Efter åkturen gick vi och klappade grisar och getter och sen var det dags för ponnyridning. Jag sa till maken att jag inte var i form att följa med, det fick han göra, så han ställde sig i kö med damen och satte på henne hjälmen. När det var hennes tur och maken satt henne på hästen tittade hon på honom och sa: "Ingen behöver följa med mig". Så maken blev kvar på plattformen och Sanna red iväg själv med flickan som ledde hästen. Jag var helt stum. Men det gick hur bra som helst och hon vågade till och med släppa sadelknoppen med ena handen för att vinka vid ett tillfälle!
Sedan var det äntligen dags att gå hem och promenaden från hästarna till bilen var nog det värsta med hela dagen. Det gick bara långsammare och långsammare och jag fick stanna för sammandragningar med ungefär tjugo meters mellanrum. De andra var framme vid bilen minst tjugo minuter före mig. På väg hem frågade maken om jag hade tänkt på något till middag. "Kan du trolla?" frågade jag vilket jag fick ett nekande svar på. "Då blir det hämtmat", sade jag och så blev det. Halv tio den kvällen däckade jag, sov till halv nio nästa morgon och var en zombie resten av dagen. Eftersom vädret var rätt okej åkte man och barn ut till Torslanda sent på lördagseftermiddagen för bad och blåbärsplockning och jag fick muttra omkring hemma själv. Det var rätt skönt faktiskt.
Söndagen gick i lika långsamt mak, även om jag gav mig ut på en egen liten utflykt och köpte en ny ansiktskräm och handlade lite mat.
Idag var maken iväg och spelade golf med Dole och Jörgen och Sanna fick åka till Liseberg med farmor, farfar och Kicki. Jag njöt av lugnet hemma, lagade makens favoritshorts som är mer hål än shorts och sedan målade jag äntligen bebisens byrå. Nu ska jag bara få tag på några fina knoppar till den och sedan kan jag börja tvätta upp bebiskläder. Jag tog mig också äntligen tid att baka bröd, ett fullkornsbröd i form som blev rätt okej. Lite hård skorpa bara men fullt ätbart. Jag har slarvat lite med diabeteskosten det senaste, så det lär bli bassning hos barnmorskan på torsdag...
Usch, det är inte min favorittid på morgonen att vara uppe direkt, men halsbränna och dålig mage har tvingat mig ur min sköna säng för en stund. Men jag fick iallafall tid att fixa med bilderna från Borås och skriva det här inlägget, så allt är inte av ondo! Jag hoppas att jag kan somna snart. Hej så länge!
PS. De sista bilderna av Sanna på traktorn och hästen är courtesy of Kicki och Jörgen. Vårt kamerabatteri tog slut! DS
Sedan körde vi upp till Borås och mötte upp Kicki och Jörgen strax före elva. Det var strålande sol och följdaktligen smällvarmt. Jag gick där och vankade med mina kryckor och min stora svarta hatt på huvudet och jagade skugga. Det gick rätt så bra om än långsamt. Men ju längre in i parken vi gick desto långsammare gick jag, för det var ju givetvis inte bara fogarna som bråkade utan sammandragningarna blev tätare och starkare. Någonstans runt tigerhägnet damp Sannas blodsocker i botten och sen ville hon inte titta på djuren längre. Så lejonen, vargarna, lodjuren och sälarna gick vi bara förbi, det var mat som gällde. Eller ja, de andra tittade väl lite, jag var så långt efter dem att jag var tvungen att gå förbi för att hinna ikapp... Till slut hittade vi korv med bröd i närheten av pingvinerna och satt där och vilade en stund. Därifrån vindlade en backe förbi bland annat björnar och älgar, men stigen kom ner vid kiosken igen så jag bestämde mig för att sitta kvar och vila en stund. Tyvärr upptäckte Sanna halvvägs upp i backen att jag inte var med och krävde att få gå ner igen. Snälla farbror Dole följde henne tillbaka, och det var den vilan det. Som tur var låg det en lekplats alldeles i närheten, så vi gick dit. Men det innebar också att Sanna (och jag) missade björnungarna Björn och Benny som tydligen hade varit helt underbara och bara brottades och lekte. Enligt maken var detta det bästa i hela parken, men jag fixade bara inte att gå upp och ingenting vi sa kunde få Sanna att gå iväg utan mig.
När de andra hade kommit ner igen gick vi mot barnens zoo. På vägen gick vi förbi små traktorer som barnen fick köra och Sanna ville absolut göra det. Man fick sköta ratt och gaspedal själv och maken och jag var väl lite skeptiska, men det var klart att hon fick prova! Och en sån chaufför hon var! Maken fann nästan inte ord för sin stolthet och Sanna var rätt mallig hon med! Efter åkturen gick vi och klappade grisar och getter och sen var det dags för ponnyridning. Jag sa till maken att jag inte var i form att följa med, det fick han göra, så han ställde sig i kö med damen och satte på henne hjälmen. När det var hennes tur och maken satt henne på hästen tittade hon på honom och sa: "Ingen behöver följa med mig". Så maken blev kvar på plattformen och Sanna red iväg själv med flickan som ledde hästen. Jag var helt stum. Men det gick hur bra som helst och hon vågade till och med släppa sadelknoppen med ena handen för att vinka vid ett tillfälle!
Sedan var det äntligen dags att gå hem och promenaden från hästarna till bilen var nog det värsta med hela dagen. Det gick bara långsammare och långsammare och jag fick stanna för sammandragningar med ungefär tjugo meters mellanrum. De andra var framme vid bilen minst tjugo minuter före mig. På väg hem frågade maken om jag hade tänkt på något till middag. "Kan du trolla?" frågade jag vilket jag fick ett nekande svar på. "Då blir det hämtmat", sade jag och så blev det. Halv tio den kvällen däckade jag, sov till halv nio nästa morgon och var en zombie resten av dagen. Eftersom vädret var rätt okej åkte man och barn ut till Torslanda sent på lördagseftermiddagen för bad och blåbärsplockning och jag fick muttra omkring hemma själv. Det var rätt skönt faktiskt.
Söndagen gick i lika långsamt mak, även om jag gav mig ut på en egen liten utflykt och köpte en ny ansiktskräm och handlade lite mat.
Idag var maken iväg och spelade golf med Dole och Jörgen och Sanna fick åka till Liseberg med farmor, farfar och Kicki. Jag njöt av lugnet hemma, lagade makens favoritshorts som är mer hål än shorts och sedan målade jag äntligen bebisens byrå. Nu ska jag bara få tag på några fina knoppar till den och sedan kan jag börja tvätta upp bebiskläder. Jag tog mig också äntligen tid att baka bröd, ett fullkornsbröd i form som blev rätt okej. Lite hård skorpa bara men fullt ätbart. Jag har slarvat lite med diabeteskosten det senaste, så det lär bli bassning hos barnmorskan på torsdag...
Usch, det är inte min favorittid på morgonen att vara uppe direkt, men halsbränna och dålig mage har tvingat mig ur min sköna säng för en stund. Men jag fick iallafall tid att fixa med bilderna från Borås och skriva det här inlägget, så allt är inte av ondo! Jag hoppas att jag kan somna snart. Hej så länge!
PS. De sista bilderna av Sanna på traktorn och hästen är courtesy of Kicki och Jörgen. Vårt kamerabatteri tog slut! DS
Regn
Ett oväder dundrar över mitt tak. Maken och Sanna är i Torslanda för att försöka laga min bil och jag passar på att vila upp mig efter gårdagens utflykt till Borås Djurpark. Mer om den trippen kommer senare. Under tiden tar vi lite pausmusik:
Traktor
Kolla varifrån!
Traktor
Godmorgon mamma!
Ibland förbannar jag min pysselådra, och framförallt att den verkar ha förts över till mitt barn. Bemärk att pyssel som verkar vara en god idé ibland inte är det. Som när jag shoppade loss Sannapyssel på Panduro för ett tag sedan. Förvisso hölls damen sysselsatt en stund en regnig dag, men jag fick ju ett brutalt uppvaknande ett par dagar senare när jag omilt väcktes av den här synen:
Fast jag blev ju pigg direkt förstås...
Men än har jag tack och lov inte blivt väckt av den här prinsessan:
Idag när det åter är mulet och regnigt har vi gjort pyssel inspirerat av Teletubbies: bubbelbilder. Det dyker ju upp klipp i Teletubbiesfilmerna där barn gör olika saker. I den här specifika filmen blandar barnen diskmedel, färgpulver och vatten i en burk och blåser sedan upp bubblor med hjälp av sugrör. På bubblorna lägger de sedan papper som bildar olika mönster. Sanna ville göra så imorse, men jag har ju inget färgpulver. Fast mamman tänkte en stund och sedan fick Sanna offra några färgkakor ur sin vattenfärglåda. Först mortlade vi färgkakan till ett pulver:
och sedan blandade vi pulvret med vatten och diskmedel: 
. Sen kom det roligaste - att blåsa bubblor med sugrör: 
. Men burken var för stor, så vi hällde över det i en mugg istället. 
Och sedan skred Sanna till verket. Det blev inte riktigt som på tv, jag tror vi hade för lite färg och för mycket vatten, men hon hade roligt iallafall, och det var ju huvudsaken! 
I måndags åkte lilla familjen plus makens lillebror till Badhotellet i Fredrikshavn. Sanna var jätteduktig på båten, medan jag blev sjösjuk. Men det var inget som inte en postafen och en halvtimma på däck inte kunde fixa! Sedan badade vi ett par timmar och så tog vi snabbfärjan hem igen. Men jösses vad trött jag var efter den dagen! Jag somnade klockan tio och var fortfarande ett ras morgonen efter. Sur och trött hela dagen, så till slut flydde man och barn fältet så jag fick vara ifred en stund. Det var nog klokt!
Här kommer lite bilder från Danmarksdagen: Och som avslutning kommer här det andra bidraget i avdelningen Danska Skyltar:
Nu får det vara bra för idag! Hej så länge!
Fast jag blev ju pigg direkt förstås...
Men än har jag tack och lov inte blivt väckt av den här prinsessan:
Idag när det åter är mulet och regnigt har vi gjort pyssel inspirerat av Teletubbies: bubbelbilder. Det dyker ju upp klipp i Teletubbiesfilmerna där barn gör olika saker. I den här specifika filmen blandar barnen diskmedel, färgpulver och vatten i en burk och blåser sedan upp bubblor med hjälp av sugrör. På bubblorna lägger de sedan papper som bildar olika mönster. Sanna ville göra så imorse, men jag har ju inget färgpulver. Fast mamman tänkte en stund och sedan fick Sanna offra några färgkakor ur sin vattenfärglåda. Först mortlade vi färgkakan till ett pulver:
och sedan blandade vi pulvret med vatten och diskmedel: 
. Sen kom det roligaste - att blåsa bubblor med sugrör: 
. Men burken var för stor, så vi hällde över det i en mugg istället. 
Och sedan skred Sanna till verket. Det blev inte riktigt som på tv, jag tror vi hade för lite färg och för mycket vatten, men hon hade roligt iallafall, och det var ju huvudsaken! 
I måndags åkte lilla familjen plus makens lillebror till Badhotellet i Fredrikshavn. Sanna var jätteduktig på båten, medan jag blev sjösjuk. Men det var inget som inte en postafen och en halvtimma på däck inte kunde fixa! Sedan badade vi ett par timmar och så tog vi snabbfärjan hem igen. Men jösses vad trött jag var efter den dagen! Jag somnade klockan tio och var fortfarande ett ras morgonen efter. Sur och trött hela dagen, så till slut flydde man och barn fältet så jag fick vara ifred en stund. Det var nog klokt!
Här kommer lite bilder från Danmarksdagen: Och som avslutning kommer här det andra bidraget i avdelningen Danska Skyltar:
Nu får det vara bra för idag! Hej så länge!
Bloggtorka
Nej, det är inte så att jag helt har försvunnit från radarn, jag har bara tappat bloggsugen lite. Det blir så när man mest skriver gnäll hela tiden. Men jag lever alltså, och tänkte därmed ge en liten uppdatering om vad som har hänt den senaste tiden.
När det var som varmast kunde jag återfinnas antingen i hammocken med en bordsfläkt bredvid mig, eller nere i gillestugan spelandes tv-spel. Inte mycket action med andra ord.
För en vecka sedan var det dags för den årliga Mullsjöhelgen, en helg då man träffas, dansar linedance, sover i stuga och njuter av livet. Men eftersom fogarna satte stopp för dansen redan i februari/mars nångång så kände jag mig inte så sugen på att åka med. Men längtan blev för stor, så på lördagen körde maken och Sanna upp mig till campingen där dansandet sker och åkte vidare till Jönköping för att hälsa på Kicki och Jörgen. Det blev ju givetvis inget dansande för min del, men jag var ändå där och tog del av musik och glädje. Vid sjutiden kom lilla familjen tillbaka för att hämta mig och trots att jag tillbringat en stor del av tiden på ändalykten var jag rätt glad över att åka hem igen. Söndagen och måndagen tillbringades i viloläge.
Men maken och Sanna hade haft en rolig dag, trots att regnet vräkte ner i Jönköping (vi fick fem droppar på hela dagen). Sannas nya favorit är ju Jörgen, det är en kärlek som fortfarande håller i sig. De hade tänkt åka och spela minigolf, men det regnade så mycket att en tripp ut för att mata ankorna var allt som hanns med.
Och i bilen lektes det nya favoritleken: Pappa är Shere Kahn! Först spänd väntan på att leken ska börja... 
Och sedan gapskratt när pappas hand fått tag på henne... 
Veckan som följde var jag och Sanna ensamma hemma. Dagis var visserligen öppet, men alla Sannas fröknar var på semester så jag tyckte inte att det var någon idé att låta henne gå till ett gäng vikarier. Dock tyckte damen att mamma var ganska tråkig, så på onsdagen åkte vi upp till min systers sommarställe och sov över. Sanna och kusinerna hade rätt så roligt tillsammans och eftersom kusinerna är lite äldre kunde jag sitta och koppla av på verandan samtidigt som storasyster och hennes man servade mig med mat och dryck så till den milda grad att jag blev generad. Men det var fantastiskt härligt att få andas frisk lantluft och höra barnskratt till skillnad från det vanliga avgaserna och suset från motorvägen. Sanna och jag sov i gästrummet, och lillan var helt utslagen efter allt lek och bad att hon sov som en stock i tio timmar. När hon väl vaknade strax efter sex på morgonen gick vi ut och kissade (ja, på landet kissar man i buskarna) och sedan kopplade jag in hennes rese-DVD och så fick jag sova en timma till.
På landet finns det kor också, och eftersom jag är en sån stadsflicka var jag tvungen att stanna bilen på hemvägen och gå ut och ta kort på den här lilla familjen:
När vi kom hem från landet på torsdag eftermiddag hade makens semester äntligen börjat, men med semestern kom regnet. Så igår tog vi med lillan på hennes första biobesök. Det visades Spöket Laban och Sanna fick en egen popcorn och dricka att mumsa på. PLUS choklad. Hon var i himmelriket. Sedan fick hon se reklamskylten för Nicke Nyfiken 2 och bestämde sig genast för att hon ville se den också. Problemet är bara att den inte har premiär förrän den 7 augusti... Förklara det för en treåring om ni kan!
På måndag ska vi åka Stenabåt över till Fredrikshavn och bada på badhotellet. Vi övervägde att stanna över en natt och kanske ta en dagstur till Skagen eller liknande. Jag hade gärna velat göra det, jag älskar Danmark på sommaren, men eftersom maken inte riktigt förstår vad jag menar så kändes det som slöseri med pengar. Vi hade funderat på en sväng till Kolmården, men det var fullbokat på Vildmarkshotellet hela juli, och helt ärligt tror jag inte att jag orkar med det. Dels en biltur på 35 mil och sedan traska på djurpark i två dagar. Njae, kanske inte. Och skulle jag absolut sätta mig i en bil och åka så långt vill jag hellre se Alan Jacksons konsert i Eskilstuna den 14 augusti. Och nej, det blir antagligen inte aktuellt det heller.
I slutet på veckan ska vi möta upp Kicki och Jörgen i Borås och gå på djurparken där istället. Den är ju lite mindre och jag hoppas att jag orkar gå där istället. Och så har jag ju inte mindre än tre barnvakter med mig, så jag kan sätta mig och vila lite här och där under dagen. Det ska nog gå bra.
Idag har jag och maken varit gifta i sex år. Jag kom på det imorse när jag stod i duschen. Vi är inte så bra på att fira vår bröllopsdag, det är ett mirakel att jag ens kom ihåg det. Men vi kände inte för att skaffa barnvakt, maken är lite halvkrasslig och jag är ju som jag är, så det blev inget firande i år heller. Men nästa år, DÅ!
Nu är äntligen den där äckelfilmen Ondskan slut på Tv4. Maken ville absolut se den, trots att han är mer död än levande. Först låg jag kvar i sängen och spelade Mahjong på datorn med musik i hörlurar, men jag höll på att ge mig själv tinnitus så jag bestämde mig för att gå ner istället. Men nu är det äntligen läggdags! Godnatt!
När det var som varmast kunde jag återfinnas antingen i hammocken med en bordsfläkt bredvid mig, eller nere i gillestugan spelandes tv-spel. Inte mycket action med andra ord.
För en vecka sedan var det dags för den årliga Mullsjöhelgen, en helg då man träffas, dansar linedance, sover i stuga och njuter av livet. Men eftersom fogarna satte stopp för dansen redan i februari/mars nångång så kände jag mig inte så sugen på att åka med. Men längtan blev för stor, så på lördagen körde maken och Sanna upp mig till campingen där dansandet sker och åkte vidare till Jönköping för att hälsa på Kicki och Jörgen. Det blev ju givetvis inget dansande för min del, men jag var ändå där och tog del av musik och glädje. Vid sjutiden kom lilla familjen tillbaka för att hämta mig och trots att jag tillbringat en stor del av tiden på ändalykten var jag rätt glad över att åka hem igen. Söndagen och måndagen tillbringades i viloläge.
Men maken och Sanna hade haft en rolig dag, trots att regnet vräkte ner i Jönköping (vi fick fem droppar på hela dagen). Sannas nya favorit är ju Jörgen, det är en kärlek som fortfarande håller i sig. De hade tänkt åka och spela minigolf, men det regnade så mycket att en tripp ut för att mata ankorna var allt som hanns med.
Och i bilen lektes det nya favoritleken: Pappa är Shere Kahn! Först spänd väntan på att leken ska börja... 
Och sedan gapskratt när pappas hand fått tag på henne... 
Veckan som följde var jag och Sanna ensamma hemma. Dagis var visserligen öppet, men alla Sannas fröknar var på semester så jag tyckte inte att det var någon idé att låta henne gå till ett gäng vikarier. Dock tyckte damen att mamma var ganska tråkig, så på onsdagen åkte vi upp till min systers sommarställe och sov över. Sanna och kusinerna hade rätt så roligt tillsammans och eftersom kusinerna är lite äldre kunde jag sitta och koppla av på verandan samtidigt som storasyster och hennes man servade mig med mat och dryck så till den milda grad att jag blev generad. Men det var fantastiskt härligt att få andas frisk lantluft och höra barnskratt till skillnad från det vanliga avgaserna och suset från motorvägen. Sanna och jag sov i gästrummet, och lillan var helt utslagen efter allt lek och bad att hon sov som en stock i tio timmar. När hon väl vaknade strax efter sex på morgonen gick vi ut och kissade (ja, på landet kissar man i buskarna) och sedan kopplade jag in hennes rese-DVD och så fick jag sova en timma till.
På landet finns det kor också, och eftersom jag är en sån stadsflicka var jag tvungen att stanna bilen på hemvägen och gå ut och ta kort på den här lilla familjen:
När vi kom hem från landet på torsdag eftermiddag hade makens semester äntligen börjat, men med semestern kom regnet. Så igår tog vi med lillan på hennes första biobesök. Det visades Spöket Laban och Sanna fick en egen popcorn och dricka att mumsa på. PLUS choklad. Hon var i himmelriket. Sedan fick hon se reklamskylten för Nicke Nyfiken 2 och bestämde sig genast för att hon ville se den också. Problemet är bara att den inte har premiär förrän den 7 augusti... Förklara det för en treåring om ni kan!
På måndag ska vi åka Stenabåt över till Fredrikshavn och bada på badhotellet. Vi övervägde att stanna över en natt och kanske ta en dagstur till Skagen eller liknande. Jag hade gärna velat göra det, jag älskar Danmark på sommaren, men eftersom maken inte riktigt förstår vad jag menar så kändes det som slöseri med pengar. Vi hade funderat på en sväng till Kolmården, men det var fullbokat på Vildmarkshotellet hela juli, och helt ärligt tror jag inte att jag orkar med det. Dels en biltur på 35 mil och sedan traska på djurpark i två dagar. Njae, kanske inte. Och skulle jag absolut sätta mig i en bil och åka så långt vill jag hellre se Alan Jacksons konsert i Eskilstuna den 14 augusti. Och nej, det blir antagligen inte aktuellt det heller.
I slutet på veckan ska vi möta upp Kicki och Jörgen i Borås och gå på djurparken där istället. Den är ju lite mindre och jag hoppas att jag orkar gå där istället. Och så har jag ju inte mindre än tre barnvakter med mig, så jag kan sätta mig och vila lite här och där under dagen. Det ska nog gå bra.
Idag har jag och maken varit gifta i sex år. Jag kom på det imorse när jag stod i duschen. Vi är inte så bra på att fira vår bröllopsdag, det är ett mirakel att jag ens kom ihåg det. Men vi kände inte för att skaffa barnvakt, maken är lite halvkrasslig och jag är ju som jag är, så det blev inget firande i år heller. Men nästa år, DÅ!
Nu är äntligen den där äckelfilmen Ondskan slut på Tv4. Maken ville absolut se den, trots att han är mer död än levande. Först låg jag kvar i sängen och spelade Mahjong på datorn med musik i hörlurar, men jag höll på att ge mig själv tinnitus så jag bestämde mig för att gå ner istället. Men nu är det äntligen läggdags! Godnatt!
Första bion...
Kolla varifrån!
Första bion
Att välja sina strider...
Igår var Sannas sista dag på dagis. Efter det att hon hade varit inne på toaletten och tvättat sig och borstat tänderna gick hon in på sitt rum för att välja kläder. När jag kom ut hade hon valt en solgul Pippi Långstrump-tshirt, sina älskade hängsleshorts och höll på att välja trosor. Jag tyckte det var jättebra val så jag gick in i sovrummet för att ta på mina egna kläder. När jag var klar med det var damen också färdig, och höll just på att komplettera sin enseble med en tomteluva... Jag försökte lite försiktigt få henne att ta en solhatt eller en keps istället, men nej. "Jag har väljit mina kläder fävl!" var svaret jag fick, och så tänkte jag på att det faktiskt finns större saker som man ibland behöver bråka om. Så hon fick ha sin tomteluva och var mäkta stolt över detta. Men hon fick ju en del kommentarer och leenden både på väg till dagis och när vi väl kom dit. 
