Chocolatefrog

Milde tid, tänk att kalas kan ta så på krafterna! Jag har varit igång sen jag gick upp vid niosnåret. Och nej, man ska inte klaga när man är barnledig och kan sova till nio, men ändååååå! Maken och jag gick upp, duschade och åkte till stan. Vi åt sedvanlig köttbullefrukost, och gick sedan och handlade. Två barkis, ett valnötsbröd och ett GI-bröd på Jerkstrands Konditori, och en jäkla massa pålägg på Albert Anderssons Chark i Saluhallen: rostbiff, skinka, leverpastej, kalvkorv och plommonspäckad karré. En vanlig hårdost och en blåmögelost fanns redan hemma. Sedan till Steinbrenner och Nyberg och hämta tårtan och så hem igen. Packa upp, städa, duka, baka kokosrutor (två gånger, för det bidde fel på den första) och allmänt fix. Plötsligt var klockan ett och folk skulle komma två. Vi skar bröd och lade upp pålägg. Jag önskar att jag var lika snoffsig som min mor och syster på det, men det såg väl ändå rätt okej ut hoppas jag. Sen började folk så sakteliga trilla in, Sanna först som tur var, eftersom hon inte var kalasklädd och så. Vi mumsade på mackor och sedan öppnade Sanna sina presenter. Hon fick kläder, dockkläder, böcker och - en sparkcykel och den efterlängtade dansande Dipsydockan. Lyckan var total. När paketen var uppackade åt vi Teletubbiestårta och/eller glass och kakor. Det var gott, men jag tror folk var ganska mätta på mackorna för det blev en hel del kakor över. Jag trodde nästan att sparkcykeln skulle följa med upp i sängen, men tack och lov glömde födelsedagsbarnet av den när hon blev för trött. Svägerskan och hennes fästman samt Dole stannade kvar efter kalaset. Det spelades spel och så köpte vi hem middag från Johanssons, det var gott. Till slut, runt nio, varvade Sanna ner tillräckligt för läggning, väl i säng somnade hon som en stock efter två böcker. Själv ska jag bara varva ned lite till, sen ska jag också sova. Här kommer dagen i bilder:
 Sanna och kusin Anna busar med mormor och Sannas farmor i soffan.  Födelsedagsbarnet packar upp paket med hjälp av pappa. I det här paketet var det pärlor från faster Kicki och Jörgen.  Vad kan det vara i det spännande paketet från Dole, skickat med UPS ända från England? (Tydligen hade frakten kostat mer än presenten, Sanna har verkligen Dole runt lillfingret). Maken visar stolt upp etiketten:  Och det går ju knappast att ta miste på glädjen över innehållet heller: . Och så tårtan som följde samma tema:  Jag smakade inte på den själv, men den sades vara frisk och god med mycket hallon i. Sanna och kusin Anna hade fiskedamm också. Kusin Emrik gjorde en kvick visit men fick åka tidigare då det fanns fler kalas att besöka idag. Därför fick han med sig sin godispåse i handen. Men storfiskarna kämpade tappert med det stora spöt och fick ett rejält napp:   Men när kvällen började lida mot sitt slut var det ett trött litet födelsedagsbarn som tog på sig det nya nattlinnet från mormor och morfar, hämtade favoritboken (Emma hos doktorn) och kröp upp i soffan hos Jörgen: . Sanna sade flera gånger under kvällen vilket roligt kalas hon hade haft, och det var ju faktiskt det som var meningen. Då betyder trötta fötter absolut ingenting!

Här kommer förresten ett par bonusbilder som jag hittade i kameran. Det var tidigare i veckan då jag hade varit uppe en sväng. Tydligen hade Sanna vaknat och letat lite efter mig, men hittat en annan mjuk plats att sova på än mammas arm:

Försöker fortfarande vänja mig vid heltidsarbete, men jag är fullständigt slut när jag kommer hem till jobbet och får fokusera all min energi på Sannastumpan och diverse hushållsarbete. Och så källaren förstås, men där drar maken det tyngsta lasset.

Först en källaruppdatering: Besiktningsmannen kom först i onsdags. Vid det laget hade vi sugit upp närmare hundra liter vatten, men också känt hur det "slurpar" i golvet borta i gillestugan. Och mycket riktigt. Det är vatten i precis hela källaren (utom duschen och bastun), så det blir nästan åttio kvadrat golv att riva upp. Kul kul. Men nu när den värsta chocken har lagt sig så har maken gaskat upp sig rätt rejält och ser mest fram emot att få riktigt iordning nere på källarplan, något vi har pratat om länge men som aldrig blivit av. Jag ser fram emot att kunna måla över de gallgula väggarna i mitt hobbyrum. Jag tänker vita väggar och så ska jag experimentera med någon form av dekormålning. Just nu väntar vi bara på besked från försäkringsbolaget om försäkringen täcker, i så fall tar vi in en byggfirma. Vi jobbar båda heltid och har småbarn, vi har inte tid och lust att kånka upp golvet från källaren...

Nyhetsjunkie som jag är kan jag ju inte heller låta bli att kommentera pastaincidenten i Lundbys Centralkök. Sannas dagis klarade sig tack och lov, men det var flera dagis och skolor i området som kan ha fått golvmakaronerna. Enhetschefen kallar det "brist i rutinerna". Jag kallar det brist på sunt förnuft. Jag tycker det var helt rätt beslut av Älvsborgs stadsdelsnämnd att säga upp avtalet med storköket. Om man kan skyffla upp tio liter pasta från golvet ner i kantiner så lättvindligt kan man bara anta att det där har hänt förut... Good riddance säger jag!

Vår stora lilla treåring är på veckans visit hos farmor och farfar och sin älskade Dole. Nu kommer hon inte hem förrän på lördag, strax innan familjekalaset. Vilket inte bara har gett föräldrarna välbehövlig kvalitetstid, det har också resulterat i storhandling och ett väldigt välstädat hem, utfört av fredagsledige maken. Iallafall så välstädat som det kan bli när större delen av källarmöblemanget står utspritt i valda delar av hemmet. Vi gör det bästa av det.

Dags för lite Sannaord: För några veckor sedan sade jag "Hallå där, köp blåbär" till Sanna, jag minns inte situationen. Genast replikerade hon: "Hallå där, söp en lampa" Jag bröt ihop fullständigt, jag vet inte vart hon fick det ifrån. Under veckorna som har gått har hon vidareutvecklat det hela. Hon säger sällan "köp blåbär" utan det kan vara allt från "Hallå där, söp jordgubbar och sylt" till "Hallå där, söp en annasparkcykel". Gudomliga unge, hon bjuder på skratt vareviga dag! Hennes älskade farbror Dole har överträffat sig själv och beställt en födelsedagspresent till henne från England, den kom med budfirma igår. Vi har ingen aning om vad det är i den, men jag gissar på en dansande Dipsy. I vilket fall som helst verkar han ha ansträngt sig rejält för att köpa något speciellt! Av mina föräldrar kommer hon få en sparkcykel, något hon har pratat om sedan i julas när hennes kusin Anna fick en rosa sparkcykel. Men härom dagen när mina föräldrar skulle köpa en likadan fanns det bara blåa eller rosa med Disneyprinsessor. Jag är lite allergisk mot Disneyprinsesshysterin som pågår nu, så jag röstade för den blå. Men jag undrar ändå, varför finns det bara rosa och blå? Varför inte gröna eller gula eller randiga eller prickiga eller regnbågsfärgade? Lägg av med könsindelningen!

Nu ska jag gå ut i köket och greja lite fredagsgott innan "På spåret" (vuxenpoäng). Det blir chokladmousse! Hej så länge!

...så står tiden inte stilla. Idag för tre år sedan föddes världens vackraste lilla tjej. Jag trodde aldrig jag skulle ha sån tur som att få henne. Kvart i fyra på morgonen kom hon. Det var mörkt och riktigt, riktigt kallt ute. Jag var så himla säker på att få en blond pojke, men ut kom en rund liten tjej med mycket mörkt hår. Barnmorskan hette Anna och var helt underbar. Här är de första officiella bilderna på Ella Sanna Kristina Olsson:




Hon fick ju inget treårskalas på söndagen, men ikväll ska hon fira med mamma och pappa, paket och glasstårta. Och på lördag blir det familjekalas, men hur vi ska lösa det med hela kåken uppochned, det får vi se. Oavsett vilket fyller världens vackraste lilla Sanna tre år idag, och det var en ganska så exalterad tjej som skuttade iväg till dagis och skulle få bjuda på glasspinne och ha flaggan vid sin plats! Jag älskar dig, min ängel!

upptäckte vi i förmiddags att någon under natten äggat oss. Tack och lov bara ett fönster, men det var i vardagsrummet. Och för er som inte vet hur vi bor så har vi ett radhus med inbyggd atriumgård. Vi har alltså ett två meter högt staket runt hela vår uteplats, och det är mot den sidan som vårt vardagsrum vetter. Maken tror att de har stått utanför staketet och kastat, men då har de en kastarm som kan göra dem rika i amerikanska basebolligan. Personligen tror jag att de har klättrat över staketet och sen slängt ägget. Men varför nöja sig med ett ägg i så fall. Och varför oss, nu? Fattar nada. Fick iallafall byta vattendammsugaren mot vattenslangen för en stund. God söndag!

Luckan har åkt upp på tvättmaskinen och vatten har runnit ut på hela golvet. Dessutom har den första ägaren av huset reglat upp golvet i tvättstugan, hobbyrummet och gillestugan, lagt frigolit emellan och lagt en tjock spånplatta ovanför. Mellan rummen finns det en luftspalt längst ner på väggarna, så vattnet har runnit fram till väggen, ned till luftspalten och ut över betongplattan, så vi har vatten i hela källarvåningen, under golvet.
Vi har fått ställa in Sannas kalas imorgon för maken och jag kommer behöver bära upp allt från källarvåningen så maken och en kollega kan börja ta upp golvet på måndag. Inte precis hur jag hade tänkt tillbringa helgen. Som tur är kommer farmor och hämtar Sanna så hon också får lite roligt ut av helgen. Så, nu vet ni vad jag har för mig. Hej så länge!

Sanna sover hos farmor och farfar inatt, så föräldrarna passade på att kalasstäda litegrann, fast vi egentligen inte ville. Men det är helt enkelt lättare när damen inte är hemma, så det var bara att bita i det sura äpplet och sätta igång. Mest har vi omorganiserat allt vårt skräp, burit upp en del av Sannas leksaker till hennes rum, slängt vissna amaryllisar och gjort en välbehövlig dammsugning!

Passar också på att tömma kameran på lite bilder. Vi var hos mina föräldrar igår, och när vi skulle åka hem kom Sanna plötsligt på att hon glömt Laa-Laa på dagis! Men mormor, hon har sina knep hon. De gick ner till källaren och grävde i mina gamla gosedjursgömmor, och Sanna sken som en sol när hon fiskade upp den här: 
När vi var hos vår gudson Lukas med familj tyckte Sanna det var väldigt roligt att spela på det elektriska pianot som Lukas syster hade. Det visade sig att föräldrarna hade ett till, ett lite mindre, i garaget, och det fick Sanna. Oj vad det spelas här hemma nu. Förutom olika trummor kan den också spela en smått hysterisk syntversion av den gamla Wham-dängan "Wake me up before you go-go". Jag gjorde misstaget att sjunga till den en gång, och nu ska jag sjunga den varje gång Sanna "spelar". Men hon är väldigt glad för den och det är ju det viktigaste.
Och vad är väl en doktorsväska utan doktorsglasögon? Såhär fin kan man vara när man ska se ut som mamma!
Men Sannas favorithobby för tillfället är att skliva. Hon ska sitta i knäet framför datorn och skriva på tangentbordet. Sanna, pappa och mamma klarar hon nästan helt själv, och sedan kommenderar hon ord som hon vill att man ska bokstavera och peka ut åt henne. Hon kan S, A, P, M och N själv. Jag vet inte vart det kommer ifrån, det är inte vi som dragit igång det. Hon har väl bara intresse av det, precis som jag hade, och det är klart att vi uppmuntrar henne litegrann. Ska nog köpa en "Fem myror"-dvd till henne snart.
Annars är det ju pussel som gäller för den här damen. Och helst vill hon ha sällskap av mamma eller pappa. Men fy vad man får jaga pusselbitar över hela golvet!



Nu tittar maken på handboll, och jag ska passa på att breda ut mig i sängen en stund och titta på lite inspelade program som jag inte hunnit med i veckan! Hej så länge!

Den är väl inte det största musikaliska stycke som skrivits, men man blir rätt rejält glad att lyssna på den!

Är så himla trött just nu för jag sover fortfarande väldigt dåligt. Jag vet inte om det är något särskilt som påverkar mig, pratade med terapeuten om det idag. Hon sa att hon trodde att det var en reaktion på att jag varit så trött på jobbet och på alla de krav som kvinnor har idag: trivas med jobbet, ha familj, vara aktiv, bra mamma, ha en hobby, laga bra mat... Hon har väl rätt i det. Jag brukar visserligen inte vara särskilt påverkad av sådana krav, bara det att vara en bra mamma, för Sanna är det viktigaste i mitt liv. Men antagligen är duktig-flicka-syndromet så djupt inplanterat i oss att det är svårt att bryta sig ur det.
På torsdag börjar linedancen igen och då blir det nog bättre, jag behöver lite motion och kvalitetstid med Karin!

Laddade in en massa nya låtar i mp3-spelaren igår. Mängder av låtar från Absolute 80's, Frida, Mamma Mia och annat härligt. Bara låtar man blir glad av. Jag har egentligen inga minnen av åttiotalslåtar, men jag minns att min syster lyssnade på dem så jag har väl fått dem undermedvetet för jag känner igen dem. Kul med lite ny gladmusik!

Till sist vill jag bara säga ett stort varmt grattis till Jesica som kom in på sjuksköterskeprogrammet i Göteborg idag!

Hej så länge!

...blir man bara så glad och upplyft och tårögd och hedrad över saker och ting. Idag fick jag en blogg-award som gjorde mig så rörd att jag blev helt förbluffad.
Söta rara Nettan från En häxa på vift förärade mig med den här:


Jag känner mig inte ett dugg värdig så vackra ord, men tack Nettan! And right back at ya!

Jag i min tur skickar vidare till....
Jesica, en fantastisk tvåbarnsmamma som nu ger sig ut på ett äventyr som jag verkligen beundrar henne för: sjuksköterskeutbildning med mål att bli barnmorska! Du är superstark, gumman!
Jenny får den givetvis också. Närhelst jag tvivlar på min förmåga som förälder så finns du alltid där med goda råd!
Annica - fyra barn rik och en av de starkaste kvinnorna jag känner!
-ME- - egenföretagande, tårtskapande, gårdsdrivande, undervisande übermamma. Och en massa andra saker!
Jag har säkert glömt någon lika viktig, ber om ursäkt för det, men jag är trööööött.

Kram på er alla!

Läste detta i dagens GP. Jag jobbar nästan uteslutande med killar i varierande ålder, men de flesta är väl inom ett tioårsintervall från mig själv. Och klimatet och kommentarerna kan vara ganska råa ibland, men med hjärta. Vi spelar varandra spratt och ibland kanske någon går ett steg för långt, då ber man genast om ursäkt. Men att gå så långt som grabbarna i artikeln, det är ta mig tusan flera mil från gränsen. Grabbig jargong är en sak, det där var rent klantigt.

Igår började jag jobba heltid. Än så länge är det inte så annorlunda, men det kommer bli tuffare i slutet på veckan när jag börjar jobba halv sju. Jag är inte pigg då!

Jag börjar jobba halv tre idag, så jag har en lugn förmiddag hemma. Sanna var väldigt arg inatt och nu på morgonen, antagligen en reaktion på att hon började dagis igår, även om det gick väldigt bra där. Men eftersom hon var sur och krånglig imorse hann vi inte promenera till dagis utan fick ta bilen. Och eftersom jag tog bilen blev det ingen extrarunda, utan jag körde hem igen. Men det var nog lika bra, för det var inte bara snålblåst och duggregn ute, vi fick igår också besked att vattnet ska stängas av i hela området mellan tio och två idag för ett ventilbyte i ett enda hus. Krångligt. Så jag fick passa på att duscha, laga och äta frukost samt göra min egen middagsmatlåda (citronkokt lax och vildris med tomat) och göra korv stroganoff till övriga familjen. Riset får de koka själva. Jag vet att jag skämmer bort dem, men om jag lämnar maten åt dem varje vecka blir det antingen pannkakor eller pommes frites, och jag vill gärna att de ska få i sig någon näring, även om korv stroganoff inte är det mest hälsosamma man kan tänka sig. Jag fyllde också på vattenflaskor och fyllde badkaret med vatten, så jag har om det skulle behövas.
Något som är en fördel (för mig) med att vattnet är avstängt, är att jag kan befoga för mig själv att jag inte behöver städa. Nog för att man kan städa utan vatten, men det är alltid skönt att ha något att skylla på när man helst vill ligga i sängen och slöa!

I nyheterna: En amerikansk kvinna som är dömd för gerillaverksamhet och sitter i ett peruanskt fängelse i Anderna någonstans har flugits till Lima för att få läkarvård då hon är gravid i femte månaden. Pappan är hennes man som också är dömd till fängelse. Jag är lite nyfiken på omständigheterna. Lever de tillsammans i fängelset eller har de besöksrätt hos varandra? Om de lever tillsammans, hur mycket privatliv har de då? Inte för att det är omöjligt att ha sex i ett fängelse, men att uppfostra ett barn där? Å andra sidan har jag för mig att jag har hört att hela familjer lever i ett fängelse i Colombia och där bara ena parten är dömd för ett brott. Men de kanske tycker det är viktigare att vara tillsammans än att låta barnen växa upp i en potentiellt farlig miljö.

Mer nyheter: I Stockholm byggs ett sjukhus för 17 miljarder kronor på 335 000 kvadrat. För 800 personer. Det är 418 kvadrat per person. Okej, man ska ha kök och tvätt och annat, men det är väldigt många kvadrat för så få patienter. Dessutom verkar det inte vara bestämt vad sjukhuset ska behandla. Enligt vissa beräkningar kan det här vara väldens dyraste sjukhus. Hur har Stockholmarna råd med det?

En sista nyhet: Ett nödlån ska rädda Saab från nedläggning. Svenska staten är tydligen villig att skjuta till 28 miljarder kronor för att rekonstruera Saab Automobil via General Motors. Ja, det låter ju vettigt. Hallå? Det är bilar vi pratar om. Okej, en massa jobb kanske kan räddas, men hur mycket av dessa 28 miljarder kommer inte hamna i GM's stora stora fickor? Vart ska vi få så mycket pengar ifrån? Sist jag kollade hade vi för få vårdplatser, för långa operationsköer, undermåliga äldreboenden, för stora barngrupper i förskola och skola... Men vi kan tydligen rädda bilindustrin. Sjukt, sjukare, sjukast.

Nu räcker det. Hej så länge!

Sanna var i sitt esse igår. Vi satt och såg på På spåret när något av lagen skakade på huvudet och inte visste svaret. Då pekade hon på tv:n och sa: Dom har innen anin! Klockrent, min unge!
Nytt Sannaord:
Äfftlätt - efterrätt
En annan konversation vi har ofta nu är den här utvecklade varianten av ett tidigare samtal:
Sanna: Mamma, älskar du mig?
Mamma: Ja gumman, mamma älskar dig mest av allt i hela världen.
Sanna: Mamma, jag älskar dig mest hela väden!
Och nu har även pappa fått samma kärleksförklaring, vilket kan vara en anledning till att hon kunde smita ner och vara uppe en timma längre igår... Om ni någon gång får syn på Sanna, titta då på hennes lillfinger. För där sitter pappa. Varv på varv på varv lindat runt!

Jag sover fruktansvärt dåligt just nu, det är otroligt jobbigt. Jag är vaken mer än jag sover, när jag väl sover så drömmer jag och jag vaknar i varje dröm för jag kommer ihåg dem alla. Jag är ömsom kokhet, ömsom iskall och ryggen värker åt vilket håll jag än sover. Inatt ska jag försöka smita iväg och sova i gästrummet, förhoppningsvis går det lättare där!

Idag ska vi på lunch hos vår gudson med familj. Vi ska vara där om två och en halv timme, kanske bäst att ta sig samman. Ha en trevlig lördag!

Vi har bestämt oss för att åka och bada idag. Vi brukar åka till Vattenpalatset i Lerum, men har faktiskt bestämt oss för att prova på det nya äventyrsbadet i Åby Simhall. Det ligger bara ett par hundra meter från lägenheten där jag växte upp, men jag har inte varit där sen hedenhös och de har byggt om rätt så rejält. Får hoppas att det är mysigt och roligt!
Vi ska passa på att titta in till pappa en sväng också. Han är väldigt involverad i Mölndalsrevyn och har de senaste veckorna flängt fram och tillbaka till Teaterhuset och fixat och donat. Imorgon är det premiär och känner jag honom rätt så skulle han gasa på hela dagen, så vi planerar in ett besök så han tar en paus. Han kan nämligen inte motstå sitt minsta barnbarn om hon skulle ha vägarna förbi!

Jag har ju alldeles glömt en sak! Jag har fått en blogaward! Tack så mycket till En häxa på vift! Såhär fin är den:

Jag nominerar vidare till alla som har ork och lust att läsa den här gamla bloggen!

Igår kväll rotade Sanna i en av mina byrålådor och fick tag på en Frölunda t-shirt. Hon kan inte säga Frölunda, men hon förknippar indianen med "ockey" och ville ha den på sig. Det fick hon såklart! En stund senare kom hon och ville att jag skulle sätta upp hennes hår med "fläliltoffen" och det gjorde jag förstås. Såhär söt var hon alltså igår kväll:

Ett annat nytt Sannaord är förresten poplat. Nån som kan gissa vad det betyder?

Nej, nu får jag ta och kila ner till duschen, ska jag visa mig halvnaken offentligt är det bäst att jag rakar benen... Hej så länge!

När vi vaknade imorse hade vi faktiskt fått ett par centimeter snö! Kors i taket! Sanna blev helt salig när maken visade henne snön och eftersom den här mamman är rätt så seg på morgonen så klädde de på sig och gick ut medan de väntade på mig och åkturen till frukosten i stan. De hann både skotta gången och göra en jättestor snögubbe på den timman jag tog på mig. Jag tror visserligen de tog all snö på gräsmattan utanför vår atriumgård, men sover ungarna för länge får de skylla sig själva! Och dessutom skulle den töa bort direkt så det var lika bra att passa på. Sanna sprang runt och skyfflade upp snö från uteplatsen och bättrade på snögubben där hon nådde. En morot från kylen blev näsa, kolbitar från grillen blev ögon och lecakulor från förrådet blev mun. Sen satte maken dit ett par öron (Musse Pigg-öron i min åsikt) och far och dotter kunde stolt betrakta sitt verk. Lite rutschkana hanns det också med, och sen blev det köttbullefrukost. När vi kom hem ville Sanna leka ute mera, så hon fick ränna runt på uteplatsen medan vi övervakade från vardagsrummet. Men till sist kom det in en kall och blöt unge som fick värma sig i soffan med mamma!

Idag gjorde jag en sådan där präktig straffmiss. De ringde mig från jobbet vid lunchtid och frågade om inte jag skulle jobba idag. "Nixpix" sa jag, "jag är ledig tills på måndag". Ett par timmar senare ringer chefen och påminde om att jag tydligen inte hade tagit de där tre extra dagarna som jag iallafall tänkt att ta. Ooopppsss! Lite lagom pinsamt. Men hon skulle sätta in vikarie så jag kunde ta tre dagar semester till. Men fy så jag har skämts idag!

Middagen igår var mycket behaglig. Fadder PH hade med sig en mycket söt och trevlig tjej på middag och vi hade en kul kväll ihop. Sanna höll show, men efter sin misslyckade nattsömn blev hon rätt så trött och sur vid halv sex, så de vuxna samtalen blev lite upphackade. De gillade iallafall maten (sa de) och vi hoppas att få se mycket av den här tjejen i fortsättningen, för ingen kunde vara gladare än vi om det här gick vägen!

Idag har det stått allmän slapphet på schemat. Jag har varit aptrött efter att ha sovit lite oroligt ett par nätter och Sanna har inte heller varit på sitt bästa humör. Jag tror hon håller på att byta fokus, för pappa blir mer och mer populär samtidigt som hon inte riktigt vill släppa mig. De senaste två nätterna har nämligen inte jag fått natta damen, utan efter två eller tre lästa godnattsagor krånglar hon sig ur sängen, går ner och hämtar pappa och ska sova med honom. Idag ledsnade jag på att han gick med på att läsa för henne i soffan när det var tydligt att hon inte ville sova, så jag gick ner i gillestugan och spelade xbox och skickade upp far och dotter med stränga order om att det var läggdags.
Vi gjorde faktiskt lite nytta idag kom jag på. Vi började röja ut julen, en lättnad. Granen är riven, tomtarna nedstoppade i lådor och de flesta stjärnor och ljusstakar has left the building. Och sen ville jag gå på promenad fast det började skymma. Då tog vi bilen och tänkte gå i elljusspåret i Skatås. Gick sådär, Sanna är tydligen fortfarande mörkrädd på kvällspromenader, så vi fick vända. Sen somnade hon sittandes i vagnen och sov ett par minuter, kan ju ha varit därför hon var rätt så pigg ikväll. Men lite luft fick vi ändå, det var skönt.

Ett par nya Sannaord:
Innen anin - Ingen aning
Dô - Du (man har väl en äkta göteborgstjej)
Vet ente - Vet inte (götebosska igen)
Kom nu allihopa! - (Bäst att lyda, hon menar vad hon säger)
Hej flu Glomander, hejsan pastoj - Hej fru Gomander, hejsan pastorn (från Postis Per)
 

Imorgon blir det frukost på stan, och sen får vi se vad vi hittar på. Vi skulle gärna vilja åka och bada med Sanna, men maken är orolig för sitt öra så det kanske inte blir något med det ändå.
Det verkar iallafall ha blivit tyst däruppe, så jag ska nog smyga mig i säng jag med. Godnatt!

Vi hade en lite konstig natt inatt. Maken ville ju se JVM-finalen i hockey så han somnade på soffan och satte klockan. Sanna somnade vid halv nio och jag vid halv ett. Halv två väcker Sanna mig och är hungrig. Och här är jag faktiskt lite hård. Hon får alltid kvällsmat alldeles innan vi går och lägger oss, och jag vill inte att hon ska få för sig att man kan gå upp mitt i natten och äta. När jag sa nej blev hon ledsen och ville ha pappa. Men pappa låg ju inte i sängen. Förtvivlat försökte jag få henne att somna om, och lika förtvivlat kämpade hon emot, grät och skrek och ville ha pappa. Till slut fanns det ingen annan råd än att gå ner till pappa. Han sov fortfarande, men tog gärna emot henne, det är inte ofta han är populärast. Jag gick upp och lade mig igen, och vaknade inte till förrän de kom upp och lade sig. Trodde väl att klockan var fyra eller något, men det visade sig att klockan hade varit sju! Sanna väckte mig sedan vid nio och vi gick upp och lät maken sova vidare. Han kom ner vid elva, men han är rätt så seg. Hoppas verkligen inte hon fortsätter med sådana här nätter!

Sannas fadder ska ju komma på besök idag. Alldeles nyss ringde han och undrade om han fick ha med sig sällskap. Så spännande! Undrar vem det är? Och oj sån press det blev! Vi känner ju honom så väl att det gärna blir lite "tager vad man haver" och även om vi givetvis städar så är det inte perfekt liksom. Men nu! Jag måste nog sätta lite fart!
Hej så länge!

Imorse när jag och Sanna gick upp hade vi -17 grader... Brrr! Vi brassade på en brasa och satte på elementen och kurade inne ett par timmar. Men sen kunde vi inte hålla oss inne längre, solen strålade för klart och vi behövde handla lite. Så vi pälsade på oss alla varma kläder vi kunde hitta och promenerade iväg till torget. Vi handlade och sen promenerade vi hem igen. Då kanade Sanna på isen tillsammans med pappa och sen stannade vi på en lekplats en stund. När vi var nästan hemma hittade far och dotter mängder av istappar och kunde inte låta bli att ta med sig ett par hem:    Sen gick vi in och det kändes som det tog flera timmar innan jag tinade upp. Men det var härligt att komma ut en stund, vi har knappt varit ute sen vi blev sjuka.

När maken och jag var i stan härom dagen köpte vi ju lite färger till Sannas nya stämpeldynor. Igår packade vi upp dem och målade en stund:    Sanna älskade det och så fort vi köpt hem lite mer papper ska vi ner och måla igen!

Ytterligare en amaryllis har slagit ut, också den jättevacker:

Imorgon kommer Sannas ena fadder hem på middag, det blir enkelt. Tacos, en med köttfärs och en med kyckling, samt mjölkchokladmoussetårta till efterrätt. Lagom lugnt och okomplicerat!

Hej så länge!

Idag var jag och maken på hockey tillsammans med svågern, det var hans julklapp till oss. Frölunda mötte Linköping och vi hade rätt så bra platser. Högt upp visserligen, men med bra överblick.
Matchen var tyvärr inte särskilt bra, så jag roade mig med att göra lite människoskådning. Till höger om mig satt en trettioårig rödlätt man i militärbyxor och filmade hela matchen med sin mobiltelefon. Jag är dödligt nyfiken på varför man gör det. Jag har filmat med min mobiltelefon. Är man inte väldigt nära det man filmar så får man ju myrhallucinationer. Matcherna sänds på tv, man kan spela in från tv har jag hört. Han var så inne i sitt filmande att jag tror att han knappt såg något av matchen irl. Ibland gav han utlopp för sina känslor genom att slå sin knytnäve lätt mot låret, och vid ett särskilt udda domslut filmade han sitt eget långfinger tillsammans med ett lågmält: "Buuuuuu".
Snett framför mig några rader ner satt hans överman. Han filmade hela matchen med en digitalkamera. Återigen måste jag fråga mig varför. Han fick dock något bättre bild än vad hans partner in film fick bredvid mig, men någon särskilt hög kvalitét kan det inte ha varit frågan om.
Bakom oss satt det en dam som nog var ny på en hockeyarena. Ett par gånger refererade hon till pucken som boll och talade hela tiden till spelarna: "Nej, ge den inte till dom vita. Nu är det vår tur! Nu blir det mål! Nej, du sköt utanför!". Jag höll på att bryta ihop, hon var jättesöt. Vid ett tillfälle utropade hon sin irritation över att "dom vita" stod ivägen när Frölunda försökte göra mål, varpå mannen bredvid henne sa: "Älskling, det är deras jobb, det är sånt hockey går ut på,"
Tro nu inte att jag är helt felfri själv när jag går på hockey, långt ifrån. Jag dömer hela matchen från läktaren, gapar och lever och klappar händerna. Dessutom gjorde jag bort mig grundligt när Frölunda kvitterade till 2-2 och jag ska resa mig upp för att jubla. Samtidigt som jag reser mig håller jag på att tappa jackan jag har i knäet. Jag flänger ut med den nyss applåderande handen för att fånga upp den och smätter då till kvinnan som sitter framför mig i huvudet. Jepp, jag var hyfsat generad. Jag bad om ursäkt i fyra minuter tror jag, samtidigt som hon på norska sade att hon förstod att det inte var meningen och att det inte gjorde något. Jag har nog inte varit såhär röd i ansiktet sen jag brände mig sista dagen på Fuerteventura 2001. Fast lite rätt åt henne var det, de hejade på Linköping....

Nu är vi alltså hemma igen och tittar på lite mer hockey, JVM-semifinalen. Maken och hans bror är kvar där nere, men jag kände mig trött och frusen och ser spektaklet från bästa plats, min varma säng. Annars har det inte hänt så mycket, eftersom vi är barnlediga har vi sovit länge på morgonen och sedan har maken sett på sina Seinfeld-boxar i vardagsrummet medan jag spelar Harry Potter nere i gillestugan. Jag har nämligen hävdat att det är fel på xboxen och inte mina spel, så svågern hade med sig sin gamla box när han var här för ett par dagar sen. Och tror du inte att spelen funkar! Jag är mycket lycklig. Tyvärr hittar jag inte "Hemligheternas kammare", men jag har två andra jag kan spela under tiden. Och imorgon kommer min älskade, efterlängtade unge hem igen. Då blir det inget mer spelande, då blir det bara kramar och pussar och lek och mys, och jag längtar!!!

Godnatt!

Flaggningen gick finfint, men lite knepigt var det när linorna var fastfrusna i stången. Vi har fyra flaggstänger, och den sista var så frusen att jag var tvungen att andas på knuten för att få upp den. När jag kom hem blev jag så trött och frusen att jag dök i säng, maken fick ta till alla möjliga knep för att få Sanna att inte klättra så mycket på mig. De gick till och med ut och cyklade i kylan, det var det enda som distraherade henne. Men trots en tupplur kunde jag inte komma i form, kroppen värkte, jag mådde illa och var bara helt slut. Fick i stort sett inget gjort, men det blev lite bättre med ett par alvedon. Farmor och Dole kom och hämtade prinsessan vid tre, hon ska på semester till Torslanda några dagar. Hon hade packat hela morgonen. Dockvagnen var laddad med dockor, bamseresväskan fullproppad med filmer och lite fler dockor och en hel tomtepåse med ombyteskläder. Mamma och pappa fick varsin puss och kram och sen studsade hon ut genom dörren, hur glad som helst.
Jag gick ner och spelade lite xbox och sen åkte maken med mig till jobbet och flaggade ner. Arbetsdagen färdig! Vi åkte hem och lagade lite middag, såg på tv och njöt faktiskt lite av att vara lite Sanna-lediga. Hon har varit rätt så pigg det senaste medan vi fortfarande är genomförkylda och lite tråkiga. Imorgon skall maken fresta mitt nyårslöfte genom att ta med mig in till stan och shoppa nya jeans - till honom! Lite elakt faktiskt, men ett bra eldprov. Vi ska också byta julklappsplånboken och äta köttbullefrukost. Vi har pratat om att ta middag och bio på kvällen, men helt ärligt går det ingen film vi har jättelust att se. De senaste två filmerna jag har sett på bio har varit sådär, det är faktiskt lite att kasta pengarna i sjön. Vi väljer mellan Yes Man och Eden Lake, vi får se vad, och om, det blir.

Maken fick ju öroninflammation i söndags och har ett par dagar kvar på sin kur. Värken försvann nästan direkt, men han har ett envist ringande i örat sedan dess. Det låter ju som tinnitus, och jag har försökt läsa mig till om det är bestånde eller inte. men inte fått några säkra svar. Nån som vet om det går över eller om han ska söka igen? Tinnitus är ju verkligen jobbigt att ha.

Har faktiskt inget mer intressant att skriva, och kommer inte på något roligt klipp att dela med mig av heller. Det får vara bra för idag helt enkelt! Godnatt!

När vi satt och fikade på jobbet för några veckor sedan började vi prata om vilka som ska sköta flaggningen under de dagar vi har stängt. Jag erbjöd mig raskt att ta nyårsdagen, dels för att vi ändå inte festar och dels för att inte behöva tvingas ta midsommardagen eller någon annan dag då man kanske vill hitta på andra saker. Sagt och gjort, jobbarkompisarna lät mig gärna ta nyårsdagen. Jag har inte glömt det på något sätt, har hela tiden vetat att jag måste gå upp rätt tidigt idag. Så varför i helvete ligger jag då och kollar på en usel film till klockan tre inatt när jag vet att jag ska upp och köra? Likaså vet jag att jag har sovit för lite den senaste tiden och att jag är übertrött på morgonen oavsett vilken morgon det är. Men jag får se det såhär: Jag har iallafall fått en tidig start på 2009! Dessutom väckte min ljuva unge mig halv åtta så jag hade ändå fått gå upp. Men jag tänker ändå ge mig årets första dumstrut!