Chocolatefrog

Det händer inte så himla mycket på dem. Det är jobb, matlagning, städning, pussla med barnpassning och så vidare. Allt flyter på bra och jag trivs på jobbet, men det är inte så spännande att skriva om direkt.
Maken har lediga fredagar nu fram till jul så han och Sanna har haft en mysdag. När jag kom hem hade de köpt oxfilé till middag och på bordet stod det en bukett med röda rosor och en flaska vin låg på kylning. Det var skönt med lite romantik efter vardagarna.

Sanna gör mängder med framsteg. Orden bara bubblar ur henne, det är helt fantastiskt att höra henne babbla på. Hjälpa, offa, vagn, spann, hemma, upp, ner, yoghurt mm är hennes senaste ord. Och häromdagen började hon säga pappa igen. Maken har fått heta mamma rätt länge nu så han var lycklig. 

Jag fick brev från min brevvän i Grekland härom dagen. Vi är jämngamla och har följts åt i nästan femton år. Ibland kan det gå lång tid mellan breven och ibland blir det oftare. Hon gifte sig några år efter mig och maken och fick en dotter ett halvår före Sanna föddes. Men livet är orättvist. Strax efter bröllopet blev hennes man sjuk i cancer och det var obotligt. Men han höll ut så han fick se sin dotter födas och dog två veckor senare. När jag är gnällig och trött tänker jag på hur hon har det och blir djupt tacksam för vilken tur jag haft i livet.

Målarhelgen är bestämd! Mamma sa att hon skulle köpa resterande färg till hallen åt mig och målargrejor har vi nog i källaren. Ananrs kanske jag kan låna lite på jobbet. Runt den tjugonde oktober smäller det! Det blir visserligen bara hallen, men det är bättre än inget. Nu ska jag se om jag kan få tag på några billiga lampor också.

På måndag skall jag till tandläkaren. Det är en av mina största skräckscenarion. Och jag vet att jag har minst två hål, kanske tre. Men hur jag kan få hål och maken klara sig är ett mysterium. En enda gång under de senaste tio åren har jag gått och lagt mig utan att borsta tänderna, maken gör det minst tre gånger i veckan. Men han har aldrig några hål. Det är byngligt tycker jag.

Godnatt

Som stolt småbarnsförälder kan jag idag rapportera att Sanna kissat på pottan för första gången, iallafall som jag varit med om. Maken städade akvariet och hon hängde honom i hälarna. När han hällde ut gammalt vatten i toaletten satte hon sig på sin potta därinne. Maken frågade om hon skulle kissa och hon svarade ja, men det gör hon alltid och det händer aldrig något så han gick tillbaka till akvariet. Plötsligt hör vi en glad trudelutt från den spelande pottan, och mycket riktigt, där hade damen kissat för första gången. Två mycket stolta föräldrar inspekterade, applåderade och pussade på sin duktiga dotter.

Jag nämnde i förra inlägget min nya favoritlåt "Big girl (you are beautiful)" av Mika. Det är fortfarande min favorit, men jag tvingas erkänna att hela låten är ett enda stort nödrim, riktigt usla sådana dessutom. Till exempel: "Walk into a room, feels like a big ballon" och "Diet coke and a pizza please, Diet coke get on my knees, screaming; Big girls, you are beautiful". Men den är svängig.

Jag har registrerat mig på Facebook. Det är en testperiod, och jag tvivlar på att jag kommer stanna kvar, but I have to see what the fuzz is all about.

Idag kommer America's got talent på Tv4. Jag har sett klipp på YouTube och det är riktigt bra grejor. Jag vet inte vilken säsong det här är, men det ska bli kul att titta på allt, inte bara det allra bästa (eller sämsta).
Nu börjar det! God natt!

Kom tillbaka från sjukgymnastiken i måndags bara för att finna en redig hög från min chef på skrivbordet. Nästan två liter hög var det. En hög av detta:

Alltså, min chef är rätt bra i vanliga fall. Nu blev hon ännu bättre!

Vi har blivit erbjudna en ny dagisplats, denna gång på ett dagis som vi faktiskt ville  ha, Backa Kyrkogata 3. Det ser mysigt ut, och betydligt mer barnvänligt än det andra vi var erbjudna. Inskolning startar den 22 oktober. Och helt plötsligt känns det här med förskola bra igen.

Jag har en ny förälskelse: Mika. Låten "Big girls (You are beautiful)" är helt fantastisk. Precis vad man vill lyssna på om man känner sig lite nere. Och är man glad blir man bara ännu gladare!

Idag är jag och Sanna lediga, men det blev ingen sovmorgon för det. Klockan åtta imorse kom en hantverkare för att installera en luftvärmepump. Förhoppningsvis är han färdig vid halv två och jag håller tummarna för att jag kan hålla Sanna vaken fram tills dess, för då kan vi gå och sova tillsammans. Jag jobbade ju kväll igår, hade en sen match inbokad, så jag var väl hemma vid tjugo över elva. Men sen kunde jag bara inte sova! Jag tror jag somnade vid fem eller något. Jag är så trött att ögonen går i kors.

Kattungarna hoppar och far så det står härliga till. Hade de hållt sig i den här storleken så hade jag behållt allihop!

Inatt var det ett sjutusan till oväder. Det var jättemysigt. Det ska snart komma in mer regn ser det ut som. En perfekt dag att hålla sig inne med andra ord!

Och så till sist dagens nödrim, hämtat från The Backsliders låt "Cowboy boots": "Cowboy shirt, cowboy hat, cowboy this and cowboy that". Ibland undrar man vad de tänker.

Rusk och mys på er!

utan inbördes ordning:

*Att gosa med Sanna när hon sover. Att bara få krypa nära henne med en hand på hennes varma mage och näsan inborrad i hennes hår
*Höstregn. Ju mer regn, desto bättre. Om jag är inomhus vill säga.
*Choklad. No further comment needed.
*Sovmorgnar. Åh vad skönt det är att sova på morgonen. Tänk om jag kunde tycka det var lika skönt att somna tidigt.
*När Sanna skrattar. För att hon har något bus på gång, för att man jagar henne, eller bara för att hon är lycklig.
*Att känna mig vacker. Ytligt, jag vet. Men ibland är det bara skönt att känna sig fin, oavsett om man har en bra hårdag, om kläderna sitter perfekt eller man bara fått en komplimang i förbigående. Det är härligt.
*Att vara med vänner. Att känna att man har tid att sitta och prata och trivas i varandras sällskap.
*Linedance. Särskilt till en skön låt och man känner att stegen sitter. Då älskar jag att dansa.
*Ett långt, varmt bad. Antingen ett skumbad eller med en väldoftande badbomb. Inga telefoner som ringer, kanske lite ruskväder ute, levande ljus och en lugn atmosfär.
*Att vara nöjd med min arbetsinsats. Jobbet är inte det viktigaste i livet, men det är ändå en stor del av det. För mig är det viktigt att känna att jag gjort nytta. Och när jag haft en sån dag, som jag hade igår, då känner jag att jag har gjort ett bra jobb.
*Att titta på Sanna och maken när de leker. Jag blir helt varm i magen när de sitter och myser med en bok, har kittelbus i sängen eller när båda trängt sig ned i badbåten och leker med ankorna.
*Våra katter. Ibland har jag inte tid att kela med dem så mycket som både de och jag vill, men när de kommer smygande upp i knät och spinner högt och man vet att allt de vill är att bli lite klappade, då blir man tillfreds med livet.
*Resor. VI har inte varit ute på länge, men det är så häftigt att uppleva nya världar, prova spännande mat, känna annorlunda dofter eller bara ta det lugnt. Att bara drömma om resor är härligt, men att få göra dem är ännu bättre.

Det finns mängder av saker jag älskar att göra, människor jag älskar att vara med och saker jag älskar att drömma om. Det här är bara ett axplock. Men jag tycker att jag har varit så negativ det sista, så jag har de senaste dagarna koncentrerat mig på saker jag älskar och är tacksam för.

I onsdags var jag och Sanna på Lek och Buslandet härute på Backaplan. Det var första gången vi var på ett lekland. Vi kom dit redan när de öppnade, så den första halvtimmen var vi ensamma. Det var fantastiskt kul. Vi rullade runt i bollhavet, klättrade upp och ned i ställningar, beundrade den snygga bebisen i spegelavdelningen, åkte rutschkana femtioelva gånger, körde trehjuling och gjorde en hel massa kul saker i nästan tre timmar. Maken blev lite avundsjuk, så han jobbade som en dåre på torsdagen så han kunde vara ledig med Sanna på fredagen. Då åt vi först frukost på Köttbullekällaren tillsammans, sen åkte jag till jobbet och de åkte och lekte. De hade också jätteroligt.

Ikväll ska vi gå på Liseberg. Maken och hans bror är och ser IFK Göteborg möta Elfsborg på Nya Ullevi. Sen ska jag och Sanna möta dem på Liseberg. Vi har några åkbiljetter kvar och det är ju synd att inte utnyttja dem. Stumpan och jag ska åka Sagoslottet och Farfars bilar, och maken med bror skall åka Balder. Tokar.

100% lycka

... on that september day? (Alan Jackson) Elfte september igen. Det är nästan ofattbart att det gått sex år, det känns inte så länge. Jag läste på Aftonbladet att de flesta minns exakt vad de gjorde då de fick höra om attackerna. Det gör jag iallafall. Klockan var runt halv tre och det var skiftbyte på jobbet. Jag hade jobbat dag och hade ungefär en timme kvar. Jag satt i vårt gamla vaktmästeri i den bruna stolen vid fönstret när maken (då nyblivne fästmannen) ringde. Han frågade om jag hade hört att ett flygplan flugit in i en skyskrapa i New York. Hans kompis Petteri hade ringt och sagt det. Jag trodde han skojade. Jag gick bort till vårt fikarum och satte på tv:n. Jag såg hur det brann i det första tornet. Jag hämtade mina kollegor och ägarna till bowlinghallen och jag minns att jag sa: Det har flugit in ett flygplan i World Trade Center. Det är säkert Usama bin Laden. Vi gick tillbaka till tv:n och satt där och såg när det andra planet kom flygande. Jag såg det, i realtid, och jag kan fortfarande inte fatta det. I timmarna som följde flödade bilderna mot oss, tornen som rasade, folk som grät, människor som hoppade från fönstren många meter upp. De såg inte verkliga ut och jag vill inte tänka på vad som gick igenom deras huvuden medan de föll. Det var en sanslös tragedi och efterdyningarna går fortfarande genom världen. Kommer det någonsin att få ett slut?
                                                                

Jag såg ett program sent igår kväll om designmöbler. De var inte gjorda för att användas, de gjordes i begränsad upplaga och var snordyra. Vem har plats för möbler som man inte kan använda? Fast om man har råd att köpa dem har man kanske rum att stoppa dem i också.

Idag har vi varit och tittat på dagis. Och jag hoppas innerligt att vi får plats på Kyrkogatan även om det fortfarande är osäkert. För det dagiset hon har fått plats på har inte ens en barngunga. Ingen rutschkana och knappt en sandlåda. Bara asfalt och nästan inget gräs. Och så ligger det helt off. Men det är ett dagis. Jag har en vansinnig ångest över hela dagisgrejen, men vad ska man göra. Jag ska fixa det här och jag är helt säker på att hon kommer trivas ypperligt. Positiva tankar skapar en positiv miljö, och det hjälper inte Sanna om jag är osäker.

Jag fick tre tunikor och ett par byxor från H&M förra veckan. Allt har suttit som en smäck, underbart! Jag älskar tunika-modet. Jag har en kvar att prova, men den sparar jag tills dansen imorgon. Det ska bli kul att dansa igen. Jag har egentligen inte tid att dansa mer än en kväll i veckan, men jag önskar att jag kunde det. Det är så fantastiskt roligt att äntligen ha hittat något jag gillar. Jag är kanske inte så bra på det, jag är inte så graciös som jag skulle vilja. Men som jag lärde mig i Mullsjö från de trevliga dansarna från HitchHikers: Fake it 'til you make it. Det är mitt nya motto. Det och "Choklad är nyttigt".
Hej så länge!

Sitter i sängen med en sovande unge bredvid mig och en fungerande dator!!! Självklart var det mina magiska fingrar som fick kela med routern och vips så fungerade lappisen igen! Och den går inte sirapslångsamt längre heller. Så jag måste erkänna att det eviga supportförslaget med att bryta strömmen en stund faktiskt fungerade den här gången, även om jag inte brydde mig om att ringa dem. Jag har gjort det så många gånger genom åren att jag vet att det inte är någon idé att ens fråga dem innan jag brutit strömmen. Men det här är första gången det faktiskt varit den rätta åtgärden.

Jag känner mig helt slutkörd efter arbetsveckan, igår var jag så trött att jag kände för att hugga av mig huvudet. Tyvärr hade min ögonsten en lite orolig natt, men jag fick sova en timme extra imorse. Jag skulle gärna sova en stund till nu, men Paula med familj kommer på besök i eftermiddag och jag har lite att förbereda.

Drömmen om att renovera hall och vardagsrum får ännu en gång stryka på foten. Vi har helt enkelt inte råd just nu. Försäkringskassan ska ha tillbaka lite över tio tusen, luftvärmepumpen går på tjugo tusen och taket som grannen vill byta kommer gå loss på närmare hundra tusen kronor. Det blir liksom inget svängrum då. Så tills vi ser hur det blir med ekonomin får jag väl stå ut med grisaprikost vardagsrum och mörkorange hall. *surar*

Nu ska jag gå ner och förbereda middagen. Det blir honungsglacerade baby back ribs med ingefära och vitlök, barbecuepotatis, grönsaksspett med halloumi och tzatsiki. Kladdkaka (som än så länge bara existerar i tanken) till efterrätt. Det ska nog bli bra tror jag. Hej så länge!

Vi har nämligen fått dagisplats! Från den 1 oktober är Sanna erbjuden plats på avdelningen Smulan, en helt nystartad avdelning ganska nära Selma Lagerlöfs Torg. Det lustiga är att vi troligen kommer erbjudas ytterligare en plats innan vi hunnit starta inskolningen, denna gång på ett dagis vi faktiskt har sökt. Jag ska ta en promenad i helgen och se vilket jag gillar bäst på ytan. Så med lite tur blir det bara EN flängig månad och sen blir det inskolning.

Idag var jag och Sanna inne i stan och åt lunch med Linda. Vi åt på en kinesisk restaurang och på bordet bredvid satt det massor av turistande kineser eller japaner. De blev väldigt förtjusta i Sanna och ville ta kort på henne. Det fick de för mig, men modellen i fråga vägrade bjuda på ett enda leende. Men hon var givetvis söt ändå!

Vi har träffat Annica, Ronja och Robin lite också i veckan. I tisdags var jag och Sanna på Dahls och fikade med Annica, utan barn, och jag hade tagit med Sannas dockvagn och givetvis dockan. Vilken hit! Jag kommer aldrig mer ge mig ut på sociala events med Sanna utan sagda vagn. Hon var hur nöjd som helst och traskade runt bordet men utan att ge sig iväg. Så jag kunde fika rätt så avslappnat och utan en sur bebis. Sen fick hon köra vagnen till Panduro och jag tror att hon kände sig ganska så duktig. På onsdagen kom Annica hem tillsammans med två av fyra barn. Jag skulle göra mig till och göra morotsfrallor. Det bidde det inte. Och fråga mig inte vad det blev, för det gick i vilket fall som helst inte att äta. Så reservplanen fick bli hönökakor, skivade Mamma Scan-köttbullar och ost. Och det gick ju ned. Så det löste sig till det bästa.

Ikväll jobbar jag (märks det?) och det blir sent ikväll. I helgen blir nog nästa inlägg, för det är nåt vajsing med laptopen. Och vem orkar sitta och skriva hemma när man kan ligga i sängen och göra det?

Adjö tills vidare!

 Mr Tickle

 Mr Funny

 Mr Greedy

 Little Miss Chatterbox

 Little Miss Sunshine

 Little Miss Naughty

De har fått en ny släkting:

 Little Miss Magkatarr

Så åkte vi till Ullared och Ge-Kå's ändå, och som vanligt blev bilen så full att vi knappt fick plats. Och ändå fick vi inte köpt någon stol till Sanna, de var för låga. Och jag kan inte för mitt liv begripa vad vi köpte som tog sån plats! För egen del erkänner jag mig skyldig till en halvlång svart jacka, en väska och ett par vantar. Min sämre hälft dock, jisses i min lilla låda vad han shoppade loss! Ett regnställ, en vinterjacka, massor av kalsonger, t-shirts, och tröjor, både till sig och till brorsan i födelsedagspresent. Det var ta mig tusan en hel kundvagn med bara hans kläder. Och jag provade och provade i armbågsdjungeln som var damavdelningen, men det ville sig inte riktigt. Det var rätt mycket folk, men damavdelningen var nog värst. Till Sanna köpte vi en vinterjacka med matchande byxor, samt några tröjor och byxor, strumpor och strumpbyxor. Sen köpte vi också ett gäng julklappar till Sanna samt födelsedagspresenter till kompisarnas son som fyller år nästa vecka, min systerson som fyller om en månad och till svägerskans fästman som fyller om två månader. Så den skörden får vi vara nöjda med. Vi lyckades även baxa in en spjälsängsmadrass och kudde till Claudia, vars säng återigen råkat ut för den familjens katter. Så till sist blev det också en packe ljus, lite shampo, tandborstar, kattmat in absurdum och sånt krafs. Summa sumarum, smällfull bil och dagen-efter bakfyllan med att packa upp och sortera eländet. Men roligt är det alltid.
Vi gjorde dock inte som mängder av andra föräldrar, vi släpade inte med oss vårt barn till butiken. Det gräts och gnälldes till höger och vänster, med högirriterade föräldrar som följd. Jag tycker synd om hela familjerna i det läget. Men alla har väl inte morföräldrar som gladeligen passar sitt barnbarn några timmar nere i husvagnen. Hon hade levt rövare non stop med undantag för en halvtimmes lur. Sen var det full rulle igen.

Idag har lilla familjen således botat sin Ullared-bakfylla. Mamman har även varit och handlat och skruvat på ett nytt duschmunstycke och stekt pannbiff på 800 gram köttfärs och - håll i er nu - varit ute och sprungit. Japp, jag snörade på mig löpardojorna och tog ett litet varv runt området. Och jag sprang precis hela tiden! Visst, det var ingen lång runda men jag kände ett desperat behov av att röra på mig så det var jätteskönt. Jag har även packat över plånbok och nycklar och såna grejor till min nya väska. Jag gjorde även något förståndigt nere på Ge-Kå's, jag köpte ett kit med fem eller sex snobben-necessärer i olika storlekar. Så i en sådan av mellanstorlek packade jag ned cerat, tamponger, fickspegel, värktabletter osv. Därmed ligger allt samlat på ett ställe och behöver inte skramla runt på botten av väskan. Det måste väl vara minst ett halvt dussin vuxenpoäng på det?

Imorgon börjar familjens nya liv. Och då menar jag nytt liv i form av grönsaker och motion, utan som småbarnsfamilj utan barnomsorg och med pusslande vardag. Jag och Sanna ska börja morgonen med att gasa ut till Torslanda för lämning på dagis farmor och farfar och sen susar mamman vidare till Mölndal för en packad arbetsdag. Kvart i fyra har jag tid hos sjukgymnasten och ca fyrtio minuter senare ska jag försöka trassla mig igenom tunneln för att komma hem. Där kommer jag och maken mötas  i dörren och dela en snabb puss innan vi byter bilar. Maken åker ut till Torslanda för att hämta hem barnet och mamman åker tillbaka till Mölndal för att dansa en liten stund. Tisdagen blir lugnare, då börjar jag inte förrän halv tre, så maken får sluta halv två för att hinna hem från Stenungsund. Återigen en snabb puss i dörren då mamman åker till jobbet. På onsdagen får pappan jobba ikapp de timmar han missar genom att åka hem tidigare på tisdagar och torsdagar, så han kommer nog inte hem förrän vid sju. Torsdagen upprepar vi tisdagens procedur och på fredagen upprepar vi måndagen, med justeringen att jag hämtar barnet innan jag åker hem igen. Kanske vi hinner prata lite med varandra på fredagskvällen innan vi däckar i soffan medan vi pysslar om våra blödande magsår. Usch, det känns inte bra det här. Visst, jag får mycket tid med Sanna fortfarande, även om jag missar tre läggningar. Det är värre för maken som knappt kommer få träffa henne alls. Familjeliv får vi ha på lördag och söndag. Jag tror jag ska maila en länk till den här bloggen till politikerna i SDN Backa. Nej, det kommer jag inte göra, men det känns lite stressande. Jag tänker att det kanske blir bättre när jag hittar ett nytt jobb, men det är ju ingen större idé att skaffa nytt jobb innan det löst sig med barnomsorgen. Jag är väldigt kluven till att fortsätta med dansen, det är ju faktiskt en stund vi skulle kunna ha tillsammans alla tre, men samtidigt tror jag att jag måste ha en egen hobby, dels för motionen, men också för det sociala livet och för att få ha en stund då jag inte kan tänka på något annat än mina steg. Vi får helt enkelt testa ett tag innan vi dömer ut arrangemanget.

Innan jag knyter mig måste jag berätta om en present vi köpte till Sanna som vi inte undanhöll tills jul. Vi köpte en dock-sulky. Och som hon älskar denna sulky. Hon har stoppat i sin stora nalle i den och ingen annan får köra den. Hon har haft flera raseriutbrott på sin far idag när han har sprungit iväg med den bara för att retas. Jag gick upp och hämtade hennes gamla fleecefilt och lade i vagnen. En stund senare hade hon lagt filten över hela nallen och dragit upp den över ansiktet. Sen körde hon fram vagnen till mig och pekade på nallen och sa: nana. Det kunde inte bli mer tydligt att nallen sov middag. Det är roligt när hon uppskattar en leksak så mycket och vi är glada att vi inte sparade den till jul. Förhoppningsvis fortsätter hon att leka med den hela hösten.

Nu ska jag sova. God natt!