Chocolatefrog

Jag har inte sett något av den nya säsongen av Trädgårdsfredag, förrän nu ikväll. Ljuvliga Gustav Mandelmann har blivit bortplockad till förmån av en skåning med engelsk brytning (ordet möghög kommer aldrig bli sig likt) och i dagens program visade han med väldig passion hur man gör en kompost (ca 9 minuter in i programmet). Det är nästan så att jag skulle säga att det var som en liten kompost-orgasm från hans sida!

Lilla familjen har varit på fixarhumör de senaste dagarna. Vi har städat och tvättat och grejat, mycket välbehövligt! I onsdags var maken iväg och hämtade ett lass ved och sedan staplar han det så prydligt i vedboden på uteplatsen och Sanna skulle naturligtvis hjälpa till...   
Maken hade också med sig en bukett liljekonvaljer som får hela nedervåningen att dofta blommigt, och ett stort fång rabarber. I onsdags bakade jag rabarberpaj, idag kokade jag rabarberkräm och jag har ändå fryst in nästan två kilo skalade och skivade rabarber tills nästa husmorsryck.

Ibland undrar jag vad jag gör med mina barn... Igår åkte jag in till stan efter dagislämningen, för när vi fick en liten värmebölja förra veckan insåg jag att småttingarna hade lite dåligt med svala sommarkläder. (Det var också kundklubbsdag på The Body Shop, men det är en annan historia. Samma plånbok drabbades dock.) Jesper var relativt duktig hela dagen och sov två lurar före klockan två. Men sen glömde jag att somna honom något mer. Runt sextiden var han väldigt gnällig och jag undrade vad det var med honom. Först vid sju kom jag på att han inte sovit sen två och maken fick väldigt bråttom med att ge honom kvällsgröten. Men oj så trötta ögon det var på den lilla killen och redan innan maten var uppäten började han nicka till i sin stol...   På plussidan gick det dock lättare att lirka i honom mat när han halvsov, annars har han varit lite krånglig med maten den senaste tiden.
Men trötta-barn-inlägget slutar inte där. Idag var Sanna på dagis, trots att det var fredag. Avdelningen skulle nämligen gå på teater och trots att det inte är hennes vanliga dag så fick hon ändå lov att följa med. Med picknick packad i en ryggsäck studsade hon iväg med pappa en stund före åtta imorse. De for iväg och hade en spännande dag med ute-teater i Botaniska Trädgården, men på vägen hem nickade damen till på spårvagnen och lutade huvudet mot en intet ont anande tonårskille som hade platsen bredvid... Ikväll började hon slokna ungefär samtidigt som jag höll på att lägga Jesper, så jag bad henne välja bok och göra sig iordning så jag kunde lägga henne så fort han hade somnat. Men ack vad lillebror krånglade ikväll och när jag väl fått lagt honom var det väldigt tyst i huset. Jag gick ner för trappan och fann en sovande storasyster i soffan där hon lagt sig för att vänta på sin mysstund med mamma... Det var bara att lirka av henne kläderna och bära upp henne i säng. Imorgon får vi läsa dubbla godnattsagor istället!

Jag glömde ju ett Sannaord senast! Det kom en dag då vi körde förbi Peab's huvudkontor i Stampen. Sanna känner igen loggan, eftersom maken har den på sin firmabil. Vi brukar kalla det för pappas jobb, även om han inte är någon kontorsråtta utan jobbar ute på byggen. Jag och barnen körde iallafall förbi och Sanna frågade mig om jag såg pappa vinka. Det hade jag ju inte gjort naturligtvis, men jag frågade ändå Sanna om hon hade sett honom, varpå hon svarade: "Nej, han är nog och äter sin lunchburk!"

Nu är det läggdags och imorgon blir det tjejdag på stan med mamma och söstra mi! Härligt! Hej så länge!

Hinner ju inte med min lilla blogg så värst mycket tyvärr. Inte för att det händer särskilt mycket annat än att ungarna håller mig sysselsatt från gryning till skymning, men det hade ju varit trevligt att kunna göra små pladderinlägg med jämna mellanrum...

Nu började Jesper dessutom gny lite vid mina fötter så det blir inte mycket skrivet den här gången heller.
Min kamera har gått sönder, men svärfar har varit snäll och lånat mig en av hans. Dock är jag och kameran inte så goda vänner, men lite bilder har det blivit. Och eftersom det har gått såpass lång tid sedan mitt senaste inlägg så fick jag göra ett litet bildmontage istället.
Jag tog med ungarna upp till en vitsippsäng som ligger i närheten av min farmors gamla hus. Det var lite nostalgi för mig och jag tror att barnen också tyckte det var mysigt att sitta under en korkek och lukta på blommorna. Sen överraskade jag min mamma med en picknick och Jesper fick smaka på oliver, det tyckte han var jättegott. Och så till sist ett par bilder från Liseberg i söndags när vi var där och firade mammas födelsedag lite informellt sådär.
Men först ett par Sannaord, innan min son blir totalt uppgiven:

denepard - leopard
denian - indian
abelabelam - Fader Abraham (Mora Träsk, ni vet)

Och en konversation, som troligtvis bottnar i att min bil varit på verkstaden tre gånger på kort tid:
- Mamma!!! Nu kör du för fort! Om du kör för fort hamnar bilen på velkstan igen!
(For the record vill jag säga att det faktiskt är maken som kör som en biltjuv, inte jag.)

Oj, nu bryter Jesper snart ihop. Här kommer bilderna och så lovar jag att försöka bli lite mer regelbunden i bloggandet igen! Hej så länge!

Jag har en brevvän sen många år tillbaka. Hon bor i Grekland och vi har skrivit till varandra sen vi var tio-tolv år. Vi har följts åt genom livet, ibland ofta, ibland lite mer sällan. Hon har en dotter som är lite äldre än Sanna. Strax efter hon och hennes gift sig och hon var nygravid blev hennes man sjuk och gick till läkaren. Han hade skelettcancer och läkarna sa att han bara hade någon månad kvar att leva. Men han ville se sitt barn och höll ut sju månader. Han dog när deras dotter var två veckor gammal.
Ibland när jag tjurar och tycker att livet är allmänt jobbigt så tänker jag på henne. Hennes ton är alltid positiv i breven och hon är så stolt över sin dotter. När hennes man dog flyttade hon hem till sin mamma och lillasyster och de hjälper henne att ta hand om Ioanna så hon kan arbeta. Vi pratar ofta om att träffas någon gång, det vore rätt häftigt om det gick!

Igår var jag på mammafika. Jag älskar att vara mammaledig och vara med mina barn, men man blir rätt isolerad. Därför är jag så tacksam att jag har min mammagrupp. Det var likadant när jag var hemma med Sanna, jag hade nog blivit galen annars! Men tjejerna i gruppen är inte bara några jag fikar med ibland, några av dem står mig närmare än så. Jag tycker om dem alla, men man blir alltid lite närmare några. Jag är så tacksam att jag har dem, inte bara att fika med, utan vi har också vårt forum där vi skriver till varandra, nästan dagligen, och ger varandra råd och stöd. Jag tror att grupper som dessa är den nya typen av familjer. Förr bodde man nära varandra, man hade ofta sin familj inom samma område och ens mamma var kanske hemma. Man umgicks närmare, hjälpte varandra med barnen, hade fler syskon med barn i samma ålder... Som det är nu så flyttar man längre ifrån sina familjer, de flesta arbetar och man har inte samma gemenskap i närområdet. Så för att sammanfatta: Jag älskar mina mammor, både de nya och de "gamla"!

Lilla familjen har långhelg tillsammans, men det är inte alls fråga om någon "sköna maj" ute, så vi ugglar inomhus. Idag har vi storstädat, mycket välbehövligt. Jag gav källarplanet en riktig överhalning och maken städade mellanplanet, passade barnen och lagade middag. Imorgon skall han iväg med sin bror och svåger och spela golf hela dagen så jag och barnen får leka själva och kanske ta en tur ut och hälsa på mina föräldrar på eftermiddagen.
Jesper är så nära, så nära att börja krypa, men han kommer inte över det där benet som lägger sig ivägen för honom. Men han hasar runt på rumpan och försöker dra sig upp mot olika saker. Han krånglar lite med maten, men han har ju att ta av så jag är inte särskilt orolig. Det är bara lite störande ibland, särskilt när jag vet att han borde vara hungrig. Nu i veckan fick han smak för clementiner, så om han är i sin gåstol och ser att man skalar en clementin så kommer han med en väldig fart!
Sanna har så mycket hyss för sig, men allt är godmodigt och sånt kan man inte bli arg för. Men ibland blir hon som en trulig tonåring och då har vi inte mycket tålamod med henne tyvärr. För tillfället vill hon gosa väldigt mycket så det är bara att passa på och njuta så länge som hon vill krypa upp i knäet och viskar: "Mamma... Jag älskar dig så mycket så jag inte kan berätta hur mycket!" Då smälter man ner till en liten mjuk lerklump som hon kan forma som hon vill...

Nu är det läggdags för längesedan, för imorgon blir det nog inte mycket av den varan! Godnatt!

Jag har ett beroende. Jag skäms lite för det, samtidigt som jag inte kan hålla mig borta. Det är väl det som gör ett beroende antar jag.
Jag spelar Robinson-spelet. Jag gillar inte ens serien! Men spelet gillar jag, även om jag nästan aldrig vinner. För jag åker ut på den förbaskade plankan!

Kom igen, klicka på länken nu då... Du vet ju att du vill prova... Alla andra gör det...