Chocolatefrog

Lilla familjen har ju dragits med förkylning länge nu, och när det dessutom är kallt så är det ju lätt att man får nare. Sanna har haft våldsam nare, hela underläppen och mungiporna framför allt. Så förra helgen köpe jag hem Locobase Repair till henne och naren försvann direkt. Utom den i mungipan. De senaste dagarna tycker jag att den har blivit större och så idag på dagen blossade det upp ett nytt sår nedanför munnen. Mormor var här och lekte med barnen och hade också märkt det, så ikväll tittade vi närmare på såren och började fundera på impetigo. Jag har kollat på femtioelva bilder på nätet, och bestämde mig under kvällen för att boka en läkartid åt henne så vi får kollat läget. Om det nu är impetigo så får hon inte vara på dagis förrän de har torkat, men man gör inget åt dem. Men då vet jag åtminstone.
Backa Läkarhus var iallfall som alltid att lita på. Vid midnatt släpptes tiderna för morgondagen och jag kunde bekvämt välja och vraka bland tiderna via datorn här hemma. Halv nio ska vi vara där imorgon. Då ska jag be dem kolla hennes öron också, för hon har varit täppt i näsan i två veckor nu och det vore ju attans osis om hon ska få öroninflammation också.
Så här ser hon ut:  

Nu hade jag uppe Jesper, han känns varm och låter hes. Hoppas inte han blir sjuk igen, han avskyr nässugen. Det hade jag också gjort när jag tänker efter. Stackars barn, en sån mor han har. Men det kunde vara värre, jag kunde ju göra såhär ... (från Anna Wahlgrens forum). Allvarligt talat, hur tänker folk? Har de inte sunt förnuft för fem öre? Okej, gudarna ska veta att jag gör missar med mina barn varje dag, för att inte tala om när Sanna var bebis och jag kände pressen att hon skulle sova hela natten själv och äta mat och så vidare, men så vilsen som den här mamman verkar vara har jag aldrig varit. Usch. Det är för mig en gåta att den här kvinnan har så stor pondus i bebisvärlden som hon har.
Nej, nu ska jag sova så vi inte missar läkartiden imorgon! Hej så länge!

Jag är ju otroligt förtjust i Jan Berglin. Nu har jag helt fräckt fotat några av mina favoriter, som dessutom passar väldigt bra in i lilla familjens vardag (mer eller mindre iallafall).



 
Maken hävdar att att mitt blöta hjärta syns på utsidan, hjälporganisationerna flockas runt mig som flugor på en sockerbit...

Är påven katolik?


Maken älskar sina kläder, ju trasigare desto bättre. Han har ett par shorts som är mer hål än byxor, men han skulle aldrig slänga dem!


Vi är ju ändå över trettio nu så...


Nej, det gjorde jag faktiskt inte, inte aktivt. Men tv:n stod på, det gjorde den...


Tja, DU läser ju den just nu, eller hur?


"Ge fan i mig!" funkar också (Gothia Cup 2008)


Den här ska jag nog sätta upp på väggen på dagis...


Varje vardag mellan 16-17 är det "mamma-tv". Mitt största guilty pleasure...


Tål att tänka på!


Amen syster!


Leve vetenskapen!


Mm, det hade varit något det...

Kolla varifrån!

Alltså, jag är ingen yoghurt-ätare, men det här var ju rena efterrätten... Mums!

Nu när kalaset är avklarat har jag och maken tillåtit oss att slappna av lite, och då kom förkylningen som ett brev på posten. Lite känningar har vi väl haft ett par dagar, men vi såg ut som sju svåra år när vi gick upp imorse. Det har kommit trumpetsolon från respektive näsa med jämna mellanrum under dagen. Vi tillät oss att ha en slapp dag och bara vara och tycka lite synd om oss själva. Det enda vettiga vi gjorde på hela dagen var att jag dammsög nedervåningen och maken gjorde köttbullar till middag. Annars var det tidningen, soffan, tv:n, Wii och leka med barnen. Precis som en söndag ska vara med andra ord.
Jag har en minst sagt instabil stämma för övrigt, till skillnad från övriga familjen. Jag läste för Sanna som vanligt ikväll, men det ingår ju också i godnattrutinen att jag ska sjunga. Det är ingen skönsång i vanliga fall, men idag lät det värre än fiskmåsar i äggkläckningstid. Men hon somnade snabbare än vanligt dock. Kanske var det ovanligt sövande med en mor som bara hade ett tonläge, eller så somnade hon snabbare för att slippa oljudet.

Jesper åt gröt idag förresten! Det var andra försöket. Det första var för tre veckor sedan och då såg han ut som om vi försökt förgifta honom. Men idag fick han banangröt med lite aprikos-päronpuré och bröstmjölk och han åt som attan. Det var jätteroligt att se. Klar förbättring iallafall. Annars accepterar han bara ett par skedar potatis-majspuré, allt annat spottar han ut. Morot verkar han inte tåla så det får han inte. Men jag är inte stressad över maten. Jag kommer fortsätta erbjuda honom mat en gång om dagen och kanske gröt på kvällen, men jag vet av erfarenhet att det kommer när det kommer. Sanna helammades i princip tills hon var tio månader, hon vägrade äta annan mat och nu äter hon ju. Förvisso inte så bra som jag skulle önska, men å andra sidan var jag också jäkligt petig med maten tills jag var en femton-sexton år ungefär.
Idag har han också fått smaka på både en bit päron och en litchiefrukt. Han gapade stort och sörplade högljutt. Egentligen så "ska" man ju inte ge bebisar sånt förrän de lärt sig äta äcklig potatis, men jag är ju som sagt lite mer avslappnade den här gången. Mat ska vara lust, inte tvång.

När jag var gravid med Sanna och tills hon var ett och ett halvt-två år ungefär hade jag en annan blogg. Den låg på babycrowd.com. Den finns fortfarande kvar men jag använder den inte. För att inte riskera att den försvinner funderar jag på att göra en underblogg till den här bloggen, så som jag hade min gravidblogg förra året. Återstår bara att se hur jag ska lägga upp den och få över lite bilder. Det finns en del bilder på den bloggen som inte finns någon annanstans då vår gamla dator kraschade utan att jag hade säkerhetskopierat bilder. Stay tuned.

Nu är det läggdags för längesedan! Maken ska spela pingis direkt efter jobbet imorgon så det kommer bli en mycket lång dag i Casa Olsson... Så godnatt och på återseende!

Är det någon annan som tycker att det där SB12 boost ser ut som diskmedelstabletter?

(Ja, jag vet att jag är knäpp. Man blir sån av sömnbrist har jag hört.)

Kolla varifrån!

Kan själv!

föddes en liten flicka. Hon var alldeles röd och skrynklig och hade jättemycket mjukt, svart hår. Igår var hon nyfödd, idag är hon fyra år och så underbar att hon tar andan ur mig varje dag.
Hon är den snällaste och mest tålmodiga storasyster man kan tänka sig, hon är lugn ibland och full av bus ibland. Hon kan sitta och pyssla i timmar med stämplar och färger,
med dockorna och dockskåpet och hon älskar böcker och sånger.
Varje dag utvecklas hon mer och mer mot en helt egen individ, med egna idéer och egen smak.
"Jag vill inte ha några svarta, gråa eller bruna kläder" sa hon till mig härom dagen.
Och så är hon så smart så jag blir rädd ibland.
Hon kan i stort sett alla bokstäver och älskar att skriva. Hon klarar av datorn själv och har nyss lärt sig höger och vänster och är en riktig baksätesförare.
Hon har gjort ett jättesprång framåt i sin sociala utveckling och har börjat ta kommandot bland sina jämnåriga. Hon älskar att hjälpa till i köket, och bakar muffins helt själv bara man säger måtten till henne och sköter ugnen.
Hon lagar gärna mat, vare sig det är att skala potatis eller skära falukorvsskivor.
Ibland går tiden med henne alldeles för fort.
Men det är också viktigt att komma ihåg att hon fortfarande är ganska liten och
ibland vill hon bara vara bebis och då får hon vara det.
Den bästa stunden på dagen är läggningen. Då väljer hon vilka böcker vi ska läsa, sen ligger vi en stund och busar och pratar och sedan sjunger jag för henne. Jag sjunger samma sånger som min mamma sjöng för mig; "Fem smutsiga små fingrar", "Sov du lilla videung", "Trollkarlen", "Trollen i luftballongen" och så några egna favoriter,
"Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind" och "Dansa samba med mig".

Idag skulle hon få bjuda på glass på dagis, men igår eftermiddag fick hon jättehög feber och var lite okontaktbar för en stund. Det skrämde nästan vettet ur mig. Med alvedon piggnade hon till, men inatt hade hon över 40 grader igen, så nu tar vi mysvecka hemma istället. Kalaset har vi på lördag, med specialbeställda tårtor med Snövit på.
I eftermiddag när pappa kommer hem ska hon få sitt paket, en ritbräda till sitt tv-spel.

Men nu när hon har fyllt fyra år tycker jag att det räcker. Jag vill ha kvar min lilla tjej ett tag till. Den där tjejen som fortfarande tycker att jag är bäst i världen, hon som skulle kunna äta korv stroganoff till middag varje dag och som kryper upp i mitt knä och viskar:
"Jag älskar dig ända bort till Spanien utan att åka flygplan".
Jag älskar dig också min fantastiska flicka. Grattis på födelsedagen!

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Kolla varifrån!

Snövit är giftad igen! Mamman har varit kreativ och knåpat ihop en säng, komplett med kudde och blommor!

Lilla familjen har återigen njutit av en ledig fredag tillsammans. Efter en ypperligt lat förmiddag gjorde vi oss till slut iordning för en ärenderunda.
Vi började på Plantagen. 50% på alla gröna växter var precis vad den här familjen behövde efter det att alla våra hyacinter och amaryllisar kroknat rejält sen ett par veckor tillbaka. Sanna fick välja blommor till sitt fönster, hon tog fyra primula i olika färger. Mammas flicka. Köksfönstret och vårt sovrumsfönster fick också lite pigga gröna växter och jag köpte även en garderobsblomma att ha i gillestugan. Jag har fixat ganska mycket därnere för att få en mysig miljö att spela Wii i. Efter Plantagen åkte vi ner till Backaplan. Jag behövde en ny ansiktskräm (min hud är som fnöske såhär års) och Jesper växer ur sina kläder fortare än jag vill medge så vi behövde påfyllning i byrålådorna. När vi kommit ner slår det oss att Sanna behövde få sin andra pandemrix-spruta så hon och maken åkte för att ta den medan jag tog Jesper i Jennys superba Didymos-sjal och gick på shoppingrunda. Efter jag fått köpt min ansiktskräm såg jag att de reade prydnadskuddar på Hemtex, så jag fick tag på två okej kuddar att fortsätta pimpa gillestugan med. Sedan till Kapp-Ahl där de hade "ta tre betala för två"-erbjudande på bebiskläder, så det kändes skönt. Jag slog till på stl 80 direkt så kanske vi kan ha plaggen i mer än tre veckor... Men nu har vi, emot bättre vetande, tagit ner gåstolen från vinden (och satt upp grinden i trappan). Har gör ingen ansats att rulla alls så nu har vi satt honom i träning. Börjar han bara röra lite mer på sig så jämnar han förhoppningsvis ut sig, och han har nog fått lite kläm på det. Han accepterar den ganska länge, men han får inte vara för länge i den. Men tillbaka till dagen.
Efter väl förättat värv messade jag maken som ringde upp, de var strax färdiga och det hade varit tur att det var han som var där med Sanna istället för den blöthjärtade modern, för det hade varit strid från första foten in i mottagningsrummet tills plåstret satt på armen. Det är lite konstigt, för hon har varit hur cool som helst med sprutan sen hon fick den första. Fast fadern hade lovat henne en leksak och det fick hon. En Snövit-barbie med tillhörande dvärgar (eller Små män som Sanna kallar dem. Tre år och redan politiskt korrekt.) och massa annat småplotter. Dyr som skam var den, men oj vad hon har lekt med dem. Inte ett ords tjat om tv, dator eller tv-spel har det varit, tack och lov. Nu ikväll under nattningen avslöjade hon för mig att Snövit låg nere i dockskåpet och var "giftad". "Har hon gift sig?" frågade den korkade modern. Ack nej, stackars Snövit är förgiftad och imorgon ska de små männen försöka väcka henne med en puss... Vi får hålla tummarna för att det lyckas!
Ikväll har maken varit iväg och spelat pingis och barnen somnade snäppet sent men det har ändå varit en mysig kväll. Före läggdags myste vi i soffan med ostbågar och "Dunderklumpen". Det var Sannas första möte med denna klassiker, och det var kärlek direkt. Men den är så lång så hon får se klart den imorgon.
När maken kom hem ikväll hade han kramp i ena sidan på ryggen. Men han fick inte omedelbar sympati - den grymma hustrun kom med en kommentar om att han faktiskt är över trettio nu och det kanske är dags att börja stretcha? Men sen fick han omvårdnad i form av massage och tigerbalsam, så jag tror han förlät mig.
Nu sover resten av familjen förutom den här nattugglan som ska in och titta till Sanna en gång till för att kolla att hon inte har blivit dålig av sprutan. Men innan dess har jag ett par Sannaord att dela med mig av:

med en enda gång - med en gång
gos-dag - en dag då man inte behöver gå till dagis
mammaglass - sandwich
läffstift - läppstift (eller läppcerat egentligen)
Luficer - Lucifer (katten i Askungen)

Nej, nu får det vara bra. Godnatt!

                               
                                          (En sån här var det hon fick, fast utan huset.)