Snipp snapp snut så var (arbets)veckan slut
Ja, förr eller senare måste ju eländet ta slut. Inte för att mitt jobb är så hemskt som sådant, men det här kommer gå åt helsike. Nej jag ska inte vara en pessimist, men satans grävling vad jag har ont. Än så länge har jag inte behövt ta värktabletter på jobbet, men det är inte långt borta. När jag är hemma är jag helt borta i huvudet, orkar inte ta tag i någonting och måste fokusera all min energi på att försöka vara en bra mamma. Jag hoppas att jag hittar ett annat jobb snart, innan jag blir sjukskriven igen.
Nu får det vara färdiggnällt, det är ju fredag! Jag kom hem till en nyvaken bebis som sken som en sol när jag kom hem och till en make som hade oxfilé, grillad potatis och pepparsås förberedd till middag. Nu ikväll har vi busat tillsammans hela familjen, Sanna har varit helt speedad och underbar. Hon har lärt sig ett nytt hyss... Och särskilt rumsrent är det inte heller. När man frågar: Vad säger rumpan? så gör hon pruttljud med tungan. Det är ganska gulligt ändå... Igår var hon hos mormor och morfar och de kom förbi mig på jobbet och hälsade på. Förvisso fick jag en puss men det var ju roligare att dra runt med mormor. När morfar kom hem blev han dock stjärnan, för där finns det ju inga gränser. Hon fick trycka på faxen och hoppa i sängen och när han tog fram glass ur frysen utropade damen ett förtjust "woooow". Det är morfars nya favoritord. Till kvällsmat fick hon potatis och fisksufflé och det tyckte hon var jättegott. Hoppas hon fortsätter att tycka om fisk.
Imorgon är det dans på Kärra Torg, men om Karin och Paula inte åker dit så gör nog inte jag det heller. Det är bara en halvtimme. Vi har pratat lite löst om att ta en sväng till Ullared, vi är i desperat behov av en TrippTrappstol. Annars blir det väl bara lite ströshopping. Förhoppningsvis kan jag ta en tur ned med Jenny snart, då kan man shoppa roligare grejor, som kläder och skor. Jag väntar på nya kläder från H&M, enligt hemsidan ska de redan vara levererade, men jag har inte fått något sms med mottagningsbevis. Hoppas det kommer snart, det ska ligga tre tunikor och vänta på mig... Idag var jag även inne och beställde ytterligare en tunika och en mössa. Jag ska nog beställa en kappa också, det vore roligt med en lite finare jacka att ha att byta med.
Jag hade tänkt att göra chocolate chip cookies ikväll, men vi har inga ägg. Nej, nu ljuger jag. Jag hade tänkt att äta smeten, och sen baka några kakor när jag ledsnat på att äta smet. Men det sket sig. Kanske gör jag några chokladbollar när Sanna somnat, men hon speedar fortfarande på och är i vägen för pappa på nedervåningen. Själv har jag lagt mig tillrätta i sängen med Psych, dator och pyjamas. Ha ha, nu hör jag maken försöka övertyga Sanna om att det är dags att nana. Lycka till.
Försäkringskassan är förvirrade som vanligt. Sedan i februari har jag tagit ut ca 70 lägstanivådagar, men FK envisas hela tiden med att med att betala ut sjukpenningdagar istället. Eftersom maken tjänar drygt dubbelt så mycket som jag är det bättre att han tar ut sjukpenningdagarna istället. Så när vi upptäckte felet första gången rörde det sig om 57 dagar. Vi pratade med en kille som skulle fixa felet och skicka återkrav på de pengar vi fått för mycket av. Okej, det blir en tung post med pengar, men vi tjänar på det i längden. Men på utbetalningen som kom i måndags hade de gjort samma misstag. Så jag satte mig och ringde FK igen. Först fick jag prata med kundtjänst men hon kunde inte hjälpa mig. Hon kopplade mig vidare till vårt kontor här på Hisingen och förklarade för handläggaren innan hon kopplade mig vidare. Och mycket riktigt såg hon att det var fel igen. Hon började ursäkta sig och prata om att det nästan var tjänstefel och inte förstod hur det kunde bli så här. Jag var trevlig och förstående och så var det inte mer med det. När vi skulle lägga på sa hon: Tack för att du inte skällde på mig. Jag blev rätt paff, men sa att jag inte tycker att det hade hjälpt mig särskilt mycket. Det fick mig att tänka på vad jobbigt det måste vara att jobba på ett sånt ställe som Försäkringskassan. Även om jag tycker att de borde lägga mindre kraft på att anta att folk ljuger med sina sjukdagar och anstränga sig mer på att få saker och ting rätt, så kan det inte vara kul att ha ett jobb där folk är på en hela tiden. Efter det har jag ansträngt mig mer för att vara trevlig mot folk i allmänhet. Jag hoppas att det så småningom ska ge ringar på vattnet.
Nu får det vara färdigbloggat. Klockan är tjugo i tio och min unge har inte kommit upp än. Nu får det faktiskt vara läggdags för små stumpor. Och deras mammor. God natt!
Nu får det vara färdiggnällt, det är ju fredag! Jag kom hem till en nyvaken bebis som sken som en sol när jag kom hem och till en make som hade oxfilé, grillad potatis och pepparsås förberedd till middag. Nu ikväll har vi busat tillsammans hela familjen, Sanna har varit helt speedad och underbar. Hon har lärt sig ett nytt hyss... Och särskilt rumsrent är det inte heller. När man frågar: Vad säger rumpan? så gör hon pruttljud med tungan. Det är ganska gulligt ändå... Igår var hon hos mormor och morfar och de kom förbi mig på jobbet och hälsade på. Förvisso fick jag en puss men det var ju roligare att dra runt med mormor. När morfar kom hem blev han dock stjärnan, för där finns det ju inga gränser. Hon fick trycka på faxen och hoppa i sängen och när han tog fram glass ur frysen utropade damen ett förtjust "woooow". Det är morfars nya favoritord. Till kvällsmat fick hon potatis och fisksufflé och det tyckte hon var jättegott. Hoppas hon fortsätter att tycka om fisk.
Imorgon är det dans på Kärra Torg, men om Karin och Paula inte åker dit så gör nog inte jag det heller. Det är bara en halvtimme. Vi har pratat lite löst om att ta en sväng till Ullared, vi är i desperat behov av en TrippTrappstol. Annars blir det väl bara lite ströshopping. Förhoppningsvis kan jag ta en tur ned med Jenny snart, då kan man shoppa roligare grejor, som kläder och skor. Jag väntar på nya kläder från H&M, enligt hemsidan ska de redan vara levererade, men jag har inte fått något sms med mottagningsbevis. Hoppas det kommer snart, det ska ligga tre tunikor och vänta på mig... Idag var jag även inne och beställde ytterligare en tunika och en mössa. Jag ska nog beställa en kappa också, det vore roligt med en lite finare jacka att ha att byta med.
Jag hade tänkt att göra chocolate chip cookies ikväll, men vi har inga ägg. Nej, nu ljuger jag. Jag hade tänkt att äta smeten, och sen baka några kakor när jag ledsnat på att äta smet. Men det sket sig. Kanske gör jag några chokladbollar när Sanna somnat, men hon speedar fortfarande på och är i vägen för pappa på nedervåningen. Själv har jag lagt mig tillrätta i sängen med Psych, dator och pyjamas. Ha ha, nu hör jag maken försöka övertyga Sanna om att det är dags att nana. Lycka till.
Försäkringskassan är förvirrade som vanligt. Sedan i februari har jag tagit ut ca 70 lägstanivådagar, men FK envisas hela tiden med att med att betala ut sjukpenningdagar istället. Eftersom maken tjänar drygt dubbelt så mycket som jag är det bättre att han tar ut sjukpenningdagarna istället. Så när vi upptäckte felet första gången rörde det sig om 57 dagar. Vi pratade med en kille som skulle fixa felet och skicka återkrav på de pengar vi fått för mycket av. Okej, det blir en tung post med pengar, men vi tjänar på det i längden. Men på utbetalningen som kom i måndags hade de gjort samma misstag. Så jag satte mig och ringde FK igen. Först fick jag prata med kundtjänst men hon kunde inte hjälpa mig. Hon kopplade mig vidare till vårt kontor här på Hisingen och förklarade för handläggaren innan hon kopplade mig vidare. Och mycket riktigt såg hon att det var fel igen. Hon började ursäkta sig och prata om att det nästan var tjänstefel och inte förstod hur det kunde bli så här. Jag var trevlig och förstående och så var det inte mer med det. När vi skulle lägga på sa hon: Tack för att du inte skällde på mig. Jag blev rätt paff, men sa att jag inte tycker att det hade hjälpt mig särskilt mycket. Det fick mig att tänka på vad jobbigt det måste vara att jobba på ett sånt ställe som Försäkringskassan. Även om jag tycker att de borde lägga mindre kraft på att anta att folk ljuger med sina sjukdagar och anstränga sig mer på att få saker och ting rätt, så kan det inte vara kul att ha ett jobb där folk är på en hela tiden. Efter det har jag ansträngt mig mer för att vara trevlig mot folk i allmänhet. Jag hoppas att det så småningom ska ge ringar på vattnet.
Nu får det vara färdigbloggat. Klockan är tjugo i tio och min unge har inte kommit upp än. Nu får det faktiskt vara läggdags för små stumpor. Och deras mammor. God natt!
Efit eller Efvt eller Efvtt
Efit betyder alltså Ett foto i timmen och det var en sådan dag i söndags. Jenny och jag påminde varandra på lördagskvällen och jag kom faktiskt ihåg det nästa morgon, även om jag glömt ställa kameran vid sängen. Pappa var redan vaken så det fick bli morgonens första bild:
8.30
Eftersom det är friidrotts-vm ville pappan vara hemma på eftermiddagen, men kylen ekade tomt så familjen åt snabb frukost och duschade och var en timme senare på Coop Bäckebol där bebisen hjälpte till att blippa barnmatsburkar:
9.30
Snabbt hem igen och eftersom pappan varit så smart att han låtit bebisen se att han köpt hem glass så fick lunchen vänta lite:
11.00
Nu började det även glappa lite i mammans tidskod, för Ett foto i timmen blev snabbt Ett foto varannan timme och någon gång rent av Ett foto var tredje timme... Nästa gång kameran dök upp var den halv ett och mamman och pappan hade börjat städa ur förrådet för att få plats med allt som pappan handlat på fredagen. Bebisen hjälpte till att sortera och prova grejor:
12.30
Sen gick mamman och bebisen och vilade ett tag, utan kameran. Sen gick vi ned och hjälpte pappan med städningen lite till och när det väl var klart kom mamman på att det var dags att fotografera igen.
15.00
Sen åt familjen middag och bebisen blev sölig. Och hittade sina kaninöron i spisen. Och då kom mamman på att det var dags att plåta igen:
17.00
Sen gick pappan och bebisen upp och lekte lite och plötsligt var det dags att fotografera igen.
18.30
och här kan mamman inte låta bli att lägga in en bonusbild, för någonstans måste ju bebisen ha lärt sig att försöka stoppa bollar i munnen:
18.31
Familjen tillbringade mer tid på övervåningen, det var tvätt som skulle packas upp och barnrum att städa. Och eftersom giraffvinsten tidigare i veckan inspirerade till att skapa ett djungelrum kånkade pappan upp en palm från vardagsrummet och blev kreativ:
19.30
En timme senare var det kvällsmat och medan bebisen var inne på toaletten och tvättade sig hade en annan liten tjej vågat sig ut i vardagsrummet:
20.30
Och nu var det äntligen läggdags för mor och barn. Pappan däckade i soffan så därför är han inte med något mer:
21.30
Fast mamman var ju vaken en stund till och låg och slarvade vid datorn fast hon skulle gå upp vid sex för att börja arbeta nästa dag:
22.30
Och som ett urverk vaknade bebisen strax före tolv för sin kvällstutte och mamman var så elak att hon förevigade det:
23.45
Men en halvtimme senare sov hon gott, och det gjorde mamman också!
00.15
I övrigt är det inte mycket nytt. Mamman började mycket riktigt arbeta följande morgon och det har gått bra, även om kvällsskiftet igår kväll känns i armar och nacke. Förhoppningsvis kan jag få det att funka för det ser inte ljust ut på dagisfronten. Makens samtal med dem i tisdags gav oss kösiffrorna 16, 21 och 16 på de tre dagis vi står i kö för. Det är dock snack om att det ska öppna ett tillfälligt dagis vid torget för vårterminen och att de barnen som går där ska hamna på dagiset på Rimmaregatan till hösten, så vi gjorde en intresseanmälan på det. Men vi får väl ringa och tjata någon gång i månaden tills det ger med sig. Farmor och farfar är iallafall redo att agera dagis och har idag börjat titta på en bilbarnstol så de kan göra utflykter och även avlasta mammans turer mellan jobbet och Torslanda på eftermiddagarna. More to come.
Nu ska familjen äta tidig middag, oxfilé och barbecuepotatis. Det är ju faktiskt bara onsdag en dag i veckan!
8.30
Eftersom det är friidrotts-vm ville pappan vara hemma på eftermiddagen, men kylen ekade tomt så familjen åt snabb frukost och duschade och var en timme senare på Coop Bäckebol där bebisen hjälpte till att blippa barnmatsburkar:
9.30
Snabbt hem igen och eftersom pappan varit så smart att han låtit bebisen se att han köpt hem glass så fick lunchen vänta lite:
11.00
Nu började det även glappa lite i mammans tidskod, för Ett foto i timmen blev snabbt Ett foto varannan timme och någon gång rent av Ett foto var tredje timme... Nästa gång kameran dök upp var den halv ett och mamman och pappan hade börjat städa ur förrådet för att få plats med allt som pappan handlat på fredagen. Bebisen hjälpte till att sortera och prova grejor:
12.30
Sen gick mamman och bebisen och vilade ett tag, utan kameran. Sen gick vi ned och hjälpte pappan med städningen lite till och när det väl var klart kom mamman på att det var dags att fotografera igen.
15.00
Sen åt familjen middag och bebisen blev sölig. Och hittade sina kaninöron i spisen. Och då kom mamman på att det var dags att plåta igen:
17.00
Sen gick pappan och bebisen upp och lekte lite och plötsligt var det dags att fotografera igen.
18.30
och här kan mamman inte låta bli att lägga in en bonusbild, för någonstans måste ju bebisen ha lärt sig att försöka stoppa bollar i munnen:
18.31
Familjen tillbringade mer tid på övervåningen, det var tvätt som skulle packas upp och barnrum att städa. Och eftersom giraffvinsten tidigare i veckan inspirerade till att skapa ett djungelrum kånkade pappan upp en palm från vardagsrummet och blev kreativ:
19.30
En timme senare var det kvällsmat och medan bebisen var inne på toaletten och tvättade sig hade en annan liten tjej vågat sig ut i vardagsrummet:
20.30
Och nu var det äntligen läggdags för mor och barn. Pappan däckade i soffan så därför är han inte med något mer:
21.30
Fast mamman var ju vaken en stund till och låg och slarvade vid datorn fast hon skulle gå upp vid sex för att börja arbeta nästa dag:
22.30
Och som ett urverk vaknade bebisen strax före tolv för sin kvällstutte och mamman var så elak att hon förevigade det:
23.45
Men en halvtimme senare sov hon gott, och det gjorde mamman också!
00.15
I övrigt är det inte mycket nytt. Mamman började mycket riktigt arbeta följande morgon och det har gått bra, även om kvällsskiftet igår kväll känns i armar och nacke. Förhoppningsvis kan jag få det att funka för det ser inte ljust ut på dagisfronten. Makens samtal med dem i tisdags gav oss kösiffrorna 16, 21 och 16 på de tre dagis vi står i kö för. Det är dock snack om att det ska öppna ett tillfälligt dagis vid torget för vårterminen och att de barnen som går där ska hamna på dagiset på Rimmaregatan till hösten, så vi gjorde en intresseanmälan på det. Men vi får väl ringa och tjata någon gång i månaden tills det ger med sig. Farmor och farfar är iallafall redo att agera dagis och har idag börjat titta på en bilbarnstol så de kan göra utflykter och även avlasta mammans turer mellan jobbet och Torslanda på eftermiddagarna. More to come.
Nu ska familjen äta tidig middag, oxfilé och barbecuepotatis. Det är ju faktiskt bara onsdag en dag i veckan!
Inredningsångest
Jag har stora planer. Jag vill framför allt måla om hallen som ser ut ungefär såhär: direkt till vänster innanför ytterdörren finns en tegelvägg med inmurad spegel. Den biten älskar jag och vill behålla. Resten av hallen är mörkt terracottaröd. Det känns som väggarna ska falla in på mig, för att inte tala om hur mörk den är. Vi har bara två taklampor i hallen (varav den ena behöver nya glödlampor, mental anteckning) och det blir för ljust att ha dem tända hela tiden också. Visst kan jag sätta upp lampetter, men om jag investerar i nya lampor så vill jag ju ha hallen på mitt sätt. Och mitt sätt innefattar väggar i ljusgrått. Sen vill jag även måla om i vardagsrummet som nu har en ljus persikofärg på väggarna och även har en smal bård längst uppe vid taket. Majoriteten av våra möbler är valnötsfärgade, förutom akvariet och mormors buffé. Soffan är blå och fåtöljen brun. Min drömvision av vardagsrumsrenoveringen ser ut så här: bort med bården och måla väggarna i en milt beige nyans. På Ge-Kås kan man köpa sofföverdrag som är rätt snygga, ett sånt över soffan och nya fodral till kuddarna. Paula har ett som är mörkt beigebrunt, det vill jag också ha. På Indiska brukar det finnas mycket kuddfodral, kanske i brokad, det hade livat upp. Sen ska jag slita ned gardinerna och sätta upp panellängder istället så det kommer in mer ljus. Så vill jag ha upp tavellister på väggarna där jag kan sätta foton på Sanna varvat med små värmeljus. Slutligen vill jag ha någon form av ljusdekoration på ena kortsideväggen, kanske ett slags smidesljusstake. Jag har som sagt visioner. Jag har redan anlitat Karin och Paula till målandet i utbyte mot mat. Så idag när vi var på besök hos svägerskan börjar jag fråga ut hennes fästman som är målare vad jag ska tänka på. Och plötsligt blev renoveringen jobbig! Det var inte alls bara att måla som jag trodde, det blir tydligen inte snyggt när man spacklat över alla hål som är i väggarna. Vi har nämligen vävtapet i bägge rummen. I hallen föreslog han tapet och eftersom jag har lovat maken att göra det här utan hans hjälp så blev det genast värre. För tapetsera vet jag inte om jag och tjejerna fixar. Och så måste taken målas också, annars ser det sunkigt ut. Och så måste listerna målas och bla bla bla. Äh, jag deppar ihop snart. Jag vill ha det fint här, jag känner mig inte hemma i nedervåningen! Men så här mycket jobb hade jag ju inte visionerat ihop med det andra. Jag kanske ska ta och kela med en av mina vaktmästarkollegor som är gammal målare. Undrar om jag kan muta honom med mat också?
Igår överraskade maken mig rejält. Han åkte ut med lilla bilen för att besiktiga den och sedan skulle han ta vägen om Plantagen i Askim som hade utförsäljning med sjuttio procents rabatt. När han kom hem tre timmar senare var bilen packad till bristningsgränsen. Han hade köpt flera utomhuskrukor, massor av innekrukor, tändved och brasved, mängder av pyssel till mitt hobbyrum, vaser, julbelysningar, ljusstakar... Det var ingen ände på det. Jag har aldrig sett honom köpa så mycket prylar. Och egentligen är det det sista vi behöver, hamstrar som vi är, men nu kanske vi kan rensa ut bland alla uddakrukor vi har stående överallt. Det värsta var att vi åkte dit idag igen... Tändveden var brilljant, det köpte vi på oss mer av. Sen hittade jag lite ljusstakar, mer pyssel, nya petverktyg till öppna spisen, lite fler ljusstakar, några fler vaser.... Det var jätteroligt.
Nu är klockan alldeles för mycket igen. Stefan däckade i soffan, han har tänkt att se Musse springa i friidrotts-VM halv tre inatt. I wish him luck. För han vaknade nämligen inte när telefonen, som låg en halvmeter ifrån honom, ringde fyra gånger på raken. Inte heller reagerade han när mobilen började ringa strax därefter. Det var svägerskans fästman som ville kolla att vi kommit hem. Så jag och Sanna har brett ut oss i dubbelsängen. Om han får för sig att tassa upp inatt får han ta Sannas säng. Nu ska jag drömma sött om den amerikanska brunchen som jag hoppas att mina drömmars köksalfer lagar till mig imorgon bitti. Om jag har tur räcker smöret till några torra mackor i morgondagens krassa verklighet. God natt!
Igår överraskade maken mig rejält. Han åkte ut med lilla bilen för att besiktiga den och sedan skulle han ta vägen om Plantagen i Askim som hade utförsäljning med sjuttio procents rabatt. När han kom hem tre timmar senare var bilen packad till bristningsgränsen. Han hade köpt flera utomhuskrukor, massor av innekrukor, tändved och brasved, mängder av pyssel till mitt hobbyrum, vaser, julbelysningar, ljusstakar... Det var ingen ände på det. Jag har aldrig sett honom köpa så mycket prylar. Och egentligen är det det sista vi behöver, hamstrar som vi är, men nu kanske vi kan rensa ut bland alla uddakrukor vi har stående överallt. Det värsta var att vi åkte dit idag igen... Tändveden var brilljant, det köpte vi på oss mer av. Sen hittade jag lite ljusstakar, mer pyssel, nya petverktyg till öppna spisen, lite fler ljusstakar, några fler vaser.... Det var jätteroligt.
Nu är klockan alldeles för mycket igen. Stefan däckade i soffan, han har tänkt att se Musse springa i friidrotts-VM halv tre inatt. I wish him luck. För han vaknade nämligen inte när telefonen, som låg en halvmeter ifrån honom, ringde fyra gånger på raken. Inte heller reagerade han när mobilen började ringa strax därefter. Det var svägerskans fästman som ville kolla att vi kommit hem. Så jag och Sanna har brett ut oss i dubbelsängen. Om han får för sig att tassa upp inatt får han ta Sannas säng. Nu ska jag drömma sött om den amerikanska brunchen som jag hoppas att mina drömmars köksalfer lagar till mig imorgon bitti. Om jag har tur räcker smöret till några torra mackor i morgondagens krassa verklighet. God natt!
Shoppat mig trött!
En härlig eftermiddag har tillbringats på Kungsmässan i trevligt sällskap av Jenny. Jag köpte två par svarta linnen, ett par svarta tunna träningsbyxor att dansa i, samt ett par bruna dito att mysa i för de var så förbaskat sköna på H&M. Vidare inhandlades en gråsvart mönstrad klänning och svarta vadlånga tights på Indiska. På Wettergrens frossade vi en lång stund bland barnböcker och kokböcker och där inhandlades en kokbok med GI-mat. Om några veckor skall vi peppa varandra till en ny omgång av viktnedgång. Till Sannapanna köpte jag också en låda med nya duplo-klossar, men de sparas tills imorgon då Benjamin skall vara hos oss några timmar. Två fikor och massa prat hann vi också med. För att inte tala om alla de affärer vi var inne i och konstaterade att vi nog var lite för gamla för att ens sticka näsan innanför dörren. Vi petade och pillade också på massa dyra barnkläder som vi, i en perfekt värld, kanske hade köpt till våra barn. Det finns fortfarande beklämmande lite unisex-kläder till våra ungar, men det ska vi ändra på, ett plagg i taget!
Inga skor bidde det, jag var inte på humör. Men den dagen kommer!
Idag hade vår dotter sitt första utbrott. Vi hade ätit frukost på Köttbullekällaren och som vanligt när vi gick ut gjorde hon en u-sväng in till tobaksbutiken vägg i vägg för att få en glass. Vi bestämde att det inte var en bra dag för detta då far och dotter skulle tillbringa eftermiddagen i Torslanda hos farmor där glassen flödar. Ett antal nej och dragningar i händer ledde bara till en dotter som stod och bankade på glassdiskens lock. Så mamma lyfte upp barnet och satte henne i vagnen, vilket inte var lätt då dotterns ben sparkade vilt. Sedan resignerade hon genom att vända ryggen åt oss och gråta hjärtskärande in i ryggstödet på vagnen. Efter två-tre minuter höll hon upp för att en liten stund senare minnas sitt trauma och gråta en stund till. Men när mamma hade hämtat ballonger inne på McD var livet lite gladare igen.
Nu ska jag vila mina tröttshoppade fötter! God natt!
Inga skor bidde det, jag var inte på humör. Men den dagen kommer!
Idag hade vår dotter sitt första utbrott. Vi hade ätit frukost på Köttbullekällaren och som vanligt när vi gick ut gjorde hon en u-sväng in till tobaksbutiken vägg i vägg för att få en glass. Vi bestämde att det inte var en bra dag för detta då far och dotter skulle tillbringa eftermiddagen i Torslanda hos farmor där glassen flödar. Ett antal nej och dragningar i händer ledde bara till en dotter som stod och bankade på glassdiskens lock. Så mamma lyfte upp barnet och satte henne i vagnen, vilket inte var lätt då dotterns ben sparkade vilt. Sedan resignerade hon genom att vända ryggen åt oss och gråta hjärtskärande in i ryggstödet på vagnen. Efter två-tre minuter höll hon upp för att en liten stund senare minnas sitt trauma och gråta en stund till. Men när mamma hade hämtat ballonger inne på McD var livet lite gladare igen.
Nu ska jag vila mina tröttshoppade fötter! God natt!
Som tjugosex igen!
I måndags var jag på min relax-dag och det var härligt. Först fick jag en helkroppsmassage som var så behaglig att jag faktiskt snarkade till vid ett tillfälle, alltid lika pinsamt. Sen fick jag ansiktsbehandling och det var inte lite pyssel! Eftersom mina sorgligt korta naglar inte var mycket att polisha så lade vi in en AHA-pensling i ansiktsbehandlingen istället. Jag låg kvar på rygg efter massagen, så på det sättet var det väldigt behagligt att inte behöva röra sig ur fläcken. Först tvättade hon av ansiktet, sedan fick jag en scrub och ny tvätt. Sedan fick jag ligga under ånga och det var jätteläskigt. Det var som att ha en blöt hårtort i nyllet i tio minuter. Jag fick andas genom munnen i korta flämtningar, men oj så öppna porer jag fick sen! Efter det tvättning igen och sedan AHA-penslingen. Rackarns vad det sved! I dryga två minuter stack det som citron i ett sår, men sen lugnade det ned sig. Tio minuter satt det i och därefter tog hon en superstark lampa med förstoringsglas och gick lös på mina pormaskar. En sak säger jag bara, en sån mackapär kommer inte över min tröskel, jag tror hon klämde tio finnar bara på näsan! Efter denna dissekering av alla mina porer fick jag en fuktmask som låg på ett tag. Sedan fick jag en bonusplockning av ögonbrynen. Det gör ont. Men vill man vara fin får man lida pin. Och pin och pin och pin... Till sist blev jag insmord och sen vad jag färdig. Mör som en välpiskad matta och ung och fräsch som en ros i ansiktet. Härlig middag på Danilo och en rejäl avskrattning till "På smällen" så sov jag som en prinsessa hela långa natten. Underbart!
Igår var vi på Liseberg på kvällen för vår femkamp. Tretton personer var vi som kampade och det var fantastiskt roligt. Linda vann överraskande, hennes pojkvän kom tvåa och Stefan var trea. Fjärdeplatsen kom jag på. Alla fick priser i form av engångskameror och/eller slipsar, men det är ju äran som är viktigast. Lilla familjen åkte in lite tidigare och åkte karusell, sagoslott och farfars bilar och vann lite gosedjur. Vi var ensamma vid Djungelhjulet och spelade på två nummer, Sanna och pappa på ett och mamma på ett. Killen som stod vid hjulet var väldigt rar och busade med Sanna. När han skulle stanna hjulet gjorde han något jag bara hört talas om, han tittade på hjulet när tryckte på knappen. Och det stannar på Sannas nummer, ett hack från stjärnvinsten. Men hon fick en andravinst, en elefant. Jag berättade för maken att jag tror att han prickade numret eftersom jag hört att de kan det och att de därför måste ha ryggen åt när de stannar det. Han hade lite svårt att tro mig. När vi var på väg hem var hjulet tomt igen så vi gick dit för att spela en gång till. Samma kille jobbade. Maken och Sanna tog ett nummer och jag tog två en bit bort. Han busade med henne och beundrade hennes Bamse-tröja. Sen kollade han på hjulet igen. Och den här gången vann hon en stjärnvinst. Så nu har vi en giraff att lägga till samlingen. Vi ska ta upp en palm från vardagsrummet och göra ett djungelhörn. Det var väldigt rart gjort av killen, men kanske lite moraliskt fel. Men Sanna blev hemskt glad och det är ju allt man vill som förälder. Men hade en kontrollant sett honom hade han kunnat bli av med jobbet...
Imorgon skall denna mamma och Benjamins mamma ta en barnledig eftermiddag och åka och shoppa. Det är väl ekonomiskt förkastligt egentligen, men jag lider akut brist på byxor och det är hål i mina skor. Det ska bli kul.
Nu är det långt förbi läggdags som vanligt, men semestern är ju snart slut så man får njuta de sista dagarna.
Men innan jag knyter mig måste jag rekommendera denna annons: http://cgi.ebay.com/ws/eBayISAPI.dll?ViewItem&item=130144061675 . Det är texten nedanför annonsen som är rolig, och det finns också en tillhörande blogg: http://mom2my6pack.blogspot.com Säga vad man vill, men kvinnan har iallafall humor.
I många år har jag lyckats undgå en förbannelse som vilar över kvinnorna i vår familj. Men nu är det slut på den lyxen. Jag har fått eksem på handen, på mitt vänstra ringfinger för att vara exakt. Men jag är optimistisk. Det finns utmärkta salvor och så fort det har läkt skall jag ha mina ringar på mig igen. Något annat är för mig otänkbart. Jag är naken utan min förlovningsring och min vigselring.
Nu är det god natt på riktigt, jag måste ju orka shoppa imorgon!
Igår var vi på Liseberg på kvällen för vår femkamp. Tretton personer var vi som kampade och det var fantastiskt roligt. Linda vann överraskande, hennes pojkvän kom tvåa och Stefan var trea. Fjärdeplatsen kom jag på. Alla fick priser i form av engångskameror och/eller slipsar, men det är ju äran som är viktigast. Lilla familjen åkte in lite tidigare och åkte karusell, sagoslott och farfars bilar och vann lite gosedjur. Vi var ensamma vid Djungelhjulet och spelade på två nummer, Sanna och pappa på ett och mamma på ett. Killen som stod vid hjulet var väldigt rar och busade med Sanna. När han skulle stanna hjulet gjorde han något jag bara hört talas om, han tittade på hjulet när tryckte på knappen. Och det stannar på Sannas nummer, ett hack från stjärnvinsten. Men hon fick en andravinst, en elefant. Jag berättade för maken att jag tror att han prickade numret eftersom jag hört att de kan det och att de därför måste ha ryggen åt när de stannar det. Han hade lite svårt att tro mig. När vi var på väg hem var hjulet tomt igen så vi gick dit för att spela en gång till. Samma kille jobbade. Maken och Sanna tog ett nummer och jag tog två en bit bort. Han busade med henne och beundrade hennes Bamse-tröja. Sen kollade han på hjulet igen. Och den här gången vann hon en stjärnvinst. Så nu har vi en giraff att lägga till samlingen. Vi ska ta upp en palm från vardagsrummet och göra ett djungelhörn. Det var väldigt rart gjort av killen, men kanske lite moraliskt fel. Men Sanna blev hemskt glad och det är ju allt man vill som förälder. Men hade en kontrollant sett honom hade han kunnat bli av med jobbet...
Imorgon skall denna mamma och Benjamins mamma ta en barnledig eftermiddag och åka och shoppa. Det är väl ekonomiskt förkastligt egentligen, men jag lider akut brist på byxor och det är hål i mina skor. Det ska bli kul.
Nu är det långt förbi läggdags som vanligt, men semestern är ju snart slut så man får njuta de sista dagarna.
Men innan jag knyter mig måste jag rekommendera denna annons: http://cgi.ebay.com/ws/eBayISAPI.dll?ViewItem&item=130144061675 . Det är texten nedanför annonsen som är rolig, och det finns också en tillhörande blogg: http://mom2my6pack.blogspot.com Säga vad man vill, men kvinnan har iallafall humor.
I många år har jag lyckats undgå en förbannelse som vilar över kvinnorna i vår familj. Men nu är det slut på den lyxen. Jag har fått eksem på handen, på mitt vänstra ringfinger för att vara exakt. Men jag är optimistisk. Det finns utmärkta salvor och så fort det har läkt skall jag ha mina ringar på mig igen. Något annat är för mig otänkbart. Jag är naken utan min förlovningsring och min vigselring.
Nu är det god natt på riktigt, jag måste ju orka shoppa imorgon!
Bortskämd dag...
Maken är just nu och lämnar lillan hos svärföräldrarna. Själv har jag tränat och duschat och nu är jag så gott som påklädd och redo för min bortskämda dag. Massage, manikyr och ansiktsbehandling mellan två och fem och sedan ska min make också bjuda mig på middag och bio. Ett par Obi Wan Ribs på mina behandlingar och sen kanske lite choklad på bion så kommer jag vara helt lealös resten av kvällen. Och förhoppningsvis en helt ostörd natt på det, mmmmm....
Fastän Sanna hade en riktigt skruttig natt så var hon otroligt söt vid ett tillfälle. Jag hade precis ammat henne och hon hade somnat om i sin säng. Jag makade mig tillbaka till min kudde och lade mig till rätta. Då börjar hon skruva på sig, upp med rumpen i vädret och börjar, fortfarande sovande, krypa mot mig. Kände med sina små händer vart mitt ansikte och min arm var och lägger sig med en förnöjd suck med sitt huvud på min kudde och arm. Inget ammande, inget gnäll, utan bara en önskan att få vara nära. Det var så otroligt mysigt.
Imorgon är det storfemkamp på Liseberg med mina föräldrar och deras vänner, vännernas vuxna barn och deras respektive. Vi torde bli tio stycken plus Sannabus förstås. Det är en årlig tradition och förra året vann maken. De kommer vara ute efter hans skalp i år...
Nej, nu ska jag koka lite pasta innan min chaufför kör mig till mitt spa. :D
Hej så länge!!!
Fastän Sanna hade en riktigt skruttig natt så var hon otroligt söt vid ett tillfälle. Jag hade precis ammat henne och hon hade somnat om i sin säng. Jag makade mig tillbaka till min kudde och lade mig till rätta. Då börjar hon skruva på sig, upp med rumpen i vädret och börjar, fortfarande sovande, krypa mot mig. Kände med sina små händer vart mitt ansikte och min arm var och lägger sig med en förnöjd suck med sitt huvud på min kudde och arm. Inget ammande, inget gnäll, utan bara en önskan att få vara nära. Det var så otroligt mysigt.
Imorgon är det storfemkamp på Liseberg med mina föräldrar och deras vänner, vännernas vuxna barn och deras respektive. Vi torde bli tio stycken plus Sannabus förstås. Det är en årlig tradition och förra året vann maken. De kommer vara ute efter hans skalp i år...
Nej, nu ska jag koka lite pasta innan min chaufför kör mig till mitt spa. :D
Hej så länge!!!
Lilla familjen har blivit kändisar
Igår kläckte nån regeringsnisse ur sig att det borde vara böter på att inte fixa dagisplats inom fyra månader och mamman gick in för att kommentera sagda förslag på GP's hemsida. En timme senare ringer GP och vill intervjua lilla familjen. Och eftersom vi är linslusar (linslöss?) så var de hjärtligt välkomna. Vi hade dryga timmen på oss så det blev den snabbaste städning detta hus sett. Det är inte klokt vad vi kan åstadkomma bara vi samarbetar och anstränger oss lite. Ok, mamman välte barnet två gånger, men det var inte med vilje. Nyduschade och välklädda tog vi emot reporter och fotograf halv två igår eftermiddag. Fika, intervju och massor av foton senare resulterade i den här artikeln i både nätupplaga och papperstidning:
Oj så tjusigt de uttalar sig. Nu kanske det blir liv i luckan på SDN Backa... Kul var det iallafall, i synnerhet som vi inte talade om för någon att vi skulle vara med i tidningen. Det var nog en och annan i vän-och familjekretsen som satte morgonkaffet i halsen.
Förutom att vara tidningskändisar har lilla familjen haft kalas idag. Undertecknad firade sin tjugoåttonde födelsedag med bullar, tårta, paket och familj. Fredagskvällen tillbringades i köket där det bakades kokosrutor och tårtbotten, med en avstickare till Hemköp halv tio på kvällen då äggen tog slut. Allt detta gjordes givetvis av mamman, resten av familjen hade däckat före nio. Skutt upp klockan åtta på födelsedagsmorgonen och satte bulldeg. Femtio bullar blev det i runda slängar, och tro't eller ej, det finns inte en bullsmula kvar. (Hur kommer det sig att jag är trött? Och vidare, hur kommer det sig att jag är den enda i familjen som inte haft vett på att gå och lägga mig än?)
I paketskörden fanns det bland annat ett presentkort på fotvård, fem böcker, ett halsband, en ljuslykta, pengar (=nya skor), en "Världens bästa mamma"-mugg, en tunika samt ett presentkort på en "topp-till-tå-behandling" som äger rum på måndag klockan två och tar tre timmar. Det innefattar helkroppsmassage, ansiktsbehandling och manikyr. Synd bara att jag, trots en mogen ålder på 28 år, är nagelbitare... Efter denna slappa eftermiddag blir det middag och bio och barnvakt över natten.
Vi är ju en samsovande familj. Ganska så mycket iallafall. Sannas säng står ju bredvid min och sängbenen är ihoptejpade så de inte ska glida isär. Sanna sover oändligt mycket bättre iallafall och följdaktligen gör jag det med. Ikväll upptäckte maken dock hur gosigt det är att sova så här nära vår dotter, så han har tagit min plats! Undrar vad han tycker inatt när hon börjar krypa på honom och leta efter bröstet? Som tur är det bara att skifta platser om det kniper. Vem vet, hon kanske ger upp med en gång och så får jag en amningsfri natt? Eller så blir det vansinnesvrål så vi överröstar Kulturkalaset inne i stan. Only time will tell.
Nu ska jag njuta av slutet av Italian Job innan jag somnar. God natt!
2007-08-17 22:05 |  |
Bild: Lisa Wikstrand
Sanna vill ha lekkamrater
Sanna, 18 månader har tömt sin leksakslåda på ett par minuter. Föräldrarna Julia och Stefan Olsson betraktar tålmodigt hennes lek. På måndag blir det fyra månader sedan de ställde sig i kö för en dagisplats. Nu kan de få vänta till nästa höst.
- Den här hösten klarar vi. Vi är båda från Göteborg och har familj här. Sedan kan vi turas om och pussla med våra jobb. Men det finns en gräns för hur mycket familjen och arbetsgivaren klarar av, säger Julia.
Under hösten har de tänkt jobba deltid, Stefan på dagen och Julia på kvällarna. Båda är positiva till förslaget om att få skadestånd om kommunen inte erbjuder en dagisplats inom fyra månader.
- Man förlorar inkomst på det här. Då tycker jag att det är bra om man kan få någon slags ersättning, säger Julia.
- Det är konstigt att ha en garanti som ingen följer. Man hoppas att det i stället får avskräckande effekt och att man får en plats i tid, säger Stefan Olsson.
Under hösten har de tänkt jobba deltid, Stefan på dagen och Julia på kvällarna. Båda är positiva till förslaget om att få skadestånd om kommunen inte erbjuder en dagisplats inom fyra månader.
- Man förlorar inkomst på det här. Då tycker jag att det är bra om man kan få någon slags ersättning, säger Julia.
- Det är konstigt att ha en garanti som ingen följer. Man hoppas att det i stället får avskräckande effekt och att man får en plats i tid, säger Stefan Olsson.
Oj så tjusigt de uttalar sig. Nu kanske det blir liv i luckan på SDN Backa... Kul var det iallafall, i synnerhet som vi inte talade om för någon att vi skulle vara med i tidningen. Det var nog en och annan i vän-och familjekretsen som satte morgonkaffet i halsen.
Förutom att vara tidningskändisar har lilla familjen haft kalas idag. Undertecknad firade sin tjugoåttonde födelsedag med bullar, tårta, paket och familj. Fredagskvällen tillbringades i köket där det bakades kokosrutor och tårtbotten, med en avstickare till Hemköp halv tio på kvällen då äggen tog slut. Allt detta gjordes givetvis av mamman, resten av familjen hade däckat före nio. Skutt upp klockan åtta på födelsedagsmorgonen och satte bulldeg. Femtio bullar blev det i runda slängar, och tro't eller ej, det finns inte en bullsmula kvar. (Hur kommer det sig att jag är trött? Och vidare, hur kommer det sig att jag är den enda i familjen som inte haft vett på att gå och lägga mig än?)
I paketskörden fanns det bland annat ett presentkort på fotvård, fem böcker, ett halsband, en ljuslykta, pengar (=nya skor), en "Världens bästa mamma"-mugg, en tunika samt ett presentkort på en "topp-till-tå-behandling" som äger rum på måndag klockan två och tar tre timmar. Det innefattar helkroppsmassage, ansiktsbehandling och manikyr. Synd bara att jag, trots en mogen ålder på 28 år, är nagelbitare... Efter denna slappa eftermiddag blir det middag och bio och barnvakt över natten.
Vi är ju en samsovande familj. Ganska så mycket iallafall. Sannas säng står ju bredvid min och sängbenen är ihoptejpade så de inte ska glida isär. Sanna sover oändligt mycket bättre iallafall och följdaktligen gör jag det med. Ikväll upptäckte maken dock hur gosigt det är att sova så här nära vår dotter, så han har tagit min plats! Undrar vad han tycker inatt när hon börjar krypa på honom och leta efter bröstet? Som tur är det bara att skifta platser om det kniper. Vem vet, hon kanske ger upp med en gång och så får jag en amningsfri natt? Eller så blir det vansinnesvrål så vi överröstar Kulturkalaset inne i stan. Only time will tell.
Nu ska jag njuta av slutet av Italian Job innan jag somnar. God natt!
Fåglarna anfaller
I lördags var svägerskan med sambo hemma på lunch och efteråt körde maken och Sanna ut till svärföräldrarna för att fiska makrill. Jag var trött och stannade hemma för att vila. Trots att det bara var sen eftermiddag tog jag på mig pyjamasen och slappade i sängen. Pratade med Paula i telefon och på msn och vid sjutiden var jag hungrig så jag skulle gå ned och ta en macka. På väg ned för trappan hör jag en duns från nedervåningen. Jag tvärstannar och tänker: "Inbrott!!" Jag smyger ned för trappan och hör fler dunsar. Jag kikar runt kanten in i vardagsrummet och ser något svart borta vid fönstret i hörnet. Usch och fy, en fågel! Jag tycker hjärtligt illa om vilda fåglar, på gränsen till panik och avsky. Hur fanken skulle jag få ut den här? Modigt närmade jag mig fågeln via köket, skrämmer ännu mer slag på den och den flaxar bort och hamnar mellan soffan och fönstret. Det är en ung skata, rätt skabbig. Den flaxar ännu vildare och dunsar och dunsar in i fönstret. Jag tar en jacka och närmar mig för att försöka få ut den utan att skada den. Men två meter ifrån kräket sviker modet mig och jag rusar ut genom ytterdörren. Där ute står grannens son och undrar vad som står på. Ynkligt frågar jag om inte han kan gå in och försöka få ut den, ändrar mig sedan och frågar om hans pappa är hemma. Det är han, och grabben rusar in för att hämta honom. Kalsongprydd skrattar han och hojtar att han bara ska klä på sig. Grannpappan tvärs över hör tumultet och kommer traskandes för att hjälpa till. Han och pojkarna går in för att försöka fösa ut den, men sen kommer den andra grannen iförd handskar, stegar rakt fram till fjäderfät, tar tag i den och slänger ut den. Raskt kilar jag bort och stänger balkongdörren. Sen tog mamman en öl för att lugna ned sig. Nu har jag även bundit en "skatpåse" på trappan, no more birds!
Icke önskvärd pippi.
På söndagen bakade lilla familjen bullar. Kanelbullar, smörbullar och vaniljbullar. Det var gott. Benjamin och Jenny kom på besök och fick smaka, och sedan fotograferades det kattungar och barn.
Idag ska vi handla, mamman firar 28 pigga år på lördag och det ska bli lite kalas. På eftermiddagen ska Sanna vägas och mätas, det är 18 månaderskontroll.
Nu är det frukostdags för länge sedan. God morgon!
Icke önskvärd pippi.På söndagen bakade lilla familjen bullar. Kanelbullar, smörbullar och vaniljbullar. Det var gott. Benjamin och Jenny kom på besök och fick smaka, och sedan fotograferades det kattungar och barn.
Idag ska vi handla, mamman firar 28 pigga år på lördag och det ska bli lite kalas. På eftermiddagen ska Sanna vägas och mätas, det är 18 månaderskontroll.
Nu är det frukostdags för länge sedan. God morgon!
Nu har jag varit duktig!
Maken körde ut Sanna till farmor imorse innan han själv åkte till tandläkaren och sedan för att spela golf med sin bror. Jag passade på att läsa tidningen i lugn och ro och sedan ringde jag några samtal, bland annat till chefen för att prata lite om barnomsorgen i höst. Hon var förstående som alltid. Tack och lov att man har en flexibel chef!
Sedan satte jag igång med städning. Vi är riktiga hamstrar, både jag och maken, och saker bara samlar sig på hög utan att organiseras vidare. Vi skulle behöva slänga mängder av saker, men vi måste ta tag i det och det verkar aldrig bli av. Men idag iallafall så röjde jag lite i högarna, rensade buffén i vardagsrummet och köksbordet bland annat. Så nu ser det inte lika fullt så plottrigt ut längre. Sen plockade jag upp drivor av leksaker, slängde tidningar och dammtorkade. Bar ned vattenflaskor från sovrummet och samlade ihop tvätten. Skurade toaletter och handfat och till och med bidén som vi aldrig använder, men som står under skötbordet och samlar damm. Sen dammsög jag bägge våningarna och bäddade sängarna. Till sist rundade jag av med att röja på uteplatsen, slängde växter som inte klarat torkan och samlade ihop leksaker där med. Kvar idag är att avmaska kattungarna och stryka. Eftersom vi har barnvakt över natten ska vi passa på att gå ut och äta ikväll så då är det väl bäst att jag rakar benen också... Och vaxar halsen. Det där är för övrigt ett satans meck. Eftersom vi försökte bli gravida länge så testade jag även hormoner ett tag. Och sedan dess har jag fått dras med ludenhet på hals och haka. Det är inte som skäggväxt och inte mörkt (tack och lov) men det irriterar mig till förbannelse och måste tuktas. Och då är vax det bästa alternativet, även om det gör ont som in i bänken.
Imorgon ska jag rensa ogräs på framsidan och slänga gamla växter där med. Kanske unnar jag mig några nya blommor till utekrukorna också, vi får se.
Så till sist några bilder från Strömstad och Kosteröarna:
Sanna på stranden på Nordkoster
På väg ut för att leka på campingen
Sanna och mamma testar studsmattorna på campingens piratland
Tittut från piratbåten
Sanna tar det kallt på semestern
Min middag på pråmen innan vi körde hem. Den satt där den skulle!
Så lite semestersnack....
Så i söndags drog vi alltså iväg med tältet till Strömstad. Sanna inledde starkt med att absolut inte vilja åka bilen, störtkul. Men till slut somnade hon och vaknade inte förrän jag checkade in oss på Daftö Camping fem kilometer söder om Strömstad. Det var en toppenfin camping, femstjärnig med massor av lekplatser, piratland, pool, sandstrand och bryggbad samt fräscha servicebyggnader och flera restauranger och caféer. Eftersom vi ville ha el för att kunna hålla igång vår kylväska fick vi ta en husvagnsplats. Jag valde en alldeles vid en lekplats. Smart. Vår unge tillbringade mer tid på den två och en halv meter höga klätterställningen med tillhörande rutschbana än i tältet. Men hon var stensäker i sitt klättrande så vi behövde inte oroa oss för att hon skulle dratta ned, men lite otäckt var det.
På söndagskvällen åkte vi till svägerskan som tillsammans med fästmannen hyrt en stuga en bit bort. Där fanns även farmor och farfar samt farbror över natten, så vi körde över för en kvällsgrill och lite kortspel. Sanna var givetvis överlycklig att träffa farmor och gick genast ut på upptäcktsfärd med henne.
Måndag morgon gick maken och köpte färska frallor, en av höjdpunkterna med campinglivet, och sedan mötte vi resten av familjen i hamnen för att ta färjan ut till Kosteröarna. Det var en härlig dag. Lätt bris och strålande sol från klarblå himmel. Det var bandanas och solkräm på och sen njöt vi av en prunkande ö utan biltrafik. Vi spenderade några timmar på en fin sandstrand och den här badkrukande mamman tog sitt första havsdopp för året, i isvatten kändes det som. Nej, att säga att det var skönt är en överdrift men nu är det gjort iallafall. Sen gick vi och tittade på huset där svärfars mormor är född, det står kvar. En underbar vit villa med härlig trädgård. Synd att den inte är kvar i familjen längre, fast det är å andra sidan synd att bara ha ett sånt hus som sommarställe. Men härligt hade det varit! Enda smolken i bägaren var den snudd på skrattretande lunchen vi behövde genomlida på Bastevikens Krog. Vi kom dit vid ett och gick in för att beställa. Det var någon före oss och sedan fick svärmor beställa. Men när det var vår tur tog det stopp, de behövde bordsnumren och det kan man ju förstå. Men sen kom ingen och tog beställningen förrän tredje gången vi hojtade. Då hade de arma stackarna vid bordet bakom fått påminna och påminna om sin mat. Först kom pappans hamburgare. När han var färdig kom dotterns köttbullar. Och sen till slut, efter flera påminnelser fick även mamman sin paj. Stackars människor, de var less så det räckte. Själva visste vi inte vad vi skulle tro, men just när man inte trodde att det kunde bli snurrigare så blev det så. När vår dryck kom fick vi veta att det inte fick vanlig cola, bara coca cola zero, men det gick ju ned. Sen kom svärföräldrarnas hamburgare, med pommes som de inte beställt så servitören sprang över hela restaurangen för att hitta vem som beställt dem. Men pommesen fick vara bonus. Efter en stund fick de säga till om svågerns korv med bröd. Under tiden är det ett annat par bakom oss där den ena fått och ätit upp sin mat när de till slut måste säga till om den andras mat. Så efter en stund kommer min räksallad. Nittiofem spänn för en näve blöt isbergssallad. två skivor gurka, två klyftor tomat, några bitar rödlök och tio inlagda räkor. Det skulle vara ägg på också, men de lyste med sin frånvaro. Just det, en fjärdels baguette fanns med på ett hörn också, men vid det laget var Sanna så hungrig att hon åt det mesta av den tills hennes korv kom, vilket var en god stund efter maken fått sin hamburgare och vi var tvugna att säga till. Svägerskan och hennes fästman fick sin mat en god stund efter det att vi efter det att vi ätit upp, trots att de beställt före oss. Medan vi sitter och skrattar åt eländet kommer en pappa med sina två söner och sätter sig bakom oss och beställer dricka. Och DE får vanlig coca cola. Maken till förvirrade människor har jag inte sett på länge. Men maten var så dålig och dyr att jag faktiskt inte tycker synd om dem. Så, nu har jag varit restaurangkritiker också.
Vi tillbringade tisdagen vid poolen på campingen. Snacka om att det är ett oljud utan dess like! Sanna föredrog att traska runt poolen framför att ligga i den, hon har tyvärr blivit badrädd. På kvällen gick lilla famlijen runt äventyrsgolfbanan och Sanna hade givetvis egen klubba med sig. Det var väldigt mycket folk och vi fick vänta en del, men om damen bara fick låna en boll så gick det rätt så bra den mesta tiden. Fast jag skrattade rätt gott när vi var klara på en bana och de efter skulle gå på och Sanna bara satte sig på greenen och klappade bredvid sig och sa "sitta". När jag gick för att hämta henne lade hon sig ned och sa "nana" och skulle inte flytta sig. Som tur är tycker folk att hon mest är gullig, så hon kommer ju undan med det mesta.
När vi hade packat ihop på onsdagen åkte vi in till Strömstad för att se oss om och äta middag innan vi körde hem. Det är en mysig stad. Jag gillar att hamnen och affärskvarteren och restaurangerna är sammansmälta så man kan sitta på en bänk och se på alla gästhamnsbåtarna och sedan slinka in i en liten butik. Göteborg skulle kunna ha det så, men vår hamn är för mycket industri tyvärr. Men det hade varit mysigt. Det var marknad längs några trånga gränder så där gick vi och strosade en stund. Sen traskade vi bort till en lekplats vi kört förbi några gånger som låg i ett lummigt område alldeles vid en liten insjö. Sanna trivdes, men tyvärr så började det regna så vi gick in mot stan efter en stund. Vi åt middag på en båt som kallades Pråmen. Jag tog en underbar skaldjurstallrik med räkor, kräftor, blåmusslor och en halv krabba. Ljuvligt!
Det var dock rätt skönt att komma hem igen. Kattungarna hade växt något kopiöst. Alla har öppna ögon nu, och de kravlar omkring med en väldig fart. Lilla Kakan, minstingen, är den som är mest framåt och kan klättra ur korgen.
Fast idag fick jag skäll av en granne för att Figaro tydligen går i sandlådan. Det är givetvis inte bra, samtidigt som jag inte riktigt vet hur jag ska förhindra honom från att göra det. Han går ju på sin låda härinne, och de kan omöjligtvis veta att det bara är han, för det finns en nästan identisk katt i området. Vi kollade om det var ok att ha katt när vi flyttade hit och det var det, så nu kan vi ju inte helt plötsligt ändra det. Men det är ju aldrig kul att vara osams med grannarna. Jag har känt mig lite ledsen ända sedan dess och har börjat kolla på nytt hus. Men det är bara för att jag vet med mig att det inte är så bra att ha katt när man bor såhär.
Igår var jag och Karin på öppen dans på vår klubb, det var härligt. Det var nästan outhärdligt varmt och jag har nog inte svettats så mycket på länge, men det gick bättre än jag trodde. Det kändes som jag glömt allt, men det mesta satt, fast det behövdes kanske en eller två väggar innan det gick. Men det är stor skillnad på att dansa i vår klubb och att dansa som vi gjorde i Mullsjö. Det var en annan hjärtlighet där och man kände sig mer välkommen. Karin har redan bokat stuga för nästa år, det ska bli kul.
Vi har fortfarande inte fått dagisplats. Jag fick äntligen tag på dem igår och det visar sig att Sanna är på plats 22 i andrahandsvalet och 20 i tredjehandsvalet. Förstavalet är helt fullt. Så jag blev tvungen att sätta upp henne på ett fjärde alternativ som kanske öppnar i september och hoppas att hon får plats där. Fast det är inte direkt på ett ställe vi vill ha henne, men vad göra? Jag måste ju kunna sköta mitt jobb. Så om vi har tur kanske vi kan få plats i oktober. Nu gäller det bara att chefen tar det här bra.
Nu är det läggdags för länge sedan. God natt
På söndagskvällen åkte vi till svägerskan som tillsammans med fästmannen hyrt en stuga en bit bort. Där fanns även farmor och farfar samt farbror över natten, så vi körde över för en kvällsgrill och lite kortspel. Sanna var givetvis överlycklig att träffa farmor och gick genast ut på upptäcktsfärd med henne.
Måndag morgon gick maken och köpte färska frallor, en av höjdpunkterna med campinglivet, och sedan mötte vi resten av familjen i hamnen för att ta färjan ut till Kosteröarna. Det var en härlig dag. Lätt bris och strålande sol från klarblå himmel. Det var bandanas och solkräm på och sen njöt vi av en prunkande ö utan biltrafik. Vi spenderade några timmar på en fin sandstrand och den här badkrukande mamman tog sitt första havsdopp för året, i isvatten kändes det som. Nej, att säga att det var skönt är en överdrift men nu är det gjort iallafall. Sen gick vi och tittade på huset där svärfars mormor är född, det står kvar. En underbar vit villa med härlig trädgård. Synd att den inte är kvar i familjen längre, fast det är å andra sidan synd att bara ha ett sånt hus som sommarställe. Men härligt hade det varit! Enda smolken i bägaren var den snudd på skrattretande lunchen vi behövde genomlida på Bastevikens Krog. Vi kom dit vid ett och gick in för att beställa. Det var någon före oss och sedan fick svärmor beställa. Men när det var vår tur tog det stopp, de behövde bordsnumren och det kan man ju förstå. Men sen kom ingen och tog beställningen förrän tredje gången vi hojtade. Då hade de arma stackarna vid bordet bakom fått påminna och påminna om sin mat. Först kom pappans hamburgare. När han var färdig kom dotterns köttbullar. Och sen till slut, efter flera påminnelser fick även mamman sin paj. Stackars människor, de var less så det räckte. Själva visste vi inte vad vi skulle tro, men just när man inte trodde att det kunde bli snurrigare så blev det så. När vår dryck kom fick vi veta att det inte fick vanlig cola, bara coca cola zero, men det gick ju ned. Sen kom svärföräldrarnas hamburgare, med pommes som de inte beställt så servitören sprang över hela restaurangen för att hitta vem som beställt dem. Men pommesen fick vara bonus. Efter en stund fick de säga till om svågerns korv med bröd. Under tiden är det ett annat par bakom oss där den ena fått och ätit upp sin mat när de till slut måste säga till om den andras mat. Så efter en stund kommer min räksallad. Nittiofem spänn för en näve blöt isbergssallad. två skivor gurka, två klyftor tomat, några bitar rödlök och tio inlagda räkor. Det skulle vara ägg på också, men de lyste med sin frånvaro. Just det, en fjärdels baguette fanns med på ett hörn också, men vid det laget var Sanna så hungrig att hon åt det mesta av den tills hennes korv kom, vilket var en god stund efter maken fått sin hamburgare och vi var tvugna att säga till. Svägerskan och hennes fästman fick sin mat en god stund efter det att vi efter det att vi ätit upp, trots att de beställt före oss. Medan vi sitter och skrattar åt eländet kommer en pappa med sina två söner och sätter sig bakom oss och beställer dricka. Och DE får vanlig coca cola. Maken till förvirrade människor har jag inte sett på länge. Men maten var så dålig och dyr att jag faktiskt inte tycker synd om dem. Så, nu har jag varit restaurangkritiker också.
Vi tillbringade tisdagen vid poolen på campingen. Snacka om att det är ett oljud utan dess like! Sanna föredrog att traska runt poolen framför att ligga i den, hon har tyvärr blivit badrädd. På kvällen gick lilla famlijen runt äventyrsgolfbanan och Sanna hade givetvis egen klubba med sig. Det var väldigt mycket folk och vi fick vänta en del, men om damen bara fick låna en boll så gick det rätt så bra den mesta tiden. Fast jag skrattade rätt gott när vi var klara på en bana och de efter skulle gå på och Sanna bara satte sig på greenen och klappade bredvid sig och sa "sitta". När jag gick för att hämta henne lade hon sig ned och sa "nana" och skulle inte flytta sig. Som tur är tycker folk att hon mest är gullig, så hon kommer ju undan med det mesta.
När vi hade packat ihop på onsdagen åkte vi in till Strömstad för att se oss om och äta middag innan vi körde hem. Det är en mysig stad. Jag gillar att hamnen och affärskvarteren och restaurangerna är sammansmälta så man kan sitta på en bänk och se på alla gästhamnsbåtarna och sedan slinka in i en liten butik. Göteborg skulle kunna ha det så, men vår hamn är för mycket industri tyvärr. Men det hade varit mysigt. Det var marknad längs några trånga gränder så där gick vi och strosade en stund. Sen traskade vi bort till en lekplats vi kört förbi några gånger som låg i ett lummigt område alldeles vid en liten insjö. Sanna trivdes, men tyvärr så började det regna så vi gick in mot stan efter en stund. Vi åt middag på en båt som kallades Pråmen. Jag tog en underbar skaldjurstallrik med räkor, kräftor, blåmusslor och en halv krabba. Ljuvligt!
Det var dock rätt skönt att komma hem igen. Kattungarna hade växt något kopiöst. Alla har öppna ögon nu, och de kravlar omkring med en väldig fart. Lilla Kakan, minstingen, är den som är mest framåt och kan klättra ur korgen.
Fast idag fick jag skäll av en granne för att Figaro tydligen går i sandlådan. Det är givetvis inte bra, samtidigt som jag inte riktigt vet hur jag ska förhindra honom från att göra det. Han går ju på sin låda härinne, och de kan omöjligtvis veta att det bara är han, för det finns en nästan identisk katt i området. Vi kollade om det var ok att ha katt när vi flyttade hit och det var det, så nu kan vi ju inte helt plötsligt ändra det. Men det är ju aldrig kul att vara osams med grannarna. Jag har känt mig lite ledsen ända sedan dess och har börjat kolla på nytt hus. Men det är bara för att jag vet med mig att det inte är så bra att ha katt när man bor såhär.
Igår var jag och Karin på öppen dans på vår klubb, det var härligt. Det var nästan outhärdligt varmt och jag har nog inte svettats så mycket på länge, men det gick bättre än jag trodde. Det kändes som jag glömt allt, men det mesta satt, fast det behövdes kanske en eller två väggar innan det gick. Men det är stor skillnad på att dansa i vår klubb och att dansa som vi gjorde i Mullsjö. Det var en annan hjärtlighet där och man kände sig mer välkommen. Karin har redan bokat stuga för nästa år, det ska bli kul.
Vi har fortfarande inte fått dagisplats. Jag fick äntligen tag på dem igår och det visar sig att Sanna är på plats 22 i andrahandsvalet och 20 i tredjehandsvalet. Förstavalet är helt fullt. Så jag blev tvungen att sätta upp henne på ett fjärde alternativ som kanske öppnar i september och hoppas att hon får plats där. Fast det är inte direkt på ett ställe vi vill ha henne, men vad göra? Jag måste ju kunna sköta mitt jobb. Så om vi har tur kanske vi kan få plats i oktober. Nu gäller det bara att chefen tar det här bra.
Nu är det läggdags för länge sedan. God natt
Lilla familjen packar...
och dammar av tältet, för här ska campas! Vädergudarna verkar äntligen vara på vår sida, så nu ska vi testcampa i Strömstad några dagar. Jag är lite nervös över hur det ska gå med Stumpan, om hon ska frysa på natten, vilka leksaker vi ska ha med oss, saker jag inte får glömma osv. Men det ska nog gå bra! Det är ju inget u-land vi ska till och sist jag kollade så fanns det butiker i Strömstad med!
Nu måste jag gå och packa vidare!
Nu måste jag gå och packa vidare!
Lilla familjen har semester
och därav blir det tunnsått i blogginläggen. Finns inte så mycket att säga helt enkelt.
I förrgår var vi på IKEA, med bebis. Det var en utmaning. Vi köpte en ny säng till lillan, en 90x200, en vuxensäng med andra ord. Den sitter nu fasttejpad med silvertejp i min sida av vår säng och en massa lakan och filtar nedstoppade i skarven. Vi har nämligen kommit fram till att vår säng är lite för liten för tre personer, där den tredje visserligen är ganska liten men snurrar som en tombola. Pappan uppskattar tydligen inte att ha fötter i magen, halsen och ansiktet när han ska sova. Och mamman tycker det är rätt skönt att slippa gå upp flera gånger per natt och lyfta upp tretton kilo bebis ur spjälsängen. Så vi testar den här varianten ett tag.
Igår var några vänner här med sina barn på middag. De hade beställt mina honungsglacerade kamben, så jag körde på hela det amerikanska konceptet; barbecue fries, cole slaw och amerikansk äpplepaj till efterrätt. Allt uppskattades och det är ju trevligt.
Jag har ont och det är jag trött på. Läkaren har semester till måndag nästa vecka och då kommer jag bli tvungen att ringa och be om påfyllning av mina värktabletter. De har tagit slut och det är rätt tufft. Men jag ska ringa min sjukgymnast också, för att bara knapra värktabletter är ingen lösning i längden. Och att skaffa ett nytt jobb är det viktigaste i slutändan, men innan vi fått reda på hur det blir med barnomsorgen är det ingen idé.
Vi är heligt förbannade på barnomsorgen här i Backa. Vi ställde oss i kö i god tid, men placerades inte i den förrän fyra månader innan vi begärt plats. Ärliga som vi är sökte vi till det datum vi ville ha, inte tidigare för att hamna först i kön. Nu är det knappt tre veckor kvar och vi har inte hört ett ljud, vare sig om vi fått plats eller ej. De som organiserar barnomsorgen har semester tills måndag nästa vecka och det finns ingen ansvarig tillgänglig. Jag nekar givetvis ingen sommarsemester, men när jag går på semester så ser jag till att jag har ett rent skrivbord. Och jag har inget viktigt jobb. Jag tycker att sådana personer som har ansvar för hela familjers behov av att fungera i arbetslivet också borde ha liknande krav på sig själva. Nu räknar vi inte med att få plats, men jag vill ändå ha det bekräftat så jag i min tur kan tala om för min chef att jag måste ta ut föräldradagar i höst och därmed inte kan sköta mitt jobb. Skulle vi mot all förmodan få plats så kommer vi ha knappt två veckor på oss att förbereda oss och Sanna, och det känns inte så bra. Vi kan ju inte göra det nu och det inte blir något, vad ska hon tänka då? Irriterande, kort sagt.
Vädret verkar äntligen bli bättre från och med i helgen, och i början på nästa vecka ska det bli riktigt fint. Sannas farfar har tankat båten så på söndag ska vi ta med lillan ut i skärgården. På måndag ska vi åka med svärföräldrarna ut till Kosteröarna. Det ska bli mysigt. Eventuellt tar vi med oss tältet och campar en natt i Strömstad där makens syster med fästman hyrt en stuga. Vi får väl se hur det blir.
Nu ska jag ta mitt värkande huvud och försöka sova. God natt
I förrgår var vi på IKEA, med bebis. Det var en utmaning. Vi köpte en ny säng till lillan, en 90x200, en vuxensäng med andra ord. Den sitter nu fasttejpad med silvertejp i min sida av vår säng och en massa lakan och filtar nedstoppade i skarven. Vi har nämligen kommit fram till att vår säng är lite för liten för tre personer, där den tredje visserligen är ganska liten men snurrar som en tombola. Pappan uppskattar tydligen inte att ha fötter i magen, halsen och ansiktet när han ska sova. Och mamman tycker det är rätt skönt att slippa gå upp flera gånger per natt och lyfta upp tretton kilo bebis ur spjälsängen. Så vi testar den här varianten ett tag.
Igår var några vänner här med sina barn på middag. De hade beställt mina honungsglacerade kamben, så jag körde på hela det amerikanska konceptet; barbecue fries, cole slaw och amerikansk äpplepaj till efterrätt. Allt uppskattades och det är ju trevligt.
Jag har ont och det är jag trött på. Läkaren har semester till måndag nästa vecka och då kommer jag bli tvungen att ringa och be om påfyllning av mina värktabletter. De har tagit slut och det är rätt tufft. Men jag ska ringa min sjukgymnast också, för att bara knapra värktabletter är ingen lösning i längden. Och att skaffa ett nytt jobb är det viktigaste i slutändan, men innan vi fått reda på hur det blir med barnomsorgen är det ingen idé.
Vi är heligt förbannade på barnomsorgen här i Backa. Vi ställde oss i kö i god tid, men placerades inte i den förrän fyra månader innan vi begärt plats. Ärliga som vi är sökte vi till det datum vi ville ha, inte tidigare för att hamna först i kön. Nu är det knappt tre veckor kvar och vi har inte hört ett ljud, vare sig om vi fått plats eller ej. De som organiserar barnomsorgen har semester tills måndag nästa vecka och det finns ingen ansvarig tillgänglig. Jag nekar givetvis ingen sommarsemester, men när jag går på semester så ser jag till att jag har ett rent skrivbord. Och jag har inget viktigt jobb. Jag tycker att sådana personer som har ansvar för hela familjers behov av att fungera i arbetslivet också borde ha liknande krav på sig själva. Nu räknar vi inte med att få plats, men jag vill ändå ha det bekräftat så jag i min tur kan tala om för min chef att jag måste ta ut föräldradagar i höst och därmed inte kan sköta mitt jobb. Skulle vi mot all förmodan få plats så kommer vi ha knappt två veckor på oss att förbereda oss och Sanna, och det känns inte så bra. Vi kan ju inte göra det nu och det inte blir något, vad ska hon tänka då? Irriterande, kort sagt.
Vädret verkar äntligen bli bättre från och med i helgen, och i början på nästa vecka ska det bli riktigt fint. Sannas farfar har tankat båten så på söndag ska vi ta med lillan ut i skärgården. På måndag ska vi åka med svärföräldrarna ut till Kosteröarna. Det ska bli mysigt. Eventuellt tar vi med oss tältet och campar en natt i Strömstad där makens syster med fästman hyrt en stuga. Vi får väl se hur det blir.
Nu ska jag ta mitt värkande huvud och försöka sova. God natt
