Nattvandring
Som jag tidigare skrivit så tillämpar vi samsovning i vår familj. Jag ligger i mitten, maken på min högra sida och Sanna på en egen madrass och med eget täcke på min vänstra. Dock kryper hon ju ibland över mig på nätterna och lägger sig i mitten, men för det mesta sover hon i sin säng med en hand eller fot på mamma för trygghet. Jag vaknar ju alltid av minsta ljud, men den senaste tiden har makens snarkningar stört mig något otroligt så jag har börjat med öronproppar och sover mycket bättre. Dock vaknar jag ju inte om Sanna blir lite orolig, vilket resulterat i att jag väldigt sällan sover nära maken som jag brukar utan ligger med en hand på lillan ifall hon skulle vakna. Men inatt ville jag gosa lite med maken och sov på hans arm en bit ifrån Sanna. Sov som en stock när maken helt plötsligt flyger upp ur sängen, och han vaknar aldrig annars, inte ens av telefonen. Lite sömndrucken kisar jag med ögonen och ser att det lyser i hallen utanför sovrummet. I vanliga fall är sovrumsdörren stängd, men katterna var ute och det blir så varmt här under plåttaket nu när solen legat på hela dagen. Eftersom öronpropparna är i hör jag bara mummel, men inser sedan att Sanna inte ligger i sin säng. Lillsnuffsan hade vaknat, märkt att jag inte ligger där jag brukar och klättrade ur sängen och gick på mammajakt. Hon hade först tassat ut i badrummet och tänt lampan där, men där var ju inte mamma. Då tände hon hallampan och var på väg ner för trappan när hennes far vaknade och rusade ut. Halvsovande och iklädd ett för stort nattlinne hade hon ju kunnat dråsa ner för trappan... Tur att pappainstinkten funkade när mammans hade tagit nattledigt... Inburen till sängen igen kom det ett par tårar när hon insåg att mamma varit där hela tiden. Min lilla älskling, hon är för söt!
Datorn är fortfarande stendöd, men vi lever på hoppet. En datorkunnig kollega har lovat att hjälpa mig undersöka åbäket, så jag ska kånka med mig hela lådan till jobbet idag och hoppas att han kan hjälpa mig. Vi tänker inte bry oss om att reparera eländet, den är såpass gammal, men vi hoppas innerligt kunna rädda bilderna som är i den. Håll tummarna för oss!
Det har blivit fantastiskt varmt ute, det är en njutning att kunna tassa runt barfota på uteplatsen, att slippa ha tunga jackor på sig och att kunna ha fönster och dörrar öppna på vid galvel. Idag blåser det dock rätt kraftigt, så jag får vädra lite försiktigt.
Maken har fått ett intressant ryck. Han skall åka till Ullared och gå på GeKås ikväll. Själv. Utan sin fru. Tydligen tar det för lång tid och blir för dyrt om jag följer med. *host host* Det är han som är shopparen i vår familj, jag hittar nästan aldrig kläder där nere. Vi får väl se vad kalaset går loss på... Idén föddes när vi var i en babybutik i söndags och tittade på en ny stol till Sanna. Tripp Trapp-stolarna går ju loss på tvåtusen med bygel och dyna. Inte för att vi behöver bygeln, men förhoppningsvis kommer det ju fler barn så småningom. På GeKås finns det en kopia för sjuhundra, redan där har ju resan betalat sig. Sen har elvispen pajat också. Först tänkte vi åka ner imorgon, onsdag, men tänkte att det kanske är rätt mycket folk därnere då. Visst hade jag velat åka med, men jag tror han ser lite fram emot att få gå där och strosa själv och få lite egentid och det unnar jag ju honom verkligen. Sannapanna får vara hos mormor under tiden och jag får jobba... Inte helt rättvist.
Imorgon skall har Sanna tid hos tandläkaren för salivprov. En onsdag halv elva är ju en rätt idealisk tid, jag är ju ledig och det är innan lunch och tupplur. Om det nu inte vore så att den här mamman är så maniskt skräckslagen för tandläkaren. Den förstående maken har dock lovat att sluta tidigare från jobbet så han kan gå dit med henne, för jag vill ju inte överföra min skräck på henne. Han är en klippa, min karl.
I söndags hade jag bjudit hem en av gymnastiklärarinnorna på jobbet på middag. Det var jättetrevligt. Sanna, som brukar vara rätt så reserverad mot folk hon inte känner (och ibland också folk hon faktiskt känner), tittade på henne i ungefär trettio sekunder och sen var det full fräs. Hon skulle visa sitt rum, sina pussel, de skulle leka och laga mat och spela kort... Jag har aldrig sett henne vara så öppen mot en främmande människa förut, det var helt fascinerande. Vår gäst ställde snällt upp och lekte och låtsades bränna sig på leksaksspisen och pusslade, det var hur kul som helst. Jag undrar vad det var som gjorde att Sanna accepterade henne så lätt? Hon är visserligen ganska ung och har en behaglig röst, det kanske är allt som behövs. Kul var det iallafall!
Fy vad seg jag är idag! Jag hade tänkt att baka bröd efter min morgonpromenad, men jag är så tung i benen och fötterna känns jättesvullna. Jag handlade lite på vägen inför kvällens jobbmiddag och när jag kom hem plockade jag med disken och ställde iordning litegrann, men sen har jag slappat i sängen med en bok istället. Jag får väl baka bröd imorgon då. Jag tror jag måste dricka mer vatten och se upp med saltet. Vattnet på jobbet smakar illa och blir inte kallt ur kranen, så jag dricker mycket vichyvatten där och det är ju en del salter i det. Får nog skära ner lite. Men det måste ju ändå vara bättre än att dricka läsk...
I helgen var vi och lämnade blod också. Det känns bra att göra det och det är så trevligt på blodcentralen Droppen i Nordstan. Om du inte är blodgivare föreslår jag att du får ändan ur vagnen och börjar med det! http://www.geblod.nu/blc.aspx?PageId=328 Det är akut blodbrist i Göteborg!
Sanna var jätteduktig medan vi var där. Vi turades om och hon fick vara med och titta vad vi gjorde. Det är lika bra att hon lär sig se det som något naturligt. Kanske vill hon också bli det när hon fyller arton. Det var då jag började, så det blir tio år i år!
Datorn är fortfarande stendöd, men vi lever på hoppet. En datorkunnig kollega har lovat att hjälpa mig undersöka åbäket, så jag ska kånka med mig hela lådan till jobbet idag och hoppas att han kan hjälpa mig. Vi tänker inte bry oss om att reparera eländet, den är såpass gammal, men vi hoppas innerligt kunna rädda bilderna som är i den. Håll tummarna för oss!
Det har blivit fantastiskt varmt ute, det är en njutning att kunna tassa runt barfota på uteplatsen, att slippa ha tunga jackor på sig och att kunna ha fönster och dörrar öppna på vid galvel. Idag blåser det dock rätt kraftigt, så jag får vädra lite försiktigt.
Maken har fått ett intressant ryck. Han skall åka till Ullared och gå på GeKås ikväll. Själv. Utan sin fru. Tydligen tar det för lång tid och blir för dyrt om jag följer med. *host host* Det är han som är shopparen i vår familj, jag hittar nästan aldrig kläder där nere. Vi får väl se vad kalaset går loss på... Idén föddes när vi var i en babybutik i söndags och tittade på en ny stol till Sanna. Tripp Trapp-stolarna går ju loss på tvåtusen med bygel och dyna. Inte för att vi behöver bygeln, men förhoppningsvis kommer det ju fler barn så småningom. På GeKås finns det en kopia för sjuhundra, redan där har ju resan betalat sig. Sen har elvispen pajat också. Först tänkte vi åka ner imorgon, onsdag, men tänkte att det kanske är rätt mycket folk därnere då. Visst hade jag velat åka med, men jag tror han ser lite fram emot att få gå där och strosa själv och få lite egentid och det unnar jag ju honom verkligen. Sannapanna får vara hos mormor under tiden och jag får jobba... Inte helt rättvist.
Imorgon skall har Sanna tid hos tandläkaren för salivprov. En onsdag halv elva är ju en rätt idealisk tid, jag är ju ledig och det är innan lunch och tupplur. Om det nu inte vore så att den här mamman är så maniskt skräckslagen för tandläkaren. Den förstående maken har dock lovat att sluta tidigare från jobbet så han kan gå dit med henne, för jag vill ju inte överföra min skräck på henne. Han är en klippa, min karl.
I söndags hade jag bjudit hem en av gymnastiklärarinnorna på jobbet på middag. Det var jättetrevligt. Sanna, som brukar vara rätt så reserverad mot folk hon inte känner (och ibland också folk hon faktiskt känner), tittade på henne i ungefär trettio sekunder och sen var det full fräs. Hon skulle visa sitt rum, sina pussel, de skulle leka och laga mat och spela kort... Jag har aldrig sett henne vara så öppen mot en främmande människa förut, det var helt fascinerande. Vår gäst ställde snällt upp och lekte och låtsades bränna sig på leksaksspisen och pusslade, det var hur kul som helst. Jag undrar vad det var som gjorde att Sanna accepterade henne så lätt? Hon är visserligen ganska ung och har en behaglig röst, det kanske är allt som behövs. Kul var det iallafall!
Fy vad seg jag är idag! Jag hade tänkt att baka bröd efter min morgonpromenad, men jag är så tung i benen och fötterna känns jättesvullna. Jag handlade lite på vägen inför kvällens jobbmiddag och när jag kom hem plockade jag med disken och ställde iordning litegrann, men sen har jag slappat i sängen med en bok istället. Jag får väl baka bröd imorgon då. Jag tror jag måste dricka mer vatten och se upp med saltet. Vattnet på jobbet smakar illa och blir inte kallt ur kranen, så jag dricker mycket vichyvatten där och det är ju en del salter i det. Får nog skära ner lite. Men det måste ju ändå vara bättre än att dricka läsk...
I helgen var vi och lämnade blod också. Det känns bra att göra det och det är så trevligt på blodcentralen Droppen i Nordstan. Om du inte är blodgivare föreslår jag att du får ändan ur vagnen och börjar med det! http://www.geblod.nu/blc.aspx?PageId=328 Det är akut blodbrist i Göteborg!
Sanna var jätteduktig medan vi var där. Vi turades om och hon fick vara med och titta vad vi gjorde. Det är lika bra att hon lär sig se det som något naturligt. Kanske vill hon också bli det när hon fyller arton. Det var då jag började, så det blir tio år i år!
Nu börjar det bli dags för att göra sig iordning för jobbet! Ha en bra dag!
Kommentarer
Postat av: Ida
Blev inge bröd... hann inte med det. Men chokladmuffins till Desperate Housewives istället
Trackback
