Gott Nytt År!
. Men det var många barn där som inte hade hörselkåpor på, och vi står ruggigt nära avfyrningsplatsen... Stackars deras små öron.Vi har inte ens köpt några egna raketer i år, vi räknar med att lillan sover vid tolvslaget, och maken tycker inte att det är kul att gå ut och smälla själv. Jag förstår honom, vi kan gå ut på balkongen vid tolv om vi vill och kolla vad grannarna gör.
Sanna har en ny mening, den dyker upp när vi pusslar och jag låtsas att jag inte kan lägga bitarna rätt: "Mamma går inte kan!" Ofta är det följt av: "Pappa fissa" (Pappa fixar). Hon kan även alla namnen på figurerna i sin nya favoritfilm, Molly Mus. Alla utom Eddie, han är Elebanten såklart.
Jag funderade på om jag skulle göra en årssammanfattning, men eftersom jag knappt kan komma ihåg vad jag gjorde igår så är det ingen större poäng, det blir mer ett sammandrag. Det som utmärker sig mest är stoltheten över Sanna och hennes ständiga utveckling är något av det största som hänt mig, och ibland blir jag nästan rädd när jag tänker på hur mycket jag älskar henne. Att man kan känna så här, det är makalöst.
Något annat jag inte trodde skulle vara så här är väl kärleken till linedance som växt sig starkare och starkare under året och som nu är rent ångestladdat för att jag inte vet hur det blir i vår.
När jag tänker på jobbet känner jag ett sting av ilska av alla löften om arbetsuppgifter som bara försvunnit, men också en växande känsla av ambition, jag har nog äntligen fått sparken i baken som jag behöver för att söka mig vidare.
I relationen till maken känner jag mig trygg, även om jag har känt mig arg ibland. Men han är en rätt okomplicerad människa och jag vill inte förändra honom. Han gör så gott han kan, det är inte hans fel att hans jobb inte tar hänsyn till att han har familj, men jag hoppas att han kommer bli bättre på att säga ifrån.
Vad gäller drömmar för kommande år skriver jag en bättre hälsa som ett löfte till mig själv. Mer grönsaker och motion framför allt. Viktnedgång får jag se som en bonus om det sker. Förhoppningen om ett syskon till Sanna finns också, men jag känner inte längre samma panik som jag gjorde medan vi kämpade för att bli gravida första gången. Jag vill komma på vad jag ska syssla med i framtiden, jag ska titta på utbildningar och yrkeskategorier och sätta upp långsiktiga mål för mig själv. Och så vill jag resa mer, och det blir förhoppningsvis verklighet. Vi börjar ju till och med året med en miniresa, tre dagar i Danmark på badhotellet i Fredrikshavn. Och vi har också bokat Mallorca i september.
Till sist önskar jag familj och vänner all lycka i det nya året, må ni få allt ni önskar er!
Invited to Labero
... det var jag och maken igår kväll. Med Timon's odödliga ord: Slemmigt men mättande. Han är jätteduktig givetvis, men jag föredrar enkla tricks som duvor och kort än leviteringar och annat. Men mycket är ju show. Det var ändå roligt att se och maten var jättegod.
Idag hade jag mysdag med Karin och Paula. Vi möttes i stan och shoppade lite (skörden blev tre tunikor och en kofta) och sedan åkte vi hem till Paulas nya hus och hade Heroes-maraton. Det var mycket mysigt, och gott. Vi köpte med oss mackor från Subway och sedan fanns det även diverse snacks och Paulas hemmagjorda julgodis att mumsa på också. Men Sanna hade längtat väldigt mycket efter mig och var glad när jag kom hem. Det är trevligt att vara efterlängtad och populär.
Imorgon måste vi ut och köpa nya badbyxor till Sannabus. Hennes gamla är alldeles för små och så kan vi inte ha det när vi ska åka på badsemester till Danmark på onsdag. Hoppas bara att hon tycker det är roligt där. Annars kan det bli sega dagar, för Fredrikshavn är ju ingen metropol direkt. Men vi har ju bilen med oss, så vi kan ju åka på utflykt också om vi vill.
Dansen i vår plågar mig. (Dramatiskt va?) Jag vill så gärna fortsätta men det finns bara ingen kurstid som funkar. TRE klubbar inom köravstånd, men icke. Det finns en lokal att hyra på jobbet, men kan vi lära oss själva? Jag tänker på det nästan hela tiden, försöker hitta en lösning. Jag avskyr mitt schema, det sabbar allt. Tar tid från min familj, ställer till det med min hobby, strular med min hälsa. De oregelbundna tiderna får mig att sova dåligt och jag äter ännu sämre. Okej, det är inte jobbets fel, men när man inte har schemalagda raster äter man när man får tid och då får det gå undan. Det har blivit alldeles för mycket pizza i höst. Jag avger inte nyårslöften av princip, men jag ska anstränga mig för att gå ned i vikt och bli bättre på att ta hand om mig själv. Jag dammade av crosstrainern härom dagen och det var härligt! Prioritera, prioritera, prioritera. Det är det närmaste jag kommer ett nyårslöfte.
God natt!
Julen är slut!
Jag har ju inte lagt ut så mycket bilder den senaste tiden, så detta blir i princip ett bildinlägg.
Vi startar med lilla familjens besök på Jul på Liseberg. Vi vann inte ett smack och Sanna blev hysteriskt rädd för tomten - i år igen. Vädret var som det varit genomgående i december, grått, grått och grått, men det regnade iallafall inte. VI var där en fredag eftermiddag, det var nog ett smart drag. Det var mycket barnfamiljer, men bortsett från att det inte fanns en sittplats att uppbringa på restaurangerna så gick det ändå att komma fram. Efter vad jag hört så gick det knappt att röra sig därinne under helgen som följde. Så här såg det iallafall ut:
Sanna och pappa värmer sig över kolfatet. 
Mamma och Sanna försöker vinna toblerone. Gick inte. 
Glad och busig tjej väntar på att pappa ska komma med maten. Eftersom det var så rackarns fullt överallt åt vi utomhus, för det var inte särskilt kallt. Mätta i magen gick vi för att träffa tomten, det gick sådär: 
Lilla skruttan...Det var också lussefirande på dagis och mamma var där. Sanna tyckte inte alls det var skoj och jag förstår henne. Det var fullt av främmande föräldrar och barn och rutinerna var inte som det skulle. Men de var himla söta, ungarna:
.Julen är blommor för mig, framför allt hyacinter. Sanna hjälpte mig att plantera:
. Visst blev det fint? 
Familjen var ute och köpte sig en gran också. Vi hjälptes åt att klä den:
Den här biten av granen klädde Sanna själv. Lite tätt kanske, men snyggt! 
Det suddiga mästerverket i mysbelysning.Dage före julafton kom Sannas gudmor Karin och åt frukost med oss. Hon hade med sig två julklappar till Sanna som hon fick öppna efter maten. Den ena var ett trätåg som man bygger ihop, väldigt pedagogiskt och mycket omtyckt. Det kan hon sitta med länge. Det andra var en t-shirt som det står Goddaughter på i "Gudfadern"-typsnitt. Störtcool!
Så blev det äntligen julafton och den tillbringades hos farmor och farfar i Torslanda. Farmor siktade nog på världsrekord i julklappar och det blev lite mycket för att uttrycka det milt. Faster hade förutsett det hela och för att inte bli brädad lyckades hon se till att Sanna fick hennes paket ett bra tag innan tomten kom, men det var en rätt så bra idé. Det var en Baby Born docka och Sanna blev omedelbart förälskad och den höll henne sysselsatt ett bra tag.
Sen ville tomten (farmor) komma till Kalle Anka, men det tyckte inte mamman och lyckades avstyra. En stund. Men innan dess såg det ut så här: 
Tomten kunde inte hålla sig och kom mitt i Kalle istället, men ibland får man bara bita sig i tungan och se glad ut. Sanna ledsnade rätt snart på att öppna paket, det var ett överdrivet överflöd. Favoriterna var en docka till som gråter när man tar ut nappen (tjohej) och en bamsebok. Nu i efterhand är docksängen en given favorit också, men då var var den inte monterad. 
Älskade dockor i ett fast grepp. Här är docksängen ett par dagar senare: 
På juldagen åkte vi till mormor och morfar i Mölndal. Vi träffade kusinerna en kortis innan de åkte vidare och bytte julklappar. Sanna fick tillökning till sitt duplo, mycket populärt. På eftermiddagen kom var det paket en gång till, dock utan tomte. Sanna hjälpte till att dela ut:
. På kvällen vankades det popcorn. Sanna hjälpte morfar att stoppa in påsen i micron, sen tog hon på sig sin haklapp, hämtade popcornskålen och ställde sig att vänta... 
Så till sist lite blandade bilder som tagits under månaden som gått:
Pappa stylar Sanna i soffan inför annandagsgrillningen. Kolla vad långt hennes hår har blivit! 
Sanna såg mig vaxa halsen härom dagen, vanligtvis gör jag det när hon sover, men maken var hemma så jag gjorde det ändå. Snacka om att man har en liten härmapa hemma... Jag hörde iallafall att det rann vatten på toan och gick in för att kolla läget...
Frågan är bara om jag verkligen vill att hon ska ta efter mitt fåfänga beteende? Något annat hon gärna härmar mig med är att skala potatis, men det får hon göra med sin egna lilla plastkniv.
. Sanna har även börjat säga att dockan har bajsat och ska alltid tvätta dockan innan man får byta på henne. På juldagen började hon även byta blöja på dockorna. Tidigare idag gjorde hon det igen:
Den extrema mammigheten kommer och går, men den senaste veckan har pappa faktiskt varit rätt populär, det är väldigt skönt. Idag kunde jag inte få henne att äta, men det kunde pappa. Han var väldigt stolt. Jag har inget emot att ta på mig rollen som den stränga föräldern om det innebär att han känner sig lite mer älskad...
Det är också väldigt populärt att nana här hemma numera. Kanske inte på riktigt, det är inte lika roligt, men det är väldigt skoj att låtsas. Dockorna, mamma, pappa, Sanna och katterna ska alla nana i tid och otid. Den här fnissiga tjejen hittade jag utanför sitt rum för ett tag sedan, ovanpå sin Bamsekudde och med ett gammalt örngott över sig:
Min egen julklappsskörd blev utmärkt. Jag fick pengar till att gå och klippa mig (äntligen!!), säsong tre och sex av Gilmore Girls, biljetter till Joe Labero nu på fredag, fler glas av en fin serie som vi fått förut, med mera. Maken blev nöjd med sitt presentkort till Liveit, men han ska nog uppgradera så han kan få bada med delfinerna på Kolmården. Det hade varit roligt tycker jag. Alla andra blev nog också nöjda med sina presenter såvitt jag vet, jag hoppas det iallafall.
Om ett par dagar åker lilla familjen till badhotellet i Fredrikshavn. Det ska bli skönt att åka iväg bara vi tre och umgås och mysa lite. Hoppas bara att det inte gungar för mycket på överfarten.
Just det! Vi har bokat en resa till Mallorca i höst också! Mallorca som sådant är väl inte jättespännande, men vi har varit där förut och vet att det är bra och smidigt att ta sig fram med en barnvagn. Så nu har man något att se fram emot också!
God fortsättning!
TVÅ dockor, en sån jul!
TVÅ dockor, en sån jul!
En mycket älskad docka från faster
En mycket älskad docka från faster
Santa Baby
Santa Baby
Favoritklappen hittills
Favoritklappen hittills
God Jul och God Gröt!
Imorgon åker lilla familjen ut till Torslanda för julefirande, men först ska vi ha julmys här hemma med varm choklad, brasa och julklappsöppning. Undrar om lillan kommer greppa allt detta? Hon hade ju inte sammanhangstänkande förra julen, risken finns att det här blir lite mycket för henne. Så många leksaker... Hoppas maken kommer gilla min julklapp. Jag har känt mig jättenöjd ända tills igår kväll när jag slog in den, då blev jag plötsligt skeptisk. Men något ska han väl kunna göra iallafall, han har ju dryga 25 aktiviteter att välja på i gåvoboxen från liveit.se.
Nu ska jag krypa ned med mina sussande älsklingar och lyssna efter tomtens släde!
God jul!
Stackars bloggen...
Julklapparna är färdigköpta men inte inslagna. Det hoppas jag kunna sätta mig med på lördag kväll när familjen sover. Jag ska nog blanda mig något gott att dricka, plocka fram papper, ettiketter, band och snören och andra finesser, sätta på kassettbandet med min raspiga inspelning av Barnen på Bråkmakargatan firar jul och bara mysa! Jag älskar att slå in julklappar! Bara jag får göra det i lugn och ro så... Jag skulle ju kunna göra det imorgon efter jobbet, maken ska handla julklappar hela dagen och sedan hämta Sanna hos farmor och farfar, så rent teoretiskt skulle jag kunna hinna efter jobbet. MEN det är en liten hake, kalla det fix idé, men jag vill att det ska vara mörkt ute när jag gör det... Jag vill tända ljus och kanske en brasa och sitta där i skenet från julgranen och adventsstjärnorna och låtsas att det snöar ute...
Granen är också inköpt och klädd. Det gjorde vi söndags med varenda familj i Göteborgsområdet. Det var trångt och utplockat, men av någon anledning köpte folk mest ädelgranar. Det är fusk. De är inte lika fina och luktar inte lika gott (tycker jag) men då fanns det liiite fler vanliga granar för oss att välja på. Men maken styrde rakt på en gran och den var faktiskt perfekt. Kanske något spretig, men med en rastlös nästan-tvååring med oss kan vi inte unna oss vår vanliga lyx med att välja och vraka bland granar en halv dag.
Imorgon skall jag nog också griljera skinkan. Eftersom vi inte firar jul hemma har vi ingen julmat att greja med. Men skinkan vill jag inte vara utan, så den gör jag i mums-syfte.
Se där, då har klockan skenat iväg till något orimligt sent, men jag har åtminstone fått tillbringa lite kvalitetstid med bloggen en stund. Hoppas inte den känner sig lika försummad nu som tidigare.
God natt!
Gatans stjärngossar
Klockan var väl en kvart över elva ungefär när jag åkte från Aktiviteten. Jag körde den vanliga vägen, nedför Frejagatan och höger i rondellen vid Hydrotappen, ned mot Lackarebäcksrondellen. Väl framme i rondellen skall jag köra rakt igenom för att sedan åka upp på bron och ned på motorvägen. På avstånd ser jag att det verkar pågå ett vägbygge, men vägen är inte avstängd så jag fortsätter. Eftersom maken ibland jobbar på väg har jag fått inpräntat att köra långsamt och försiktigt. När jag är mitt i rondellen ser jag att de två gubbarna har strutar på huvudet. Första tanken är att de förlorat ett vad och har dumstrutar på sig. Ja, jag vet att man den 13 december borde fatta lite snabbare, men det har varit en lång dag. Kloka läsare inser förstås redan här att det var stjärngossestrutar de hade på sig, men jag behövde ett par meter till för att inse det. När jag kommer upp i jämnhöjd med dem vevar jag ned rutan och ropar till dem att de är väldigt fina. Vi önskar varandra en god jul och jag fortsätter min resa hemåt. Och ler hela vägen hem.
Sa jag att det var en krans?
Jag tröttnade på att göra kransar. Men så här såg den ut förra året: 
Den var rätt mesig. Annars brukar jag ha champagnekorkstomtar och kottar i dem, men alltså inte förra året.Idag har jag och Karin varit i Alingsås. Det är vår jultradition och den är alltid lika mysig. Två julklappar bidde det också, men mest fikade vi.
Igår efter dagis ville Sanna låna mitt halsband. Sen ville hon ringa mommo. Och då blev hon ännu sötare än vanligt (som mamma får man vara partisk):
Hon avrundade det hela med de älskade kaninöronen: 
Nu är jag trött efter en seg kväll på jobbet, så jag går och lägger mig. God natt!
Julstämningen närmar sig
Det har ju inte varit så mycket action här på bloggen med förkylningar, sura miner och jobb, men nu mår lilla familjen bättre och då är också mamman på bättre humör.
När jag kom hem på fredagen sov Sanna som den prinsessa hon är, och efter maten (hämtmat från Johanssons) så började hennes föräldrar baka pepparkakor. Det var färdigköpt deg, för att ge sig på att dega egna pepparkakor är den här husmodern inte redo för, även om sådana blir väldigt goda. Mamman och pappan knådade och kavlade och det blev allt från fiskar och giraffer till klockor och snöflingor. Mitt i alltihopa vaknade bebisen och ville inte alls baka pepparkakor, hon ville hänga på först pappa och sen mamma. Men eftersom familjen bara äger en kavel så blev det en rätt bra fördelning ändå. Sen upptäckte hon girafformen och ville också vara med och baka. 
Pappan fick till och med bromsa henne ibland. När de flesta pepparkakorna antingen var i ugnen, på avsvalning eller i bebisens mage, smälte mamman socker och limmade pepparkakshus. Och ja, jag erkänner, det är färdigköpta delar. Annars hade det knappt blivit några peppisar att äta ju! *dårens försvarstal* Sen blandade hon en fantastiskt seg kristyr som var så makalös att hon till och med fick till istappar på huset. Dock hade Uppdrag ny sprits runnit ut i sanden så herr och fru Olsson förfärdigade spritsar av fryspåsar. Det gick okej ändå, men en riktig sprits gör nog dekorationerna ÄNNU vackrare. 
Men de är hemgjorda iallafall! Bebisen är väldigt förtjust i pepparkakorna, eller pippikakorna som hon kallar dem. Dessvärre märks det i blöjan också... Och så det tjusiga, tjusiga pepparkakshuset då: 
Sen får jag också erkänna att alla snöflingekakor jag bakade hade en förebild: 
Så här blev den: 
Det saknas åtminstone inte ambitioner i det här huset.
På kvällen efter baket åkte pappan iväg och spelade pingis, eller binnis som lillan kallar det. Mamma satt och vilade upp sig framför datorn och lyssnade på bebisen som rumstrerade runt ute i hallen. Ett par minuter senare kom den här figuren och proklamerade: "Ut!" "Jaså" svarade den ömma modern, "vart ska du gå då?" "Ut affa" blev det självklara svaret. Det borde ju mamman ha förstått. Damen ville hem till farfar. 
Men det bidde det inget med för pappan hade ju knyckt med sig bilen till binnisen.
På lördagen åkte lilla familjen till stan och åt köttbullsfrukost. Sedan gick de på julmarknad och handlade godsaker och en IFK-mössa till familjens minsta supporter. På torget utanför frossade sedan mamman i vintergrönt till sin dörrdekoration. Den visar vi inte upp idag även om mamman blev ruskigt nöjd med resultatet. Batteriet är nämligen slut i kameran. På eftermiddagen och en bra bit in på kvällen åkte lilla familjen till goda vänner och åt god mat och pratade medans barnen (försökte) leka med varandra. De har en son som är dryga fem månader äldre än Sanna och som tillika är vår gudson. Det blir inte så ofta att vi umgås nu för tiden, men det var väldigt trevligt!
Idag har vi mest slappat. Mormor kom på besök en stund och jag och lillan visade vägen till dagiset. Mormor ska nämligen hämta fröken där på tisdag medan mamman är på arbetet (men först i Alingsås på julmysdag med Karin, men det talar vi inte om för jobbet och dagis). Nu ikväll var jag på juldans på klubben, det var ganska roligt, men det är så frustrerande med alla danser man vill kunna men inte kan. Vi får se om det blir ett klubbyte efter nyår.
Nu ska den här mamman gå och lägga sig, det är bara fem och en halv timme kvar tills det är dags att gå upp igen... God natt!
Nya saker att vara arg på
Jag har slutat vara arg på maken, även om jag tycker att han kunde hjälpa till lite mer här hemma. Ilskan fick förresen sin förklaring idag när jag fick besök av en röd bekant som nyss var här och som jag därför inte kopplade ilskan till. Fast det förklarar finnarna.
Men som sagt, jag har nu nya saker att vara arg på:
Imorse när jag och Sanna låg och vaknade satte jag på tv:n. En amerikansk talkshow var på trean, Montel. Såg några avsnitt när jag var i USA och har sett att det går här, men har inte tänkt mer på det. Det var ett sådant där "återblicksprogram". Många hade hört av sig och frågat hur det gick för ett gift par med en sju veckor gammal son där paret var oense om uppfostran. Jo tjena. Mannen ansåg att det gick att disciplinera ett så litet barn och hade bestämt sig för att uppfostra pojken redan från början, att visa vem som bestämmer. Det gjorde han genom att inte ta upp barnet när det ville, att lägga barnet på bestämda tider, att hålla fast det och, vid några tillfällen, aga det när det grät och krävde uppmärksamhet. En sju veckor gammal bebis! Mamman höll inte med om mannens metoder, men satte sig inte heller upp mot honom. Visserligen kryllar det av människor som har barn och som inte borde men det här var bara sjukt. Jag blev så rasande av att se det. Tydligen hade de i programmet tagit dit en barnpsykolog som förklarade att man inte kunde uppfostra barn under sex månader och pappan hade, enligt egen utsaga, slutat vara sträng mot sin son. Så duktigt då. Hur kunde de ens få behålla sin son? Jag är tacksam att vi har lagar om aga i det här landet, men å andra sidan hade föräldrar i Sverige antagligen inte gått ut i tv och berättat om det heller. Det övergår min fattningsförmåga hur man kan slå sitt barn. Hur man ens kan tänka tanken. Men det är mycket man inte förstår.
Mitt andra ilskeobjekt är riktade mot folk som är så kokta i hjärnan att de inte ser längre än sin egen sönderknarkade nästipp. Som de här idioterna: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=386776
Fattar de överhuvudtaget vad de har gjort och vad som kunde ha hänt? Hur kan man vara så blind och självisk att man sätter sig i en bil när man är påverkad av droger eller alkohol? Jag hoppas att det snart sätts in alkolås som standard i bilar och att det snart kommer något liknande för droger också. För människor tänker inte längre på andra människor, och på något sätt måste det bli ändring.
Vad hade man gjort om man varit med om en sådan sak och barnet inte haft änglavakt? Hade man blivit förlamad av sorg eller så uppfylld av ilska att man krävt hämnd till varje pris? Det arga i mig säger det senare, men om man väl finner sig i den otänkbara och fruktansvärda situationen så tror jag att det blir en kamp bara att ta sig ur sängen på morgonen. Men jag hoppas att varken jag eller någon annan människa någonsin kommer att bli utsatt för det och att vi imorgon vaknar upp till en bättre värld.
Det doftar jul...
De var lika goda som det såg ut också.Julen gör sig påmind på andra ställen också. Tre av amaryllisarna har slagit ut. Som tur är har vi fyra krukor amaryllis och minst två stänglar på varje, så förhoppningsvis blommar någon av dem forfarande till jul. Här är en av dem, den blommar i en underbart djupröd färg. Tyvärr gör bilden den inte rättvisa.
Min första (och enda) hyacint blommar också, den doftar underbart. Det börjar bli dags att köpa in ett par till. Jag vill att det ska dofta hyacint hela december. 
Snart skall jag göra en nejliksapelsin också, det är också juldoftigt.Jag avslutar med en bild på min stolthet, en otroligt vacker, dubbel amaryllis i vitt och rosa:
Stiliga karlar man arbetar med
Stiliga karlar man arbetar med
Firmafest
Firmafest
