På västfronten intet nytt
Sedan besöket på förlossningen i lördags har jag tagit det väldigt lugnt. För lugnt nästan, det är snudd på löjeväckande. Det enda jag har gjort, förutom sköta personlig hygien och laga mat, är att städa ur ett kryddskåp. Nu var det visserligen väldigt nödvändigt för jag kunde inte hitta ett skvatt därinne, men det är ingen större utmaning direkt.
Efter att jag berättade på dagis om att sluttampen börjar bli tuff fick jag lov att ha Sanna på dagis en och en halv timma längre den här veckan, så nu går hon mellan nio och halv fyra, och det är faktiskt en stor lättnad. Jag bråkar hela tiden med det där mörkgråa spöket som är mitt samvete, men när jag är trött och har ont precis hela tiden så känns det som att hon blir lite mer stimulerad där ändå. Och övergången till den nya avdelningen har gått över förväntan. Hon har hittat en ny kompis, Linnéa, som hon verkar väldigt förtjust i och jag tror hon tycker om sina fröknar. Härom dagen körde hon till och med ut mig när hon tyckte att jag stod och pratade med en av fröknarna för länge. Vi räknar med ett bakslag sedan när bebisen har kommit, men det får vi ta när det kommer.
Det känns ju sådär att bo i stadsdelen Backa just nu, det är mycket bråk bland ungdomarna. Hittills har vi inte blivit störda, vi bor på andra sidan berget så att säga. Men Sannas dagis ligger tvärs över gatan från de värsta oroligheterna och det känns lite olustigt. Idag när jag kom för att lämna Sanna så kände jag en ganska överväldigande söt blomaktig doft runt dagis. Eftersom jag är i städbranschen kände jag igen den direkt - det är ett rengöringsmedel man använder för att maskera betydligt äckligare lukter av mänsklig karaktär. Pratade aldrig med någon av fröknarna om det, känns inte som man behöver veta detaljer, men om de små svinen grisar ner ett dagis... Tja, jag är inte förvånad direkt, men man undrar verkligen vad det är för fel på dem. Går de inte i skolan liksom?
I en artikel i GP i förra veckan hade reportrarna träffa några av de stackars ungdomarna som eldar upp bilar och skär sönder däck. De vill ju bara ha jobb, det här är deras sätt att få uppmärksamhet. Oj oj, stackars små förbisedda barn. Frågan är vilken typ av jobb de vill ha. Det finns ju alltid städjobb till exempel, eller kanske timmar på McDonalds. Men något säger mig att det inte är den sortens jobb de är ute efter. Men tyvärr är det så att om man inte anstränger sig och utbildar sig så är det väldigt svårt att komma någonstans här i världen. Och det känns ju inte heller som om någon skulle känna sig extra manad att anställa någon som visar sitt missnöje genom skadegörelse. Jag kan verkligen förstå frustrationen hos de personer som söker jobb på jobb och aldrig får något, men tyvärr är det så för väldigt många människor i Sverige just nu, och jag tror inte de går och bränner bilar för det. Men vad vet jag?
Nej, jag ska nog sluta förstå mig på människor och sova istället. Eller gå ner och se om jag kan hitta något att mumsa på. Magkatarren kommer protestera, men det är smällar man får ta! Hej så länge!
Efter att jag berättade på dagis om att sluttampen börjar bli tuff fick jag lov att ha Sanna på dagis en och en halv timma längre den här veckan, så nu går hon mellan nio och halv fyra, och det är faktiskt en stor lättnad. Jag bråkar hela tiden med det där mörkgråa spöket som är mitt samvete, men när jag är trött och har ont precis hela tiden så känns det som att hon blir lite mer stimulerad där ändå. Och övergången till den nya avdelningen har gått över förväntan. Hon har hittat en ny kompis, Linnéa, som hon verkar väldigt förtjust i och jag tror hon tycker om sina fröknar. Härom dagen körde hon till och med ut mig när hon tyckte att jag stod och pratade med en av fröknarna för länge. Vi räknar med ett bakslag sedan när bebisen har kommit, men det får vi ta när det kommer.
Det känns ju sådär att bo i stadsdelen Backa just nu, det är mycket bråk bland ungdomarna. Hittills har vi inte blivit störda, vi bor på andra sidan berget så att säga. Men Sannas dagis ligger tvärs över gatan från de värsta oroligheterna och det känns lite olustigt. Idag när jag kom för att lämna Sanna så kände jag en ganska överväldigande söt blomaktig doft runt dagis. Eftersom jag är i städbranschen kände jag igen den direkt - det är ett rengöringsmedel man använder för att maskera betydligt äckligare lukter av mänsklig karaktär. Pratade aldrig med någon av fröknarna om det, känns inte som man behöver veta detaljer, men om de små svinen grisar ner ett dagis... Tja, jag är inte förvånad direkt, men man undrar verkligen vad det är för fel på dem. Går de inte i skolan liksom?
I en artikel i GP i förra veckan hade reportrarna träffa några av de stackars ungdomarna som eldar upp bilar och skär sönder däck. De vill ju bara ha jobb, det här är deras sätt att få uppmärksamhet. Oj oj, stackars små förbisedda barn. Frågan är vilken typ av jobb de vill ha. Det finns ju alltid städjobb till exempel, eller kanske timmar på McDonalds. Men något säger mig att det inte är den sortens jobb de är ute efter. Men tyvärr är det så att om man inte anstränger sig och utbildar sig så är det väldigt svårt att komma någonstans här i världen. Och det känns ju inte heller som om någon skulle känna sig extra manad att anställa någon som visar sitt missnöje genom skadegörelse. Jag kan verkligen förstå frustrationen hos de personer som söker jobb på jobb och aldrig får något, men tyvärr är det så för väldigt många människor i Sverige just nu, och jag tror inte de går och bränner bilar för det. Men vad vet jag?
Nej, jag ska nog sluta förstå mig på människor och sova istället. Eller gå ner och se om jag kan hitta något att mumsa på. Magkatarren kommer protestera, men det är smällar man får ta! Hej så länge!
Kommentarer
Postat av: Lisa
Skönt att hon fick vara på dagis lite längre! Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete alls, det här är ju ett sätt att ta väl hand om henne och se till att hon har det bra!
Trackback
