Magkonst
Idag har jag känt mig riktigt, riktigt trött. Men jag fick iallafall vilat en stund medan Sanna var på dagis, och efter jag hade hämtat henne skämde jag bort henne med pommes frites, vaniljmilkshake och lekställningen på McDonalds. Och när vi kom hem gick vi ner i källaren för att måla. Magen. Fick idén häromdagen, men det var först idag som det passade att greja med, för jag har hållt på med mitt lapptäcke i källaren de senaste dagarna och jag ville ju inte riskera att få färg på det. Och då jag blev färdig med det imorse så var det bara att söla på! Sanna var först lite skeptisk, men sen blev hon eld och lågor och jag fick gå in och duscha av magen flera gånger för hon fick hela tiden nya uppslag! Här ser man tydligt fördelen av att ha hobbyrummet i direkt anslutning till tvättstuga och duschrum! Och vi hade riktigt, riktigt roligt!
Konstnären började med stämplar... 
Sedan gick vi över till frihandsteckning. En gubbe om ni inte ser det: 
. Och så blandteknik: 
och till sist lite mer frihandsmålning: 
Strecken är en tiger och prickarna fotspår, och så har hon givetvis signerat sitt konstverk som en äkta konstnär!
Japp, jag vet att magen är sprickfärdig, jag känner det också! Men snart, snart är det ingen mage längre, utan en bebis! Imorgon är det inskrivning på Östra och på torsdag är det dags. Jag är nervös!
Strax kommer min pizza (hoppas jag)! Godnatt!
Godmorgon!
Det är relativt tidigt på söndag morgon och hela lilla familjen är uppe och skuttar. Maken och Sanna vaknar förvisso alltid tidigt, men jag har kommit in i någon fas nu där jag sällan sover längre än till sju, jag som brukade vara en mästare på sovmorgnar...
Har inte så mycket att skriva och händerna är mer svullna än vanligt så det är lite svårt att sitta och knappa på tangenterna. Vi går mest och förbereder oss för veckan som kommer. Jag har börjat plocka fram saker till bb-väskan och igår satte vi in babyskyddet i bilen samt gjorde lite sista-minuten-shopping, bland annat nya mysbyxor och pocketböcker till mig.
Vädret är inte heller jätteroligt, det blåser och regnar om vartannat så vi blir inte jätteinspirerade att hitta på utflyker. Fast far och dotter tillbringade förstås ett par timmar på Vattenpalatset i Lerum i fredags och Sanna lärde sig äntligen att lita på armpuffarna och flöt själv! Vi är mycket stolta. Det är något vi har jobbat på hela sommaren, men hon vill inte gärna släppa oss och det känns viktigt att det äntligen kom från henne själv. Jag tror hon blev lite inspirerad förra lördagen när vi var hemma på kalas hos Lukas med familj. De har nämligen byggt ut sin veranda och lagt en pool där och barnen badade av hjärtats lust. Jag låg ju inne i sängen och flåsade sammandragningar och maken hade inga badkläder, men hon gick till vår stora förvåning i vattnet med Lukas pappa Petteri (eller Petter som Sanna kallar honom). Hon har varit väldigt reserverad mot honom tidigare så han var väldigt stolt över att hon vågade bada med honom. Där såg hon hur Lukas hoppade och plaskade runt med sina puffar på och antagligen kom hon ihåg det i fredags och vågade själv!
Jag vet att jag har sagt det förut, men vi har verkligen märkt ett ökat socialt självförtroende hos Sanna den senaste tiden. Häromdagen hade vi slut på mjölk hemma så vi åkte för att göra en liten handling efter dagis, på Hemköp på Selma Lagerlöfs Torg. Sanna ville ha en liten vagn så det fick hon och hon tog det på väldigt stort allvar att hjälpa mig med varorna så jag kunde gå med kryckorna. När vi kom fram till kassan ställde hon sig på tå och lastade upp varorna på bandet. När expediten frågade henne om hon hjälpte mamma svarade hon "Ja, mamma måste ha kryckor, så jag hjälper till! Jag är en stor tjej nu." För ett par månader sedan hade hon tvärvänt om kassörskan så mycket som ens tittade på henne och hade antagligen gömt sig bakom min rygg. Så den här utvecklingen känns helt underbar!
Dags att göra lite frukost till mig själv. Maken äter ju pulver fortfarande och Sanna var visst hungrig, för när jag kom ut i vardagsrummet för en stund sedan hade hon själv hämtat smör och smörkniv i köket och satt och bredde knäckemackor. Själv tar jag nog lingongrova med sylta och en smoothie! Hej så länge!
Humor på oväntade ställen
Maken däremot, han är snudd på löjligt sportintresserad. Det är väl i princip bara motorsport som han inte tittar på (och gång, för där är vi rörande överens). Själv har jag svårt att förstå hur man kan titta på en tennismatch som pågår i flera timmar och golf ska vi inte tala om. MEN, på senare tid har även jag fått upp ögonen för golf. Inte för sporten i sig, utan för den gudomligt briljante kommentatorn Göran Zachrisson. Han är så otroligt underhållande att jag bara ligger och fnissar och fullständigt förstör golftävlingen för maken. Mannen viskar fram den ena bevingade beskrivningen efter den andra. Jag har tyvärr inte lyckats hitta något ljudklipp, men det är fler än jag som uppskattar honom och sparar ner hans golflyrik i skriven form.
Ärligt snott från: http://www.skrattnet.se/kategorier/skamt.php?cat=4&sub=27&id=229 och http://www.gradering.org/cnt/view_group.aspx?cgi=69
Greenerna rullar fantastiskt...
Han är byggd som en järnetta och går att skicka portofritt över hela världen.
Nu är vi tillbaka där vi är...
Scandinavian Masters spelas i år på Forsgården, vilken fantastisk bana och framför allt, vilka räkmackor!
Det gäller att ha känsla för feeling!
Han är här för att lära sig att åka buss i Europa.
Flaggan ser vit ut... det är den faktiskt.
Han är 3 1/2 meter lång... jag överdriver inte. Alltså, han är drygt 2 meter lång!
Greenen ser ut som en fläskkotlett, fast mindre....
Det är här man har räknat ut att Buffalo Bill satt och fiskade på kvällen.
90% är högerhänta, 5-6% är vänsterhänta... fråga mig inte varför, det är bara så.
Den där putten är ju inte längre än en stor fisk!
Det är ovanligt att golfspelare kommer ifrån London. Där finns ju så mycket annat att göra som t.ex. äta hamburgare.
Det var en gång en kille i Schweiz som tog i så mycket när han slog att han svimmade................eller hur var det nu igen. Är det kanske bara jag som har suttit och tänkt detta, eller drömt ?
Ni ser hur fint bollen rullar. Den är som en råtta utan ben.
Greenerna är så snabba att bollen slutar inte att rulla innan den har stannat.
Hans score är som en jordgubbe, den hoppar upp och ner.
Där går han och runkar runt bollen.
Han svingar som en sockerbit i en telefonkiosk.
Det enda jag kan säga om den här putten är hur mycket klockan är...
Nick Faldo vinner nästan aldrig, han låter dom andra förlora istället
Det är svårt att kontrollera studsar, det kan man inte ens göra i verkliga livet.
Bollen virrade runt ett tag på greenen innan den bestämde sig för att stanna just där den stannade.
Om vi säger fel ibland så kan det bero på... eeh.. både det ena och det andra. Inte bara på att vi är dåliga.
Och min favorit:
Bollen landar på green som en fjäril med ömma fötter.
På västfronten intet nytt
Efter att jag berättade på dagis om att sluttampen börjar bli tuff fick jag lov att ha Sanna på dagis en och en halv timma längre den här veckan, så nu går hon mellan nio och halv fyra, och det är faktiskt en stor lättnad. Jag bråkar hela tiden med det där mörkgråa spöket som är mitt samvete, men när jag är trött och har ont precis hela tiden så känns det som att hon blir lite mer stimulerad där ändå. Och övergången till den nya avdelningen har gått över förväntan. Hon har hittat en ny kompis, Linnéa, som hon verkar väldigt förtjust i och jag tror hon tycker om sina fröknar. Härom dagen körde hon till och med ut mig när hon tyckte att jag stod och pratade med en av fröknarna för länge. Vi räknar med ett bakslag sedan när bebisen har kommit, men det får vi ta när det kommer.
Det känns ju sådär att bo i stadsdelen Backa just nu, det är mycket bråk bland ungdomarna. Hittills har vi inte blivit störda, vi bor på andra sidan berget så att säga. Men Sannas dagis ligger tvärs över gatan från de värsta oroligheterna och det känns lite olustigt. Idag när jag kom för att lämna Sanna så kände jag en ganska överväldigande söt blomaktig doft runt dagis. Eftersom jag är i städbranschen kände jag igen den direkt - det är ett rengöringsmedel man använder för att maskera betydligt äckligare lukter av mänsklig karaktär. Pratade aldrig med någon av fröknarna om det, känns inte som man behöver veta detaljer, men om de små svinen grisar ner ett dagis... Tja, jag är inte förvånad direkt, men man undrar verkligen vad det är för fel på dem. Går de inte i skolan liksom?
I en artikel i GP i förra veckan hade reportrarna träffa några av de stackars ungdomarna som eldar upp bilar och skär sönder däck. De vill ju bara ha jobb, det här är deras sätt att få uppmärksamhet. Oj oj, stackars små förbisedda barn. Frågan är vilken typ av jobb de vill ha. Det finns ju alltid städjobb till exempel, eller kanske timmar på McDonalds. Men något säger mig att det inte är den sortens jobb de är ute efter. Men tyvärr är det så att om man inte anstränger sig och utbildar sig så är det väldigt svårt att komma någonstans här i världen. Och det känns ju inte heller som om någon skulle känna sig extra manad att anställa någon som visar sitt missnöje genom skadegörelse. Jag kan verkligen förstå frustrationen hos de personer som söker jobb på jobb och aldrig får något, men tyvärr är det så för väldigt många människor i Sverige just nu, och jag tror inte de går och bränner bilar för det. Men vad vet jag?
Nej, jag ska nog sluta förstå mig på människor och sova istället. Eller gå ner och se om jag kan hitta något att mumsa på. Magkatarren kommer protestera, men det är smällar man får ta! Hej så länge!
Det kliar i min vandrarfot!
Såhär års, när det fortfarande förvisso är sommar men man ändå kan ana en viss krispighet i luften, då vill jag ut och se mig omkring. Det är inte så noga vart, men iväg vill jag! Förra året var vi ju på Mallorca i september och det var ju en mysig och avkopplande resa. Men helst av allt vill jag resa till USA. Första gången jag var där, i september 2000, stannade jag i fem veckor och laddade upp väldigt utslitna batterier hos min morfars bror Stig som bott där i många år. Jag fick uppleva mycket. bland annat fick jag lära mig att köra en riktigt stor bil i totalt mörker mitt i natten. Men mest av allt minns jag de storslagna vyerna i Yosemite National Park, det blåa vattnet i Lake Tahoe, jättekottar i Big Trees, hög, klar luft, trevliga människor, god mat och mycket annat. Ett par år senare, 2005, när jag var gravid med Sanna åkte jag och maken först ett par dagar till New York och sedan vidare till Kalifornien och Stig igen. Jag njöt lika mycket av att visa maken alla vackra platser som jag njöt av att få uppleva dem igen.
Stig bor i ett hus högt uppe i Sierra Nevadas i en liten stad som heter Arnold. Huset ligger gömt på en bergssida och tomten består av tallar med trettio centimeter långa barr. Varje morgon sken solen från en klarblå himmel, men luften var sval och frisk och det var en njutning att gå ur sängen. Vi gav oss inte ut på äventyr varje dag, men det var något med rytmen där som fick mig att slappna av, och jag tänker tillbaka på mina besök där med stor tacksamhet. Samtidigt har det gett mig mersmak, och jag hoppas kunna ta med hela lilla familjen dit någon gång. Jag bara längtar!
Central Park, 2005
Nu är det läggdags! Godnatt!
In my next 30 years....
Jaha, då har man fyllt trettio då. Känns rätt bra faktiskt. Där mitt liv är just nu matchar med trettio, iallafall i mitt huvud.
Tjuvstartade med ett kalas redan i söndags, då var familjerna här och firade med laxfat och schwarzwaldtårta 
och trevliga paket. Jag fick mest pengar, vilket alltid kommer väl till pass, men från Kicki och Jörgen fick jag också ett jättefint set med bebiskläder som jag faktiskt hade funderat på att köpa själv, så jag blev superglad! 
Visst är det gulligt? Från Dole fick jag trisslotter och det var vinst på hälften av dem, inte dumt det heller!
Men igår var ju min "riktiga" födelsedag och jag hade öppet hus. Det var en enkel tillställning, smörgåstårtor (som underbara Paula och hennes mamma har gjort och som var allt annat än enkla: 
) och kladdkakor. Maken väckte mig på morgonen med sång och lite glass. Han hade inte lyckats hitta en bärjacka, men som vanligt lyckades han få jackpot ändå: på fredag ska jag på gravidmassage! 
Efter massagen ska vi gå till A Hereford Beefstouw, min favoritrestaurang, och äta middag. Kan du säga stor oxfilé? Jättebra för mitt järnvärde, sådeså!
På förmiddagen ramlade mina underbara mammakompisar in, lastade med blommor och paket fast jag strängeligen sagt åt dem att det var förbjudet. Jessica från min första mammagrupp med Sanna kom också med sina sötungar Emma och Seth. Och som hedersgäster kom även två små färskingar, den ena tre veckor och den andra nästan två. Sådana godbitar, blev ju helt sjuk! Eftersom jag vill kolla med mammorna först så blir det ingen bild, men istället får ni se en ytterst generad trettioåring medan hela mammagänget stod upp och sjöng: 
. Marie i mammagruppen förärade mig med ett porträtt av mig och Sanna: 
, målat efter den här bilden: 
Helt suveränt målat och det kändes ända in i hjärteroten!
Underbara Karin kikade också in, så även min storasyster som vågat sig ut på våghalsig biltur på Hisingen. Jobbarkompisarna Klas, Tony och Suzann dök också upp under dagen, alla lastade med fina presenter och blommor.
Mellan fyra och fem var det lite paus, sedan kom Lisa med sin lilla mage, Robert och hans rara fru My, PH, Linda och Petteri med Lukas och Gabriella, moster Lisbeth och världens bästa mamma förstås. PH och hans flickvän Therese stod för den mest förståndiga presenten, 400 kr till Rädda Barnen, men jag fick också en gosig kanin till bebisen från Robban och My, en avsvällande fotkräm från Lisa (much needed) och presentkort från Lisbeth och familjen Lindö.
Från Annica kom ett jättefint handgjort kort och bokmärke: 
. Kika gärna in på hennes blogg för fler fantastiska alster: http://ankizpyzzel.blogg.se
Även om kroppen värkte efter en lång, härlig dag så är jag så otroligt nöjd och så tacksam över att ha så många vänner! Det var nog den mest perfekta trettioårsdag jag någonsin kunde haft!
Inte som min syster
Men ge er!
Dagisinskolning
Jag fick ett inredningsryck igår. Eller ja, inte så mycket inredning kanske som organisation, men jag är mycket nöjd med mig själv. Jag och Sanna åkte till Ikea. Vi köpte en del saker till bebisen, men mitt huvudärende var egentligen en skohylla. Nu lyckades jag inte hitta en enda skohylla och det fanns ingen personal att fråga någonstans, men så ramlade jag över en billig variant på en hylla som jag köpte istället. Jag köpte också en rad krokar. Väl hemma skruvade jag och Sanna ihop hyllan och satte den i ett hörn av vårt datorrum, det rummet som ligger nämast kappvrån. I hyllan ställde jag alla skor som inte används så ofta, gympaskor, extra sandaler och så vidare. Ovanför hyllan satte jag krokarna och på krokarna hängde jag upp mina väskor. Helt plötsligt fick jag frigjort en massa golvyta där saker bara samlas för man vill bli av med dem fort, så jag var extremt nöjd med mig själv. Nu finns det dessutom gott om plats för barnvagnen. Den står visserligen alltid där, men ibland är det en sån röra av saker i just det området att den står halvvägs ut i rummet. Nu finns det bara en datorskärm i rummet som skall bort, sen är jag ganska nöjd. Enda smolken i bägaren är väl bara att jag fick betala dyrt för mitt pysslande. Jag sov nästan inte på hela natten och bara ta sig ur sängen för att kissa var en enorm plåga, så till den milda grad att jag klockan fyra inatt trodde att det var dags att föda... Så idag har jag bara tagit det lugnt, även om jag hade planerat att pyssla både på fram-och baksidan av huset. Men går det bra att lämna på dagis imorgon kanske jag orkar det då istället!
Dags att sova! Godnatt!
Stenkonst
Jag vet inte hur eller när de är gjorda, de kan ju vara gamla, men de såg ut att vara gjorda med krita så då kan de ju inte vara jättegamla. Vi har iallafall aldrig lagt märke till dem förut. Se hur perfekt de följer stenens kontur! Jag har mailat GP's "Världens Gång" för att höra om de möjligtvis känner till teckningarna och vem som kan ha gjort dem. Häftiga är de iallafall!I fredags var maken med svärfar och svågern ute på ännu en fruktlös fisketur. Sanna sov hos mormor och morfar från torsdag till fredag, så vid lunchtid åkte jag ut för att hämta henne och sedan körde vi ut till Torslanda. Där mötte vi upp maken och svågern och körde sedan ut till färjan mot Öckerö. Vi åkte över och tog sedan personfärjan vidare till Källö Knippla. Det är jättevackert därute, en riktig gammal fiskeö. Känner mig hemma där på något konstigt sätt.
Först traskade vi mot en badplats. Det finns bara klippor därute, så jag avstod bad, men de andra tre i mitt sällskap passade givetvis på att ta ett dopp i värmen.
Sedan njöt vi en stund på klipporna i eftermiddagssolen
och busade lite 
innan vi gick för att ta en minigolf och sedan ta färjan hem igen 
. Det var en härlig eftermiddag!På tisdag ska jag börja skola in Sanna på hennes nya avdelning Skrållan. Vi börjar med en mjukstart, kvart i nio till lunch, och jag ska vara med hela tiden. Sen får vi se hur hon utvecklas, men vi hoppas att det ska gå snabbt och smidigt. Hon har ju ändå varit där ganska mycket och är väldigt förtjust i "sin" fröken, Dan. Men det känns ändå skönt att jag är hemma och att det får ta den tid det behöver.
Förutom inskolning är det kalasförberedelser som gäller i veckan. Jag lämnar definitivt tonåren bakom mig den 18 augusti och fyller aktningsvärda 30 år. På söndag är det familjekalas och på tisdagen, dagen D om man så vill, håller jag öppet hus med smörgåstårta och kladdkaka. Det är alltså kladdkakorna som skall förberedas, mycket annat orkar jag nog inte med. Gulliga Paula och hennes mamma skall göra smörgåstårtorna. Jag tror inte det kommer särskilt mycket folk, några från mammagruppen kanske och eventuellt några arbetskamrater, men sen blir det nog inte så många fler förutom goda vänner förstås. I vilket fall som helst blir det enkelt, jag är ju rätt så höggravid så eventuella gäster får ha överseende med det!
Hej så länge!
Jo, jag vet att det är fel...
På någon primitiv nivå liksom, men visst skulle jag aldrig vilja att maken riskerar att utsätta sig för fängelse. Det rätta är ju att anmäla händelsen, och det hade man ju gjort. Det hade aldrig gått så långt som till misshandel, men ändå, någonstans, vaknar känslan i mig att vilja försvara familjen rent fysiskt. Äh, det är svårt att förklara, det ligger antagligen djupare än så. För många år sedan var det någon som behandlade mig illa, jag har nog en känsla långt inne, en önskan att någon hade försvarat mig på samma sätt.
Makens första arbetsvecka är snart tillända och vädret har ju inte varit snällt mot honom. Imorgon är han ledig, så han har lurat ut svärfar med båten tidigt som attan för att fiska makrill. De försökte ju härom kvällen men det gick inget bra. Nu ska de försöka köra längre ut, vi får hoppas på bättre fiskelycka.
Mina föräldrar kom förbi ikväll för att hälsa på Sanna, det slutade med att hon följde med dem hem för att sova över. Hon var så ivrig att komma iväg att jag fick ropa tillbaka henne för att få en puss och kram hej då. Nog har de längtat efter henne och tycker om att ha henne, men jag tror att mycket av övernattningserbjudandet var för min skull så jag skall få vila lite. Imorgon blir det sovmorgon! Mamma och pappa var förbi i tisdags också, men då var ju Sanna i Torslanda. Mamma var så snäll att hon tvättade mina vardagsrumsfönster, en fågel hade lämnat spår där. Jag är otroligt tacksam för det, att klättra på stolar och tvätta jättefönster känns lite smått riskabelt just nu.
Maken är iväg och spelar tennis med några kompisar, så jag ska passa på att breda ut mig i sängen och läsa en spännande bok. Det gäller att passa på! Godnatt!
Åh så duktiga ni är!
Gjorde precis ett mms-blogginlägg. Det är Sanna som ligger med huvudet på min mage och sjunger för bebisen. Det var allt från Kung Louie's sång och Snickarboa till Fem fina fåglar och andra sånger. Tyvärr hade jag inte tillgång till videokameran annars hade jag filmat henne. Hon är rolig med det, hon vill ofta gosa med magen och sjunga för den. Och så säger hon flera gånger varje dag att hon längtar efter bebisen. Hoppas att det håller i sig...
Man och barn har åkt ut till Torslanda. Sanna ska stanna där ett par dagar, farmor har lockat med Universeum så jag hoppas att hon går med på att stanna kvar. Det kan vara lite si och så med det. Maken har tjatat ut sin far och bror med båten, han vill fiska makrill. Tyvärr är fångsterna inte lika bra som de var för tio-femton år sedan, men det hade ju varit gott med en firre eller två så jag hoppas på god fiskelycka!
Nu ska jag gå ett varv med plocktången som jag lånat av pappa och försöka få lite ordning här hemma så jag kan vila mig med gott samvete sedan. Har läst hela Harry Potter-serien nu i sommar och har ungefär halva sista boken kvar. Även om jag vet hur det går i alla böckerna så är det ändå en njutning att läsa dem från pärm till pärm. Maken och jag såg ju den sjätte Harry-filmen på bio förra söndagen men tyvärr blev jag riktigt besviken. Två och en halv timma och ändå missar de flera saker som jag anser är viktiga för fortsättningen. Man förstår ju att de inte kan få in allt i filmerna, men den här tog sig lite väl stora friheter. Den sista boken kommer ju delas upp i två filmer som visas med ett halvårs mellanrum, men jag tänker vänta med den första och se den på dvd i så fall, gillar inte när det blir för stora glapp.
Hej så länge!
Sanna sjunger...
Kolla varifrån!
Sanna sjunger för bebisen
