Torsdagsdejt
Igår var jag och maken ute och åt middag på Danilo och efter det gick vi på bio. Vi såg "Baksmällan". Kanske inte den mest intelligenta film som skapats, men man fick skrattat litegrann iallafall. Från början hade jag velat se Transformers, men den har fått så ruggigt dålig kritik. Maken ville se Johan Falk, men den har inte premiär förrän imorgon. Den 15 juli är det premiär för den nya Harry Potter-filmen. Även om filmerna aldrig kan mäta sig med böckerna så vill jag ändå se dem!
Imorse var maken och jag på kontroll på mvc, och sedan åkte vi upp till Delsjön en stund. Vi hittade en liten bergsknalle och där låg vi på en filt och fnissade som tonåringar, läste och badade. Maken badade två gånger medan jag nöjde mig med en, det var inte helt lätt för den här valrossen att komma upp och ner i sjön. Men det var väldigt skönt när jag väl kunde andas i kylan igen. För det var kallt de första minuterna, jag skulle ljuga om jag sade något annat.
Efter badet åkte vi och storhandlade, köpte hem mat från Johanssons och sedan åkte maken med sin bror in till stan och såg Sverige-England i U21-EM. De hade väldigt roligt även om det var en snöplig straff-förlust.
Jag fick hem en väldigt pigg stumpa vid åttasnåret, hon öste på tills halv elva ikväll. Så blir det när man är hos farmor och får lov att sova middag...
Det har varit mycket i nyheterna de senaste dagarna. Michael Jacksons och Farrah Fawcetts dödsfall har väl rönt flest rubriker. Bryr mig faktiskt inte särskilt mycket om det. Men två nyheter som jag verkligen bryr mig om, så till den milda grad att jag blir både arg och ledsen när jag tänker på dem, det är historierna om föräldrar som lämnar sina barn i bilen. I Köpenhamn igår dog en ettårig flicka när hennes pappa glömde henne i bilen hela dagen och ingen märkte något. Hur i helvete kan man glömma av sitt eget barn? Och jag vet inte om jag och maken är extrema, men vi hörs alltid en eller ett par gånger varje dag, och vid minst ett av dessa tillfällen brukar maken fråga hur lämningen på dagis gick och hur Sanna mådde på morgonen. Det samtalet har vi senast klockan nio på morgonen. Jag förstår bara inte!
Och alldeles nyss läste jag på GP's hemsida att ett föräldrapar lämnat sin sju dagar gamla bebis i sin bil här ute på Hisingen och gått in på Media Markt i Bäckebol. Klockan var åtta på kvällen, men jag var ute vid åtta idag, och solen sken fortfarande och det var rejält varmt. Och jag vet att det på den parkeringen inte finns en gnutta skugga någonstans! Folk hade lagt märke till bebisen ganska omgående och ringt polisen. När de kom tjugo minuter senare hade föräldrarna fortfarande inte kommit ut, så de slog in rutan. Hur tänkte föräldrarna liksom? So what om man måste väcka barnet, man lämnar det inte ensamt i en bil oavsett årstid! Vem vet vilka sjuka människor som kan komma förbi och se barnet?
Jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort om jag hade sett ett ensamt barn i en bil när det är såhär varmt ute. Men jag vill tro att jag hade börjat med att ringa polisen, sedan hade jag antagligen gått in i varuhuset och bett kundtjänst ropa efter föräldrarna. Hade de fortfarande inte dykt upp hade jag antagligen slagit in rutan själv, och sedan tagit konsekvenserna. För man lämnar inte ett barn ensamt i bilen!!!
Imorgon ska lilla familjen åka upp till Älsjön i Olofstorp. Det är en helt underbar liten sjö som ligger ganska avskilt i något som förr var ett sommarstugeområde men som nu är ett småsnoffsigt villaområde. Enda anledningen till att vi känner till det är för att gammo hade en stuga i närheten där i många år. Det är mycket barnvänligt och ganska skuggigt. Jag har stått och stekt plättar halva kvällen som vi ska ha med oss imorgon och Sanna har redan packat sin håv och spann och spade.
Usch vad sent det har blivit. Dags att sova en stund. Två som redan har somnat är min man och vår dotter. Hon har som sagt blivit väldigt pappig den senaste tiden, men nu börjar det nästan gå till överdrift. Man tar ju inte miste på släktskapet iallafall...
Godnatt!
Imorse var maken och jag på kontroll på mvc, och sedan åkte vi upp till Delsjön en stund. Vi hittade en liten bergsknalle och där låg vi på en filt och fnissade som tonåringar, läste och badade. Maken badade två gånger medan jag nöjde mig med en, det var inte helt lätt för den här valrossen att komma upp och ner i sjön. Men det var väldigt skönt när jag väl kunde andas i kylan igen. För det var kallt de första minuterna, jag skulle ljuga om jag sade något annat.
Efter badet åkte vi och storhandlade, köpte hem mat från Johanssons och sedan åkte maken med sin bror in till stan och såg Sverige-England i U21-EM. De hade väldigt roligt även om det var en snöplig straff-förlust.
Jag fick hem en väldigt pigg stumpa vid åttasnåret, hon öste på tills halv elva ikväll. Så blir det när man är hos farmor och får lov att sova middag...
Det har varit mycket i nyheterna de senaste dagarna. Michael Jacksons och Farrah Fawcetts dödsfall har väl rönt flest rubriker. Bryr mig faktiskt inte särskilt mycket om det. Men två nyheter som jag verkligen bryr mig om, så till den milda grad att jag blir både arg och ledsen när jag tänker på dem, det är historierna om föräldrar som lämnar sina barn i bilen. I Köpenhamn igår dog en ettårig flicka när hennes pappa glömde henne i bilen hela dagen och ingen märkte något. Hur i helvete kan man glömma av sitt eget barn? Och jag vet inte om jag och maken är extrema, men vi hörs alltid en eller ett par gånger varje dag, och vid minst ett av dessa tillfällen brukar maken fråga hur lämningen på dagis gick och hur Sanna mådde på morgonen. Det samtalet har vi senast klockan nio på morgonen. Jag förstår bara inte!
Och alldeles nyss läste jag på GP's hemsida att ett föräldrapar lämnat sin sju dagar gamla bebis i sin bil här ute på Hisingen och gått in på Media Markt i Bäckebol. Klockan var åtta på kvällen, men jag var ute vid åtta idag, och solen sken fortfarande och det var rejält varmt. Och jag vet att det på den parkeringen inte finns en gnutta skugga någonstans! Folk hade lagt märke till bebisen ganska omgående och ringt polisen. När de kom tjugo minuter senare hade föräldrarna fortfarande inte kommit ut, så de slog in rutan. Hur tänkte föräldrarna liksom? So what om man måste väcka barnet, man lämnar det inte ensamt i en bil oavsett årstid! Vem vet vilka sjuka människor som kan komma förbi och se barnet?
Jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort om jag hade sett ett ensamt barn i en bil när det är såhär varmt ute. Men jag vill tro att jag hade börjat med att ringa polisen, sedan hade jag antagligen gått in i varuhuset och bett kundtjänst ropa efter föräldrarna. Hade de fortfarande inte dykt upp hade jag antagligen slagit in rutan själv, och sedan tagit konsekvenserna. För man lämnar inte ett barn ensamt i bilen!!!
Imorgon ska lilla familjen åka upp till Älsjön i Olofstorp. Det är en helt underbar liten sjö som ligger ganska avskilt i något som förr var ett sommarstugeområde men som nu är ett småsnoffsigt villaområde. Enda anledningen till att vi känner till det är för att gammo hade en stuga i närheten där i många år. Det är mycket barnvänligt och ganska skuggigt. Jag har stått och stekt plättar halva kvällen som vi ska ha med oss imorgon och Sanna har redan packat sin håv och spann och spade.
Usch vad sent det har blivit. Dags att sova en stund. Två som redan har somnat är min man och vår dotter. Hon har som sagt blivit väldigt pappig den senaste tiden, men nu börjar det nästan gå till överdrift. Man tar ju inte miste på släktskapet iallafall...
Godnatt!
Vissa dagar...
...vill jag bara stanna i sängen. Kroppen värker, huset ser ut som ett sopnedkast och hormonerna rusar runt i kroppen och gör mig heligt förbannad på småsaker.
Men idag kom jag att tänka på en låt jag hörde första gången jag var i USA. Jag lyssnade jämt på en countrystation där som heter KAT 103, och jag fick många nya favoriter. Just då, år 2000, spelades den här låten ofta. Jag har kommit ihåg den och lyssnat på den lite då och då, men det var nog först idag när jag kom att tänka på den som jag verkligen lyssnade. Och även om det är en halvsmörig countrylåt så känner jag att den definierar mitt liv ganska bra. För även om graviditeten är jobbig, ugnen paj, räkningarna staplar sig på hög och Sanna och maken driver mig till vansinne minst två gånger per dag, så älskar jag mitt liv och jag är tacksam för varje dag jag får med min man och dotter. Det finns inga jag älskar mer i hela världen.
Men idag kom jag att tänka på en låt jag hörde första gången jag var i USA. Jag lyssnade jämt på en countrystation där som heter KAT 103, och jag fick många nya favoriter. Just då, år 2000, spelades den här låten ofta. Jag har kommit ihåg den och lyssnat på den lite då och då, men det var nog först idag när jag kom att tänka på den som jag verkligen lyssnade. Och även om det är en halvsmörig countrylåt så känner jag att den definierar mitt liv ganska bra. För även om graviditeten är jobbig, ugnen paj, räkningarna staplar sig på hög och Sanna och maken driver mig till vansinne minst två gånger per dag, så älskar jag mitt liv och jag är tacksam för varje dag jag får med min man och dotter. Det finns inga jag älskar mer i hela världen.
Phil Vassar Just another day in paradise
(inte den officiella videon, men det var det bästa jag kunde hitta eftersom jag inte har låten hemma själv och kan göra ett eget bildspel)
(inte den officiella videon, men det var det bästa jag kunde hitta eftersom jag inte har låten hemma själv och kan göra ett eget bildspel)
Aj aj aj
Snacka om att spenderbyxorna åkte på idag... Jag har inte (och tänker inte) informera maken vad jag shoppade idag. Framförallt inte för hur mycket. Vi kan väl bara konstatera att det var liiite mer än jag hade tänkt mig. Om man dessutom räknar snitt per butik... nja, jag är ju inte så snabb nu för tiden. Tre butiker på en och en halv timme, det var så mycket jag hann med innan jag avnjöt en trevlig lunch med Lisa på Jensens Böfhus.
Rustad med kryckor och ryggsäck började jag på Panduro. För att tvinga mig själv att ta det lite lugnare, särskilt nu när det börjar bli varmt igen, så har jag planerat att göra varsitt halsband till Sannas fröknar nu när hon byter avdelning. Jag vet inte om det är något som kan uppskattas, men nu tänker jag göra det iallafall. Så jag köpte på mig pärlor och hängen och tråd och pryttlar. Sedan köpte jag också lite grejor som jag kan plocka fram till Sanna under regniga dagar, bland annat tre masker
samt några porslinsfigurer. Jag skulle köpa helt vanliga vattenfärgspenslar också, men de var svindyra så det får bli en leksaksaffär vid tillfälle istället.
Sedan vaggade jag vidare till Lindex för att titta på en bikini. Jag var redan helt slut så jag bad om hjälp från en mycket rar expedit som hjälpte mig exemplariskt. Det fick ju bli stora avdelningen, och vi kan väl konstatera att brösten har växt rätt rejält. Köpte medvetet större trosor med tanke på att magen kommer växa i två månader till. Den finns inte på bild på Lindex hemsida och ni kan ju bara glömma att det kommer en bild på mig i den, vi kan väl bara konstatera att den är svart och i storlek flodhäst. Passade också på att köpa tre svala klänningar till Sanna, det var bra rea på Lindex just nu. Och hon behöver lite lekklänningar att ha till dagis så jag är nöjd.
Till sist tog jag mig bort till The Body Shop och köpte en Peppermint Cooling Foot Spray
. Jag är inte särskilt förtjust i pepparmintsdoft, men jag tror att elefantfötterna kommer behöva hjälp nu när den underbara värmen kommer!
Och sedan var klockan nästan tolv och jag gick till Jensens för att möta Lisa. Alldeles utanför mötte jag min gamla mattelärare från gymnasiet, Björn B. Trots mina uppenbara brister inom matematiken kom jag och Björn alltid bra överens och han har kikat in till mig på jobbet lite då och då. Någonstans i bakhuvudet mindes jag att Lisa och jag pratat om Björn, så när han frågade vad jag gjorde i stan så sade jag att jag skulle äta lunch med en av hans gamla elever. Han mindes henne så han stod kvar och väntade med mig tills hon kom. Det var lite roligt faktiskt.
Nu ikväll har mormor och morfar varit förbi och hälsat på, Sanna var i sjunde himlen. Hon lekte och busade och rusade omkring helt speedad. När vi satte på Allsång på Liseberg kontrade hon med att högt sjunga sitt senaste nummer, "Snicken". Det är ledmotivet till Emil i Lönneberga hon sjunger, och jag ska ta och filma henne någon dag. Än så länge hoppar hon hej vilt mellan verserna, men hon klarar det rätt bra. Min favoritdel är när hon sjunger: "Snickeboa toppfallela å snickeboa toppfallelej". Mormor smälte.
Sanna har också börjat prata om att hon skulle vilja bjuda hem några barn från dagis någon dag, helst Agnes eller Moa. Jag har pratat med Moas mamma om det, de bor bara en gata bort så det ska nog inte vara omöjligt. Agnes föräldrar och jag hämtar dock på helt skilda tider, så imorgon ska jag lägga en lapp i Agnes fack och fråga om vi kan få till en lekträff för tjejerna. Hoppas bara inte de tycker att jag är helt mysko. Vi får väl se om de hör av sig.
Imorgon har jag sjukgymnastik klockan tio och sedan ska jag nog parkera mig i skuggan och pyssla halsband. Får se hur detta projekt blir, jag kanske rent av har tagit mig vatten över huvudet. Men så länge det hindrar mig från att skura toalettväggar, tvätta dörrar eller målar byråer så får det väl anses som ett bra projekt. Godnatt!
Rustad med kryckor och ryggsäck började jag på Panduro. För att tvinga mig själv att ta det lite lugnare, särskilt nu när det börjar bli varmt igen, så har jag planerat att göra varsitt halsband till Sannas fröknar nu när hon byter avdelning. Jag vet inte om det är något som kan uppskattas, men nu tänker jag göra det iallafall. Så jag köpte på mig pärlor och hängen och tråd och pryttlar. Sedan köpte jag också lite grejor som jag kan plocka fram till Sanna under regniga dagar, bland annat tre masker
samt några porslinsfigurer. Jag skulle köpa helt vanliga vattenfärgspenslar också, men de var svindyra så det får bli en leksaksaffär vid tillfälle istället.Sedan vaggade jag vidare till Lindex för att titta på en bikini. Jag var redan helt slut så jag bad om hjälp från en mycket rar expedit som hjälpte mig exemplariskt. Det fick ju bli stora avdelningen, och vi kan väl konstatera att brösten har växt rätt rejält. Köpte medvetet större trosor med tanke på att magen kommer växa i två månader till. Den finns inte på bild på Lindex hemsida och ni kan ju bara glömma att det kommer en bild på mig i den, vi kan väl bara konstatera att den är svart och i storlek flodhäst. Passade också på att köpa tre svala klänningar till Sanna, det var bra rea på Lindex just nu. Och hon behöver lite lekklänningar att ha till dagis så jag är nöjd.
Till sist tog jag mig bort till The Body Shop och köpte en Peppermint Cooling Foot Spray
Och sedan var klockan nästan tolv och jag gick till Jensens för att möta Lisa. Alldeles utanför mötte jag min gamla mattelärare från gymnasiet, Björn B. Trots mina uppenbara brister inom matematiken kom jag och Björn alltid bra överens och han har kikat in till mig på jobbet lite då och då. Någonstans i bakhuvudet mindes jag att Lisa och jag pratat om Björn, så när han frågade vad jag gjorde i stan så sade jag att jag skulle äta lunch med en av hans gamla elever. Han mindes henne så han stod kvar och väntade med mig tills hon kom. Det var lite roligt faktiskt.
Nu ikväll har mormor och morfar varit förbi och hälsat på, Sanna var i sjunde himlen. Hon lekte och busade och rusade omkring helt speedad. När vi satte på Allsång på Liseberg kontrade hon med att högt sjunga sitt senaste nummer, "Snicken". Det är ledmotivet till Emil i Lönneberga hon sjunger, och jag ska ta och filma henne någon dag. Än så länge hoppar hon hej vilt mellan verserna, men hon klarar det rätt bra. Min favoritdel är när hon sjunger: "Snickeboa toppfallela å snickeboa toppfallelej". Mormor smälte.
Sanna har också börjat prata om att hon skulle vilja bjuda hem några barn från dagis någon dag, helst Agnes eller Moa. Jag har pratat med Moas mamma om det, de bor bara en gata bort så det ska nog inte vara omöjligt. Agnes föräldrar och jag hämtar dock på helt skilda tider, så imorgon ska jag lägga en lapp i Agnes fack och fråga om vi kan få till en lekträff för tjejerna. Hoppas bara inte de tycker att jag är helt mysko. Vi får väl se om de hör av sig.
Imorgon har jag sjukgymnastik klockan tio och sedan ska jag nog parkera mig i skuggan och pyssla halsband. Får se hur detta projekt blir, jag kanske rent av har tagit mig vatten över huvudet. Men så länge det hindrar mig från att skura toalettväggar, tvätta dörrar eller målar byråer så får det väl anses som ett bra projekt. Godnatt!
Midsommarafton
Vi hade en lugn och trevlig midsommar ute i Torslanda hos svärföräldrarna. Svägerskan med make och gammelfarmor var också där.
Min ugn har definitivt börjat strejka, så kokosrutorna jag skulle ha med mig blev helt misslyckade. Eftersom jag skulle baka ett bröd också tog jag med mig mjölblandningen ut och bakade brödet hos svärmor istället. Det blev väldigt gott iallafall och alla som smakade tyckte om det.
Jag hade också gjort en poängpromenad på tjugo frågor som jag, svärmor och Sanna satte upp i motionsslingan i skogen bakom svärisarnas hus. Men jag hade inte kryckorna med mig så jag har fått betala för det idag.
Gjorde också en krans till Sanna med blåklint, vit marguerit och röda gerberor. Hon blev jättefin i den och hade den på sig ganska mycket.
Kransen hittade till och med upp på gammos huvud vid ett tillfälle, hon var en söt midsommarflicka hon med! 
Kvällen avslutades dock med att Sanna satte i halsen och kräktes ner både mig och sig själv. Men med tanke på att hon faktiskt satte i halsen så kunde det gått betydligt värre, och kläderna gick ju alldeles utmärkt att tvätta. Sen körde vi gammo hem och körde hem och däckade vi med. Men sent blev det och vi har varit rätt möra idag.
Det hindrade dock inte maken och båda mina svågrar från att åka ut tidigt som attan i morse och spela golf i åtta timmar. Galningar. Han kom hem, åt middag och däckade i soffan. En riktig familjedag med andra ord.
Sanna och jag däremot hade en ganska lugn dag i hemmets lugna vrå. Vi lekte ganska mycket och tillbringade ett par timmar i hobbyrummet där Sanna återupptog bekantskapen med de fina stämplarna hon fick av gudmor Karin och Peter i julklapp. Själv småstädade jag i tvättstugan, körde ett par maskiner samt satt i puffen och läste tidningen. Vid ett tillfälle blev det becksvart i källaren och vi hade fullt sjå med att hitta ut. Det var strömavbrott, men det var avhjälpt på femton-tjugo minuter. Vi hann också med en tripp till återvinningsstationen och Sanna var jätteduktig på att hjälpa till att slänga kartonger och annat.
Imorgon ska vi hem till vår gudson Lukas med familj på middag. Det var ett tag sedan vi sågs så det ska bli trevligt. Godnatt!
Min ugn har definitivt börjat strejka, så kokosrutorna jag skulle ha med mig blev helt misslyckade. Eftersom jag skulle baka ett bröd också tog jag med mig mjölblandningen ut och bakade brödet hos svärmor istället. Det blev väldigt gott iallafall och alla som smakade tyckte om det.
Jag hade också gjort en poängpromenad på tjugo frågor som jag, svärmor och Sanna satte upp i motionsslingan i skogen bakom svärisarnas hus. Men jag hade inte kryckorna med mig så jag har fått betala för det idag.
Gjorde också en krans till Sanna med blåklint, vit marguerit och röda gerberor. Hon blev jättefin i den och hade den på sig ganska mycket.
Kransen hittade till och med upp på gammos huvud vid ett tillfälle, hon var en söt midsommarflicka hon med! 
Kvällen avslutades dock med att Sanna satte i halsen och kräktes ner både mig och sig själv. Men med tanke på att hon faktiskt satte i halsen så kunde det gått betydligt värre, och kläderna gick ju alldeles utmärkt att tvätta. Sen körde vi gammo hem och körde hem och däckade vi med. Men sent blev det och vi har varit rätt möra idag.
Det hindrade dock inte maken och båda mina svågrar från att åka ut tidigt som attan i morse och spela golf i åtta timmar. Galningar. Han kom hem, åt middag och däckade i soffan. En riktig familjedag med andra ord.
Sanna och jag däremot hade en ganska lugn dag i hemmets lugna vrå. Vi lekte ganska mycket och tillbringade ett par timmar i hobbyrummet där Sanna återupptog bekantskapen med de fina stämplarna hon fick av gudmor Karin och Peter i julklapp. Själv småstädade jag i tvättstugan, körde ett par maskiner samt satt i puffen och läste tidningen. Vid ett tillfälle blev det becksvart i källaren och vi hade fullt sjå med att hitta ut. Det var strömavbrott, men det var avhjälpt på femton-tjugo minuter. Vi hann också med en tripp till återvinningsstationen och Sanna var jätteduktig på att hjälpa till att slänga kartonger och annat.
Imorgon ska vi hem till vår gudson Lukas med familj på middag. Det var ett tag sedan vi sågs så det ska bli trevligt. Godnatt!
Snart midsommar
När jag var yngre hade jag massor av romantiska drömmar om midsommar. Jag ville dansa på kvällen på en dansbana i en blommig klänning med blåklint i håret med en kavaljer som älskade att dansa. Det har inte hänt än kan jag säga, och det känns faktiskt inte lika viktigt längre. Jag har fortfarande blomsterkrans på midsommar, men i år kommer magen inte i någon blommig klänning. Någon dansbana blir det inte heller, men kavaljeren har jag, även om det sista han vill är att dansa med mig. Inget personligt dock, han gillar bara inte att dansa. Men så länge vi dansade på vårt bröllop så är det allt jag begär. Och han har en uppsjö av andra goda kvalitéter som mer än väl väger upp olusten att dansa. Och så är han min. Och Sannas förstås.
Idag hade jag en lite märklig upplevelse. Jag var hos min sjukgymnast och fick akupunktur vid tiotiden imorse. Jag fick nålar i ljumsken och TENS på ryggen. När jag var färdig åkte jag och handlade. Och ljumsken bara värkte mer och mer. Strax före halv två gjorde det så ont att jag var rädd att jag inte skulle kunna ta mig till samtalet jag skulle ha med Sannas fröken. Jag misstänkte att sjukgymnasten kanske hade satt nålen fel, så jag drog ner byxorna för att se om ljumsken var svullen. Och där satt en nål kvar! Den måste ha suttit med superlim, för jag hade ju varit på toaletten minst två gånger sedan sjukgymnasten och dragit trosorna upp och ner över ljumsken. Så det var bara att plocka ut den, och gissa om det var en lättnad! Men ändå konstigt att det hände, jag tror jag fått över tusen nålar på olika ställen de senaste fem åren och hon har aldrig missat att ta ut en enda. Men någon gång ska ju vara den första och det är ju ingen skada skedd!
För ett tag sedan bad svärmor mig baka kokosrutor tills imorgon. Min svåger är galen i mina kokosrutor och jag har bakat dem flera gånger om året i många år. Men ikväll när jag skulle baka fick jag fullkomligt hjärnsläpp. Första falsen - är det längst upp eller längst ner i ugnen? Jag satte den längst ner och det tog 50 minuter istället för tjugo. Den lär vara torr som ökensand imorgon, så det blir väl till att baka om dem. Men så frustrerande, jag kan ju verkligen baka den här kakan!
Frågan är bara om jag hinner imorgon. Jag ska baka ett diabetesvänligt bröd (i Torslanda serveras bara barkis) och göra kransar till mig och Sanna. Det blir till att gå upp tidigt!
Glad midsommar! Vare sig det bli regn eller sol så blir det midsommar ändå!
Idag hade jag en lite märklig upplevelse. Jag var hos min sjukgymnast och fick akupunktur vid tiotiden imorse. Jag fick nålar i ljumsken och TENS på ryggen. När jag var färdig åkte jag och handlade. Och ljumsken bara värkte mer och mer. Strax före halv två gjorde det så ont att jag var rädd att jag inte skulle kunna ta mig till samtalet jag skulle ha med Sannas fröken. Jag misstänkte att sjukgymnasten kanske hade satt nålen fel, så jag drog ner byxorna för att se om ljumsken var svullen. Och där satt en nål kvar! Den måste ha suttit med superlim, för jag hade ju varit på toaletten minst två gånger sedan sjukgymnasten och dragit trosorna upp och ner över ljumsken. Så det var bara att plocka ut den, och gissa om det var en lättnad! Men ändå konstigt att det hände, jag tror jag fått över tusen nålar på olika ställen de senaste fem åren och hon har aldrig missat att ta ut en enda. Men någon gång ska ju vara den första och det är ju ingen skada skedd!
För ett tag sedan bad svärmor mig baka kokosrutor tills imorgon. Min svåger är galen i mina kokosrutor och jag har bakat dem flera gånger om året i många år. Men ikväll när jag skulle baka fick jag fullkomligt hjärnsläpp. Första falsen - är det längst upp eller längst ner i ugnen? Jag satte den längst ner och det tog 50 minuter istället för tjugo. Den lär vara torr som ökensand imorgon, så det blir väl till att baka om dem. Men så frustrerande, jag kan ju verkligen baka den här kakan!
Frågan är bara om jag hinner imorgon. Jag ska baka ett diabetesvänligt bröd (i Torslanda serveras bara barkis) och göra kransar till mig och Sanna. Det blir till att gå upp tidigt!
Glad midsommar! Vare sig det bli regn eller sol så blir det midsommar ändå!
Slottskogen
Gårdagen låg oplanerad framför oss så vi gav Sanna några olika alternativ på aktiviteter. Hon valde Slottskogen. Vi hade en härlig eftermiddag i solen. Vi började med Säldammen 
och hann äta en lunchkorv 
innan matningen började. Sedan gick vi upp och tittade på pelikanerna 
och duniga andungar 
. Vi kikade på pingvinerna också, men de luktade så himla illa att den gravida kvinnan flydde.
Vi hade pratat med Sanna om att man kunde få rida på hästar i Slottskogen, och det var egentligen det enda hon ville göra, så vi gick upp till Barnens Zoo och ställde oss i kö. Det var ganska många barn före oss, men vi köpte en biljett och sällade oss i ledet. 
Och där började hon vackla. Ena minuten ville hon, andra inte. Men jag ville faktiskt inte ge mig, inte när vi väl stod där och väntade på vår tur. Så jag lirkade och distraherade och så blev det äntligen vår tur. Jag lovade henne att jag skulle lyfta av henne om hon inte ville längre och så satte hon sig i sadeln. 
Jag gick med henne hela vägen runt och höll i henne hela tiden och maken sprang med på utsidan med kameran. Hon ser inte så glad ut, men efteråt pladdrade och skrattade hon om ridturen och var minst lika stolt som vi var.
Sedan gick vi till Barnens Zoo och klappade djur. Ingenting verkade skrämma Sanna efter ridturen och hon klappade både grisar och getter 
. Och allvarligt talat - hur cool var inte den här killen då? 
Dagen avslutades med glass förstås, och far och dotter delade sina glassar med varandra. 
. Och så lite balansgång på vägen tillbaka: 
Det där är för övrigt en relation som har utvecklats enormt den senaste veckan. Pappa är det bästa som finns och mamma kan väl duga i nödfall. Idag vägrade Sanna äta middag för att pappa inte var hemma. Eftersom det är kortvecka så jobbar han längre dagar än vanligt. Som tur var kunde pappa komma hem lite tidigare. Han möttes av en vild galopp i hallen, följt av många långa kramar och pussar och lyckliga pip. Sen satte sig far och dotter och åt middag. Sanna åt först en pannkaka från gårdagens frukost och sedan satte hon i sig hälften av pappas korv stroganoff. Det kom ett smått överlägset: "Det var väl ingen konst att få henne att äta?" från matbordet en stund senare, men huvudsaken är väl att hon åt antar jag. Men lite odräglig blev han allt! Å andra sidan unnar jag honom det. Kolla bara på den här gosen! Pappa fick köra med en hand nästan hela vägen hem till Backa... 
Idag kom det ett paket med posten till Sanna. Det var en kofta som svärmors kusin Mona stickat och Sanna älskade den direkt. Och det var ju väldigt spännande att få öppna paket mitt på en måndag! 
Idag var jag ute med mammagruppen och åt god lunch på Steinbrenner&Nyberg. De andra åt sopp-och tårtbuffé, men jag är min diabeteskost trogen och åt en sallad. Är ganska stolt över mig själv faktiskt. Ikväll har jag bakat bröd, det blev inte 100% diabeteskost, men ändå bättre än färdigköpt. Imorgon ska jag till sjukgymnasten på morgonen och sedan ska jag nog åka och hälsa på makens farmor. Hon var sig inte lik sist jag såg henne så jag känner att jag vill titta till henne.
Och nu är det läggdags! Godnatt!
Bränna pengar
Idag har jag och maken varit barn-och arbetslediga, så vi passade på att göra lite ärenden.
Vi började med ett besök på Backa Läkarhus igen, för makens öron bråkar fortfarande med honom. Han har ju haft två öroninflammationer i vinter, men han har mycket problem med knaster och liknande i öronen, så jag har tjatat på honom att söka för det. Så imorse gick vi in på onlinebokningen och beställde tid, 10.15 skulle han vara där. Vi kom till kliniken strax före tio och eftersom vi hade bokat besök blev maken uppropad med en gång. Han fick träffa läkaren direkt och var färdig fem minuter senare. Det visade sig att han hade inflammerade örongångar, men det är inte en vanlig öroninflammation utan något annat. Han fick en antibiotika som skall droppas direkt i öronen tre gånger om dagen, och så får vi hoppas att han blir bättre.
Sedan åkte vi direkt till apoteket för att hämta ut dropparna. Jag passade på att ta ut lite mer Citodon och sedan köpte jag på mig lite annat smått och gott som vi behövde, såsom flour, öronproppar, solskydd till Sanna (jag är optimistisk), Oliva bodylotion och Inotyolsalva.
Efter apoteket körde vi ut till Ikea i Bäckebol och shoppade loss rejält. Prydnadskuddar till soffan, två vita och en blommig för att få en färgklick
. Vi köpte också en liten valnötsfärgad hylla med två korgar till vardagsrummet att förvara lite av Sannas leksaker i. Vi har flyttat upp mycket av sakerna till hennes rum nu när vi inte använder det som förråd längre pga vattenskadan, men vi vill faktiskt inte flytta upp allt för barnen måste få plats i alla delar av huset. Men man kan ju försöka ha lite ordning på det ändå! Och det blev riktigt snyggt också! 
När Sanna kom hem hjälpte hon mig först att skruva ihop hyllan, sedan monterade hon ihop korgarna och därefter bar hon dit alla sina leksaker och pussel. Hon är väldigt pysslig med sådant och hon gillar att hjälpa till.
Vi gjorde en liten missräkning när vi köpte bänk och ben till mitt hobbyrum, den blev så hög att den är bra att stå och arbeta vid, men ibland vill man ju sitta, så vi köpte en barstol också.
Och som alltid när man är på Ikea blir det en massa annat smått och gott, isbrickor, tillbringare, potatisskalare och ett nytt exemplar av min älskade fönsterlampa som jag har i sovrummet och som gick i backen för flera månader sedan...
Bland annat.
När vi halvt ruinerat oss på Ikea körde vi vidare till Coop och storhandlade. Det var mycket välbehövligt men även där stack det iväg rätt rejält. Så det var väl tur att pengarna från försäkringsbolaget kom idag!
Takläggarna kör sitt eget race som vanligt. Förra veckan lade de ny takplåt på ena sidan av huset, förutom runt fönstrena. De kom nämligen och frågade en av grannarna hur de skulle lägga plåten där. Som om vi visste det liksom. Är det inte de som skall vara experter på området? Men den här veckan har de inte varit här alls. Jag fattar inte hur de tänker. De kan ju knappast gå med vinst. Ställningen har ju stått här sedan mitten av april och den vet vi är hyrd från ett annat företag så de måste ha fått ett sjutusan till pris. Vi är iallafall jäkligt glada att vi fått ett fast pris på arbetet, annars hade det blivit förbaskat dyrt! Som det är nu är vi glada om vi kan bli av med ställningen till semestern, för det är inte så kul att ha den runt huset. Vi kan inte veva ut markisen och det ligger små vassa metallbitar över hela marken. Och jag vill inte att Sanna är därute oövervakad en sekund, det känns inte tryggt helt enkelt.
Helgen ligger oplanerad framför oss. Maken har någon slags jour på jobbet och kan bli ivägkallad när som helst, så det blir nog väldigt lugnt för vår del. Men en köttbullefrukost ska vi nog hinna med iallafall!
Trevlig helg!
Vi började med ett besök på Backa Läkarhus igen, för makens öron bråkar fortfarande med honom. Han har ju haft två öroninflammationer i vinter, men han har mycket problem med knaster och liknande i öronen, så jag har tjatat på honom att söka för det. Så imorse gick vi in på onlinebokningen och beställde tid, 10.15 skulle han vara där. Vi kom till kliniken strax före tio och eftersom vi hade bokat besök blev maken uppropad med en gång. Han fick träffa läkaren direkt och var färdig fem minuter senare. Det visade sig att han hade inflammerade örongångar, men det är inte en vanlig öroninflammation utan något annat. Han fick en antibiotika som skall droppas direkt i öronen tre gånger om dagen, och så får vi hoppas att han blir bättre.
Sedan åkte vi direkt till apoteket för att hämta ut dropparna. Jag passade på att ta ut lite mer Citodon och sedan köpte jag på mig lite annat smått och gott som vi behövde, såsom flour, öronproppar, solskydd till Sanna (jag är optimistisk), Oliva bodylotion och Inotyolsalva.
Efter apoteket körde vi ut till Ikea i Bäckebol och shoppade loss rejält. Prydnadskuddar till soffan, två vita och en blommig för att få en färgklick
. Vi köpte också en liten valnötsfärgad hylla med två korgar till vardagsrummet att förvara lite av Sannas leksaker i. Vi har flyttat upp mycket av sakerna till hennes rum nu när vi inte använder det som förråd längre pga vattenskadan, men vi vill faktiskt inte flytta upp allt för barnen måste få plats i alla delar av huset. Men man kan ju försöka ha lite ordning på det ändå! Och det blev riktigt snyggt också! När Sanna kom hem hjälpte hon mig först att skruva ihop hyllan, sedan monterade hon ihop korgarna och därefter bar hon dit alla sina leksaker och pussel. Hon är väldigt pysslig med sådant och hon gillar att hjälpa till. Vi gjorde en liten missräkning när vi köpte bänk och ben till mitt hobbyrum, den blev så hög att den är bra att stå och arbeta vid, men ibland vill man ju sitta, så vi köpte en barstol också.
Och som alltid när man är på Ikea blir det en massa annat smått och gott, isbrickor, tillbringare, potatisskalare och ett nytt exemplar av min älskade fönsterlampa som jag har i sovrummet och som gick i backen för flera månader sedan...
Bland annat.När vi halvt ruinerat oss på Ikea körde vi vidare till Coop och storhandlade. Det var mycket välbehövligt men även där stack det iväg rätt rejält. Så det var väl tur att pengarna från försäkringsbolaget kom idag!
Takläggarna kör sitt eget race som vanligt. Förra veckan lade de ny takplåt på ena sidan av huset, förutom runt fönstrena. De kom nämligen och frågade en av grannarna hur de skulle lägga plåten där. Som om vi visste det liksom. Är det inte de som skall vara experter på området? Men den här veckan har de inte varit här alls. Jag fattar inte hur de tänker. De kan ju knappast gå med vinst. Ställningen har ju stått här sedan mitten av april och den vet vi är hyrd från ett annat företag så de måste ha fått ett sjutusan till pris. Vi är iallafall jäkligt glada att vi fått ett fast pris på arbetet, annars hade det blivit förbaskat dyrt! Som det är nu är vi glada om vi kan bli av med ställningen till semestern, för det är inte så kul att ha den runt huset. Vi kan inte veva ut markisen och det ligger små vassa metallbitar över hela marken. Och jag vill inte att Sanna är därute oövervakad en sekund, det känns inte tryggt helt enkelt.
Helgen ligger oplanerad framför oss. Maken har någon slags jour på jobbet och kan bli ivägkallad när som helst, så det blir nog väldigt lugnt för vår del. Men en köttbullefrukost ska vi nog hinna med iallafall!
Trevlig helg!
Lite av varje
Sanna och jag är gräsänkor ikväll, maken är bjuden på landskamp på Ullevi. Innan jag hämtade henne på dagis hade jag lite mini-spa här hemma med fotbad, hårinpackning och lite sånt. Men så blev jag lite sen, så jag hann inte plocka undan fotbadsgrejorna innan jag vaggade iväg för att hämta stumpan. Väl hemma igen rusade jag som vanligt in för att kissa och när jag kom ut igen satt damen med fötterna i mitt kalla fotbad. Så jag gjorde ett nytt till henne som hon fick plaska i samtidigt som hon rotade i min "fotbadsväska", en necessär där jag har fotfilar, nagelfilar, tåseparerare, nagellack, fotkrämer och annat som behövs för en hemmapedikyr. När hon hade plaskat färdigt satt vi och fnissade med nagelfilar och tåseparerare och sedan frågade hon om hon fick lov att måla tånaglarna precis som jag har gjort. Och det fick hon naturligtvis! Först visade jag men sedan ville hon måla själv, och jag måste faktiskt säga att hon var väldigt duktig för att vara förstagångsmålare. Sedan frågade jag henne om hon ville måla fingernaglarna, och det ville hon förstås gärna! Här kommer en bildserie på en väldigt koncentrerad liten tjej:
Och oj så stolt hon är!
Jag tittar just nu på "Oskuldernas bal" på Kanal 5, den är lite läskig faktiskt. Det handlar om unga flickor som skriver på ett renhetslöfte att spara sig till bröllopet, de ger sin oskuld till sin pappa på dokumentet. Och då är det inte bara oskulden, utan även kyssar och handhållning. Jag säger inte att det är fel att hålla på sig, men här handlar det om en lite väl kontrollerande miljö. Papporna och döttrarna går på bal tillsammans och pappa är givetvis idealmannen. Men i mitt tycke tillåts flickorna inte att vara just flickor, utan de är som riktigt små kvinnor och det luktar lite sjukt ideal för mig. Flickor som är så unga som fem år gamla går på balerna och skriver på ett kontrakt om kyskhet. Jag tror inte riktigt att en femårig flicka vet vad renhet innebär, och jag skulle faktiskt inte vilja att Sanna visste den exakta innebörden vid en så ung ålder. Flickorna tillåts inte heller umgås med pojkar, utan pojken ska först be föräldrarna om lov och sedan skall pappan tillbringa tid med honom för att se om han är värdig. Flickan verkar inte ha så värst mycket att säga till om. Blir han väl godkänd verkar det gå undan i en väldig fart med förlovning och bröllop. Men om man inte vet någonting om förhållanden, hur kan man då veta vad man söker hos en partner? Fast å andra sidan verkar det viktigaste vara att han är en kopia av pappan.
Sen är det väl inte fel att se föräldrarna engagera sig så mycket i sina barn, och särskilt då döttrarna, men jag tycker ändå att den är lite för magstark. Det innebär också att döttrarna blir väldigt skyddade och vet i princip inte någonting om sex och det kan också vara lite lurigt. Bara för att man är oskuldsfull behöver man inte vara ovetande. Det finns exempel på det också i dokumentären. Det finns väl inte en pappa, eller mamma heller för den delen, som inte vill att ens dotter skall gå skyddad genom livet, att hon ska få slippa uppleva ett krossat hjärta, men det är ju faktiskt en del av just livet. Och när de sakerna händer är det precis lika viktigt att finnas där för dem, kanske rent av viktigare.
Jag kan orera om det här hur länge som helst. Var och en blir salig på sin fason brukar man väl säga. Naturligtvis finns det saker i mitt liv som jag ångrar, MEN om jag inte hade gjort de misstagen kanske min väg inte hade lett fram till maken och då i förlängningen inte heller Sanna eller bebisen i magen. Och det är något jag inte ens vill tänka på!
Över till roligare saker. Via Niotillfem blev jag idag tipsad om en helt ljuvlig blogg. Den är precis en sådan blogg som jag hade velat ha om jag hade haft tid. Gå dit, läs och småle! Den heter My Milk Toof och handlar om några små rara mjölktänder som gnager på dörrarna, vattnar blommor och som inte tycker om att bada.
"No, I don't think you're allergic to water, Lardee"
"I don't wanna."
"Here, take my rubber duckie. It will make you brave."
Seså, stick härifrån nu och kolla in Ickle och Lardee istället! Godnatt!
Och oj så stolt hon är!
Jag tittar just nu på "Oskuldernas bal" på Kanal 5, den är lite läskig faktiskt. Det handlar om unga flickor som skriver på ett renhetslöfte att spara sig till bröllopet, de ger sin oskuld till sin pappa på dokumentet. Och då är det inte bara oskulden, utan även kyssar och handhållning. Jag säger inte att det är fel att hålla på sig, men här handlar det om en lite väl kontrollerande miljö. Papporna och döttrarna går på bal tillsammans och pappa är givetvis idealmannen. Men i mitt tycke tillåts flickorna inte att vara just flickor, utan de är som riktigt små kvinnor och det luktar lite sjukt ideal för mig. Flickor som är så unga som fem år gamla går på balerna och skriver på ett kontrakt om kyskhet. Jag tror inte riktigt att en femårig flicka vet vad renhet innebär, och jag skulle faktiskt inte vilja att Sanna visste den exakta innebörden vid en så ung ålder. Flickorna tillåts inte heller umgås med pojkar, utan pojken ska först be föräldrarna om lov och sedan skall pappan tillbringa tid med honom för att se om han är värdig. Flickan verkar inte ha så värst mycket att säga till om. Blir han väl godkänd verkar det gå undan i en väldig fart med förlovning och bröllop. Men om man inte vet någonting om förhållanden, hur kan man då veta vad man söker hos en partner? Fast å andra sidan verkar det viktigaste vara att han är en kopia av pappan.
Sen är det väl inte fel att se föräldrarna engagera sig så mycket i sina barn, och särskilt då döttrarna, men jag tycker ändå att den är lite för magstark. Det innebär också att döttrarna blir väldigt skyddade och vet i princip inte någonting om sex och det kan också vara lite lurigt. Bara för att man är oskuldsfull behöver man inte vara ovetande. Det finns exempel på det också i dokumentären. Det finns väl inte en pappa, eller mamma heller för den delen, som inte vill att ens dotter skall gå skyddad genom livet, att hon ska få slippa uppleva ett krossat hjärta, men det är ju faktiskt en del av just livet. Och när de sakerna händer är det precis lika viktigt att finnas där för dem, kanske rent av viktigare.
Jag kan orera om det här hur länge som helst. Var och en blir salig på sin fason brukar man väl säga. Naturligtvis finns det saker i mitt liv som jag ångrar, MEN om jag inte hade gjort de misstagen kanske min väg inte hade lett fram till maken och då i förlängningen inte heller Sanna eller bebisen i magen. Och det är något jag inte ens vill tänka på!
Över till roligare saker. Via Niotillfem blev jag idag tipsad om en helt ljuvlig blogg. Den är precis en sådan blogg som jag hade velat ha om jag hade haft tid. Gå dit, läs och småle! Den heter My Milk Toof och handlar om några små rara mjölktänder som gnager på dörrarna, vattnar blommor och som inte tycker om att bada.
"No, I don't think you're allergic to water, Lardee"
"I don't wanna."
"Here, take my rubber duckie. It will make you brave."
Seså, stick härifrån nu och kolla in Ickle och Lardee istället! Godnatt!
Rollspel
Jag hade inte varit gravid särskilt länge förrän det stod klart för oss att vi måste involvera Sanna i vad som pågick. Kanske lite väl tidigt kan tyckas, men vi såg på henne hur bekymrad hon var för mig när jag mådde illa, så vi försökte förklara i enkla ordalag att vi kanske skulle få en bebis.
I hennes begreppsvärld har jag nu varit gravid i en evighet och att bebisen ska komma "efter sommaren" är otroligt abstrakt för henne, men är ändå något hon kan förhålla sig till.
Vi läser böcker om att få ett syskon och hon har flera gånger känt på magen när bebisen sparkar.
Men framförallt leker vi rollekar. Det här är något som hon kommit på helt själv, men vi är givetvis inte sena att spela med. Lekarna går främst ut på att hon är mamma och jag eller maken är bebis, men mest är det jag som är det. Pappa är oftast pappa.
Favoritversionen är att hon ska lämna mig en stund och att jag ska bli ledsen. Så ska vi gosa en liten stund till och sen måste hon faktiskt gå, men hon hämtar mig sen. Helst ska jag gråta högt hela tiden hon är borta och så kommer hon sedan springande för att trösta mig med viskande: Jag veet och Ssshhh. Emellanåt ska jag även tröstas med hennes gamla nappar som vi har sparat till att leka med eller med dockornas nappflaskor.
Igår vidareutvecklade hon leken. Då blev hennes favoritdocka lillebror, och det skulle bytas och matas och grejas med den. Ibland fick jag hålla, men mest var det hon som skulle pyssla om. Och jag måste säga att hon bar dockan väldigt ömt och försiktigt, nästan som om hon har detaljstuderat hur man bär en bebis. Sen kanske det inte var lika försiktigt i blöjbytena, men hon var väldigt noggrann.
Imorse gjorde hon en ny variant. Vi var på väg till dagis och vi hade båda fleecejacka på oss. Sanna hade med sig sitt Baloo-gosedjur och hon gjorde stor affär av att hon måste bära honom med bägge händer så hon inte tappade honom, därför kunde hon inte hålla mig i handen. Men efter en liten stund stannade hon och började greja med sin jacka. Vi var lite sena så jag hade väl inte jättemycket tålamod, men så förstod jag vad hon höll på att göra. Hon knölade in stackars Baloo under jackan så hon också fick stor mage, och så gick vi där tillsammans och var mamma båda två!
Men till syvende och sist finns det inga rollekar i världen som kan förbereda vare sig henne, maken eller mig på det som komma skall om mindre än tre månader. Det är ingen hemlighet att jag har tvåbarnsångest, men jag skulle aldrig vilja vara utan Sanna och den kommande bebisen och jag vet att jag är mycket lyckligt lottad!
I hennes begreppsvärld har jag nu varit gravid i en evighet och att bebisen ska komma "efter sommaren" är otroligt abstrakt för henne, men är ändå något hon kan förhålla sig till.
Vi läser böcker om att få ett syskon och hon har flera gånger känt på magen när bebisen sparkar.
Men framförallt leker vi rollekar. Det här är något som hon kommit på helt själv, men vi är givetvis inte sena att spela med. Lekarna går främst ut på att hon är mamma och jag eller maken är bebis, men mest är det jag som är det. Pappa är oftast pappa.
Favoritversionen är att hon ska lämna mig en stund och att jag ska bli ledsen. Så ska vi gosa en liten stund till och sen måste hon faktiskt gå, men hon hämtar mig sen. Helst ska jag gråta högt hela tiden hon är borta och så kommer hon sedan springande för att trösta mig med viskande: Jag veet och Ssshhh. Emellanåt ska jag även tröstas med hennes gamla nappar som vi har sparat till att leka med eller med dockornas nappflaskor.
Igår vidareutvecklade hon leken. Då blev hennes favoritdocka lillebror, och det skulle bytas och matas och grejas med den. Ibland fick jag hålla, men mest var det hon som skulle pyssla om. Och jag måste säga att hon bar dockan väldigt ömt och försiktigt, nästan som om hon har detaljstuderat hur man bär en bebis. Sen kanske det inte var lika försiktigt i blöjbytena, men hon var väldigt noggrann.
Imorse gjorde hon en ny variant. Vi var på väg till dagis och vi hade båda fleecejacka på oss. Sanna hade med sig sitt Baloo-gosedjur och hon gjorde stor affär av att hon måste bära honom med bägge händer så hon inte tappade honom, därför kunde hon inte hålla mig i handen. Men efter en liten stund stannade hon och började greja med sin jacka. Vi var lite sena så jag hade väl inte jättemycket tålamod, men så förstod jag vad hon höll på att göra. Hon knölade in stackars Baloo under jackan så hon också fick stor mage, och så gick vi där tillsammans och var mamma båda två!
Men till syvende och sist finns det inga rollekar i världen som kan förbereda vare sig henne, maken eller mig på det som komma skall om mindre än tre månader. Det är ingen hemlighet att jag har tvåbarnsångest, men jag skulle aldrig vilja vara utan Sanna och den kommande bebisen och jag vet att jag är mycket lyckligt lottad!
Små solar i gräset
Efter att en liten stumpa hade somnat ikväll kröp föräldrarna upp i soffan med varsin skål jordgubbar. I brist på annat att titta på ramlade vi in på "Trädgårdsfredag". Och jag blev helt såld!!! I programmet finns det en helt ljuvlig liten kuf vid namn Gustav Mandelmann.
Ett sånt underbart namn! Och en sån underbar karl! Inte på det där djuriskt sexiga viset, utan bara som en liten trivselgubbe att gå runt och må bra med. Som jag förstår det driver han och hans fru ett ekologiskt jordbruk och programmet handlar om odling, konst och mat bland annat. Hans fru var inte i närheten lika charmig men oj ett så mysigt program! Hönsen var frigående på en liten äng och hade sina bon i något som såg ut som en gammal husvagn, en sån som drogs av hästar. Här är en länk till SVT Play - ta en titt!!! Missa inte när han plockar upp en fil ur fickan för att vässa sina trädgårdsredskap! http://svtplay.se/v/1582783/tradgardsfredag/del_6_av_8
I början av programmet pratar de om maskrosor som ett ogräs. Min farmor till exempel tyckte inte om att ha maskrosor i sin gräsmatta, men jag tycker de är jättefina. Sanna gillar dem också, och när jag ser maskrosor så tänker jag alltid på en visa som mamma sjöng ibland. Den heter "Om maskros och tjärdoft", skriven av Carl Anton. Här är en snutt av texten:
Ett sånt underbart namn! Och en sån underbar karl! Inte på det där djuriskt sexiga viset, utan bara som en liten trivselgubbe att gå runt och må bra med. Som jag förstår det driver han och hans fru ett ekologiskt jordbruk och programmet handlar om odling, konst och mat bland annat. Hans fru var inte i närheten lika charmig men oj ett så mysigt program! Hönsen var frigående på en liten äng och hade sina bon i något som såg ut som en gammal husvagn, en sån som drogs av hästar. Här är en länk till SVT Play - ta en titt!!! Missa inte när han plockar upp en fil ur fickan för att vässa sina trädgårdsredskap! http://svtplay.se/v/1582783/tradgardsfredag/del_6_av_8
I början av programmet pratar de om maskrosor som ett ogräs. Min farmor till exempel tyckte inte om att ha maskrosor i sin gräsmatta, men jag tycker de är jättefina. Sanna gillar dem också, och när jag ser maskrosor så tänker jag alltid på en visa som mamma sjöng ibland. Den heter "Om maskros och tjärdoft", skriven av Carl Anton. Här är en snutt av texten:
Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs
och bör rotas ut
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset
när sommarn är slut
Fast namnet maskros är inte jättefint, jag föredrar engelskans Dandelion.
Idag har hela lilla familjen varit lediga. Sanna fick stå över Torslandavisiten den här veckan, jag kände att jag ville ha henne hemma hos mig, och dessutom frågade mina föräldrar för en månad sedan om de kunde få ha henne i helgen om hon ville. De är ute med husvagnen så imorgon ska maken köra ut henne till campingen och så får hon sova över där om hon vill. Även om hon har sagt att hon skulle vilja sova i husvagnen så kan det ju ändras. Hon har ett stort behov av oss just nu och jag tycker det är viktigt att respektera det, och det vet jag att mina föräldrar gör. Skulle hon inte vilja åka dit alls så behöver hon inte det, och om hon åker men vill komma hem igen så kommer de antingen köra hem henne eller ringa oss så vi kan hämta henne. De är inte så värst långt bort.
Idag fick far och dotter dessutom lite kvalitetstid tillsammans, de åkte till Vattenpalatset i Lerum och badade. Jag kände mig inte så sugen på att följa med, känner mig så stor och klumpig och dessutom har jag inga badkläder som passar. Jag får väl kanske ta tag i det om det blir riktigt varmt i sommar, men jag avstår gärna också. Jag är ingen badare. Eller solare för den delen, jag trivs bäst i skuggan under en korkek. 
Idag fick vi äntligen besked om sluträkningen från försäkringsbolaget. Vi hoppades på att gå plusminus noll, men till vår stora förvåning verkar vi få tillbaka nästan sex tusen. Om så verkligen är fallet så är vi mycket glada och överraskade, men som så har varit de senaste månaderna finns det stora hål i vår ekonomi, så pengarna kommer knappast gå till någon semesterkassa. Men än så länge går vi iallafall inte back, så det är bara att vara tacksam! Det finns väldigt många i vårt land som har det betydligt jävligare just nu. Jag undrar vart vi egentligen är på väg?
När jag ändå samhällsreflekterar - glöm inte att rösta på söndag! Det kanske känns meningslöst, men så länge man går och röstar så har man iallafall försökt göra sitt. Annars har man ingen rätt att sitta och gnälla när allt går åt fanders!
Och nu är det läggdags! Godnatt!
Häng med på promenad!
Backa är inte världens roligaste stadsdel, men det finns några sköna fläckar. Häng med mig på en morgonpromenad!
Vi börjar med att följa Sanna till dagis. Först går man upp för mördarbacken:
Den är ungefär dubbelt så lång som man ser här, för den ringlar och slingrar upp och upp och upp. Men den blir lättare när man har ett par stavar och en busunge: 
. När man går upp längs backen har man det närmaste vi kan kalla skog omkring oss. Men egentligen är det gamla bondgårdar som har legat här en gång i tiden, det avslöjas av alla gamla bondsyrener som växer här. Men längst upp ligger det riktiga beviset: 
. Det är en gammal oxelhäck som har fått växa fritt hur länge som helst. De står så perfekt i rad att jag länge undrat vad det är, men så när löven sprack ut i våras så såg jag att det var oxelbuskar som blivit som riktiga träd. Den är nog 4-5 meter hög. När man krånglat sig igenom häcken hittar man en gammal husgrund. Och på marken växer det murgröna 
, kaprifol och björnbärsbuskar. Här ska vi ha picknick i sommar!
Efter vi har lämnat Sanna på dagis traskar vi bort åt Tingstadstunnelhållet. Det är riktiga projekthus som står här, och de blir mer och mer nedgångna för varje år. Så vi struntar i att titta på dem och stannar till och luktar på en nyponros istället:
. När jag var liten brukade jag samla ihop massor av kronblad och koka i vatten. Det luktade underbart och jag drömde om att göra parfym.
Till slut lämnar vi lägenhetsområdet och går in i ett litet villaområde istället. Mitt favorithus revs för något år sedan, det var en liten liten stuga med ett runt torn på. Helt underbart! Men det är rivet nu och tomten är helt vildvuxen.
Det är bara stengrunden som vittnar om att det låg ett hus här en gång. Men en gång var det här en älskad trädgård, det vittnar det här vackra trädet 
och en envis klunga jättevallmo om 
. I slutet av villaområdet ligger Backa Folkets Hus. Det var i blåsväder för ett tag sedan för de hade hyrt ut lokalerna till Irans ambassad. Men annars är det inte mycket action där. Men de har försökt piffa upp sig med lite flaggor: 
.
Innan vi vänder hemåt stannar vi till och tittar på en nykomling, något som jag trodde var utrotningshotat. Ser ni vad det är?
Vi zoomar... Vi har fått en alldeles egen rondellhund! 
Så kommer vi in på "vår" gata. Här ligger det också bara en massa villor och i en trädgård hittar jag något som blommar på tok för tidigt!
Lupiner ska blomma till midsommar! Basta!
Men så är vi äntligen hemma. Mina penséer hänger fortfarande med
men narcisserna har gett sig för längesedan. I helgen blev de vissna lökarna ersatta med en pensépelargon: 
. Och nu är det dags att gå in och äta frukost! Hej så länge!
Vi börjar med att följa Sanna till dagis. Först går man upp för mördarbacken:
Den är ungefär dubbelt så lång som man ser här, för den ringlar och slingrar upp och upp och upp. Men den blir lättare när man har ett par stavar och en busunge: . När man går upp längs backen har man det närmaste vi kan kalla skog omkring oss. Men egentligen är det gamla bondgårdar som har legat här en gång i tiden, det avslöjas av alla gamla bondsyrener som växer här. Men längst upp ligger det riktiga beviset: . Det är en gammal oxelhäck som har fått växa fritt hur länge som helst. De står så perfekt i rad att jag länge undrat vad det är, men så när löven sprack ut i våras så såg jag att det var oxelbuskar som blivit som riktiga träd. Den är nog 4-5 meter hög. När man krånglat sig igenom häcken hittar man en gammal husgrund. Och på marken växer det murgröna , kaprifol och björnbärsbuskar. Här ska vi ha picknick i sommar!Efter vi har lämnat Sanna på dagis traskar vi bort åt Tingstadstunnelhållet. Det är riktiga projekthus som står här, och de blir mer och mer nedgångna för varje år. Så vi struntar i att titta på dem och stannar till och luktar på en nyponros istället:
. När jag var liten brukade jag samla ihop massor av kronblad och koka i vatten. Det luktade underbart och jag drömde om att göra parfym. Till slut lämnar vi lägenhetsområdet och går in i ett litet villaområde istället. Mitt favorithus revs för något år sedan, det var en liten liten stuga med ett runt torn på. Helt underbart! Men det är rivet nu och tomten är helt vildvuxen.
Det är bara stengrunden som vittnar om att det låg ett hus här en gång. Men en gång var det här en älskad trädgård, det vittnar det här vackra trädet och en envis klunga jättevallmo om . I slutet av villaområdet ligger Backa Folkets Hus. Det var i blåsväder för ett tag sedan för de hade hyrt ut lokalerna till Irans ambassad. Men annars är det inte mycket action där. Men de har försökt piffa upp sig med lite flaggor: . Innan vi vänder hemåt stannar vi till och tittar på en nykomling, något som jag trodde var utrotningshotat. Ser ni vad det är?
Vi zoomar... Vi har fått en alldeles egen rondellhund! Så kommer vi in på "vår" gata. Här ligger det också bara en massa villor och i en trädgård hittar jag något som blommar på tok för tidigt!
Lupiner ska blomma till midsommar! Basta!Men så är vi äntligen hemma. Mina penséer hänger fortfarande med
men narcisserna har gett sig för längesedan. I helgen blev de vissna lökarna ersatta med en pensépelargon: . Och nu är det dags att gå in och äta frukost! Hej så länge!Veckovill
Rasande fart på dagarna just nu! Mycket att göra på dagarna och väldigt, väldigt trött på kvällarna. Och ändå blir det inte mycket värt att blogga om.
I måndags gjorde jag en glukosbelastning, dvs. ett test för att se om jag har graviditetsdiabetes. Det hade jag inte som tur var, men jag har höjda sockervärden så jag måste äta diabeteskost resten av graviditeten. Jag var också tvungen att göra det veckan före testet, så medan resten av familjen åt tårta på mors dag ute hos svärföräldrarna fick jag en alldeles egen skål med....
. Men den var väldigt fräsch och god, och det var väldigt omtänksamt av svärmor att göra den till mig. Fast det var väl inte jättefestligt direkt. Av Sanna fick jag en röd ros och maken köpte ett vackert, mörkrött hibiskusträd till mig i fredags.
I torsdags var det gårdsfest på dagis. Jag och maken var givetvis där. Det var fiskdamm och fika och poängpromenad. Sanna föredrog helt klart kärleksmumsen
men korv med bröd slank också ner! 
Sanna förvånade oss mycket med att faktiskt följa med och sitta framme med barnen när det var dags för sångstund. Hon sjöng naturligtvis inte, men eftersom hon totalvägrade att ens gå med fram förra året så tyckte vi att det var ett stort framsteg! 
. Fast hon ser ju lite butter ut förstås... Vi gick poängpromenad också, och det var en mycket stolt Sanna som visade upp sitt tredjepris när jag hämtade henne i måndags! Sanna klarade faktiskt åtta av tio frågor alldeles själv (hon kunde till och med "spajdermannen"!), men jag tror det var pappas knappgissning i utslagsfrågan som avgjorde det hela! 
Gräsmattegos!
På lördagen var vi på Liseberg med de nygifta och makens bror. Vi gjorde femkamp och Sanna visade stort intresse för att få vara med, så det fick hon såklart! Det ska nog bli en riktig femkampare av henne! Men det roligaste på Liseberg var nog allt bus hon gjorde med målare J. Hon hade sållat ut honom som sin favorit för dagen, hon ville åka allt med honom. Men han är inte så åk-glad och svägerskan kände sig lite åsidosatt, så hon lyckades nästla sig in på åkattraktionerna istället för sin man. Men målare J hade egna hyss för sig, bland annat att kittlas:
och någon egen lek de hade som gick ut på att Sanna kastade sin solhatt till målare J som sedan tog den på sig och Sanna skulle ta tillbaka den. Jag har inte koll på reglerna, men roligt hade de! 
. Lite bus och mys med pappa hanns också med förstås: 
. Men det var nära att vi inte kom iväg alls, för medan jag var uppe och gjorde mig iordning så var det några som däckade av i soffan... 
. Men det var inte så konstigt. Båda var uppe runt sex på morgonen och maken åkte iväg för att spela tennis i solhettan mellan tio och ett och Sanna hade kusinerna på besök på dagen, så jag var inte förvånad när jag hittade de där sömntutorna i soffan!
Stackars Sanna hade ingen bra kväll ikväll. Hon hjälpte maken att skruva upp min nya arbetsbänk i källaren efter middagen. Men efter en stund glömde hon att det numera fanns en bänk där, det har ju inte funnits något där på flera månader. Så hon rundar hörnet och får bänkkanten rakt i pannan. Stackars liten, det blir nog en rejäl bula imorgon. Men det slutade inte där. En halvtimma senare är jag och Sanna uppe i badrummet och gör henne iordning för natten. Jag såg att hennes ben var smutsiga, men jag hade ingen lust att tappa upp ett bad, så jag tog en handduk och började torka av hennes ben. Passar även på att lyfta upp hennes fötter för att tvätta av dem, och upptäcker då en flis i foten. Att ta bort flisor är det absolut värsta Sanna vet. Hon skriker och sparkar och gråter hysteriskt. Så tyvärr är det ett tvåföräldersjobb, där en av oss får hålla fast henne och den andra tar flisen. Det är jobbigt för oss alla tre och kräver en lång stunds gos i soffan efteråt. Men inte ens där tar det slut. När hon hade lugnat ner sig går vi till datarummet för att hämta plåster. Då halkar hon på sin Barbie-ryggsäck och dunsar i golvet. Med tre sådana pärser på mindre än en timma är det inte konstigt att hon blir otröstlig. Dessutom var hon redigt trött. Vid det laget var det definitivt läggdags, så vi satte på ett Lille Skutt-plåster och kröp i säng. I vanliga fall brukar vi läsa tre böcker, men ikväll somnade hon som en stock efter en. Stackars liten.
Imorgon är det min sista arbetsdag! Det känns lite vemodigt, men mest känns det otroligt skönt! Fogarna blir sämre för varje dag så det ska bli skönt att kunna vila lite mer. Från och med imorgon eftermiddag blir jag 100% mamma och fru! Godnatt!
I måndags gjorde jag en glukosbelastning, dvs. ett test för att se om jag har graviditetsdiabetes. Det hade jag inte som tur var, men jag har höjda sockervärden så jag måste äta diabeteskost resten av graviditeten. Jag var också tvungen att göra det veckan före testet, så medan resten av familjen åt tårta på mors dag ute hos svärföräldrarna fick jag en alldeles egen skål med....
. Men den var väldigt fräsch och god, och det var väldigt omtänksamt av svärmor att göra den till mig. Fast det var väl inte jättefestligt direkt. Av Sanna fick jag en röd ros och maken köpte ett vackert, mörkrött hibiskusträd till mig i fredags. I torsdags var det gårdsfest på dagis. Jag och maken var givetvis där. Det var fiskdamm och fika och poängpromenad. Sanna föredrog helt klart kärleksmumsen
men korv med bröd slank också ner! Sanna förvånade oss mycket med att faktiskt följa med och sitta framme med barnen när det var dags för sångstund. Hon sjöng naturligtvis inte, men eftersom hon totalvägrade att ens gå med fram förra året så tyckte vi att det var ett stort framsteg! . Fast hon ser ju lite butter ut förstås... Vi gick poängpromenad också, och det var en mycket stolt Sanna som visade upp sitt tredjepris när jag hämtade henne i måndags! Sanna klarade faktiskt åtta av tio frågor alldeles själv (hon kunde till och med "spajdermannen"!), men jag tror det var pappas knappgissning i utslagsfrågan som avgjorde det hela! Gräsmattegos!På lördagen var vi på Liseberg med de nygifta och makens bror. Vi gjorde femkamp och Sanna visade stort intresse för att få vara med, så det fick hon såklart! Det ska nog bli en riktig femkampare av henne! Men det roligaste på Liseberg var nog allt bus hon gjorde med målare J. Hon hade sållat ut honom som sin favorit för dagen, hon ville åka allt med honom. Men han är inte så åk-glad och svägerskan kände sig lite åsidosatt, så hon lyckades nästla sig in på åkattraktionerna istället för sin man. Men målare J hade egna hyss för sig, bland annat att kittlas:
och någon egen lek de hade som gick ut på att Sanna kastade sin solhatt till målare J som sedan tog den på sig och Sanna skulle ta tillbaka den. Jag har inte koll på reglerna, men roligt hade de! . Lite bus och mys med pappa hanns också med förstås: . Men det var nära att vi inte kom iväg alls, för medan jag var uppe och gjorde mig iordning så var det några som däckade av i soffan... . Men det var inte så konstigt. Båda var uppe runt sex på morgonen och maken åkte iväg för att spela tennis i solhettan mellan tio och ett och Sanna hade kusinerna på besök på dagen, så jag var inte förvånad när jag hittade de där sömntutorna i soffan!Stackars Sanna hade ingen bra kväll ikväll. Hon hjälpte maken att skruva upp min nya arbetsbänk i källaren efter middagen. Men efter en stund glömde hon att det numera fanns en bänk där, det har ju inte funnits något där på flera månader. Så hon rundar hörnet och får bänkkanten rakt i pannan. Stackars liten, det blir nog en rejäl bula imorgon. Men det slutade inte där. En halvtimma senare är jag och Sanna uppe i badrummet och gör henne iordning för natten. Jag såg att hennes ben var smutsiga, men jag hade ingen lust att tappa upp ett bad, så jag tog en handduk och började torka av hennes ben. Passar även på att lyfta upp hennes fötter för att tvätta av dem, och upptäcker då en flis i foten. Att ta bort flisor är det absolut värsta Sanna vet. Hon skriker och sparkar och gråter hysteriskt. Så tyvärr är det ett tvåföräldersjobb, där en av oss får hålla fast henne och den andra tar flisen. Det är jobbigt för oss alla tre och kräver en lång stunds gos i soffan efteråt. Men inte ens där tar det slut. När hon hade lugnat ner sig går vi till datarummet för att hämta plåster. Då halkar hon på sin Barbie-ryggsäck och dunsar i golvet. Med tre sådana pärser på mindre än en timma är det inte konstigt att hon blir otröstlig. Dessutom var hon redigt trött. Vid det laget var det definitivt läggdags, så vi satte på ett Lille Skutt-plåster och kröp i säng. I vanliga fall brukar vi läsa tre böcker, men ikväll somnade hon som en stock efter en. Stackars liten.
Imorgon är det min sista arbetsdag! Det känns lite vemodigt, men mest känns det otroligt skönt! Fogarna blir sämre för varje dag så det ska bli skönt att kunna vila lite mer. Från och med imorgon eftermiddag blir jag 100% mamma och fru! Godnatt!
