Fem år senare...
Vid den här tiden för fem år sedan hade jag precis kravlat mig upp ur badkaret och kröp omkring i sängen medan värkarna tilltog. Sen sa det bara svisch och sex timmar senare hade vi fått en Sanna!
Vackra, ljuvliga, underbara Sanna. Min prinsessa, min solstråle, mitt älskade barn. Vad skulle jag göra utan dig? Tack för att du kom till oss, men nu har du väl ändå vuxit färdigt? Du är så stark, så glad, så envis, så klok och jag vill frysa tiden och stanna kvar precis här, precis nu. Men man får inte alltid som man önskar. Imorgon när du vaknar som femåring är inte jag hemma. När du öppnar dina paket är jag på jobbet. Men sen kommer jag hem och då vill jag ha alldeles färska femårings-pussar, okej? Mamma älskar dig mest i hela världen. Grattis på femårsdagen, min fantastiska lilla flicka!
Sanna trollar
Sanna springer omkring med ett trollspö, pekar det på sin lillebror och ropar:
-Pokus filijokus, Jesper blir en hårboll!
Intressant val, måste jag säga. Och mycket bättre än grodan jag blev förvandlad till igår. Tur att hon inte förvandlade honom till en fluga, det hade kunnat bli pinsamt.
Glad busunge
Glad busunge
Working girl
Första veckan tillbaka i arbetslivet var väl... intressant. Det har varit lättare fysiskt men svårare psykiskt än vad jag hade väntat mig, men var sak har sin tid som man brukar säga.
Just nu känner jag mig lite dränerad, men jag återkommer.
Men innan jag går vill jag berätta om mina gullungar som får mig att skratta femtioelva gånger om dagen.
Storasyster är ju Jespers stora idol, han vill alltid vara där hon är och göra det hon gör.
Så igår hittade Sanna en leksaksödla och gick omkring med den på armen och skulle visa sitt nya husdjur. Och givetvis var Jesper inte många steg efter, balanserandes en blå leksaksax på ovansidan av sin hand... Tyvärr hann jag inte få fram kameran, men händer det igen så lovar jag att ni ska få se exempel på denna önskan att få vara precis som storasyster.
Hej så länge!
Mitt ljus
Vinternatt. Men tänk vilka bilder jag hade...
Vinternatt. Men tänk vilka bilder jag hade kunnat ta om jag hade nikon med mig. Men när man ska ta bussen till jobbet kvart över fem på morgonen finns det varken tid eller ork för fotografiska expeditioner...
Intelligenskvot gråsten?
Att USA har liberala vapenlagar går väl knappast någon förbi, men efter flera skolmassakrar (reservation för stavfel) och oändliga olycksskjutningar i hemmen så kan man ju tycka att det kan vara läge att tänka om lite. Men icke. Igår sköts kongressledamoten Gabrielle Giffords under ett torgmöte. Giffords är allvarligt skadad, skjuten i huvudet, och åtminstone sex personer dödades, varav en nioårig flicka. Ytterligare 13 personer skadades.
Jag ger inte ett rött öre för Palin & co, men när kartan på hennes hemsida visar USA's stater med utplacerade hårkors för att illustrera vilka områden man skall återta från demokraterna, då är man bara korkad. Nu har hon förvisso tagit bort kartan, men det är ju så dags nu. Det finns många förvirrade människor ute i världen, människor som är lättpåverkade och som lätt hemfaller till persondyrkan. Man kan ju som politiker givetvis inte hållas ansvarig för alla märkliga sätt som andra människor väljer att tolka ens uttalanden, men med tanke på historiken - kan man inte tänka efter ett varv till då?
Bilden är tagen från huffingtonpost.com
Giffords själv uppges vara vapenliberal, och tron på rätten att försvara sig själv är hårt förankrad i USA. Jag hade en bekant för ett antal år sedan, en onlinepoker-vän, som var djupt troende mormon boendes i Utah. Men även han hade en fabless för vapen, bland annat hade han alltid en laddad magnum-revolver i handskfacket på bilen. När jag frågade honom om han inte var orolig för att barnen skulle få tag i den sa han bara: "De vet att de inte får röra mina vapen." Mm, just det. Barn gör ju alltid som man säger åt dem.
Lights, camera, action!
Att få en systemkamera i julklapp har för lilla familjen inneburit att mamma befinner sig mer bakom kameran än framför den, men det är lika bra att de vänjer sig. Jag håller fortfarande på att lära mig, men redan nu märker jag fördelarna av att ha en kamera som tar bilder direkt istället för att ta fem-sex sekunder på sig, som lilla Canon gör nu för tiden. Man får en helt ny syn på ordet ögonblicksbilder. Till exempel kan man få klockrena bilder på en förbannad liten kille som vill ha mer chokladpudding:
Han blir inte mindre förbannad när mamma inte tillgodoser hans krav utan fortsätter att knäppa med kameran:
Dessutom verkar mamma och hennes kamera se vartenda hyss man försöker göra, som att knycka tändaren...
eller ställa sig upp i sin stol...
Fast ibland kan det vara rätt kul, som när man vill spela lite apa och ta på sig en kul mössa...
eller en hjälm bak och fram...
eller när man vill gå ut och leka fast det är mörkt ute...
På måndag börjar jag jobba igen, så risken finns att jag inte ens orkar se åt kameran på ett par dagar. Men antagligen inte.
Hej så länge!
Huslig
Idag känner jag mig huslig. Maken har varit iväg och spelat tennis på morgonen och tagit med sig vännen och tennispartnern PH hem för gödning. Av någon anledning väcker PH ett huslighetsbehov hos mig, har ingen aning om varför, men så är det varje gång han kommer hit. Det kan vara för att han uppskattar min matlagning, och det är ju alltid trevligt!
Så till lunch blir det nybakat bröd, till middag blir det kalops och till efterrätt blir det en kick-ass blåbärspaj. Men nu har jag inte tid att sitta här längre, jag måste tillbaka till köket!
Idag har jag städat mitt skafferi-skåp. Nu...
Idag har jag städat mitt skafferi-skåp. Nu kommer jag inte hitta någonting.
