Doft-cravings

Nu har jag slått alla rekord i konstigheter.  Den senaste tiden har jag haft dille på vissa lukter. Och det är inte rosor och choklad vi pratar om, nej nej. Jag har alltså rena begär efter att känna doften av bensin, betong, vissa avgaser och så vidare. Min absoluta favoritdoft är dammlukten som kommer när dammsugaren är igång och vårt vedförråd med sin blandning av trä och olja är en höjdare. Silikontätning ska vi inte tala om! Tack och lov har jag vissa gränser, till och med i detta förvirrade tillstånd fattar jag att det inte är så värst nyttigt att andas in bensinlukt till exempel. Men vad sjutton är det för fel på mig?

Vi lämnar mitt mentala tillstånd och går över på det fysiska. Igår var vi nämligen inne på specialistförlossningen, jag och maken. Det började på fredag kväll efter en otroligt skön massage och god middag på A Hereford Beefstouw. Väl hemma igen och nedstoppad i sängen började jag känna av molvärk i ryggen som sedan spred sig till magen. Det kom också långa och intensiva hugg i underlivet. Det spelade ingen roll hur jag låg eller satt i sängen, det gjorde bara ont. Jag övervägde att ringa mina föräldrar och säga att de skulle vara beredda, men för att spara deras nattsömn gjorde jag inte det. Tre timmars sömn fick jag och var som en zombie hela lördagsmorgonen. Men vi åkte ändå till stan för sedvanlig köttbullefrukost (maken och dottern alltså, jag har inte kunnat äta köttbullar på flera månader) och sedan apoteket och torget. Därefter åkte vi och handlade på Coop och så hem ett par timmar. Vilade litegrann och sedan åkte vi till Säve på 64-årskalas. Vår gudson Lukas fyllde fyra och hans föräldrar 30 år vardera. Men jag orkade bara en knapp timme vid bordet, sedan fick jag gå och lägga mig i värdparets säng och flåsa sammandragningar. Mamma och pappa hade sagt att vi kunde komma med Sanna till dem efter kalaset om jag behövde vila, så det gjorde vi faktiskt. Men när vi lämnade kalaset frågade flera av gästerna om vi var på väg in till bb, så jag såg väl ganska medtagen ut.
När vi kom hem efter att ha lämnat Sanna ringde jag in till förlossningen för att höra vad de tyckte, och de ville att vi skulle komma in med en gång, så det var bara för maken att hämta bilen igen. Vi åkte in till specialförlossningen och blev genast omhändertagna, in på ett rum och på med ctg:n. Där låg jag sedan i tjugo minuter, naturligtvis utan en enda sammandragning. Direkt efter ctg:n blivit godkänd kom en jätterar kvinnlig läkare in. Hon förhörde sig lite om hur jag mådde och sedan gick vi in på ett undersökningsrum där hon kollade tappen och lite sådant. Hon hade läst min journal och hade full koll på mina speciella omständigheter och det kändes jätteskönt. Tappen var dock två centimeter och relativt hård, så ingen förlossning på gång med andra ord. Förhållningsordern var total vila, jag får inte ens sy på lapptäcket i källaren egentligen. Maken skickade hon att hämta bilen, det var inte tal om att gå till parkeringen.
Så jag har verkligen försökt vila, men jag är inte så bra på det när det finns saker att göra. Maken spänner ögonen i mig ibland när jag går och plockar med min lilla tång men jag har svårt att vara stilla. I eftermiddags följde jag med maken och hans bror på bio, men det känner jag ju nu i efterhand att det kanske inte var så smart. Kanske ska börja ta det här med vilan på allvar... Efter bion hämtade vi upp Sanna och åkte hem och nu är det sängläge igen. Imorgon ska jag prata med dagis om att kanske kan få ha Sanna några fler timmar, även om de inte ville gå med på det i förra veckan. Men nu har jag faktiskt läkarorder. Dessutom jobbar maken tolvtimmarspass så det är ganska många timmar som Sanna får vara ensam hemma med en tråkig mamma.
Läkaren sa också att om jag känner att det blir för jobbigt, om värken inte avtar och så, så vill hon att jag kontaktar dem och det kan bli tal om att flytta fram snittiden. Men nu är det bara tio dagar kvar och jag ska försöka stå ut. Dessutom åker mamma på kurs tisdag-torsdag och jag vill att Sanna ska vara hos mormor och morfar när jag är på bb, så det blir till att knipa!

Snart är det dags att sova! Godnatt!

Kommentarer
Postat av: Annica

Gumman, det låter som du har det riktigt tufft nu, men snart är det onda över och ni har en liten ny människa att ta hand om ler

Ta nu läkarens order på allvar och vila mycket. Vet

att det är svårt men försök.



Stor varm kram

2009-08-24 @ 06:03:14
URL: http://anki72.blogg.se/
Postat av: Lisa

Hoppas att du kan vila ordentligt nu, men jag vet hur svårt det är! Jag borde också ta det lugnare men det är så svårt när det hela tiden finns saker att göra och man är van vid att kunna vara aktiv. Lycka till, och hoppas att du slipper flytta fram snittet! Säg till om jag kan hjälpa till med något! Kram

2009-08-24 @ 07:45:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0