Den där Murphy alltså...
Vi tycker att vi är färdiga med skit i källaren, så vi var så lyckliga över vår nya varmvattenberedare och den tjusiga tvättmaskinen vi köpte igår. Sen kom Murphy och tyckte att det var liiite för bra för att vara sant. Svärfar var här igår och kopplade in tvättmaskinen och vi körde en första omgång med bara vatten och tvättmedel som man ska och sen lastade vi in en välbehövlig omgång tvätt. Den satte igång fint och lilla familjen gick för att göra sig iordning för kvällen. Precis när vi är på väg i säng hör jag ett otroligt buller och känner hur hela golvet skakar. Uppmärksammar maken på det som flyger ur sängen och ner till källaren och jag efter. Tror ni inte att tvättmaskinsjäveln har hoppat ur sina vibrationsdämpande gummifötter och skuttat iväg över en meter från väggen. Det är alltså åttio kilo maskin, med tio kilo tvätt och vatten i sig samt 40 kg torktumlare ovanpå som bara har promenerat iväg. Kablarna var så gott som utslitna ur maskinen och propparna flög all världens väg. Det var den nya maskinen det. Men svärfar har lovat att komma förbi och se om han kan fixa det. Han är händig, svärfar.
I torsdags började det susa i mitt öra och det känns som jag har vatten i det. Jag hör nästan ingenting men jag hade inte tid att ta tag i det då. I lördags morse vaknade jag av att det gjorde våldsamt ont i örat och det höll i sig till lunch när jag tog två tabletter, då släppte det. Sedan dess har jag känt av lomhördheten och vattenkänslan, men det har inte gjort så värst ont. Tänkte ändå åka till läkaren idag på morgonen för att kolla läget, men inatt har örat gjort så våldsamt ont att det inte var något att tveka om. Japp, kraftig öroninflammation och penicillinkur. Trött och ynklig efter läkarbesöket och apoteksvisiten bestämde jag mig för att vara hemma idag och vila. Jag har haft mycket foglossning och varit öm i magen hela helgen, så det känns som om hela kroppen behöver en vilodag. Nu ska jag lägga mig en stund.
I torsdags började det susa i mitt öra och det känns som jag har vatten i det. Jag hör nästan ingenting men jag hade inte tid att ta tag i det då. I lördags morse vaknade jag av att det gjorde våldsamt ont i örat och det höll i sig till lunch när jag tog två tabletter, då släppte det. Sedan dess har jag känt av lomhördheten och vattenkänslan, men det har inte gjort så värst ont. Tänkte ändå åka till läkaren idag på morgonen för att kolla läget, men inatt har örat gjort så våldsamt ont att det inte var något att tveka om. Japp, kraftig öroninflammation och penicillinkur. Trött och ynklig efter läkarbesöket och apoteksvisiten bestämde jag mig för att vara hemma idag och vila. Jag har haft mycket foglossning och varit öm i magen hela helgen, så det känns som om hela kroppen behöver en vilodag. Nu ska jag lägga mig en stund.
Jag vet att jag skulle sova...
men jag har lite tankar som jag måste få skriva ner innan jag somnar.
Jag tänker ofta på hur jag är som förälder, hur jag vill vara och vad jag har för mål. Hur jag vill stötta Sanna och hennes kommande syskon, göra dem trygga och vara en så bra mamma som jag bara kan vara.
Det är ju så, hur mycket man än försöker undvika det, att första barnet bara är en försökskanin. Allt man gör fel med första barnet gör man förhoppningsvis rätt nästa gång, om man nu får den där andra chansen. Alla vill inte ha den, andra kanske inte kan, men för oss blir det förhoppningsvis verklighet mot hösten.
Jag tänker på saker som inte blev helt lyckade med Sanna, och på saker där jag känner att jag gjort något bra. Men man kan ju inte veta redan nu hur det kommer bli när barnen blir stora, man kan bara hoppas att man varit en tillräckligt bra vägvisare, att man givit dem en moralisk kompass som kommer leda dem rätt när man kanske inte är där själv, eller när de väljer att man inte ska vara där.
När vi fick Sanna hade jag aldrig hört talas om nära föräldraskap, jag visste knappt vad en bärsjal var och samsovning fanns inte i min begreppsvärld. Tack vare kloka kvinnor i min ankomstgrupp fann jag mycket stöd och råd när jag själv famlade i mörker. När Sanna var två veckor gammal fick hon kolik, inget vi gjorde hjälpte. Tipset om bärsjal räddade mig från sammanbrott. Samsovning räddade nätterna, men dessvärre hade vi redan innan provat sömnmetoder, vaggning, buffning, sånger, allt utom att ta upp och trösta. Varje gång vi försökte kändes det bara FEL. Till slut satte vi fast en 90-säng i min säng och bitarna föll på plats. Sedan dess har vi sovit gott.
En annan sak jag gjorde som stred mot mitt egna sunda förnuft var när bvc-sköterskan uttrycke oro för att jag fortfarande i princip helammade när Sanna var tio månader. När man är förstagångsförälder är bvc's ord lag och jag följde hennes råd, ett råd som var att jag inte skulle amma, för när Sanna blev tillräckligt hungrig så skulle hon äta maten jag gav henne. I ett helt dygn följde jag rådet. Sanna grät av hunger och jag grät av förtvivlan, men inte sjutton åt hon den mosade maten jag gav henne. Till slut var det som om jag såg mig själv utifrån och skrek åt mig själv att lyssna på mina instinkter och inte på en människa som visserligen menade väl men som omöjligen kunde känna min dotter så väl som jag själv gjorde. Jag slet upp Sanna ur matstolen och ammade henne sittande på köksbordet. När hon var dryga året började hon äta av egen vilja. Hon kan fortfarande vara ganska envis med maten, men nu lyssnar vi till oss själva och ingen annan.
När Sanna började på dagis försökte fröknarna först tvinga in henne i ett fack, men efter ett halvår började de inse att hon inte funkar som andra barn, att hon kräver en lite annorlunda approach. Till sist kände vi att de förstod henne och sedan dess har livet på dagis fungerat hur smidigt som helst.
Jag känner mig fortfarande osäker som förälder och jag gör dagligen saker som är tokfel. Men jag lär mig också av Sanna, varje dag förundras jag över hur klok hon är. Hon är fortfarande jätteblyg, men det var både jag och hennes pappa som små och varför ska vi tvinga henne att bli tuffare när vi inte var det? Jag försöker fortfarande lista ut hur livet som tvåbarnsmamma ska fungera, och vad jag kommer göra annorlunda. Men jag kan ha alla föresatser i världen att göra saker på ett visst sätt, bara för att inse att det inte alls fungerar med just det här barnet. Jag vet ju bara hur det är att ha Sanna, men jag kan ju också räkna med att jag inte föder henne en gång till. Högst troligt kommer jag göra lika mycket fel med nästa barn, men så länge jag älskar dem båda villkorslöst och har som föresats att varje dag göra mitt allra bästa för dem, då måste väl någonting bli rätt ändå?
Under de tre år som jag har fått vara mamma åt Sanna har jag insett att vissa tankesätt passar mig som person och ett av dem är den här texten som jag helt skamlöst stulit från Alvens blogg:
"Tänk dig att du är törstig.
Ibland får du ett glas vatten. Ibland får du ingenting, din törst släcks inte. Du tvingas att vänta tills nästa gång någon bestämmer att du kan få ett glas vatten. Du blir väldigt nervös och frustrerad. Du börjar att konstant fråga efter vatten, även när du inte är törstig, eftersom du inte är säker på att du kommer att få något vatten när du är törstig. Du blir osäker när du inte har vatten tillgängligt. Du blir så upptagen med att se till att du har tillräckligt med vatten att du är oförmögen att tänka på något annat.
Tänk dig nu det motsatta scenariot. Du är törstig. Du får omedelbart vatten, så mycket du behöver för att släcka din törst. Du blir tillfredsställd och kan fortsätta med det du höll på med utan att oroa dig. Du känner dig försäkrad om att vatten finns i överflöd och att du kan få när helst du behöver. Du känner dig trygg i denna vetskap och den fysiska närvaron av vatten är inte nödvändig. Du känner dig bekymmersfri och kan ägna din energi åt andra aktiviteter.
Tänk dig nu dessa två scenarion med ditt barn och hans behov av fysisk närhet och kroppskontakt. Du bestämmer."
Varje gång jag läser den här texten tänker jag att ja, det är såhär jag vill vara som mamma. Det här är vad som definierar mig, det visar vad jag vill uppnå. Det gäller bara att minnas det när arbetsdagen är lång, tiden med mitt barn är kort och vardagens måsten svämmar över mig. Att det viktigaste är att jag finns där som förälder, inte att jag kan ge dem fina saker. Sakerna ersätter inte mig som mamma.
Från Alven fick jag även tipset om Lars H Gustafssons blogg. Jag har nu läst vad han skriver ett tag och blir alldeles varm inombords. Tänk att besitta så mycket vishet och att kunna sprida den så som han gör. Även om du kanske inte håller med mig om mina tankar om föräldraskap så är hans blogg en inspiration. Besök den.
Jag tänker ofta på hur jag är som förälder, hur jag vill vara och vad jag har för mål. Hur jag vill stötta Sanna och hennes kommande syskon, göra dem trygga och vara en så bra mamma som jag bara kan vara.
Det är ju så, hur mycket man än försöker undvika det, att första barnet bara är en försökskanin. Allt man gör fel med första barnet gör man förhoppningsvis rätt nästa gång, om man nu får den där andra chansen. Alla vill inte ha den, andra kanske inte kan, men för oss blir det förhoppningsvis verklighet mot hösten.
Jag tänker på saker som inte blev helt lyckade med Sanna, och på saker där jag känner att jag gjort något bra. Men man kan ju inte veta redan nu hur det kommer bli när barnen blir stora, man kan bara hoppas att man varit en tillräckligt bra vägvisare, att man givit dem en moralisk kompass som kommer leda dem rätt när man kanske inte är där själv, eller när de väljer att man inte ska vara där.
När vi fick Sanna hade jag aldrig hört talas om nära föräldraskap, jag visste knappt vad en bärsjal var och samsovning fanns inte i min begreppsvärld. Tack vare kloka kvinnor i min ankomstgrupp fann jag mycket stöd och råd när jag själv famlade i mörker. När Sanna var två veckor gammal fick hon kolik, inget vi gjorde hjälpte. Tipset om bärsjal räddade mig från sammanbrott. Samsovning räddade nätterna, men dessvärre hade vi redan innan provat sömnmetoder, vaggning, buffning, sånger, allt utom att ta upp och trösta. Varje gång vi försökte kändes det bara FEL. Till slut satte vi fast en 90-säng i min säng och bitarna föll på plats. Sedan dess har vi sovit gott.
En annan sak jag gjorde som stred mot mitt egna sunda förnuft var när bvc-sköterskan uttrycke oro för att jag fortfarande i princip helammade när Sanna var tio månader. När man är förstagångsförälder är bvc's ord lag och jag följde hennes råd, ett råd som var att jag inte skulle amma, för när Sanna blev tillräckligt hungrig så skulle hon äta maten jag gav henne. I ett helt dygn följde jag rådet. Sanna grät av hunger och jag grät av förtvivlan, men inte sjutton åt hon den mosade maten jag gav henne. Till slut var det som om jag såg mig själv utifrån och skrek åt mig själv att lyssna på mina instinkter och inte på en människa som visserligen menade väl men som omöjligen kunde känna min dotter så väl som jag själv gjorde. Jag slet upp Sanna ur matstolen och ammade henne sittande på köksbordet. När hon var dryga året började hon äta av egen vilja. Hon kan fortfarande vara ganska envis med maten, men nu lyssnar vi till oss själva och ingen annan.
När Sanna började på dagis försökte fröknarna först tvinga in henne i ett fack, men efter ett halvår började de inse att hon inte funkar som andra barn, att hon kräver en lite annorlunda approach. Till sist kände vi att de förstod henne och sedan dess har livet på dagis fungerat hur smidigt som helst.
Jag känner mig fortfarande osäker som förälder och jag gör dagligen saker som är tokfel. Men jag lär mig också av Sanna, varje dag förundras jag över hur klok hon är. Hon är fortfarande jätteblyg, men det var både jag och hennes pappa som små och varför ska vi tvinga henne att bli tuffare när vi inte var det? Jag försöker fortfarande lista ut hur livet som tvåbarnsmamma ska fungera, och vad jag kommer göra annorlunda. Men jag kan ha alla föresatser i världen att göra saker på ett visst sätt, bara för att inse att det inte alls fungerar med just det här barnet. Jag vet ju bara hur det är att ha Sanna, men jag kan ju också räkna med att jag inte föder henne en gång till. Högst troligt kommer jag göra lika mycket fel med nästa barn, men så länge jag älskar dem båda villkorslöst och har som föresats att varje dag göra mitt allra bästa för dem, då måste väl någonting bli rätt ändå?
Under de tre år som jag har fått vara mamma åt Sanna har jag insett att vissa tankesätt passar mig som person och ett av dem är den här texten som jag helt skamlöst stulit från Alvens blogg:
"Tänk dig att du är törstig.
Ibland får du ett glas vatten. Ibland får du ingenting, din törst släcks inte. Du tvingas att vänta tills nästa gång någon bestämmer att du kan få ett glas vatten. Du blir väldigt nervös och frustrerad. Du börjar att konstant fråga efter vatten, även när du inte är törstig, eftersom du inte är säker på att du kommer att få något vatten när du är törstig. Du blir osäker när du inte har vatten tillgängligt. Du blir så upptagen med att se till att du har tillräckligt med vatten att du är oförmögen att tänka på något annat.
Tänk dig nu det motsatta scenariot. Du är törstig. Du får omedelbart vatten, så mycket du behöver för att släcka din törst. Du blir tillfredsställd och kan fortsätta med det du höll på med utan att oroa dig. Du känner dig försäkrad om att vatten finns i överflöd och att du kan få när helst du behöver. Du känner dig trygg i denna vetskap och den fysiska närvaron av vatten är inte nödvändig. Du känner dig bekymmersfri och kan ägna din energi åt andra aktiviteter.
Tänk dig nu dessa två scenarion med ditt barn och hans behov av fysisk närhet och kroppskontakt. Du bestämmer."
Varje gång jag läser den här texten tänker jag att ja, det är såhär jag vill vara som mamma. Det här är vad som definierar mig, det visar vad jag vill uppnå. Det gäller bara att minnas det när arbetsdagen är lång, tiden med mitt barn är kort och vardagens måsten svämmar över mig. Att det viktigaste är att jag finns där som förälder, inte att jag kan ge dem fina saker. Sakerna ersätter inte mig som mamma.
Från Alven fick jag även tipset om Lars H Gustafssons blogg. Jag har nu läst vad han skriver ett tag och blir alldeles varm inombords. Tänk att besitta så mycket vishet och att kunna sprida den så som han gör. Även om du kanske inte håller med mig om mina tankar om föräldraskap så är hans blogg en inspiration. Besök den.
Varmvatten!
Det känns som ett mirakel varje gång man vrider på kranen och det kommer ut varmvatten! Vacker, blänkande, fungerande står den där i ett hörn av tvättstugan och värmer vatten som om den aldrig har gjort något annat. Igår eftermiddag kom den till oss och började utföra sitt mirakel, och imorse kunde en lycklig familj ta sin första dusch hemma på drygt två veckor. Underskatta aldrig varmvatten direkt ur kranen!
I övrigt har det varit ett par fullspäckade dagar. Sanna åkte till farmor och farfar i onsdags kväll. Maken var på hockey och jag hade massor av saker jag hade tänkt att göra. Men jag fastnade med gammo i telefonen så fotbadet jag är i så desperat behov av har ännu inte hunnits med. Men jag fick torkat av alla bord och andra ytor, sopat av golven och gjort en allmän upplockning av leksaker.
På torsdagen var det tillbaka till arbetet och hockey med mamma på kvällen. Dessvärre blev det svidande nederlag mot HV, men jag lyckades iallafall få HV-supportern på platsen bredvid mig att bli så bortpsykad att han faktiskt bytte plats inför andra perioden! På fredagen hade vi en otroligt arbetsam dag på jobbet med konferens för 200 personer. Det var hårt arbete som kändes i kroppen efteråt. Direkt efter jobbet åkte jag till köpcentrumet 421 för att hitta en klänning jag sett i en gravidtidning, men den hade funnits i januari och tagit slut ganska omgående så den tidningen var inte uppdaterad. Istället gick jag in på H&M och köpte en vit top med spets och en lila stickad kofta som knäpptes med en knapp under bysten. Jag är nöjd med att ha klarat mitt nyårslöfte, men ännu nöjdare med mina nya kläder! Så fort jag kom hem på fredagen strök jag ett par byxor och tog på mig min nya top och kofta och åkte till Danilo med maken för åttaårsmiddag. Jag velade länge mellan en pizza med pesto och parmaskinka och en ceasarsallad med kyckling. Men så fick jag en uppenbarelse och kombinerade det bästa av två världar: jag valde pizzan och tog ceasarsalladen som side order, dock utan kyckling. Jag var mycket nöjd och blev löjligt mätt! Lagom tills reklamen tog slut gick vi in i salongen och såg Gran Torino med Clint Eastwood. Den var helt fantastisk och jag kan verkligen rekommendera den!
Imorse när vi vaknade var jag helt förstörd i fogarna efter arbetsdagen på fredagen, men vi duschade, klädde på oss och åkte till stan och åt frukost. Sedan hämtade vi tårtor och annat som gammo hade beställt till sitt kalas och skyndade oss hem för svägerskan med fästman skulle komma före kalaset och hjälpa till och tapetsera i tvättstugan. Jag var fortfarande kaputt i ryggen och kände mig osocial, men svägerskan ville ta en promenad och handla så hon kilade iväg. Jag passade på att gå upp och vila och tuppade av en stund tills hon kom tillbaka, jag behövde verkligen det. Sedan åt vi lunch och åkte iväg till gammos kalas där en liten tjej väntade otåligt på oss. Nu ikväll har vi sett Robinson och sen gick jag och Sanna och lade oss. Hon sover gott sedan två timmar tillbaka och jag skall strax göra henne sällskap, men innan jag gör det måste jag berätta om vad A-L, som driver bowlinghallen på mitt jobb, gjorde för Sanna.
A-L är mycket ute på Tradera och för ett tag sedan bad jag henne kika efter en Dipsy-docka till Sanna. Sedan köpte ju Dole en till henne, så det behövdes inte längre, men hon har ändå haft lite koll på Teletubbies-saker. För en tid sedan lade hon bud på ett par LaaLaa-tofflor, men sade inget till mig om det. Hon förlorade budgivningen, men efter ett tag kom tofflorna upp igen då den som vunnit budgivningen inte hade betalat för dem. Hon köpte dem och ringde mig i måndags för att fråga när jag kom tillbaka till jobbet igen. När jag kom dit i torsdags gick jag in till henne och hon sade att hon hade en present till mig. Jag öppnade den och i den låg LaaLaa-tofflorna! Hon ville inte ha betalt för dem, hon ville bara att Sanna skulle ha dem. Vi tog med dem till gammo och gav Sanna lådan. Hon strålade som en sol när hon såg dem och har haft dem på sig ända sedan dess. Hon har dem till och med på sig nu, i sängen! Hon skulle bli galen om jag försökte ta av henne dem. Jag ska ta lite bilder imorgon och visa hur lycklig hon är för sina nya tofflor. Hon har också sagt att hon ska ta dem med sig till dagis på måndag!
Oj, vad mycket pladder det blev idag! Nu är det läggdags! Godnatt!
I övrigt har det varit ett par fullspäckade dagar. Sanna åkte till farmor och farfar i onsdags kväll. Maken var på hockey och jag hade massor av saker jag hade tänkt att göra. Men jag fastnade med gammo i telefonen så fotbadet jag är i så desperat behov av har ännu inte hunnits med. Men jag fick torkat av alla bord och andra ytor, sopat av golven och gjort en allmän upplockning av leksaker.
På torsdagen var det tillbaka till arbetet och hockey med mamma på kvällen. Dessvärre blev det svidande nederlag mot HV, men jag lyckades iallafall få HV-supportern på platsen bredvid mig att bli så bortpsykad att han faktiskt bytte plats inför andra perioden! På fredagen hade vi en otroligt arbetsam dag på jobbet med konferens för 200 personer. Det var hårt arbete som kändes i kroppen efteråt. Direkt efter jobbet åkte jag till köpcentrumet 421 för att hitta en klänning jag sett i en gravidtidning, men den hade funnits i januari och tagit slut ganska omgående så den tidningen var inte uppdaterad. Istället gick jag in på H&M och köpte en vit top med spets och en lila stickad kofta som knäpptes med en knapp under bysten. Jag är nöjd med att ha klarat mitt nyårslöfte, men ännu nöjdare med mina nya kläder! Så fort jag kom hem på fredagen strök jag ett par byxor och tog på mig min nya top och kofta och åkte till Danilo med maken för åttaårsmiddag. Jag velade länge mellan en pizza med pesto och parmaskinka och en ceasarsallad med kyckling. Men så fick jag en uppenbarelse och kombinerade det bästa av två världar: jag valde pizzan och tog ceasarsalladen som side order, dock utan kyckling. Jag var mycket nöjd och blev löjligt mätt! Lagom tills reklamen tog slut gick vi in i salongen och såg Gran Torino med Clint Eastwood. Den var helt fantastisk och jag kan verkligen rekommendera den!
Imorse när vi vaknade var jag helt förstörd i fogarna efter arbetsdagen på fredagen, men vi duschade, klädde på oss och åkte till stan och åt frukost. Sedan hämtade vi tårtor och annat som gammo hade beställt till sitt kalas och skyndade oss hem för svägerskan med fästman skulle komma före kalaset och hjälpa till och tapetsera i tvättstugan. Jag var fortfarande kaputt i ryggen och kände mig osocial, men svägerskan ville ta en promenad och handla så hon kilade iväg. Jag passade på att gå upp och vila och tuppade av en stund tills hon kom tillbaka, jag behövde verkligen det. Sedan åt vi lunch och åkte iväg till gammos kalas där en liten tjej väntade otåligt på oss. Nu ikväll har vi sett Robinson och sen gick jag och Sanna och lade oss. Hon sover gott sedan två timmar tillbaka och jag skall strax göra henne sällskap, men innan jag gör det måste jag berätta om vad A-L, som driver bowlinghallen på mitt jobb, gjorde för Sanna.
A-L är mycket ute på Tradera och för ett tag sedan bad jag henne kika efter en Dipsy-docka till Sanna. Sedan köpte ju Dole en till henne, så det behövdes inte längre, men hon har ändå haft lite koll på Teletubbies-saker. För en tid sedan lade hon bud på ett par LaaLaa-tofflor, men sade inget till mig om det. Hon förlorade budgivningen, men efter ett tag kom tofflorna upp igen då den som vunnit budgivningen inte hade betalat för dem. Hon köpte dem och ringde mig i måndags för att fråga när jag kom tillbaka till jobbet igen. När jag kom dit i torsdags gick jag in till henne och hon sade att hon hade en present till mig. Jag öppnade den och i den låg LaaLaa-tofflorna! Hon ville inte ha betalt för dem, hon ville bara att Sanna skulle ha dem. Vi tog med dem till gammo och gav Sanna lådan. Hon strålade som en sol när hon såg dem och har haft dem på sig ända sedan dess. Hon har dem till och med på sig nu, i sängen! Hon skulle bli galen om jag försökte ta av henne dem. Jag ska ta lite bilder imorgon och visa hur lycklig hon är för sina nya tofflor. Hon har också sagt att hon ska ta dem med sig till dagis på måndag!
Oj, vad mycket pladder det blev idag! Nu är det läggdags! Godnatt!
Läkarbesök
Alltså, jag gillar verkligen att vara listad på en vårdcentral! Jag har varit skeptisk innan, men det här var verkligen guld! Vi fick ju sista bokningsbara akuttiden kvart i nio ikväll, lite sent för en treåring, men det slår ändå att slippa sitta på en jourmottagning i flera timmar! Vi kom till Backa Läkarhus strax efter halv nio, blev uppropade och direkt visade till ett rum. Fem minuter senare kom läkaren, han var jätterar. Han undersökte Sanna fint och försiktigt och konstaterade att hon har en elak infektion, troligtvis i luftrören. Halsen var iallafall bättre och öronen var bara lite röda, men han tyckte att hon skulle vara hemma tisdag och onsdag också för säkerhets skull. Och om febern skulle gå upp imorgon igen så skulle vi hämta ut antibiotikan som den förra läkaren skrev ut. Han skrev ett intyg till mig för måndag till onsdag, så nu slipper vi trixa med dagarna också. Det känns bra för oss också, för tänk om vi hade lämnat henne till dagis idag i och med att hon var feberfri igår. Det hade sett ansvarsfullt ut... Vi var iallafall ute igen fem i nio, underbart!
Om Sanna är frisk i slutet på veckan ska hon få åka till farmor. På fredag har jag och maken varit tillsammans i åtta år så vi tänkte gå ut och äta middag. Eller ja, jag tror faktiskt inte att maken vet varför jag vill gå ut och äta på fredag, han tycker bara det är trevligt att gå ut. (Han är söt den. Om jag frågar när vi har förlovnings- eller bröllopsdag så smygkikar han alltid i ringen.) Vi håller på och velar om vi ska gå på Texas Longhorn eller om vi ska ta middag på Danilo med tillhörande bio. Jag vill gärna se den nya filmen med Clint Eastwood. Men å andra sidan kan det vara trevligt att gå på en annan restaurang än Danilo, även om den är väldigt trevlig. Och på lördag ska vi på kalas till gammo Daga. 88 år ung och söt som en liten pralin. Men hon önskar sig ingenting, så det får bli den oinspirerade varianten med blommor, en korg med lite godis och blandade lotter. Hon gillar trisslotter, bingolotto och måltipset(!) så det blir väl lite sådana saker.
Herregud vad jag är hungrig! Har fortfarande inte handlat, det börjar bli löjligt tomt i skåpen! Men gravid eller inte, jag tror inte det är särskilt hälsosamt att äta efter midnatt, så jag och liten får klara oss tills det är dags för frukost! Godnatt!
Och så var febern tillbaka...
Jäkligt skumt det här! Sanna var ju feberfri och pigg som attan igår. Hon åt inte jättemycket, men ändå mer än hon gjort på hela veckan. Men imorse var hon lite slö igen, ville bara ha glass och se på tv. Runt elva kom maken hem för att fixa en grej i källaren och då var hon jätteynklig och snyftig. Vi tog tempen, 38.5. Hon tog några bett på en macka, men ville sen bara ha vatten, så vi gick upp till sängen för att se lite på "Micke och Molle". Efter en stund hade febern gått upp till 39.5 och då var det ingen kompromiss längre, hon behövde febernedsättande. Nu, en dryg timme senare, mår hon bättre och har till och med bett om en smörgås, så jag hoppas att hon får i sig den. Jag ringde Backa Läkarhus och de ville se henne igen så vi fick en akuttid kvart i nio ikväll. Kanske behöver hon den där antibiotikan iallafall.
Smittspridning
Japp, så var det min tur att få lilltjejens sjuka! Halsen är svullen, stämbanden sviker mig emellanåt och näsan rinner som trädgårdskranen utan packning på utsidan av huset... Men, det är bara en förkylning och jag överlever! Det bästa idag var ändå att det var Sannas första feberfria dag och hon har levt rövare högt och lågt. Men aptiten är ännu inte riktigt tillbaka och hon är fortfarande hostig och snuvig, så vi tar en dag till hemma tillsammans och hämtar krafter. En feberfri dag är ju nästan ingenting när man betänker hur länge hon var sjuk och hur hög febern var. Ska hon orka med dagistempo behöver hon nog lite mer tid.
Maken har gjort ett rejält dagsverke nere i källaren. Han har primat tvättstugan två gånger och lagt färdigt golvet i gillestugan, det blev jättefint! Jag verkligen längtar efter att få ordna lite där nere, det kan bli värsta mysrummet! Vi ska nog möblera om lite, när vi har bestämt hur så kommer bilder. Eller ja, det måste ju tapetseras och så också.
Jag kommer behöva all min kökskreativitet den kommande veckan. Kontot är smälltomt och det börjar kylen också bli. Framförallt har vi slut på frukt och grönsaker och det kommer jag inte klara mig utan. Det blir till att tafsa på räkningskontot, det insåg jag när vi var hemma hos mina föräldrar och gravidmonstret slukade en hel skål men ljuvliga körsbärstomater...
Allmänt hängigt tillstånd till trots gjorde jag lite nytta idag. Med betoning på lite. Jag orkade inte dammsuga, men jag moppade av golven i nedervåningen och dammade av i röran. Jag torkade av buffébänken och plockade av gamla ljus och sånt och ställde dit hortensiorna som blev över igår. Köket fick sig också en överhalning och sovrummet likaså. Solen strålade så jag hängde ut täckena och glömde av dem. Vid kvart över sex åkte vi till mina föräldrar för att duscha, så jag sprang upp för att hämta påsen med duschgrejor och ombyten då jag ser täckena på balkongräcket. Precis när jag kommer ut öppnar sig himlen så jag fick slita in täckena, men de hann ändå få några droppar på dem, så jag fick breda ut dem på insidan för att torka. Jäkla tur ändå att jag skulle upp och hämta påsen, annars hade jag garanterat glömt dem...
Nu ligger jag och maken och tittar på inspelad Robinson från igår (och jag äter chips). Dags att gosa in sig och håna dårarna som utsätter sig för sådana här saker. Det är klart att de här programmen inte blir bättre, det sitter små sadister och tänker ut hur mycket de kan jävlas med folk som söker sina femton minuter i rampljuset. Godnatt!
Maken har gjort ett rejält dagsverke nere i källaren. Han har primat tvättstugan två gånger och lagt färdigt golvet i gillestugan, det blev jättefint! Jag verkligen längtar efter att få ordna lite där nere, det kan bli värsta mysrummet! Vi ska nog möblera om lite, när vi har bestämt hur så kommer bilder. Eller ja, det måste ju tapetseras och så också.
Jag kommer behöva all min kökskreativitet den kommande veckan. Kontot är smälltomt och det börjar kylen också bli. Framförallt har vi slut på frukt och grönsaker och det kommer jag inte klara mig utan. Det blir till att tafsa på räkningskontot, det insåg jag när vi var hemma hos mina föräldrar och gravidmonstret slukade en hel skål men ljuvliga körsbärstomater...
Allmänt hängigt tillstånd till trots gjorde jag lite nytta idag. Med betoning på lite. Jag orkade inte dammsuga, men jag moppade av golven i nedervåningen och dammade av i röran. Jag torkade av buffébänken och plockade av gamla ljus och sånt och ställde dit hortensiorna som blev över igår. Köket fick sig också en överhalning och sovrummet likaså. Solen strålade så jag hängde ut täckena och glömde av dem. Vid kvart över sex åkte vi till mina föräldrar för att duscha, så jag sprang upp för att hämta påsen med duschgrejor och ombyten då jag ser täckena på balkongräcket. Precis när jag kommer ut öppnar sig himlen så jag fick slita in täckena, men de hann ändå få några droppar på dem, så jag fick breda ut dem på insidan för att torka. Jäkla tur ändå att jag skulle upp och hämta påsen, annars hade jag garanterat glömt dem...
Nu ligger jag och maken och tittar på inspelad Robinson från igår (och jag äter chips). Dags att gosa in sig och håna dårarna som utsätter sig för sådana här saker. Det är klart att de här programmen inte blir bättre, det sitter små sadister och tänker ut hur mycket de kan jävlas med folk som söker sina femton minuter i rampljuset. Godnatt!
Lyckad dag
Jag tror det blev en fin bröllopsdag för Lina och Thomas. Lina var vacker som en dag och Thomas var väldigt stilig. Bruden bar en blå klänning som brudgummen sytt, och håret var lätt lockat med två victory rolls. Det blir inga ansiktsbilder idag eftersom jag inte har frågat om lov, men lite andra detaljer blir det. Jag var rätt så nöjd med buketterna och det hoppas jag att brudparet var också. Tyvärr var det inte så god kvalitét på ranunklarna som jag hoppats, men det såg jag först när jag lossade bunten imorse. Hortensiorna var fantastiska och corsagerna blev också okej. Jag lyckades inte ta några bra bilder dessvärre, men några exempel kommer ändå:
GRATTIS PÅ BRÖLLOPSDAGEN LINA OCH THOMAS!
GRATTIS PÅ BRÖLLOPSDAGEN LINA OCH THOMAS!
Fortfarande sjukling...
Sannas feber är fortsatt envist hög och hon äter nästan ingenting. Igår var hon bättre på natten och den följande morgonen, så vi trodde att det var på rätt väg, men imorse var hon brännhet igen och var så gott som apatisk hela dagen, när hon inte sov vill säga. Frampå eftermiddagen packade lilla familjen ändå in sig i bilen och åkte till mina föräldrar för att duscha, men Sanna blev bara mer och mer medtagen, så efter varsin snabbdusch av mig och maken beslutade vi att åka till Backa Läkarhus. De tyckte att det var bra att vi kom in. Vi fick vänta i närmare två timmar och Sanna antingen sov eller bara satt i våra knän och tittade slött omkring. Det finns ett lekrum med massa prylar och videofilmer på Backa Läkarhus, men hon gjorde inte ens en ansats att vilja gå dit. När vi fick träffa läkaren undersökte hon Sanna jättenoga och såg att hon var väldigt röd och svullen i halsen, så hon misstänkte halsfluss. De tog sänka och halsprov och temp (40,3). Halsprovet visade ingenting med sänkan var väldigt hög så de tror ändå att hon har en infektion i kroppen. Jo, med över 40 graders feber i fem dagar så är det nog så. Vi fick ett recept på antibiotika att hämta ut om hon inte blir bättre till på söndag, tills dess är det bara att avvakta. Hon dricker ändå ganska bra och äter mycket is, men det enda hon har ätit de senaste dagarna är små portioner glass eller chokladpudding. Men det är klart, är hon så svullen i halsen så är det ju jobbigt att äta. En bild på vår lilla skrutta, utslagen i soffan klockan nio i morse:
(Detta innebär också att påskpysslet hemma hos Jenny och Benjamin är i farozonen, men vi återkommer till er om det!)
Imorgon är det dags för mitt blomstereldprov. Idag efter läkarbesöket hämtade vi en hel spann full av vita ranunklar, femton strån björngräs och två helt fantastiska blågröna hortensior. Tanken är att jag ska göra iordning buketterna hemma, men om Sannaskruttan fortfarande är sjuk så måste jag kanske tänka om. Hon är lite mammig just nu, stackaren. Men pappa kan säkert distrahera, annars får jag ta mitt pyssel och pack och åka hem till mina föräldrar istället.
Så om jag ska vara fräsch och kreativ imorgon är det nog läggdags nu! Godnatt!
(Detta innebär också att påskpysslet hemma hos Jenny och Benjamin är i farozonen, men vi återkommer till er om det!)
Imorgon är det dags för mitt blomstereldprov. Idag efter läkarbesöket hämtade vi en hel spann full av vita ranunklar, femton strån björngräs och två helt fantastiska blågröna hortensior. Tanken är att jag ska göra iordning buketterna hemma, men om Sannaskruttan fortfarande är sjuk så måste jag kanske tänka om. Hon är lite mammig just nu, stackaren. Men pappa kan säkert distrahera, annars får jag ta mitt pyssel och pack och åka hem till mina föräldrar istället.
Så om jag ska vara fräsch och kreativ imorgon är det nog läggdags nu! Godnatt!
Mycket lite action
Det händer inte så mycket när man vabbar en liten tjej som får över 40 graders feber varje gång tabletterna slutar verka. Det är mycket "Hitta Nemo" och "Micke och Molle" just nu, eller "Läven och Nolle" som sjuklingen säger. Idag kräktes hon också, men hittills har det bara varit en gång så jag tror att det beror på febern. Nu sover hon sedan halv sju så vi hoppas på en lugn natt för henne.
Jag jobbade faktiskt igår kväll, maken kom hem tidigare från jobbet. Det var en standardkväll, bortsett från när vi fick avhysa fyra skitungar strax efter fyra. De kunde många fula ord. Men vi utnyttjade våra överfallslarm och hade med SOS Alarm på avlyssning hela tiden, beredda att skicka en bil om det skulle bli bråk. Men allt gick bra och jag är nöjd över mitt lugn. Men nu blir det inget mer jobb för mig den här veckan, jag vill vara hemma och ta hand om Sanna.
I källaren börjar det faktiskt hända grejor! Igår kom det en firma som sprutade ner ett medel i grunden som pressade upp allt vatten och sedan tätade mot läckan, så idag hade den nya gjutningen torkat och maken kunde lägga primer. Imorgon kommer morbror Pelle och kusin Niklas och flytspacklar och lägger värmegolv. Sen får vi se hur lång tid resten tar, men drömmen är att få varmvattenberedaren inkopplad i slutet på nästa vecka. Vi börjar ändå vänja oss vid det spartanska livet, men jag måste ändå säga att duschen på jobbet igår före mitt skift var en av de bättre jag tagit!
Jag ska också passa på att sova, det blir ryckiga nätter nu när man vakar över lilla febertjejen. Godnatt!
Jag jobbade faktiskt igår kväll, maken kom hem tidigare från jobbet. Det var en standardkväll, bortsett från när vi fick avhysa fyra skitungar strax efter fyra. De kunde många fula ord. Men vi utnyttjade våra överfallslarm och hade med SOS Alarm på avlyssning hela tiden, beredda att skicka en bil om det skulle bli bråk. Men allt gick bra och jag är nöjd över mitt lugn. Men nu blir det inget mer jobb för mig den här veckan, jag vill vara hemma och ta hand om Sanna.
I källaren börjar det faktiskt hända grejor! Igår kom det en firma som sprutade ner ett medel i grunden som pressade upp allt vatten och sedan tätade mot läckan, så idag hade den nya gjutningen torkat och maken kunde lägga primer. Imorgon kommer morbror Pelle och kusin Niklas och flytspacklar och lägger värmegolv. Sen får vi se hur lång tid resten tar, men drömmen är att få varmvattenberedaren inkopplad i slutet på nästa vecka. Vi börjar ändå vänja oss vid det spartanska livet, men jag måste ändå säga att duschen på jobbet igår före mitt skift var en av de bättre jag tagit!
Jag ska också passa på att sova, det blir ryckiga nätter nu när man vakar över lilla febertjejen. Godnatt!
VAB
Sanna vaknade vid tretiden och var lite orolig. Vi gick upp för att kissa, och då kände jag att hon var brännhet på benen och pannan och att hon skakade lite. Väl tillbaka i sängen drack hon jättemycket vatten och sen ville hon sova i mitten. Det tog ändå nästan en timma innan hon somnade ordentligt (vi skulle sova tillsammans på min kudde, tur att den är stor!). När min klocka ringde halv sju imorse tog jag tempen i smyg på henne utan att hon vaknade, prick 39 grader. Jag var inte ett dugg förvånad, utan ville bara bekräfta, så jag smög upp och ringde jobb och dagis och messade maken och mormor att vi skulle vara hemma. Sen kröp jag ner i sängen igen och höll om min sjukling tills hon vaknade en trekvart senare. Lite barnprogram i sängen och sen tassade vi ner. Damen beställde Hitta Nemo, nedbäddning i tigerfilten och en pappaugnsmacka (värmebröd) till frukost. Sen får vi se hur dagen utvecklar sig. Än så länge verkar hon ganska pigg, har inte gett henne ipren än, men hon är lite hostig och snörvlig också.
Även om jag tycker synd om lillan som är sjuk så är det rätt mysigt med en bara-vara-dag hemma tillsammans. Fast en dusch hade ju varit skönt förstås... Hej så länge!
Även om jag tycker synd om lillan som är sjuk så är det rätt mysigt med en bara-vara-dag hemma tillsammans. Fast en dusch hade ju varit skönt förstås... Hej så länge!
Hålla humöret uppe
Bägge mina bloggar verkar bli gnällbloggar just nu, ond cirkel. Ska försöka ta mig samman och tänka på våren!
Men tills dess blir det gnäll! Maken bilade ju upp runt brunnarna i källaren för att sätta i nya, godkända brunnar med rätt fall. Såhär i backspegeln skulle vi kanske inte varit så seriösa... Det visar sig att det antagligen är något fel på dräneringen, iallafall i tvättstugan, för där rinner det upp vatten längs ett armeringsjärn. Optimistiskt satte maken och morbror Pelle igen hålet med cement i fredags, men det hjälper inte. Det tränger ändå upp vatten. Så nu är det ett nytt äventyr på väg, dvs. komma på ett sätt att täta betonghelvetet så vi kan lägga golv. Men innan vi löst det problemet så står arbetet i källaren stilla, för vi vill ju inte lägga parkett för ett par tusen som vi sen kanske måste riva upp om hela fuskbygget måste dräneras om. Och det verkar som om vi får klara oss utan varmvatten tills detta är löst. Än så länge går det bra, vattenkokaren jobbar som aldrig förr. Det känns lite som "Lilla huset på prärien".
Idag har jag och Sannabus varit med fadder Karin på Sjöfartsmuséet. Det blev mest fika och fiskar, sen var damen nöjd, men hon har tjattrat om det hela eftermiddagen, så roligt hade hon! Tack Karin, för en fin dag!
Imorgon börjar arbetsveckan igen. Och i löneförmånerna ingår en dusch med varmvatten! Godnatt!
Insändare
Igår läste jag en insändare i GT (från torsdagens tidning). Det var ett svar på en tidigare insändare, där författaren hade föreslagit att prostitution skulle bli lagligt. Det är förvisso en helt annan debatt, men svarsinsändaren undrade då om detta blev verklighet en dag, skulle det då vara ett sådant jobb som Försäkringskassan kunde hänvisa en till att klara av?
Den sjukskrivne:
-Hej, jag är sjukskriven för jag är sängliggande efter ett komplicerat benbrott.
Försäkringskassan:
-Det är ingen anledning till sjukskrivning, vi har ett jobb här som man kan klara av sängliggande.
Och även om tanken gör mig full i skratt, så skulle jag, baserat på egna erfarenheter av FK, inte bli ett dugg förvånad om detta verkligen skulle hända i framtiden...
Den sjukskrivne:
-Hej, jag är sjukskriven för jag är sängliggande efter ett komplicerat benbrott.
Försäkringskassan:
-Det är ingen anledning till sjukskrivning, vi har ett jobb här som man kan klara av sängliggande.
Och även om tanken gör mig full i skratt, så skulle jag, baserat på egna erfarenheter av FK, inte bli ett dugg förvånad om detta verkligen skulle hända i framtiden...
Campingliv
Idag har min morbror Pelle varit hemma och hjälpt maken sätta igen brunnshålen. I nästa vecka kommer han för att hjälpa oss med duschen och tvättstugan, något vi verkligen längtar efter. Problemet är bara att maken, för att spara tid, behöver lägga tätskikt på golvet i tvättstugan. Det kan man inte göra om det står en varmvattenberedare på golvet. Så idag blev den bortkopplad och skickad till varmvattenberedarnas himmel. Makens första tanke var dock att istället för att kalla in en rörmokare så kunde han bara stänga av vattnet i hela huset. "Det klarar vi väl ett par dagar eller nån vecka?" sade han optimistiskt till sin tålmodiga hustru. Hustrun i sin tur förklarade att han nog skulle behöva hitta en annan lösning om han ville att jag skulle bo kvar hemma under tiden. När han inte förstod vad jag menade så förklarade jag, att även om jag kan klara att leva campingliv i en vecka utan varmvatten, så totalvägrar jag att bo i ett hus där man varken kan spola på toaletten, tvätta händerna, dricka vatten eller laga mat. Så långt hade han inte tänkt, och tog in lite hjälp som räddade kallvattnet åt oss. På vardagarna är det väl inget större problem, vi kan duscha på jobbet. Helgerna blir värre däremot, så imorgon blir det visit hos mina föräldrar med tillhörande inlåning av duschfaciliteter... Men även om det går bra att leva såhär ett tag och det kommer bli fint när det blir klart. så börjar jag bli jäkligt less på renoveringslivet!
Det kom ett oväntat snöfall igår på eftermiddagen. Det tog mig tio minuter att gräva fram bilen när jag skulle hem från jobbet, och när jag väl sopat rent bilen kunde jag börja om igen, så mycket snöade det. Nu får det vara nog, nu vill jag ha tillbaka min vår! Stackars mina små snödroppar och min forsythia!
På kvällen var jag och maken på hockeymatch och såg Frölunda ta fjärde raka segern mot Luleå och därmed vara klara för semifinal. Det var roligt, även om matchen var lite seg ibland. Och som vanligt i slutspel är det massa företag som bjuder sina kunder på matchen, kunder som föredrar att sitta i baren framför att se hockey, och som kommer när perioden väl har börjat och ska ha hela rader att ställa sig upp så de kan komma förbi. Respektlöst mot oss som faktiskt är där för att se matchen!
I onsdags var jag hemma hos mina föräldrar. Eftersom vi just nu saknar tvättmaskin, och trots att vi försökt hålla efter tvätthögarna, så hade de växt oss över huvudet. Så jag lånade mammas och pappas tvättstuga och körde sex maskiner på raken. Tack vare stora torkrum hann allt dessutom torka, så när jag kom hem i eftermiddags så började jag sortera, vika och lägga undan tvättberget. Även om det var lite jobbigt så var det otroligt skönt att ha tillgång till ett urval av rena kläder igen!
Nu är det läggdags! Godnatt!
Liten tonåring?
Imorse väckte jag Sanna som vanligt halv sju när Teletubbies började på Tv4+. Sen gick jag och duschade och gjorde mig iordning för dagen. När jag var färdig kröp jag ner till Sanna i sängen, lade mig på hennes arm och pussade henne på de runda kinderna. Sen frågade jag:
-Vad gjorde du och pappa igår då?
-Vi gjorde ingenting! blev det bestämda svaret. Jag tror jag har fått en liten tonåring i huset.
(Förresten så vet jag att de visst gjorde någonting, för vardagsrummet som var så välstädat när jag gick hemifrån igår såg ut som en bombnedslag när jag kom hem...)
-Vad gjorde du och pappa igår då?
-Vi gjorde ingenting! blev det bestämda svaret. Jag tror jag har fått en liten tonåring i huset.
(Förresten så vet jag att de visst gjorde någonting, för vardagsrummet som var så välstädat när jag gick hemifrån igår såg ut som en bombnedslag när jag kom hem...)
Äntligen vår!!!
När jag kom hem idag efter att ha lämnat Sanna på dagis hörde jag en hackspett! Tre gånger till och med, och luften var full av fågelkvitter. Det låg som en dimma i luften och jag tror den hade våren i sig! I min rabatt har snödropparna stått och nickat i flera veckor, de har till och med överlevt ett slaskigt snötäcke, och de andra lökarna börjar allt sticka de med! På den spretiga forsythian börjar knopparna svälla, snart har jag nog härligt gula blommor som möter mig när jag kommer hem.
På våren vill man ju vårstäda. Nu har det inte riktigt varit väder ute för att röja på lilla uteplatsen, och inne är det bara byggdamm och sågspån vad man än gör. Så då städar man det dåliga samvetet - städförrådet. Före....
Akut rasrisk och ingen chans att hitta ett skvatt. Och efter... 
Kolla! Det fanns ett golv därinne! Eller ja, det fanns, tills maken ett par dagar senare passade på att köpa hem ved och lagra det därinne. Men än så länge så vet jag vart jag har saker. Iallafall i just det utrymmet.
Det här artar sig till att bli ett riktigt bildinlägg, för igår fick jag bilderna på brudbuketten och corsagen. Det börjar ju dra ihop sig, den 21 mars är det den stora dagen. Det ska ju vara 10-15 ranunklar till i buketten, och så blir det riktig hortensia, inte den här minivarianten för den var så sladdrig att jobba med. Sen blir det givetvis ett vitt band runt stjälkarna på både buketten och corsagen, och inget björngräs över tärnbuketten. Men här är iallafall prototyperna:
Lite Sannaord:
blakpuvler - bakpulver
pokus filokus - hokus pokus filiokus
sannavips - liten visp (att laga mat med)
Damen har också snappat upp sången "Ja se det snöar" som maken brukar spela för henne i sin bil. Jag ska försöka filma henne någon dag när hon sjunger den, men tills vidare får ni läsa ett par rader här:
"Å flam me fidan å flam me fidan å sen i nackarna på. Stål på näsan ibland i hopp. De göl ingenting om man i dlivan den muka lullaj kling". Okej, det är bra mycket sötare live, imorgon blir det filmkameran!
Igår var jag och Sannapanna på kalas hos kusin Anna som fyllde fyra. Av oss fick hon ett par ballerinamockasiner, en liten rödräv och lite fler möbler till dockskåpet. Det bjöds på kakor och pannkakstårta med blåbär. Sanna och storkusinen Emrik leker fantastiskt ihop, Emrik är så rar med Sanna. De var själva i barnens rum när jag hör Sannas skratt klinga genom hallen. Jag går för att titta och ser att hon och Emrik kastar boll. Eller snarare låter Emrik Sanna kasta bollen i magen på honom varpå hon nästan kiknar av skratt. Jag tror det bor en liten sadist i min dotter....
Kusinlek:
Det söta födelsedagsbarnet: 
Nu får det vara färdigbloggat på ett tag. Måste plocka lite, duscha och sen vara hos Folksam halv två för att hämta mitt pris. Och sen är det arbetskväll. Hej så länge!
På våren vill man ju vårstäda. Nu har det inte riktigt varit väder ute för att röja på lilla uteplatsen, och inne är det bara byggdamm och sågspån vad man än gör. Så då städar man det dåliga samvetet - städförrådet. Före....
Akut rasrisk och ingen chans att hitta ett skvatt. Och efter... Kolla! Det fanns ett golv därinne! Eller ja, det fanns, tills maken ett par dagar senare passade på att köpa hem ved och lagra det därinne. Men än så länge så vet jag vart jag har saker. Iallafall i just det utrymmet.Det här artar sig till att bli ett riktigt bildinlägg, för igår fick jag bilderna på brudbuketten och corsagen. Det börjar ju dra ihop sig, den 21 mars är det den stora dagen. Det ska ju vara 10-15 ranunklar till i buketten, och så blir det riktig hortensia, inte den här minivarianten för den var så sladdrig att jobba med. Sen blir det givetvis ett vitt band runt stjälkarna på både buketten och corsagen, och inget björngräs över tärnbuketten. Men här är iallafall prototyperna:
Lite Sannaord:
blakpuvler - bakpulver
pokus filokus - hokus pokus filiokus
sannavips - liten visp (att laga mat med)
Damen har också snappat upp sången "Ja se det snöar" som maken brukar spela för henne i sin bil. Jag ska försöka filma henne någon dag när hon sjunger den, men tills vidare får ni läsa ett par rader här:
"Å flam me fidan å flam me fidan å sen i nackarna på. Stål på näsan ibland i hopp. De göl ingenting om man i dlivan den muka lullaj kling". Okej, det är bra mycket sötare live, imorgon blir det filmkameran!
Igår var jag och Sannapanna på kalas hos kusin Anna som fyllde fyra. Av oss fick hon ett par ballerinamockasiner, en liten rödräv och lite fler möbler till dockskåpet. Det bjöds på kakor och pannkakstårta med blåbär. Sanna och storkusinen Emrik leker fantastiskt ihop, Emrik är så rar med Sanna. De var själva i barnens rum när jag hör Sannas skratt klinga genom hallen. Jag går för att titta och ser att hon och Emrik kastar boll. Eller snarare låter Emrik Sanna kasta bollen i magen på honom varpå hon nästan kiknar av skratt. Jag tror det bor en liten sadist i min dotter....
Kusinlek:
Det söta födelsedagsbarnet: Nu får det vara färdigbloggat på ett tag. Måste plocka lite, duscha och sen vara hos Folksam halv två för att hämta mitt pris. Och sen är det arbetskväll. Hej så länge!
Vansinniga nyheter
Igår läste jag på text-tv om en nioårig flicka i Brasilien som blivit våldtagen av sin styvfar och blivit gravid med tvillingar. Hennes mamma såg till att hon fick en abort, och nu har Vatikanen bannlyst mamman och läkarna som utförde aborten. Styvpappan däremot är inte bannlyst för han har gjort avbön. Strunt samma att han våldtagit flickan och hennes förståndshandikappade storasyster i fem år.
Händelsen har orsakat enorm debatt i Brasilien, till och med presidenten säger att läkarna gjorde vad som behövdes. Jag är helt för religionsfrihet, men vissa delar kan jag bara inte köpa. Som den envisa linje som katolska kyrkan för, att all form av preventivmedel bör förbjudas och att inte ens en våldtagen nioåring ska slippa föda barn, något som troligtvis hade dödat henne då hon är 137 cm lång och väger 33 kilo. Det märks att katolocismen är en manlig religion, inte bara för att kvinnor inte kan bli präster, utan för att det är så lätt att avföra flickor som inget värda då det uppenbarligen är de som får skulden för oönskade graviditeter och så vidare. Och att styvfadern får all förlåtelse för att han har gjort avbön. Inte för att det hade spelat någon roll om det hände Sanna. Jag hade dödat svinet och det står jag för.
Händelsen har orsakat enorm debatt i Brasilien, till och med presidenten säger att läkarna gjorde vad som behövdes. Jag är helt för religionsfrihet, men vissa delar kan jag bara inte köpa. Som den envisa linje som katolska kyrkan för, att all form av preventivmedel bör förbjudas och att inte ens en våldtagen nioåring ska slippa föda barn, något som troligtvis hade dödat henne då hon är 137 cm lång och väger 33 kilo. Det märks att katolocismen är en manlig religion, inte bara för att kvinnor inte kan bli präster, utan för att det är så lätt att avföra flickor som inget värda då det uppenbarligen är de som får skulden för oönskade graviditeter och så vidare. Och att styvfadern får all förlåtelse för att han har gjort avbön. Inte för att det hade spelat någon roll om det hände Sanna. Jag hade dödat svinet och det står jag för.
Vissa dagar alltså...
Idag har jag gått från klarhet till klarhet. Jag inledde starkt med att bli irriterad på Sanna både en och fyra gånger när vi skulle ta oss till dagis. Blev lite sen till jobbet, men det var ju faktiskt inte hennes fel. Vi får helt enkelt börja gå upp lite tidigare.
Men så i eftermiddags ber min chef mig skriva en telefonlista i fickformat. Bad idea. Jag är ju inte jättevass på siffror, och även om det bara var att skriva av så blandar jag ändå ihop dem. Kollegan Inge fick sitta och läsa korrektur jag vet inte hur många gånger tills jag fick det rätt. Trodde jag. När ett gäng lappar lappar var utskrivna, laminerade, utklippta och utdelade upptäckte vi ännu en miss. Så imorgon får jag göra om det igen.
Efter detta velande fick jag ganska bråttom att duscha för att hinna till banken klockan fyra. Snabbdusch, ännu snabbare påklädning och sedan iväg, fullastad med tvätt som jag kört i maskinen på jobbet. Jag kom fram till banken i god tid, faktiskt i så god tid att jag skulle hinna in på Maxi och handla middag. På väg in i affären tycker jag att min ena sko känns lite lös så jag tittar ner för att se om skosnöret har gått upp... och inser att jag har två olika skor på mig! Båda två är visserligen svarta gympaskor, men den ena är min jobbsko, full med fläckar, och den andra är min danssneaker som är både smalare och nättare i formen. Jag blev så full i skratt att jag var tvungen att ringa Inge och berätta, vi fick oss båda ett gott skratt. Men det var inte slut där. När jag står i kassan och skall betala så drar jag kortet i kortläsaren. På varorna för damen som var före mig! Det var alltså inte ens min tur. Goddag yxskaft. Jag höll på att dö av skam. Som tur var klarade jag både bankbesöket och färden hem utan alltför stora missöden och alltsedan maten blev klar har jag hållt mig i sängen. Känns som minst risk för missöden där på något sätt.
Pappa ringde mig också nu ikväll. Operationen verkade ha gått bra men han hade inte pratat med någon läkare ännu, så vi vet inte riktigt vad som hade gått snett förra gången. Nu har han fått stränga order om att alltid gå med två kryckor, utan undantag. Jag ska försöka skaffa fram ett högt bord med hjul som han kan ha och putta framför sig så han lättare kan ta sig runt med saker när han är ensam hemma på dagarna. Han verkade som sagt ganska pigg, men ville gärna att Sanna skulle komma och hälsa på honom snart.
Nu ligger jag i sängen och ser på tv, känns tryggast för min förvirrade hjärna idag. Förhoppningsvis kommer maken hem snart med lite choklad (apelsinkrokant beställt) och sen är det läggdags. Sanna sover hos farmor inatt och imorgon är det äntligen fredag! Hej så länge!
Men så i eftermiddags ber min chef mig skriva en telefonlista i fickformat. Bad idea. Jag är ju inte jättevass på siffror, och även om det bara var att skriva av så blandar jag ändå ihop dem. Kollegan Inge fick sitta och läsa korrektur jag vet inte hur många gånger tills jag fick det rätt. Trodde jag. När ett gäng lappar lappar var utskrivna, laminerade, utklippta och utdelade upptäckte vi ännu en miss. Så imorgon får jag göra om det igen.
Efter detta velande fick jag ganska bråttom att duscha för att hinna till banken klockan fyra. Snabbdusch, ännu snabbare påklädning och sedan iväg, fullastad med tvätt som jag kört i maskinen på jobbet. Jag kom fram till banken i god tid, faktiskt i så god tid att jag skulle hinna in på Maxi och handla middag. På väg in i affären tycker jag att min ena sko känns lite lös så jag tittar ner för att se om skosnöret har gått upp... och inser att jag har två olika skor på mig! Båda två är visserligen svarta gympaskor, men den ena är min jobbsko, full med fläckar, och den andra är min danssneaker som är både smalare och nättare i formen. Jag blev så full i skratt att jag var tvungen att ringa Inge och berätta, vi fick oss båda ett gott skratt. Men det var inte slut där. När jag står i kassan och skall betala så drar jag kortet i kortläsaren. På varorna för damen som var före mig! Det var alltså inte ens min tur. Goddag yxskaft. Jag höll på att dö av skam. Som tur var klarade jag både bankbesöket och färden hem utan alltför stora missöden och alltsedan maten blev klar har jag hållt mig i sängen. Känns som minst risk för missöden där på något sätt.
Pappa ringde mig också nu ikväll. Operationen verkade ha gått bra men han hade inte pratat med någon läkare ännu, så vi vet inte riktigt vad som hade gått snett förra gången. Nu har han fått stränga order om att alltid gå med två kryckor, utan undantag. Jag ska försöka skaffa fram ett högt bord med hjul som han kan ha och putta framför sig så han lättare kan ta sig runt med saker när han är ensam hemma på dagarna. Han verkade som sagt ganska pigg, men ville gärna att Sanna skulle komma och hälsa på honom snart.
Nu ligger jag i sängen och ser på tv, känns tryggast för min förvirrade hjärna idag. Förhoppningsvis kommer maken hem snart med lite choklad (apelsinkrokant beställt) och sen är det läggdags. Sanna sover hos farmor inatt och imorgon är det äntligen fredag! Hej så länge!
Pappas tredje operation
Idag åkte min pappa in till Kungälvs sjukhus för sin tredje höftledsoperation. I vanliga fall skall en sådan operation räcka i tio år, men i höstas, efter bara fem år, behövde pappa byta sin "nya" höftled. När de öppnade honom visade det sig att protesen var helt av, de hade aldrig sett något liknande. Han opererades i nio timmar, men han har inte blivit riktigt bra. När han sent omsider i början på februari fick komma på återbesök upptäcktes det att den nya protesen inte satt fast...! Så imorgon är det dags för ett nytt försök. Jag pratade med honom för en stund sedan, han var vid god vigör men lite uttråkad. Läkaren tror att han vet vart felet sitter, så jag hoppas innerligt att han lyckas göra rätt den här gången! Jag återkommer med uppdateringar så fort jag vet något!
Idag på jobbet ringde jag Räddningstjänsten i Mölndal för att fråga vart vi skulle göra av alla filtar som var kvar hos oss sen evakueringen i måndags. Samtidigt frågade jag om de hade någon användning av gosedjuren som blev över som jag hade tagit med mig hemifrån. Avdelningssamordnaren som jag pratade med blev jätteglad och sa att de brukade ha gosedjur med sig i bilarna och använde dem vid bilolyckor och sådant. Så ett par timmar senare kom en kille i en räddningstjänstlastbil och hämtade filtar och gosedjur. Känns jättebra faktiskt. Det är roligt när något kommer till användning på ett sådant sätt!
Jag kommer bli tvungen att bryta mitt nyårslöfte. Fast egentligen tycker jag inte att jag gör det, för det är makens fel alltihopa. Nästan. Imorse messade han mig och sa att en av mina morbröder, som vi lånat verktyg av, behövde maskinerna och skulle komma och hämta dem. Men det blev ett missförstånd och en stund senare ringde min kusin och frågade om jag kunde ta med maskinerna till jobbet istället. Problemet var bara att maskinerna är ganska stora och tunga och käre maken hade inte packat ner dem i väskan. I min kamp att få upp maskinerna lyckades jag få olja på mitt bästa par mammajeans. Jag har två par totalt. Jag tvättade dem direkt på jobbet, men icke. Olja över hela benet. Då får jag väl dispens att köpa ett par nya jeans utan att bryta mot löftet. Ärdetinteså?
Nu är det läggdags! Lång arbetsdag imorgon, sedan besök på banken (måste ta lån för att klara renoveringen) och till sist lite dans om jag orkar. Godnatt!
Idag på jobbet ringde jag Räddningstjänsten i Mölndal för att fråga vart vi skulle göra av alla filtar som var kvar hos oss sen evakueringen i måndags. Samtidigt frågade jag om de hade någon användning av gosedjuren som blev över som jag hade tagit med mig hemifrån. Avdelningssamordnaren som jag pratade med blev jätteglad och sa att de brukade ha gosedjur med sig i bilarna och använde dem vid bilolyckor och sådant. Så ett par timmar senare kom en kille i en räddningstjänstlastbil och hämtade filtar och gosedjur. Känns jättebra faktiskt. Det är roligt när något kommer till användning på ett sådant sätt!
Jag kommer bli tvungen att bryta mitt nyårslöfte. Fast egentligen tycker jag inte att jag gör det, för det är makens fel alltihopa. Nästan. Imorse messade han mig och sa att en av mina morbröder, som vi lånat verktyg av, behövde maskinerna och skulle komma och hämta dem. Men det blev ett missförstånd och en stund senare ringde min kusin och frågade om jag kunde ta med maskinerna till jobbet istället. Problemet var bara att maskinerna är ganska stora och tunga och käre maken hade inte packat ner dem i väskan. I min kamp att få upp maskinerna lyckades jag få olja på mitt bästa par mammajeans. Jag har två par totalt. Jag tvättade dem direkt på jobbet, men icke. Olja över hela benet. Då får jag väl dispens att köpa ett par nya jeans utan att bryta mot löftet. Ärdetinteså?
Nu är det läggdags! Lång arbetsdag imorgon, sedan besök på banken (måste ta lån för att klara renoveringen) och till sist lite dans om jag orkar. Godnatt!
Världspremiär
Sitter på jobbet och har mycket att göra, men jag ville ändå puffa lite för min nya blogg! Jag kommer fortsätta att ha detta som min huvudblogg, den nya är lite annorlunda. Titta in och säg vad du tycker! Här är länken!
Full rulle
Det hela började tidigt imorse när jag kom ner med Sanna. Maken var ju hemma eftersom han skulle ta med Sanna till tandläkaren. I förbigående nämnde han att det hade brunnit i Mölndal. Jag frågade genast vart och han satte på text-tv. När jag såg adressen visste jag att det var nära mitt jobb och när jag läste att folk evakuerats gissade jag att det var till Aktiviteten, som ju är en stor idrottshall. Jag slängde mig på telefonen och fick tag på en kollega, och visst var det fullt av folk hos oss. "Kommer så fort jag kan" hojtade jag, pussade Sanna och sprang upp för att hoppa i kläderna, sätta i linserna, borsta tänderna och kamma håret. Sprang in i gästrummet där jag hade en säck mjukdjur som jag sorterat ut från Sannas rum, ned för trappan och ut genom dörren. Kom till jobbet halv åtta och började hjälpa till där jag kunde. Chefen hade fått samtalet strax före klockan fem på morgonen och hade ringt in två kollegor. De låste upp och tände i hela huset och gick direkt in caféet vi har där. Det drivs egentligen av särskolans restaranggymnasieprogram, men vi vet ju vart de har sitt bröd och pålägg. När de första evakuerade kom med bussar runt sex fanns det kaffe och smörgåsar som väntade på dem. Vid halv sju kom ytterligare tre kollegor som genast hjälpte till. Så allt var igång när jag kom, men det fanns ju saker att göra. Disk skulle plockas in, filtar vikas och bord torkas. De evakuerade hade flera informationsmöten under dagen i vår stora hall och då passade jag också på att dela ut gosedjur till de få barn som var där. Det var ändå inspirerande att se grannar sluta upp bakom varandra och dela på de få ägodelar de fått med sig. Och alla var så tacksamma att ha någonstans att vara, att vi ordnade med mat och dryck och bara fanns där att lyssna på de som behövde det. Givetvis fanns det också ett kristeam på plats, tre präster och ett par kuratorer, förutom räddningstjänst och polis. Det är ändå ett mirakel att ingen blev allvarligt skadad eller dog. Det sista informationsmötet hölls vid fyra, och därefter kunde alla återvända till sina hem och se om de var beboeliga. De som inte kunde bo i sina lägenheter skulle få hjälp därifrån, och halv sex stängde vi caféet för dagen. Och även om det känns lite hemskt att skriva det så var det roligt att göra något annorlunda för en dag, att få känna att man gjorde skillnad och kunde ställa upp för människor. Och jag är så stolt över mina kollegor, och mig själv. Vi slöt upp som ett lag, inget gnäll sinsemellan och alla slet som djur för att göra sitt bästa. Kriser tar verkligen fram det bästa i människor och idag känner jag mig stolt över att ha fått vara del av det.
Läs mer om branden här, och se klipp här och här.
*************************************************
I den allmänna förvirringen hann jag knappt tänka på Sannas tandläkarbesök, men det hade gått jättebra! Hon hade ju varit väldigt blyg i början men sen hade hon gapat fint och tandläkaren hade både fått räkna tänderna och kolla efter hål. 20 tänder, precis som det ska vara, och inga hål. Jag är ju rätt fanatisk med tandborstningen, men man oroar ju sig ändå alltid. Sen hade hon fått välja en tandborste och en leksaksring och var väldigt stolt. Det är föräldrarna också!
Imorgon är det kvällsskift, men innan dess är det lunch med storasyster! Godnatt!
Läs mer om branden här, och se klipp här och här.
*************************************************
I den allmänna förvirringen hann jag knappt tänka på Sannas tandläkarbesök, men det hade gått jättebra! Hon hade ju varit väldigt blyg i början men sen hade hon gapat fint och tandläkaren hade både fått räkna tänderna och kolla efter hål. 20 tänder, precis som det ska vara, och inga hål. Jag är ju rätt fanatisk med tandborstningen, men man oroar ju sig ändå alltid. Sen hade hon fått välja en tandborste och en leksaksring och var väldigt stolt. Det är föräldrarna också!
Imorgon är det kvällsskift, men innan dess är det lunch med storasyster! Godnatt!
