Höstpyssel
Kolla varifrån!
Höstpyssel
Perspektiv
Därför är det för mig helt obegripligt att folk kan göra såhär med bilder på sina barn: http://www.jamesgunn.com/2007/09/26/retouched-pageant-photos/ Fast det förutsätter förstås att det är på riktigt. Men då finns det ju länder där skönhetstävlingar för barn är vanligt, så tyvärr är det nog på riktigt. Stackars barn. Det enda retouchande jag kan tänka mig att göra på mina barns bilder är att justera röda ögon. That's it.
Ljuvliga leende!
I onsdags log Jesper för första gången och idag lyckades vi också fånga det på bild. Pappa är nämligen det roligaste som finns!
När pappa inte är hemma lyckas mamma bara ta sådana här bilder, bilder på en otroligt fokuserad liten kille som just upptäckt att det hänger en kanin i hans babysitter...
Är han inte vacker, så säg?
Hemsökt
I veckan som kommer anar jag klassikerna "House of bebiskräks", "Våtservettsmassakern" och "Halloween - 20 blöjor senare".
(Ni som inte tycker det här är roligt har uppenbarligen aldrig lidit av sömnbrist orsakad av bebis eller har förlorat tjusningen av pubertal humor.)
Framtidsdrömmar
Min make, en inbiten pingisspelare, drömmer om storslagna pingiskarriärer för våra barn. OS-guld allra minst. Själv drömmer jag om en betald bostad på en varm plats på ålderns höst och hoppas således på idrottskarriärer som ger lite mer betalt.
Men idag hojtar maken från soffan, ytterst triumferande: "Titta här älskling! Och så säger du att det inte finns några pengar i pingis!"
Fånge fick 18.000 för pingisskada
En fånge på fängelset i Gävle skadade
lillfingret när han spelade pingis.
Han gjorde en personskadeanmälan och
får nu totalt 18.300 kronor i ersätt-
ning efter beslut av Kammarkollegiet.
Det var i november 2007 som den då
46-årige fången slog höger lillfinger
i bordskanten under en pingismatch,
skriver Arbetarbladet på nätet.
Därefter tvingades han under tio
veckor ha plastskena på fingret som
ömmade, bultade och värkte.
Han drabbades även utseendemässigt av
skadan, enligt beslutet.
(Artikeln är snodd från SVT Text)
Den smått hånfulla hustrun replikerade dock snabbt, att om han blir vanställd av pingisen så måste jag nog lämna honom. Inte på grund av utseendet, utan för det smått patetiska i att ha "drabbats utseendemässigt" av en lillfingerskada...
Det luktar höst!
Imorse var det sådär höstdisigt och fuktigt ute. Det finns en särskild lukt sådana morgnar, mustigt på något sätt. Multnande löv och fuktig bark och svamp. Jag är galen i att ta höstbilder, men i år tycker jag att utbudet har varit lite tråkigt, bara gula löv överallt. Men jag har allt hittat lite röda och orangea toner också, så nu tänker jag plåga er med mina höstalster:
När det var dags att promenera till dagis frågade Sanna: När ska jag få cykla till dagis egentligen?
Vi har velat vänta tills hon blivit säker på att bromsa och så, men hon har övat ganska mycket det senaste så jag tänkte att det nog var dags att försöka. Och så stolt hon var! Det gick verkligen jättebra. Jag fick putta på i uppförsbackarna, men hon bromsade när det gick nedför och klarade att cykla hela vägen. Och det gick bra mycket fortare än vanligt, så hon får väl fortsätta göra det så länge hon tycker det är roligt. 
Igår åkte jag och barnen ner till Kungsbacka för att hälsa på Paula, Claudia och Vincent. Det går lite upp och ner när tjejerna leker, men igår gick det ganska bra. Paulas granne Frida och hennes lille Oscar var också inne, men tjejerna hade systematisk bortstötning av den stackars lille grabben. Jag hade varit på Panduro och köpt lite fler ansiktsmasker och hade också packat med mig gauchefärger och glitter, så tjejerna fick vara lite kreativa en stund: 
Dessvärre innebar det att det efter pysslet inte bara var glitter på maskerna, utan även över hela köksbordet och även tjejerna, så flickorna fick hoppa i badet. Under tiden passade vi på att jämföra killarna: 
De komer krossa hjärtan en dag, det är de mycket partiska mödrarna överens om!
Imorgon är det dags för mammapromenad igen, i Gunnebo den här gången. Glömmer jag inte kameran så är det risk för fler höstbilder i en nära bloggframtid! Stay tuned!
Cykelpremiär
Kolla varifrån!
Cykelpremiär
Lördagsnöje
Kolla varifrån!
Lördagsnöje
Bildinlägg
Lika som bär
Jesper och Radar i M*A*S*H när han imiterar en sköldpadda...
Blue Collar Comedy Tour
Jesper vägrade somna igår kväll. Maken hade somnat med Sanna inne i hennes säng (mer om det strax), så jag passade på att breda ut mig i vår säng för en gångs skull. Jag vet att jag zappade runt bland kanalerna men det gick bara skräp. På senare tid har jag dock börjat uppskatta utbudet på TV8 och Kanal 9, det dyker upp små pärlor där. Martha Stewart Show, The hairy bakers, Inside the actors studio, A place in the sun... Lättittade program för en trött mamma med amningshjärna. Och så, sent igår kväll, visades något som hette The Blue Collar Comedy Tour: The movie. Det är fyra stå upp-komiker som reser på turne tillsammans, och deras uppträdanden varvades med klipp från när de besöker ett spa och ett shoppingcenter bland annat. Det är vansinnigt pubertalt, de spelar på sin tjocka sydstatsaccent och hillbillystil, men jäklar vad jag skrattade. Troligtvis var det så roligt för att jag snittar sex timmar sömn per dygn, klockan närmade sig tolv på kvällen och vi hade varit ute och handlat hela långa dagen, men det var ändå helt underbart. Jag orkade inte se hela showen utan har spelat in resten. Utav de tre komiker jag hann se var Bill Engvall min favorit, så här kommer ett lite grynigt klipp jag hittade på YouTube:
Igår var det alltså dags för Sanna att börja sova i sitt eget rum, i en egen säng. Vi var ute och handlade precis hela dagen, först på stan, sedan Ikea och till sist Coop, så det var nätt och jämt att vi orkade baxa in sängen, men vi hade ju lovat. På Ikea hade hon också fått välja ett sängbord som hon och jag skruvade ihop medan maken lagade middag.
I vanliga fall är ju läggningen min och Sannas mysstund, men igår ville hon att pappa skulle natta henne. Det hade tagit ett tag för henne att lugna ner sig, det var antagligen alldeles för spännande att sova i eget rum och det slutade med att både far och dotter somnade. Maken kom in till vår säng runt tolv och vid halv två vaknade Sanna och gick ner för trappan för att leta efter mig. Maken hörde henne ropa och sprang ner och hämtade henne. Sen somnade hon om mellan oss och maken gick in för att sova i Sannas rum för det blev lite för trångt. Men vi är ändå väldigt stolta över henne och att hon kommer krypa ner hos oss, det får vi ju räkna med. Det är ju ett jättestort framsteg att hon somnar i sitt eget rum. Nu ikväll har jag nattat henne och det gick lite snabbare för mig än för maken. Ska bli spännande att se hur länge hon sover där ikväll.
Nu ska jag ta med mig Jesper och krypa i säng jag med! Trevlig fortsatt lördagskväll!
Sanning
Sanna: Mamma, vad gjorde du?
Jag: Jag hickade.
Sanna: Som lillebror?
Jag: Ja, som lillebror.
Sanna: Är du hopplös då?
Jag: Ja, jag är nog det.
Jaså, ska det vara en SÅN dag...
Eftermiddagen blir lugnare, steker pannkakor med bebisen i sjalen. När Sanna somnat frågar maken om jag inte vill inviga vårt nya bubbelbadkar. Jag behöver inte trugas, hopp i karet! Njuter obeskrivligt i 45 minuter och räddar sedan maken från arg bebis. Tar på honom och mig rena pyjamasar och går ner för att surfa lite innan läggdags. Oj då, där kommer kräks på Jespers rena pyjamas. Åh härligt, en kaskad till, på mammas rena pyjamas den här gången. Äh, det kan sitta där ett par minuter till. Men vad blött det blev, inte kräktes han väl så mycket? Aha, mamman har glömt att ta på sig en amnings-bh med amningskupor i. Ja men dåså, då var vi genomblöta då. Men vänta lite, unge herrn behöver bajsa också. Men titta, det slank visst igenom lite. Då måste vi tvätta direkt, räcker inte med imorgon. Men sen, då är det banne mig läggdags! Godnatt!
Försiktig utveckling
Nu har ju lillebror kommit och sovmönstret har ändrats. Vi började med att jag och lillebror sov på makens sida av sängen (för den här gången vågar jag ha bebisen hos mig i sängen, man sparar flera minuter i sömn när man inte behöver gå upp och hämta dem), maken i mitten och Sanna i sin säng. Det gick sådär, Sanna ville absolut inte sova i sin säng, så varje kväll när hon hade somnat i vår säng så rullade jag över henne till hennes säng och hon kröp tillbaka under natten. Till slut låg jag som en dubbelmacka mellan båda barnen. Då tänkte vi om. Jag och Jesper började sova i Sannas 90-säng, Sanna på min sida av sängen och således närmare mig, och maken borta på sin kant igen. Gick sådär det med, för det slutade med att jag och båda barnen låg och trängdes i 90-sängen medan maken kunde breda ut sig på 160 cm alldeles själv. Det nya budet är alltså att maken får sova i Sannas säng och så får jag ha dubbelsängen tillsammans med barnen. Mysigt, men rena öken för samlivet. Inte för att vi ska ha fler barn, men som maken sa härom morgonen när vi hade sällsynta fem minuter för oss själva och bara kunde ligga och kramas lite: "Det var ju mysigt att få hålla lite om sin fru." Så även om samsovning har funkat väldigt bra och jag kommer fortsätta ha Jesper i sängen så kan vi inte hålla på såhär. Igår började jag således lite försiktigt föreslå för Sanna att vi skulle sätta in en säng i hennes rum och göra det lite fint. Jag visade henne bilder på wallies och självlysande stjärnor att sätta i taket och hon blev eld och lågor! Vi ägnade lång tid åt att planera vart sängen ska stå och vilka sängkläder hon vill ha i dem. Imorse tog jag upp det lite försiktigt igen och hon fortsatte att vara exalterad över det. Jag har lovat henne en egen cd-spelare att ha vid sängen, hon ska få välja två olika wallies till väggarna och hon ska få välja ett eget sängbord också. Hon fick välja mellan att plocka bort bollhavet eller soffan från sitt rum och hon valde bollhavet. Men vi tänker inte köpa någon ny säng till henne, och inte heller ta bort hennes säng från vårt rum för vi räknar med att det här kommer ta ett tag för henne att vänja sig vid, så vi ska flytta in sängen som står i gästrummet i Sannas rum så länge.
Så idag när hon kommer hem från dagis ska vi beställa wallies och börja röja litegrann. Helst vill hon flytta in sängen redan idag, innan pappa kommer hem så han ska bli överraskad, men dels orkar jag inte sängen själv och dels så tror jag att det är bra att hon får längta lite. Sängen flyttar vi nog in i slutet på veckan. Hon ska ju sova hos farmor i helgen så det är nog bäst att vänta tills efter det. Så vem vet, det kanske kan funka det här. Hoppas kan man ju alltid!
Kanelbullens dag
Idag är det kanelbullens dag och jag hade tänkt att vara bullmamma och ställa mig och baka. Dessvärre har jag slut på både mjöl och socker, så det får bli lite shopping först. Men så slog det mig - maken kommer vilja baka smörbullar, för han tycker det är godare än kanelbullar. FÅR man ens baka smörbullar på kanelbullens dag? Tänk om bullpolisen kommer och tar oss?
Igår fyllde Jesper en månad och började göra ansatser till att le mot oss. Åtminstone inbillar vi oss det, det kanske är något tidigt för leenden. I onsdags upptäckte han iallafall mobilen över skötbordet, så nu är det inte lika outhärdligt att ligga där. Blicken börjar söka sig till oss och ibland när man har tankarna (och ögonen) på annat håll kan det komma ett ynkligt litet pip från famnen, och så ser man två blåa ögon envist blicka upp mot en. Munnen är formad till ett O och visst skelar han lite, men han har fullständigt lyckats förmedla att han minsann vill ha uppmärksamhet. Och får han det inte på stubinen kan man räkna med att pipet utvecklas till en mistlur modell mindre.
Sanna fortsätter att vara fascinerad av sin lillebror. Helst vill hon sitta och krama och pussa honom hela tiden, men en brakförkylning har fått mamman att bli lite mer vaksam och tjatar om att hon inte får pussa honom på munnen. Det gör hon ändå när hon tror att jag inte tittar, och nu är lillgrabben lite snörvlig i näsan. Men jag hoppas att bröstmjölken skyddar honom och jag har inte hjärta att bli arg på henne. Jag får vara tacksam så länge som det är kärlek och inte rivalitet emellan dem!
Hockeysäsongen har ju börjat också, och jag har sett två och en halv match. Det har varit sådär. De vann de första matcherna (antagligen för att jag inte såg dem) men de jag har sett har varit under all kritik. Det hjälper inte att ha en bra målvakt när resten av laget far runt som en flock hönor på isen...
Och snälla hockeyrapporterande tv-kanaler och andra medier: Foppa är inte Jesus. Sluta bete er som om han är någon sorts frälsare på skridskor. Karln borde ha lagt av för länge sedan. Visst, det är väl trevligt att han vill tillbringa pensionen på is i Sverige, men bara för att han gör mål (vilket är hans jobb) så behöver det väl inte resultera i "EXTRA!"-rubriker på text-tv? Någon gång får haussen lägga sig. (Och nej, jag är inte avundsjuk och önskar att han spelar i Frölunda, jag tycker bara att en person inte gör ett helt lag och det får vara någon måtta på glorifieringen).
Nu ska jag ta min lilla Buddha-figur och tassa bort till soffan och se om jag kan få någon timmas extra sömn. Hej så länge!
Utfodring
Kolla varifrån!
Utfodring
