Chocolatefrog

Idag är det valborg och ledig familjefredag och lilla familjen bestämde sig för att vara käcka och gå på valborgsfirandet på Backa Västergård. Det skulle vara lotteri och ponnyridning och fiskedamm och ståtlig brasa. Precis när vi gick hemifrån började det regna. Vi krängde regnskyddet på vagnen och hämtade paraplyer i bilen. Sanna hoppade i varenda vattenpöl hon kunde hitta härifrån och till platsen för firande. Hon hade mysbyxor och joggingskor på sig. Blöt och kall redan från start med andra ord. Men vi kom fram och det var ganska gott om folk där, och flera vi faktiskt kände! Vi stod en stund och hängde med Cecilia med familj, en gammal kompis till maken och hans fru och barn och jag pratade också ett par ord med några grannar och en mamma från dagis. Vi var blöta och frös men kände oss ändå fortsatt käcka och familjepyssliga. Efter en timmas kippande med tårna var det brasdags så vi drog oss ner till ängen. Har jag nämnt att det regnade? Det gick inte att få fyr på den där brasan, det är ett som är säkert. Tjugo minuter efter utsatt tid kom bensindunken fram och då började det pyra lite i ena hörnet. Men skam den som ger sig, tänkte braständargrottmännen och halade fram tidningspapper och lite torra brädor. SEN blev det lite fart på brasan! Men vid det laget var hela familjen blöt in på bara skinnet och Sanna hade lyckats smätta sig i näsan med sitt trasiga paraply så vi gick hem igen. Men vi hade varit sociala och gjort saker som en familj, även om vi blir förkylda hela högen. Så det så!
Skämt åsido, det var en trevlig utflykt men synd på vädret. Mest synd tyckte jag om kooperativsföräldrarna som hade hand om korvgrillningen. Det såg, för att använda ett stockholmsuttryck, svårt oskönt ut.

Nu sover hela lilla familjen och jag ska krypa upp i sängen och se några inspelade program.
Maken och jag såg "Modern Family" i soffan förut, och när pausen började sträckte maken ut sig i soffan och ögonlocken blev tunga på en halv sekund. Jag petade honom lite under foten och frågade om han var trött, men han vilade tydligen bara lite. Pytt, tänkte hustrun, han klarar inte sig igenom reklampausen en gång. Och som vanligt hade jag rätt. Det är ensamt på toppen, men man får iallafall ha fjärrkontrollen ifred!

Jag har matat Jesper och han har tomatsås ända upp i håret.
Jag: Du är en sölegris! Jag får nog stoppa in dig i tvättmaskinen!
Sanna kommer precis ner för trappan.
Sanna: Mamma, vad sa du? Sa du att du ska stoppa lillebror i tvättmaskinen?
Jag: Ja, tycker du inte jag ska göra det?
Sanna (slår ut med armarna): Nej, då kan han ju bli skrynklig!

*******************************************

Sanna är ute och leker och jag går ut för att titta till henne.  Men som vanligt har hon hamnat utanför grannen Annas grind och står och pratar med henne. Hon har även en spann full med sand som tydligen är grön soppa (spenatsoppa) som hon ska bjuda Anna på.
Anna (med ett stort leende): Hon är inte dum, din dotter.
Jag: Vad har hon sagt nu?
Anna: Jo, jag sa till henne att om hon äter ordentligt så kanske hon blir lika lång som sin mamma en dag. Men då sa hon att hon skulle bli lika lång som pappa. Hans panna är såhääär lång sa hon, och satte handen mitt på huvudet...

Lilla familjen tassar runt och pysslar med sitt. Maken läser tidningen i soffan, barnen leker tillsammans på filten i vardagsrummet och mamman gömmer sig framför datorn och slösurfar. Idag är det tänkt att vi ska ha Lisebergspremiär, min personliga form av kosläpp. Liseberg är vår och jag känner mig sprallig och förväntansfull. Tänk att vara 30 och fortfarande älska Liseberg! Och att nu få dela det med mina barn! Livet hade varit komplett om jag fick jobba där. Inte som säsongsarbetare i parken, utan året runt, bakom kulisserna, att få vara med och skapa magin som så många människor upplever varje år. Det är mitt drömjobb.
Tyvärr kommer jag inte kunna fotografera lika mycket som vanligt, för vår kamera har gått sönder. Den bara tvärdog i veckan. Vi har testat nytt batteri men det hjälpte inte. Vi ska få låna en av svärfar så länge, för vi har inte råd att köpa en ny just nu. Jag får förlita mig på mobilkameran!

Jag blev vald till sekreterare i samfälligheten i torsdags, ingen dramatik där inte. Det är inte en själ som vill ställa upp, och vi höll väl på i tjugo minuter för att få någon att ställa upp som ordförande. Ska bli spännande att se hur detta kommer bli!

Igår var maken ute på städdag och jag stannade inne med barnen, kände lugnast så. Jesper sov och jag tog en dusch medan Sanna satt och målade i hobbyrummet. Jag ska precis börja skölja ur hårinpackningen när jag ser på monitorn att Jesper har vaknat. Jag ropar till Sanna och ber henne gå upp till lillebror medan jag duschar klart och hon släpper allt och springer upp för trapporna. Eftersom monitorn fortfarande är på ser jag henne krypa upp i sängen hos honom, hon kramar och sjunger och klappar på honom och han ligger så nöjt och håller i hennes hår. Det är nästan så hjärtat spricker i bröstet på mig, så fina är de!

Nu är det dags att göra frukost! Trevlig söndag!

(Kaninternationella morotsdagen, 2008. Vad min tjej har växt!)

Jag har kommit på en sak. Hur mycket jag än älskar mina barn och mitt liv så klär det mig verkligen inte att vara småbarnsmamma. Jag blir bara fulare och fulare varje gång jag tittar mig i spegeln. Håret är risigt, jag hinner nästan aldrig sminka mig, kläderna är skrynkliga och sitter illa och är ständigt dekorerade med snor och kräks. Jag ser blek och trött ut och jag tror ta mig tusan att näsan har vuxit också. Hakan har definitivt vuxit, de är två nu.
Igår tittade jag för första gången på ett helt program av Svenska Hollywoodfruar. Alltså, den där Maria Montezami (eller vad hon heter) har ju inte mycket koll egentligen, men hon sa att man ska klä upp sig för sin partner varje dag och inte gå omkring hemma i mysbyxor och tofflor. Den där kommentaren tog rätt rejält måste jag säga. Men det går väl an att piffa och fixa med sig själv hela dagarna, jag ger mig den på att hon har städhjälp och nån som tvättar och stryker åt henne.
Jag erkänner villigt att jag är fåfäng, och även om jag absolut inte förnekar att jag behöver gå ner i vikt så har jag ändå oftast varit nöjd med mitt ansikte. Men nu har även det försvunnit och jag känner mig lite ledsen för det. Det handlar väl mycket om att man inte har tid att ägna sig åt sig själv när man har två små älsklingar som hänger runt benen och det är mamma-jag-måste-bajsa-lillebror-skriker-jag-är-hungrig-jag-vill-inte-att-katten-ska-vara-i-mitt-rum-tvätten-måste-hängas-mamma-jag-vill-gosa-dags-för-middag-måste-byta-blöja större delen av dygnets timmar.
Men ändå, fast man står med tvätt upp till knäna och en unge på var arm, så hade det varit kul att få en puss av sin man och ett "Hej älskling, vad söt du är idag!". Men det är lite skralt på den fronten.
Jag vet att det är löjligt att önska sig lite nya kläder och kanske lite nytt smink när jag har så mycket att vara tacksam för. Och jag skulle inte byta bort mina ljuvliga barn för allt smink och alla kläder i hela stan, men får jag vara så egoistisk att jag någon gång ibland skulle önska att jag kände mig fin igen?

Jag har inte bloggat på över två veckor... Det var nog nytt "rekord" tror jag! Och inte är det för att jag inte haft saker att blogga om, det är aldrig tråkigt i det här huset, men jag har nog bara inte haft ro till det tror jag...
Men nu är det otäckt tidigt på lördag morgon och maken fick sova för en gångs skull. Det var otroligt varmt i sovrummet inatt så när klockan var halv två var vi båda klarvakna. Så vi såg färdigt filmen som vi höll på att somna till ett par timmar tidigare... Tyvärr funkade det inte lika bra den här gången, men vi somnade till slut ändå. Jag har lite lättare för att ta en lur på dagen, så det är mitt mål efter frukost! Maken har lite svårt för att sova på dagen, men efter två barn som periodvis är kinkiga på nätterna är jag lite av en expert i ämnet!

Då ska vi se, vad har hänt mer? Just det, sen en vecka tillbaka kan Jesper sitta själv utan stöd. Fantastiskt skönt!!! Det blir en helt ny nivå i pyssla-själv. Jag sätter honom på en filt, till exempel i köket, ger honom några leksaker och en stekspade och sen kan jag baka bröd i lugn och ro. Underbart!!! Såhär fin var han när vi var på mammafika i onsdags:   (Tröjan är f.ö en av två Me&I-tröjor vi köpte till Sanna, men de var så dyra att jag knappt vågade använda dem. Men det innebär också att de är ovanligt fina för att vara arvegods.) 
Det är tyvärr inte så många flickor i gruppen (förutom mammorna då) och inte en enda var närvarande på fikan i onsdags, men här kommer en bild på några av grabbarna: . Killen som vi var och hälsade på hade en Bamse-lekfilt som Jesper blev djupt förälskad i: .
I tisdags började Jesper också få koll på pincettgreppet  och natten till fredag vände han sig från sida till mage i sömnen. Det har jag tyvärr ingen bild på för jag ville inte att han skulle vakna... Nätterna har *pepparpeppar* blivit bättre igen. Han vaknar fortfarande en del, men kramas, nappen eller amma så somnar han ganska fort om igen. Det var värre för några veckor sedan då det inte spelade någon som helst roll vad jag gjorde, han gnällde och bökade nätterna igenom. Så nu hoppas vi att detta håller i sig! 

Vi har haft härligt vårväder ett par dagar också! I helgen som gick kunde vi tillbringa eftermiddagarna på uteplatsen , och Jesper försökte rymma ut genom den öppna bakdörren...

I måndags var vädret lika underbart så jag tog med mig barnen till Plikta. Där mötte vi upp några barn och mammor och en pappa och lekte i ett par timmar. Eller ja, de stora barnen lekte och de vuxna fikade... Jag hade bakat baguetter och tog med mig både smör och hommus, det var sååå gott!

Sanna och jag hade vår första stora konflikt igår. Hon stack hål på sin Snövit-gasballong och det gjorde mig lite arg och ledsen. Så egentligen var det ingen stor grej, men hon behöver lära sig att vara rädd om sina saker. Vi pratade länge och allvarligt och sen gosade vi en lång stund. Och ballongen gick att rädda med lite tejp.

Idag har vi en härligt oplanerad lördag framför oss. Det blir väl frukost på Köttbullekällarn när maken släpat sig upp och sen har jag lovat Sanna ett besök på en lekplats en bit härifrån. Jag ska också hänga upp ett par krokar i hallen till Jespers ytterplagg och flytta över alla hans kläder från en byrå till en annan. Han har en hel del kläder nu och de tar upp mer plagg i lådorna, så den där byrån som jag fixade med i somras svämmar över. I gästrummet har vi haft en gammal fin sekretär ståendes med två rejäla lådor i. Den fick maken flytta in i vårt rum igår och jag har torkat av den och lagt nytt papper i lådorna, så nu ska bara kläderna läggas över också.

Jag har faktiskt antagit en form av personlig utmaning. I måndags kväll ringde det på dörren och det var en uppgiven tjej från valberedningen i samfälligheten. Med trött röst frågade hon mig om jag kunde tänka mig att bli sekreterare i föreningen och till min stora förvåning svarade jag ja. Jag har faktiskt funderat på det ett tag, för under de nio år jag bott i både bostadsrätt och här i huset så har jag aldrig engagerat mig och det vore kanske dags nu. Så på tisdagen tackade jag formellt ja och på torsdag nästa vecka ska vi se om de andra tycker att jag duger. Men de har nog inget annat val för det verkar vara väldigt svårt att få folk att ställa upp. Alternativet blir i så fall att köpa in styrelsetjänster, och det är ju väldigt onödiga pengar! Nu är det upp till bevis för den här kvinnan, spännande!!! (Jag blev faktiskt erbjuden ordförandeposten, men det kändes som lite väl stort ansvar sådär med en gång. Men det skadar ju inte att ha ambitioner!)

Nu får det räcka för idag! Hej så länge!

Nyvaken och rosig och väldigt mysig

Syskonkärlek

Sanna har målat sig själv i mitten, Mommo längst bak och moffa som kör i moffas rejser-bil! Notera också att moffa inte har någon hår :-)

Lycka är... att kunna sitta själv och få äta på fjärrkontrollen!

GLAD PÅSK!

Klätterapa

Balansgång

Gungpremiär!

Lilla familjen har påsklov. Maken jobbade hårt måndag till onsdag och började sin påskledighet idag. Sanna skulle egentligen ha gått på dagis tisdag-onsdag, men en lapp om magsjuka på tisdagsmorgonen fick oss att vända i dörren och ta tidigt påsklov. Istället har vi pysslat påskris  och påskkort   och mamman fick efter mycket planerande och väldigt lite tid slängt ihop en dörrdekoration av det kitschigare slaget: .

Onsdagen tillbringades i en sisådär fyra-fem timmar på Lek-och Buslandet tillsammans med Axel, hans mamma Sara och lillebror Erik. Sanna och Axel leker så himla bra tillsammans och vi han knappt sätta oss i bilen förrän Sanna snyftade att hon minsann saknade Axel och ville leka hemma hos honom någon dag... Det blev inte mycket fotograferande, men en och annan bild blev det förstås:   (pappas flicka)  .

I kategorin Note to self kan vi konstatera följande: Om ditt barn är osedvanligt tyst, smyger fram och tillbaka från skrivbordet i datarummet till pysselgrejorna och du INTE har gömt undan saxar och glitterlim, då kan du få en sån här present på din skrivbordsskiva:  . Det är tydligen en guldpeng, och tro mig när jag säger att den sitter fast ordentligt!

Nu är det strax middag! Hej så länge!