Jag är farlig. Grrrr.
Idag har jag pratat med Glocalnet för femtioelfte gången. Nu när jag tänker efter har jag pratat med dem tre gånger idag, men imorse, under första samtalet, sade jag till killen på support att om det här inte är klart imorgon vid lunchtid så ringer jag Konsumentverket. Han bad mig ringa vid två igen, det gjorde jag och fick prata med två olika personer som båda ringde tekniska avdelningen åt mig och hejsan tjosan. Och kolla! Bredbandet funkar igen! Tog inte alls en vecka som jag fick veta i torsdags. Undrar vem som är farligast - jag eller Konsumentverket?
Känns som jag suttit i telefon hela dagen idag. Inledde starkt med 30 minuters telefonkö till Försäkringskassan för att se om någon kunde åtgärda det faktum att min lön är lite fel. Försökte mig på samma sak förra veckan, men blev omkopplad och hade ingen lust att sitta i kö den dagen. Men nu kom jag fram till en jätterar tjej (ovanligt bara det, oftast är det sura tanter) som lyssnade, antecknade, och skulle vidarebefordra ärendet. Sedan frågade jag vart jag skulle vända mig för att skicka in en ny ansökan om aktivitetsersättning och hon lovade att skicka ett sådant papper till mig. Inte ens hennes avdelning, men det gjorde det hela till en bra start på dagen. Sen ringde jag min läkare för jag måste ju ha ett läkarintyg med i ansökan, fick tid den 19 augusti. Jag vet att jag var väldigt sent ute, så det är ändå en tidig tid med tanke på att det är semestrar nu. Sedan ringde jag första samtalet till Glocalnet, ringde mamma, ringde maken och till sist Hagabadet för att kolla spa åt mig och maken. Sen tog jag paus och åkte och handlade och gick på Apoteket med en unge som brukar vara väldigt duktig i affären men som idag var som förbytt. Jag försökte betala med henne i kassan men det gick de inte på tyvärr. Sen när vi kom hem ville hon inte ha lunch men jag lyckades muta i henne några plättar. Sen ville hon inte sova middag heller, så det slapp hon. Och sen började jag med telefonen igen, samtidigt som vi målade målarbok, bäddade för dockorna, bakade tårtor av Play-Doh och möblerade om bland gosedjuren. På det hela taget en produktiv dag, och klockan är inte ens fyra än.
Det blåser förvisso ute, men det har inte regnat sedan imorse så jag och lilla fröken Kan-Själv ska nog gå ut och leka en stund. Behöver ägna mig lite åt henne känner jag. Imorse gjorde jag en noggrann prick-inspektion och har hittat två små rackare, en mellan pekfinger och långfinger på vänster hand och en på höger handlov som fortfarande är blåsor, så det blir hemma ett tag till. Men det är en dag mindre till Mullsjö!
Hej så länge!
Grrr
Dag fem och sex
Inga som helst förändringar hos Sanna. Inga fler prickar och de hon har är intorkade. Tycker vi iallafall, men jag är hemma med henne imorgon också och ska ringa och prata med dagis. Men så pigg som hon har varit så känns det helt meningslöst att vara hemma med henne om hon inte smittar längre. Svärmor är helt förfärad och tycker absolut att jag ska vara hemma med henne, en kommentar som utlöste ett storgräl mellan mig och maken. Men vi är sams igen, även om jag blev väldigt ledsen. Men å andra sidan krävs det inte ett smack för att få mig ledsen just nu, tårarna ligger fortfarande och bränner bakom ögonlocken oavsett vad jag gör. Om jag ser en film, läser en sorglig bok, whatever. Fånigt. Dagens huvudartikel i GP gjorde inte det hela lättare heller, känner mig som en brottsling. Jag har verkligen gjort allt de sagt åt mig att göra; jag har gått upp i tid, jag har tagit det jobb som erbjudits mig, jag går på sjukgymnastik... Ändå har jag mer ont nu än vad jag hade för ett år sedan, jag kan inte jobba utan värktabletter, jag kan inte lägga undan en spänn i sparande och det känns ju jättekul att vara den det beror på som gör att vi kanske inte kommer kunna göra resor och annat i framtiden eftersom ersättningen sänks om jag ens får någon överhuvudtaget. Jojo, det är härliga tider att vara sjuk i.
Se där, då blev det ett gnällinlägg igen då. Det var faktiskt inte meningen.
Om jag raddar upp lite saker på plus-sidan så har vi fått gjort väldigt mycket i helgen. Maken har städat båda akvarierna och skruvat upp bokhyllan i Sannas rum, vi har städat båda våningarna jättenoga, vi har tvättat och kört diskmaskinen flera gånger, lagat storkok och maken och Sanna var till och med iväg och tvättade min bil så den skulle vara fin inför Mullsjö. Åh vad jag längtar! Tidigt på fredag morgon åker vi upp, och vädret verkar ju bli fint också. Ska bli så härligt att bara dansa i dagarna tre! Och igår gick jag på stan i fyra timmar med Karin och Paula, det var härligt! Lite shopping blev det gjort också, bland annat en tröja att trycka den snygga loggan som Karin gjort för Out of Line. Fika och massor av prat hanns också med, det hade jag längtat efter mer än något annat!
Har inte sovit så bra de senaste nätterna, Sanna har varit lite orolig och jag har drömt mycket. Men nu är jag jättetrött och ska faktiskt gå upp och lägga mig. God natt!
Skoj med talkpuder
Nypudrad prickig bebis
Fjärde dagen
Och *peppar peppar* jag tror det är över. Inga nya prickar sen det började i tisdags, ingen feber och de blåsor hon haft har redan börjat torka ut. Kan vi ha haft sådan tur att det inte blev värre än såhär? Om nu det Jesica sagt om att den tredje dagen är den värsta? Bara för att jag skriver såhär så kommer ungen väl explodera i nya prickar imorgon, men man kan ju alltid hoppas! Som Sanna sa igår när vi väntade på morfar: "Morfar kanske har paket." "Tror du det?" sa jag. "Vi får hoppas" blir svaret.
Annars är stämningen iallafall tillfrisknande hos mamman. Maken kom hem lite tidigare än väntat igår och lilla familjen gick på lekpromenad. Det var väldigt mysigt. Fast närheten till tårararna finns där fortfarande, som när lillan klättrade i en klätterställning och en pojke kom och siktade på henne med ett leksaksgevär. Hon blev aldrig rädd, men lejonpappan var där direkt och sa ett sanningens ord till pojken (inte skällde, bara sade åt honom att sluta). Då svällde det av kärlek i strupen.
Idag kom han hem redan vid fyra och frågade om vi inte skulle passa på och träna ikväll. Han gick ner först och körde en timme, och sen gick jag ner och kom upp till dukat bord. Nu ikväll har vi till och med sett en film, Apocalypto. Den var väldigt bra gjord, men ack så otäck. Jag mådde illa nästan hela tiden, och då kan man väl knappast kalla det en mysig filmkväll? Fast huvudsaken var ändå att vi såg den tillsammans! Men jag tror att den var ganska sanningsenlig, men usch och fy så obehaglig. Jag lär ju inte se den igen iallafall... Här är en bild på huvudrollsinnehavaren, Rudy Youngblood, som spelar Jaguar Paw, en indianjägare som blir tillfångatagen och som försöker ta sig hem till sin gravida fru och deras son.
Imorgon ska jag försöka ta mig in till stan en stund och träffa Karin och Paula. Det hade varit mysigt och om Sanna inte blir jättedålig så ska det nog inte vara några problem. Jag behöver vuxentid!
Ah, och så ett steg in i byråkratins underbara värld. Jag upptäckte igår när jag fyllde i mina vab-dagar på internet att min årsinkomst är lite fel, trots att jag skickade in papper på min nya lön i mars. Ringde Försäkringskassan och gjorde femtioelva knappval och väntade i tio minuter innan jag kom fram till en riktig person. Hon säger att hon ska koppla mig vidare till någon på rätt avdelning. Det säger klick, linjen tutar upptaget och bryts sedan. Suckar djupt, men tänker försöka igen lite senare för jag och lillan skulle äta frukost. När jag sedan ringer är det 25 minuters väntetid och trehundra personer före i kö. Jag gav upp, det går inte att sitta så i kö när man har en unge som vill ha uppmärksamhet. Varför ska det vara så jäkla svårt att få hjälp? Man har en herrans massa skyldigheter, men rättigheterna ligger långt ner på prioriteringsstegen. Det är i sanning frusterande.
Make och barn har somnat och jag skall strax göra dem sällskap. Har varit nere och plockat upp litegrann och passar också på att sitta på det ursega uppringda internetet. Nix, Glocalnet har fortfarande inte fixat problemet. Sista budet igår var att det skulle ta en vecka. I förrgår skulle det ta en dag. Skönt att man har med kunnigt folk att göra! Två saker jag har märkt med att sitta och modemsurfa: Man får en ängels tålamod och dagens webbsidor är inte gjorda för något annat än bredband. Det är tunga banners och bilder och annat krafs som skall laddas upp och det är inte gjort i en handvändning.
Oj, det blev visst gnälligt igen, det var inte meningen. Bäst jag stoppar in en bild på min ljuvliga unge. Tog den imorse, när hon hämtade Pippi och klistermärkesboken hon fick av morfar igår. Sen satte hon på sig sina solglasögon, för man måste ha glasögon när man läser, och studerade boken med mycket koncentrerad min.
Godnatt och sov så gott!
Prickig trädgårdsmästare
Prickig trädgårdsmästare
Dag tre
Vad gäller mamman är humöret inte direkt på topp, går med gråten i halsen och vill rymma hemifrån. Det är inte så himla hemskt att vara hemma med Sanna, det är inte det, men jag saknar vuxenkontakt. Maken kommer hem vid halv åtta-åttasnåret, kanske äter en macka och lägger sig sen i soffan för att titta på fotboll där han sedan somnar. Jag förstår att han är trött, det hade jag också varit efter så långa och stressiga dagar, men hur fan tänker ett företag när de sätter sådan press på sin personal? Tänker de inte på att det finns en familj hemma som också vill ta del av någon? Maken förstår inte min frustration, han säger bara: "Det är ju snart semester", men sist jag räknade var det fyra veckor dit och tre av dessa ska jag alltså spendera ensam med vårt barn. Det är väl en sak när hon är frisk, men nu när hon är sjuk så är vi ju jävligt begränsade i vad vi kan göra. Mår hon dessutom inte bra så kan jag ju inte göra så mycket saker här hemma som jag skulle vilja. Vet inte hur många gånger jag påbörjar något och sen kommer lillan och är ledsen och behöver kelas med ett tag. Sen är det bara att börja om. Jag vet att hemmet inte är det viktigaste, men jag måste ju göra något. Trodde aldrig att jag faktiskt skulle längta till jobbet. Och de som läser den här bloggen har väl inte missat att jag är rätt kraftigt emot skillnader i aktioner mellan könen - och så är jag gift med en karl som verkar tycka att det är mitt jobb att vara hemma med vårt sjuka barn. Är det inte bådas barn och således bådas ansvar? Argumentet om att vi förlorar mer pengar på att han ska vara hemma köper jag. Men hur ser mitt lönekuvert ut om jag är hemma två veckor med vår dotter? Det blir inte fett kan jag säga med en gång.
Usch, förlåt mitt gnäll. Jag känner mig bara så arg och ledsen och ensam just nu. Och så hör jag Sanna från vardagsrummet där hon sitter och sjunger för sina dockor: "Här dansar herr gurka boll", hennes egen, högst personliga kombination av två favoritsånger. "Här dansar herr Gurka" och "Plums sa lilla grodan boll" (eller nåt, för den sistnämnda kan jag inte, den har hon lärt sig på dagis) och kan inte låta bli att le åt min ljuvliga unge.
Och så en sista parantes, ett avsteg från min egen klagosång. Jag läste på text-tv att det kommit ett förslag i EU-parlamentet att bloggar skall kategoriseras och att författaren skall framträda i namn och bild. Tror ju inte att det lär gå igenom, men utav ren nyfikenhet: Hur skulle du kategorisera min blogg? Hur skulle jag själv göra det? Rabiat småbarnsmamma? Låtsasfeminist? Linedansande sömntuta?
Dags att gå. Hej så länge!
Andra dagen
Och det har blivit lite värre för min sjuka lilla prinsessa. Det har inte kommit fler koppor, men de som finns har börjat vätska sig och kliar mer. Värst är det nog med de som sitter runt munnen och i blöjområdet. Jag undviker att ha på henne en blöja för att det ska få lufta sig, men då är nackdelen att hon kliar istället. Svårt det här. Såhar ser hon ut idag iallafall: 
Flest koppor har hon på ryggen, men där fick jag inte till någon bra bild.
Idag ska vi iallafall gå ut en liten stund så hon får lite luft. Vi ska gå ner till återvinningsstationen och sen ska hon få gunga lite om hon vill. Så kanske hon sover middag ordentligt också.
När jag laddade upp prick-bilderna hittade jag några bilder från lördagen också. Man kan ju undra vilken kanonfest Figaro var på under midsommarafton, när han såg ut såhär dagen efter: 
Och här är Sanna med faster Kristina på Karusellen på Liseberg: 
Hej så länge!
Mysmiddag
Lillsnorpan hade somnat i fåtöljen medan pappa var i köket och gjorde kvällsmat. De sov båda gott när jag kom hemtassandes. Imorgon är en ny dag och den är troligtvis full med nya prickar...
Godnatt!
Day one
Ikväll kommer mormor hit en stund och passar sjuklingen. Jag har middagsplaner med min syster. Själviskt kan tyckas, men det var längesedan vi sågs och vi ställde ju in när vi skulle setts för ett par veckor sedan. Så jag väljer att inte se mig själv i spegeln och åka till stan till min syster. Men jag tar bilen, det går inte an att vara beruskad med en sjuk stumpa hemma.
Fortfarande inget ljud från Glocalnet. Eller jo, det ringde faktiskt en kille men han ville sälja mobilabonnemang och mobilt bredband, men jag sa att vi faktiskt inte var intresserade av mer tjänster från dem i nuläget. Han var väldigt förstående och skulle faktiskt kolla upp saken (sa han). Men har jag inte hört något imorgon så ska jag ringa igen.
Nu ska jag ta med min sjukling upp, stoppa henne i ett svalkande bad och sedan göra mig iordning för en dejt med storasyster!
Hej så länge!
Då var det dags...
Svensk sommar!
Ett sånt väder! Det har regnat mer eller mindre hela dagen, och nu kommer det ytterligare en störtskur kryddat med både åska och blixtar. Det är nästan rakt över huvudet på oss, vet inte om det är så himla smart att ha datorn på alls... Men jag gillar att leva farligt!
Gårdagen tillbringade lilla familjen i hemmets lugna vrå under dagen. Far och dotter lekte och mamman tokröjde i hobbyrummet. Det var underbart! Det är som en balsal därnere nu! Otroligt skönt att få ordning därnere, nu kanske pyssellusten kommer tillbaka! På tidiga kvällen åkte vi sedan till Liseberg tillsammans med svägerskan och hennes fästman, det var trevligt. Vi vann ganska mycket saker, bland annat två dockor, en kanin och svägerskan vann en stjärnvinst på leksakshjulet. Hon valde en barnfåtölj, den var jättefin! De har ju flera syskonbarn och så småningom kanske de får egna småttingar också. Hoppas kan man ju! Sanna och faster åkte flera attraktioner tillsammans, bland annat karusellen och Sagoslottet. Det var en kul kväll!
Idag har maken tagit upp röjarstafettpinnen och storstädat i tvättstugan. Det var välbehövligt det också, det blir så lätt att saker samlas av gammal vana. Nu har vi bara verkstaden och gillestugan kvar, sen är nederplan ordentligt iordning. Gillestugan är hyfsat iordning, men vi sitter aldrig där nere, det behöver mysas till liksom. Och verkstaden, ja, den är ett kapitel i sig...
Jag smet iväg en stund på dagen idag och åkte hem till Lisa. Stannade till på Blomsterlandet på vägen och köpte lite blommor och sen plockade jag lite lönnlöv när jag kom fram. Idag gjorde jag mitt livs första corsager och jag blev löjligt nöjd med dem. Sen band jag en lite mindre brudbukett och kantade den med lönnlöv, det blev fint. Bruden själv säger att hon gillar mötet mellan de strama rosorna och de spretiga lönnlöven, och brudens ord är lag. Maple leaves it is! Hade ingen kamera med mig, men Lisa fotograferade. Om det är okej med henne kanske jag publicerar dem på bloggen vid tillfälle.
På vägen hem stannade jag och handlade. Maken sätter ju igång med tolvtimmarsdagar den här veckan så han kommer inte äta middag hemma. Så nu kan jag laga mat som jag gillar och jag ska försöka hålla mig lite nyttigare ett tag nu. Köpte på mig mycket grönsaker, kyckling, fisk och jag ska också försöka baka litegrann. Det här är jag väldigt sugen på till exempel: Leilas Picknickbröd. Fast utan salami. Får se vad jag hittar på.
Dagens mest oväntade och ändå bästa kombination: Stekt lax med quinoasallad toppad med... rostad lök. Helskum idé, men en av mina mest lyckade faktiskt.
Jag hade massa mer saker att skriva, men mitt huvud är blankt just nu. Det är hissmusiken som spelas medan man sitter i telefonkö som effektivt raderar alla tankar så man ska glömma varför man ringer. Eller kanske vad det var man skulle blogga om.
Oroa mig för vad det kostar att sitta med uppringt internet tänker jag inte göra. Den räkningen får de baske mig skriva av, för till och med Glocalnet medger att de gjort något fel. När jag kommer på fler kloka saker att skriva dyker jag upp igen!
Hej så länge!
Morgontrött
Morgontrött
Vem drömde du om inatt?
Igår firade lilla familjen midsommar. Vi startade dagen med köttbullefrukost och lite shopping i Saluhallen. Sen körde maken hem mig och lillan och åkte för att handla födelsedagspresent till farfar. Han fyller visserligen inte år förrän på söndag, men vi brukar fira honom i samband med midsommar. Under tiden var jag och Sanna hemma och förfärdigade min jordgubbspaj och kollade så att Kosterpajen höll sig i formen. Jag gjorde som matgudinnan -ME- rekommenderade och blandade upp vaniljkrämen med vispad grädde. Gudagott!
Sen kom maken hem och vi tassade runt och pillade med än det ena än det andra i väntan på att det var dags att åka till Torslanda. Det må tyckas orutinerat att vi inte uppmärksammade tystnaden som brukar indikera hyss. Men så går maken ut i köket och hittar det här:
Tydligen har fröken fått smak på att baka. Undrar vad det skulle bli? Det innehöll iallafall vetemjöl, fullkornsmjöl, socker och kakao. Pappan menar att det skulle bli någon form av chokladkaka och konstaterade då att hon är min dotter. Förstår inte vad han menar. En stund efter tolv hämtade far och dotter bilen och körde en sväng för att damen skulle somna. Precis som de gav sig av öppnade sig himlen och det vräkte ner både regn och hagel och dundrade. Men det gick visst bra ändå, för hon hade somnat ganska omgående.
För att stumpan skulle få sova lite längre körde vi en extra sväng och maken stannade till för att köpa mitt favoritgodis, Krokofanter: 
Det var jättegott.Väl i Torslanda åt vi lite buffé och sen gick jag och Sanna ut och plockade årets första smultron:
Sanna tyckte det var hemskt spännande att trä upp dem på strå, men hon ville inte smaka. 
Sen gick vi ut och rullade på farfars gräsmatta lite också: 
Ssshhhh.... Sanna sover! 
Jag gjorde en midsommarkrans till Sanna som hon kategoriskt vägrade ha på sig. Men så helt plötsligt ramlade jag över henne i köket och då hade hon den på sig. Vet inte hur det gick till, men som odräglig fotomor var jag genast framme med kameran. Först ville hon inte alls vara med och skickade en ballong på mig...
Sen kom farmor och distraherade och då fick jag ett par fina bilder: 
Sen gjorde vi inte så mycket mer. Jag och svägerskan tog en promenad mellan skurarna och Sanna blev bortskämd in absurdum med glassar och chokladpuddingar och gud vet vad. Fast min paj ville hon inte smaka på:
Men den var väldigt god och jag fick mycket beröm för vaniljkrämen! Vid halv tio åkte vi hem. Vi körde hem gammelfarmor till höga berget först och Sanna somnade i bilen. Maken bar upp henne och hon vaknade inte ens när jag bytte blöjan och krånglade av henne klänningen och lirkade på pyjamasen. Men tandborstningen fick stryka på foten. Slarvigt. Jag borde borstat innan vi åkte från Torslanda men jag missade det. Det får bli extra noga idag istället.
Dagens agenda är lite flytande. Maken är färdig med mina hyllor i hobbyrummet, så jag ska nog ge mig dit ner och organisera. Sedan har svägerskan och hennes pojkvän frågat om vi vill gå till Liseberg med dem. Och är det inte alltför uselt väder så gör vi nog det.
Hoppas ni har en härligt slapp midsommardag! Hej så länge!
Huslig
Jag ska också göra en jordgubbspaj tills imorgon. Det är inget nytt, det har jag gjort ett par gånger. Den består av en gräddad botten med bland annat mandelmassa. Sedan när den har svalnat fyller man den med vaniljkräm, täcker med jordgubbar och, för att få lite snygg glans, penslar jordgubbarna med lite aprikosmarmelad. Det blir för löst med vaniljvisp i pajen, annars är det gott. Jag har använt marsankräm, både den kallrörda och den man kokar, men den har en otäck bismak och känns lite mjölig så jag blir inte nöjd med den. Så jag efterlyste en vaniljkräm på forumet och som vanligt kom -ME-, matgudinnan, till räddningen. Så nu ikväll har jag gjort vaniljkräm från grunden. Jag till och med vägde de torra ingredienserna istället för att mäta dem och lade dem i individuella skålar precis som på tv. Varenda ingrediens och redskap stod framme innan jag började, jag kände mig sjukt organiserad. Och den blev helt grym! Visst, den tog betydligt längre tid att göra än marsankräm, men ingen antydan till bismak och mjölighet. Hrm, det blev en del smakande, det blev det, men jag tror nog att det ska räcka till pajen. (ME, om du läser det här så är det ju något du viftar ihop med ena armbågen medan du bäddar gäststugan och rensar pallkragar, men för mig är det en stor grej. Men det hade ju inte gått utan dig!!!) Nu får krämen vara tills imorgon då jag ska lägga ihop hela härligheten. Är den lite stabbig skall jag på -ME-'s inrådan blanda den med lite vispad grädde. Risken finns väl dock att jag inte ens bryr mig om att ta med mig pajen till svärföräldrarna utan sjukanmäler mig och stannar hemma och äter upp hela klabbet själv...
Huvaligen, nu har jag hyllat mig själv rejält... Straffet blir väl att allt åker i backen innan jag ens hunnit ut till bilen med dem.
Medan jag skrivit det här har jag slötittat på slutet av 50 first dates med Drew Barrymore och Adam Sandler. Jag tycker det är en söt film. Love Actually är fortfarande den bästa kärleksfilmen, men den här går inte av för hackor. Och så är ju "Somewhere over the rainbow" med Israel Kamakawiwo'ole med på ett hörn. Och det är en otroligt vacker version på en vacker låt. Vi tar den som inledning på midsommarfirandet:
Glad midsommar! Hoppas ni får blommor, sol och massor av jordgubbar!
Uppe ur bunkern!
Men det har varit långa dagar, åtta till fem, och en massa annat som ska göras när man kommer hem. Det är bebisar att pussa på, makar att umgås med, mat som ska lagas, hus som ska städas... jag har inte ens hunnit med mig själv den senaste tiden, än mindre haft tid att blogga.
Har ju inte suttit så bra i datasalen heller, det har känts i nacke och arm, men imorse när jag skulle rota fram ett paraply i bagaget på bilen lyckades jag smälla i huvudet i gummilisten i luckan. Det gjorde inte ont i huvudet, det är en tjock gummilist, men det bara knakade till i hela nacken och jag blev yr och illamående direkt. Smärtan har suttit i hela dagen, känner mig inte alls bra, men nu är det bara en dag kvar den här veckan och sen är det lite ledigt igen. Imorgon ska vi dessutom ha cowboydag med midsommarknytis. Jag har ansvaret för prinskorven!
I söndags fick lilla familjen ett ryck strax före fem och gasade iväg till Ikea för att bränna pengar. Vi köpte ett billigt lagerhyllsystem till mitt hobbyrum. Det blir tre sektioner, men vi köpte en planka för lite så maken får åka dit imorgon och köpa fler. Vi köpte också en bokhylla till Sannas rum och ett gäng flätade korgar både till Sannas hylla och till köket. Så nu har vi projekt "Komma i ordning" och jag har faktiskt fått litegrann gjort. På söndagen röjde jag ovanför vitrinskåpet, det är det stället man lägger allt som man inte vet vart man ska göra av det. Febertermometer, flugpapper, plåster, tändsticksaskar, kortlekar med mera. Rensade rejält, lade det jag skulle ha kvar i en korg och torkade av hyllan. Det var bara en liten grej, men en sådan där som jag velat göra länge och det kändes väldigt skönt att ha det gjort! Sen har jag hunnit röja lite i kontorsrummet också, det är även känt som "skräprummet". Alla större grejor som man inte vet vart man ska göra av dem har hamnat på golvet därinne. Nu är det bara barnvagnen och den stationära datorn som står på golvet därinne. Ja, förutom skrivbord och stol och bokhyllor och sånt. Också jätteskönt! Vi fick förresten köpt en ny matta till vardagsrummet också. Det har vi behövt i flera månader, men vi har så svårt att enas. Nu hittade vi helt plötsligt två som vi kunde tänka oss, så nu har vi också en ny matta. Men innan jag lade på den gjorde jag en storstädning och dammsög och tvättade golvet och grejade med en massa saker. Nu när jag tänker efter är det inte så konstigt att jag är trött....
Idag är maken med jobbet och ser Sveriges fotbollsmatch. De hade hyrt lokal och skulle skaffa storbildstv och catering och en massa öl. Synd bara att det blir förlust. Det är tio minuter kvar och vi ligger under med 2-0.... Sanna och jag har haft tjejkväll och pysslat. Fröken beställde pannkakor till middag och det fick hon givetvis. Sedan bakade vi och det tog nästan hela kvällen. Men det blev gott! Sanna var jätteduktig! Hon kavlade...
Och rullade.... 
Hon beskådade sitt verk och kände sig nöjd med sin insats.... 
<När det var färdigjäst och gräddat fick hon givetvis en bulle. Efter ett par minuter hör jag stolen släpa längs köksgolvet och hittar en bullsugen tjej uppflugen vid bänken där hon står och väljer vilken bulle hon ska ta härnäst... 
Men vem kan klandra henne? Jag tyckte själv att det 
En plåt kanelbullar och en plåt smörbullar blev det. Får väl se vilket skick maken är i när han kommer hem och om det finns bullar kvar imorgon bitti...desto mer säng blir det över till mig! Godnatt!
Mera mammaskryt
För er som inte pratar Sannaspråk:
Farfar heter Lasse
Farmor heter Käthe
Mormor heter Anita
Morfar heter Lennart
Surrealistiskt samtal
-Det är ingen fara alls.
-Vad är det som är farligt gumman?
-Ingen fara, mamma.
-Men stumpan, vad är det du är rädd för?
-Farbrorn.
-Vilken farbror?
-Spöket-farbrorn.
-Vart är spöket då?
-Han är inte hemma nu.
Och sen skulle hon gå till balkongdörren och titta efter honom. Vem denna spökfarbror är och vad hon har fått det ifrån har jag ingen aning om. Hon är ju rädd för främmande män och särskilt en på vårt frukostställe, men vi har aldrig skrämt henne med farliga farbröder och definitivt inte spöken, men jag ska ta ett snack med dagis och farmor för att höra om det här har varit uppe vid något annat tillfälle.
Men eftersom jag är lite mörkrädd och öppen för sådant jag inte kan se har jag lite kallsvett i pannan just nu. Man kan ju inte annat än undra...
Ssshhhh.... nu har hon somnat på pappas arm. Sov gott!
Tredagarsvecka
Det är rätt skönt faktiskt. I onsdags var vi ju lediga som vanligt och idag var dagis stängt så jag får mig en tredagarsvecka. Nu när jag känner att jag är ikapp med allt och dessutom slapp att gå på mötet nu i eftermiddags så har jag läget under kontroll. Jag har lekt med Sanna, vi har städat och vattnat och varit i affären och bytt mina skor samt handlat lite som jag glömde igår. Sanna tillbringade lång tid i åkmaskinerna som står i entrén och lekte kurragömma bland bilderna, men eftersom vi hade god tid på oss innan lunch och tupplur och inga andra tider att passa så kunde jag vara avslappnad mamma och låta henne hållas.
Imorse när vi hade vaknat tog jag av Sanna kläderna för att främja potträningen. Det går jättebra så länge som hon inte har något nertill. Hon säger knappt till att hon går på pottan, man hör bara att speldosepottan börjar spela. Hon är jätteduktig! Men idag satt jag vid datorn när jag i ögonvrån ser henne gå in på toaletten och hör hur det börjar strila. I toaletten. Studsar upp för att kolla läget, trodde först att hon var inne och sölade med vatten. Men icke, damen hade gått på stora toaletten för egen maskin. Och stolta modern rusade genast dit med kameran.... 
Sen var vi nere och duschade och efteråt vill hon gärna ha handduken över huvudet. Hon säger att hon vill vara "en liten gumma" och då ser hon ut såhär: 
Igår gick damen också äntligen med på att sjunga inför kameran. Så, lights - camera - action: Här kommer ett sådantdär odrägligt mammaklipp när Sanna sjunger ett potpurri och berättar lite av varje:
Nu ska jag iväg med återvinningen! God kväll!
Under tiden
Och fråga mig inte hur det gick till, men filmen fick både en och två uppföljare... Om möjligt ännu sämre om man får tro kännarna på IMDB. Här är ett klipp från trean, vet inte om jag ska skratta eller gråta!
Om man ska prata om hyfsat bra hajfilmer så får jag nog ändå säga Deep Blue Sea. Fast jag är rätt pinsam att se hajfilmer med på bio... Var och såg den med Karins bror och i de blodigaste scenerna fick jag gömma mig under jackan för att jag skrattade så... För att inte tala om Tomb Raider 2 där Angelina Jolie smockar till en haj under vattnet och sedan åker med den upp till ytan. Ah, glädjen som filmer skänker...
Någon dag ska jag lägga upp lite äkta vara, naturen när den är som bäst! Sov gott...
Glada barn
Jag och Sanna var inne på Jesicas blogg och såg de underbara klippen på lilla Emma. Tror vi såg de två klippen cirka tio gånger vardera, och sen ville Sanna se mer bebisar. Vi hittade de här och de gjorde mig så glad att jag ville dela med mig av dem. Godnatt!
Stort ps: Grattis till körkortet Chrille! Jag är stolt över dig valpen! ds
Sverigeseger och barnkalas
På kvällen var det så EM-premiärmatch för Sverige och vi hade köpt biljetter för att se matchen i stora salongen på Bergakungen i Göteborg. För några år sedan var jag, maken och svågern och såg en liknande match på Liseberg, det var rena barnkalaset med smygfulla fjortisar så jag har tvärvägrat att göra så igen efter det. Bortsett från fyllan var det snäppet värre på bion faktiskt... Snillena på SF hade lagt ut blågula tutor på ett bord innan man kom in i salongen. Det är rätt korkat att tro att det inte skulle blåsas i dem. Fast å andra sidan fanns det ju ingen åldersgräns så de kunde ju inte veta att majoriteten av besökarna var i målbrottsåldern, dvs 14-16 år. Efter fem minuter i salongen var man rejält trött i öronen, folk var upprörda för att försnacket inte visades och det stod två stackars tjejer längst fram som skulle vara lite lekledare. De hade ett tufft jobb framför sig, men lyckades ändå rätt bra under omständigheterna. Alldeles innan matchen fick de dock ropa i högtalarna att det var folk som tyckte tutorna var jobbiga och bad folk att inte tuta under matchen och vid det laget hade barnen nog också tröttnat för det tutades faktiskt inte mera sen och då blev det riktigt trevligt. Matchen var ju spännande, stämningen var hög och det gick ramsor genom publiken även om vågen aldrig riktigt tog sig.
Under tiden som vi roade oss på bio var Sanna hemma hos mormor och morfar och blev bortskämd. Hon var faktiskt vaken när vi hämtade henne, men hon var ganska trött och blev glad när vi kom. Hon somnade i bilen och fortsatte att sova medan maken bar hem henne och jag gick upp och lade henne. Imorse sov vi till halv nio och vi har haft en väldigt slapp dag med en kort tripp till affären och mycket gos.
I affären gjorde jag faktiskt ett fynd som gjorde mig mycket glad. Jag köpte ju ett par vita högklackade skor där för ett tag sedan som är otroligt sköna. Jag velade mellan att köpa dem i vitt eller svart, men valde till slut svart för sommarkänslans skull. Idag såg jag att de hade satt ner dem till halva priset, och de fanns kvar i min storlek i båda färgerna. Så nu har jag dem i svart men också ytterligare ett par i vitt som jag kan ta till när mina gamla blir för slitna. Men jag måste tillbaka med de vita imorgon, för eftersom jag hade en bebis med mig hade jag inte helt ögonen på dojorna, utan har nu en högersko i rätt storlek, men en vänstersko i en storlek för mycket.... Men det är raskt bytt, vi är ju lediga imorgon också!
Ikväll skulle jag egentligen gått ut och ätit med min kära syster, vi gör så en gång om året mitt emellan våra födelsedagar istället för att ha kalas. Men vi var båda rätt fattiga och söstra mi har också en mängd andra åtaganden den här veckan, så vi har skjutit upp det till veckan efter midsommar förutsatt att jag kan få barnvakt någon av dagarna.
Maken har tagit fotbollsledigt idag och ska somna tidigt. Det funkar inte med hans arbetstider att se på fotboll och eftersnack till elva-halv tolv på kvällarna och sen gå upp klockan fem. Så vi ska gå upp och se säsongsavslutningen av Lost strax och sen ska han få sova.
Här kommer ett par sköna bilder på min lilla fotbollsbebis från igår samt en bild från hur det såg ut inne på bion när Sveriges första mål kom. Hej så länge!
Hur går det ihop?
Idag har jag känt mig jättestressad fast jag egentligen inte har någon anledning till det. Idag hade jag min enda "riktiga" arbetsdag den här veckan, imorgon ska jag vara på kurs hela dagen, på onsdag är jag ledig som vanligt, på torsdag är dagis stängt så jag ska vara hemma och på fredag ska vi vara iväg på studiebesök hela dagen. Därför försökte jag få in hela veckans jobb på en dag, och trots att jag egentligen har rätt lite att göra så blir det lite mer när jag ska klämma in det på en dag. Dessutom kom min chef med snabbmöte och tre uppgifter till som skulle göras idag precis när jag skulle åka och hämta Sanna. Äh, jag vet inte vad jag vill komma fram till, men jag hoppas att jag kan släppa alla tankar på eventuella grejor jag glömt göra så jag kan sova ordentligt inatt.
När jag och Sanna kom hem idag låg min nya pyjamas från Ellos i brevlådan! Den sitter jag och myser i nu, den är underbar. Samma som den jag köpte i rosa, fast ljuslila istället. På dagis hade de idag varit i skogen hela dagen och lekt och grillat korv och druckit festis, så barnen hade inte sovit. Det ledde till att min unge hade däckat redan kvart över sju och lär vakna äckeltidigt imorgon, men vi måste ändå iväg tidigt imorgon så det var kanske bara bra.
Fotbolls-EM har nu varat i tre dagar och jag är så jädra trött på det redan! Jag gillar fotboll och kommer vara med och heja på Sveriges matcher, men maken missar banne mig inte en enda match! Två matcher om dagen och han alternerar tiden mellan soffan och livebettingen på datorn. Det är rätt tröttsamt faktiskt. Han tjurar lite om jag vill iväg och göra något själv, men han är faktiskt inte riktigt närvarande även om han är hemma när han bara glor på tv:n. Måtte det vara slut snart....
Fy vad jag känner mig gnällig idag. Sånt här har jag inte tid med! Jag gömmer mig ett tag tills det går över. Godnatt!
Egentligen....
När jag var yngre så vägde jag några kilon mindre. Jag behövde aldrig hålla in magen när jag hade en snäv klänning.
Men nu när jag är äldre har min kropp gjort sig fri. Det finns
elastisk komfort där min midja satt en gång.
Italienska skor måste vara två storlekar större, om fötterna alls går
i, och grenen på strumpbyxorna sitter alltför ofta nere vid knäna.
Men jag har också lärt mig, att det spelar ingen roll vad som
händer, eller hur svart allt känns idag; livet går vidare och imorgon
blir en bättre dag.
Jag har lärt mig, att det säger mycket om en människa, hur
han/hon hanterar dessa tre saker; en regnig dag, borttappat bagage och
hoptrasslade julgransljus.
Jag har lärt mig att oavsett vilken relation du har till
dina föräldrar, så kommer du att sakna dem, när de inte finns där mer.
Jag har lärt mig att, skaffa sig pengar och saker, är inte detsamma
som att skapa sig ett liv.
Jag har lärt mig, att livet ibland ger dig en andra chans.
Jag har lärt mig att man inte kan gå igenom livet med en plockhandske på
båda händerna. Ibland måste man också kasta tillbaka bollen.
Jag har lärt mig, att när jag beslutar något direkt från hjärtat, så har
jag också oftast tagit rätt beslut.
Jag har lärt mig, att även om jag har smärta, så behöver jag inte ge
andra det.
Jag har lärt mig, att varje dag ska man sträcka ut handen till någon.
Alla behöver en varm tanke eller en vänlig klapp på axeln.
Jag har lärt mig, att jag fortfarande har mycket att lära.
Jag har lärt mig, att människor kommer att glömma bort vad du sagt
och saker du gjort, men de kommer aldrig att glömma hur du fick dem att
känna sig.
Livlig fantasi?
Jag hade dille på Robinson Kruse när jag var mindre, det kanske spelade in lite också? Hur som helst är jag glad att det bara var en dröm!
Farfar har skickat bilder från gårdagen! De flesta badbilderna på Sanna är sådana att jag inte vill publicera dem här på nätet, men ett och annat blev det ändå. Håll till godo och ha en skön dag!
Relax på luftmadrass
Hemligheter med farfar
Med pappa på båten
Känner lite på vattnet
Nakendröm och båttur
Drömde att jag var själv på jobbet. Det var ett kvällsskift, men eftersom vi inte skulle ha några bokningar alls så var jag helt ensam och skulle bara städa lite innan jag gick hem. Det var inte så att jag tänkte att jag skulle passa på att vara naken och klädde av mig utan helt plötsligt stod jag bara där helt i födelsekostym.
Jag gick runt och lallade och upptäckte att det var folk i ett rum i kanslikorridoren. Det var min mor, hon höll på att anordna ett barnkalas. De skulle inte vara så länge sa hon och jag gick vidare. Men så upptäcker jag att hela huset är fullt av folk och att det kanske inte var så himla lämpligt att vara naken ändå. Men eftersom det är folk överallt så kan jag inte ta mig till omklädningsrummet utan att bli sedd. Men så stöter jag på vår barnvagn där picknickfilten ligger och sveper in mig i den. Ingen verkar särskilt förvånad över att vaktmästaren traskar omkring i bara en filt, men till slut får jag på mig lite kläder och börjar stressad flänga omkring. Det är en oannonserad match i stora hallen, barnkalasungarna springer omkring överallt och av någon anledning har något släppt in en åsna i danslokalen där den vilt galopperar omkring med en massa människor runt kanterna som hejar på. Kort sagt, förutom åsnan och nakenheten är det som en vanlig dag på jobbet. Räcker det inte att jag är där på dagarna - måste jag drömma om det på natten också?
Igår, nationaldagen, åkte lilla familjen ut till mormor och morfar som parkerat husvagnen på en camping i Askim (inte Meros dock!). Vi åkte ut och slappade lite och när Sanna tog med mormor och pappa ner till havet åkte jag en sväng till stan och dansade. Lineup4dance hade öppen dans under temadagarna som går under namnet "Det glada Göteborg" och som innefattar mycket musik och dans i olika former, och säkert annat också men det har jag alldeles för dålig koll på. Mötte upp med Lisa och Robert och dansade loss på kullerstenarna i balleringadojor. Snacka om att jag har träningsvärk i vaderna idag! Efter dansen åkte jag tillbaka till familjen i Askim och tillbringade resten av kvällen där med bland annat minigolf och grillning.
Idag åkte lilla familjen ut tillsammans med farfar, farmor och Dole i farfars båt. Vi åkte ut till Rörö och slog läger över dagen på en sandstrand. Det var en härlig dag, mycket sol, vind och bad (för alla utom undertecknad, tyckte det var alldeles för kallt och jag gillar inte saltvatten överdrivet mycket). Sanna somnade i båten både på väg till Rörö och tillbaka till småbåtshamnen. Det var nog rätt så bra egentligen, för det är en väldigt liten båt och det finns inte mycket för en rastlös tvååring att göra ombord. Vi hade det iallafall mysigt och jag lyckades undvika att bränna både mig och Sanna, tack vara rigoröst smörjande av solskydd och skuggan av soltältet vi köpte under Sannas första sommar. Jag som alltid brukar bränna mig under första trippen till havet, jag är mycket nöjd med mig själv! Tyvärr hade jag lämnat kameran hemma, men farfar hade med sig sin och så fort han mailat över lite bilder ska jag lägga ut dem här på bloggen.
Och så har ju fotbolls-EM börjat och maken går in i bubblan av matcher, försnack, eftersnack, analyser och allt annat krafs som följer i svallvågorna av en önskad fotbollsfest. Själv vill jag ju inte missa Sveriges matcher (även om jag tror att vi är chanslösa), men resten kan kvitta. Men eftersom jag är gift med en fotbollstok så vet jag vad som gäller. På tisdag ska vi gå på Bergakungen och se Sveriges premiärmatch i en biosalong. Stolpe ut eller cykelspark i krysset? Jag återkommer med recension.
Det fina vädret ska ju vara slut nu säger de, men i vilket fall som helst ska lilla familjen stanna hemma imorgon och slappa. Vi har lite pyssel att göra i huset och det är skönt att starta arbetsveckan med ett relativt rent hem.
Ha en skön söndag! Godnatt!
Här kommer en ilsken kvinna
Först har vi den här. Den riktar sig till killar mellan 18-29 år, för Coca-Cola Zero är, efter min egen tolkning från vad jag läst på Coca-Colas hemsida, en coolare variant av vanlig Coca-Cola light. Och för att killar ska vara nöjda ska tjejer bete sig såhär:
Sen har vi den senaste Compeedreklamen. Snygg tjej, snygga skor, då får man skoskav. På med lite compeed och sen är man en partyprinsessa igen. Och varför kan reklamen inte vara en hbt-kille i nya skinnskor? Eller någon på fotvandring? Men nej, skoskav får en tjej i skyhöga klackar och en kjol som knappt går över häcken.
Och så min sista vedklamp, stereotypernas mästarfilm. En film som gjorde mig djupt besviken faktiskt. Produkterna är väldigt bra, använder dem själv, men vad fanken. Jag ska inte svära på att filmen är svensk, men jag tror det. Introducing svenska standardfamiljen, mamma, pappa, son, dotter, på en idyllisk skärgårdsö. Mamma diskar och hänger tvätt. Pappa tvättar kanoten. Och så säger vi att Sverige ligger långt fram i jämlikhet. Varför kan inte pappan i filmen hänga tvätt och mamman tvätta kanoten? Och varför ser vi mamma gå och bada i sin baddräkt men inte pappa i små badbyxor? Tyvärr hittar jag inte filmen på nätet, men den marknadsförs ganska rejält just nu, så titta efter nästa gång du kollar på tv.
Oh ja, vi får inte glömma rakhyveln Venus från Gilette: Brings out the goddess in you. För du kan inte vara en gudinna med håriga ben!
Ja, jag vet att jag hänger upp mig på småsaker, vem bryr sig egentligen. Men varför, varför, måste reklammakarna stanna kvar i gamla roller? De om några borde ha makten att ändra det som alltid varit.
Som tur är finns det fler än jag som kan störa mig på sådana här saker. Magnus Betnér kan var magstark ibland, men han hymlar inte och det tycker jag är bra. Han är rolig (för det mesta) och här slår han huvudet på spiken: http://drrling.blogspot.com/2008/01/magnus-betnrs-inget-r-heligt.html (Jag fick inte ordning på klippet, länkar istället).
Det är märkligt vad vissa saker kan få mig att gå i spinn vissa dagar och andra inte. Jag köper ju faktiskt både dockor och rosa kläder till Sanna, jag har själv skor med klackar, jag rakar benen, det är jag som oftast lagar maten hemma... Men jag jobbar i ett mansdominerat yrke, maken sköter 95% av tvätten, jag föredrar att köpa byxor till Sanna på pojkavdelningen eftersom de tål mer och hon har både gräsklippare och radiostyrd bil. Man måste inte gå till extremer åt båda håll för att visa sin ståndpunkt, men jag vill verkligen inte att Sanna ska växa upp och känna som jag gjorde. Att man inte är tillräckligt cool om man inte har pojkvän, att hon ska ha tajta kläder och urringade tröjor för att bli uppskattad, att tjejer ska vara svaga och fnissiga och killar starka och tuffa, annars passar man inte in. Jag kan hålla på hur länge som helst, så därför är det bäst att jag lägger ner nu. Det är svårt att sätta ord på vad det är jag menar men jag tror att lite av det har kommit fram idag. Jag vill bara att det ska finnas en balans och att alla, oavsett kön, ålder och härkomst, ska vara lika mycket värda. Godnatt!
Knasblogg
Inatt fick jag sova, men jag var ändå tröttare än igår när jag vaknade. Piggnade till frammot lunch, men morgonen var seg. Sannabus testade mig verkligen imorse, så till den milda grad att det var skönt att lämna in henne på dagis och åka till jobbet... Det var en osannolikt seg dag på jobbet, två bokningar på åtta timmar plus en överraskningsbokning som vi inte visste om. Jobbade med Christian, det är alltid trevligt. Vi åt middag och snackade en massa, det var inte mycket att göra direkt.
Var hos sjukgymnasten innan jobbet, och när jag var på väg därifrån hände det något konstigt med bilen. Jag körde från Linnéstan och var på väg upp för första backen mot Sahlgrenska när bilen bara dog. Motorn lade av men radion och ac:n var fortfarande igång. Hade flera bilar bakom mig så jag slängde mig snabbt på bromsen och varningsblinkersen och använde den sista styrfarten för att köra in mot kanten. Det gick inte så bra utan jag blev stående tvärs över hela filen samtidigt som det tutades från flera håll. Sket jag fullständigt i, kan inte göra mer än blinka när hela bilen lägger av. Tog ett djupt andetag, lade växeln i Parkering (den måste stå så när man startar en automatväxlad bil). Stängde av tändningen och vred på igen. Och bilen startade och spann som en liten katt. Helskumt. Eftersom jag är helt tappad bakom en vagn när det gäller bilar kan jag bara gissa att den låga bensinnivån i bilen rann bakåt när jag körde i den branta backen och tanken fick hicka. Men det är som sagt bara en gissning, jag hoppas bara att det inte händer igen!
Imorgon är det onsdag och ledig dag, det ska bli skönt. Kanske åker vi till Kållered med Jenny och Benjamin, annars tar vi det bara lugnt och slappar. Jag har lite dålig mamma-stunder att gottgöra henne. Kanske bakar vi lite, vi har pratat om att göra det. På kvällen ska vi storhandla, för det är ju snart långhelg och det ska bli fint väder. Vi behöver grejor för grillning hemma och picknick ute. Kanske tar vi en sväng med farfars båt också, det kan ju vara trevligt.
Ja se karlar...
Godnatt!
Solstekt helg
På söndagens morgon frågade maken Sanna vad hon ville göra. "Krama kaninen" blev svaret genast, och så blev det bestämt att lilla familjen skulle bege sig till Liseberg under en stekande sol. Men det var ju "Kaninternationella Morotsdagen" så det fanns kaniner högt och lågt. En kvart innan grindarna öppnade spelade orkestern upp (trummisen är en gammal vän till mig) och en mängd kaniner stod och dansade till alla barns förtjusning. Maken och lillan smet in genom entrén för sådana med Lisebergskort, men där kommer barnvagnar inte igenom så jag fick stå och trängas och köa med alla andra människor som inte begriper det här med hänsyn och kösystem... Men in kom jag iallafall och då hade Sanna kramats och busat med kaninerna och var väldigt lycklig. Sen traskade vi runt och åkte Farfars bilar, åt glass, tittade på kaninföreställningen "Riddare". Vi fiskade smådjur och fiskdamm, kramade fler kaniner, spelade på gosedjur och kexchoklad (maken, inte jag!), åt lunch och massa annat som man gör på Liseberg. Här kommer en bildkavalkad:
Sedan traskade vi solmätta mot bilen som stod på Heden och stannade på vägen på Trattoria di Pasquale och åt middag. Maten var helt okej, men framförallt var det otroligt barnvänligt! Det är så skönt att gå på ett ställe där barn känns välkomna till 100%. Man får en liten aptitretare, bröd med tomater och vitlök, och till Sanna kom det in en vanlig liten brödbit så hon också skulle få något att knapra på. Det fanns ingen barnmeny, men det trollades ändå fram en tallrik med spaghetti och köttfärssås tillsammans med en liten gaffel och sked. Sannas mat kom också lite före vår så hon inte skulle behöva vänta så länge. I hennes vattenglas fanns det ett sugrör och den maten hon inte åt upp erbjöds vi få med oss hem i en doggy bag. Kort sagt var besöket en njutning för oss alla tre. Och Sanna var en riktig mönsterbebis, satt jättesnällt och åt sitt bröd och sin mat med en servett som haklapp.
Men på slutet medan jag och maken inte riktigt var färdiga blev hon trött (hon hade missat sin middagslur) och traskade självmant ut till vagnen som stod alldeles utanför vårt bord och lade sig en stund.
Men hon somnade inte, och strax därefter var vi ju också klara och åkte hem. Hon höll sig faktiskt vaken hela vägen hem, men vid åtta gick jag upp och lade henne och hon somnade på fem minuter. Tyvärr innebar det också att hon vaknade fem imorse, och eftersom jag inte kunde somna förrän ett igår så sitter jag nu på jobbet med fyra-timmars-sömn-grusiga ögon... Men en härlig helg hade vi iallafall!
