Chocolatefrog

Idag har jag gått från klarhet till klarhet. Jag inledde starkt med att bli irriterad på Sanna både en och fyra gånger när vi skulle ta oss till dagis. Blev lite sen till jobbet, men det var ju faktiskt inte hennes fel. Vi får helt enkelt börja gå upp lite tidigare.
Men så i eftermiddags ber min chef mig skriva en telefonlista i fickformat. Bad idea. Jag är ju inte jättevass på siffror, och även om det bara var att skriva av så blandar jag ändå ihop dem. Kollegan Inge fick sitta och läsa korrektur jag vet inte hur många gånger tills jag fick det rätt. Trodde jag. När ett gäng lappar lappar var utskrivna, laminerade, utklippta och utdelade upptäckte vi ännu en miss. Så imorgon får jag göra om det igen.
Efter detta velande fick jag ganska bråttom att duscha för att hinna till banken klockan fyra. Snabbdusch, ännu snabbare påklädning och sedan iväg, fullastad med tvätt som jag kört i maskinen på jobbet. Jag kom fram till banken i god tid, faktiskt i så god tid att jag skulle hinna in på Maxi och handla middag. På väg in i affären tycker jag att min ena sko känns lite lös så jag tittar ner för att se om skosnöret har gått upp... och inser att jag har två olika skor på mig! Båda två är visserligen svarta gympaskor, men den ena är min jobbsko, full med fläckar, och den andra är min danssneaker som är både smalare och nättare i formen. Jag blev så full i skratt att jag var tvungen att ringa Inge och berätta, vi fick oss båda ett gott skratt. Men det var inte slut där. När jag står i kassan och skall betala så drar jag kortet i kortläsaren. På varorna för damen som var före mig! Det var alltså inte ens min tur. Goddag yxskaft. Jag höll på att dö av skam. Som tur var klarade jag både bankbesöket och färden hem utan alltför stora missöden och alltsedan maten blev klar har jag hållt mig i sängen. Känns som minst risk för missöden där på något sätt.

Pappa ringde mig också nu ikväll. Operationen verkade ha gått bra men han hade inte pratat med någon läkare ännu, så vi vet inte riktigt vad som hade gått snett förra gången. Nu har han fått stränga order om att alltid gå med två kryckor, utan undantag. Jag ska försöka skaffa fram ett högt bord med hjul som han kan ha och putta framför sig så han lättare kan ta sig runt med saker när han är ensam hemma på dagarna. Han verkade som sagt ganska pigg, men ville gärna att Sanna skulle komma och hälsa på honom snart.

Nu ligger jag i sängen och ser på tv, känns tryggast för min förvirrade hjärna idag. Förhoppningsvis kommer maken hem snart med lite choklad (apelsinkrokant beställt) och sen är det läggdags. Sanna sover hos farmor inatt och imorgon är det äntligen fredag! Hej så länge!