Förlåt mig, plånbok, för jag har syndat
Tv:n skall vi inte tala om, det går på makens kort och faller inte under min bekännelse iallafall. Men uppenbarligen har jag haft fel, tv:n i vardagsrummet är "bara" på 32 tum... Idag är maken iallafall och köper en 28 tummare till sovrummet, och imorgon kommer troligtvis tv:n han beställt till vardagsrummet, men fråga mig inte hur stor den är. Hemmabiokänsla antagligen.
Läkarbesöket gick bra också. Vilken skillnad det är att gå till Dr M-N istället för nån jäkla hobbyläkare på vårdcentralen. Jag mår mycket bättre än vad jag gjorde för två veckor sedan, men har funderat på om jag har en inflammation i nacken eller något, för det pirrar i mina fingrar ibland och efter jag har sovit så känns nacken helt svullen. Men så var det inte, men läkaren skickar mig till magnetröntgen, när nu det blir, det är ju köer så det räcker i sjukvården. Han talade också in en bra journalanteckning åt sin sekreterare, jag känner verkligen att han förstår mig. Blir jag sämre så kan jag bara ringa så vet han vad det är som gäller.
Idag ansträngde jag mig för att vara käck och organiserad och få med mig två par skor som behöver klackas om och min ena halvstövel där klacken håller på att lossna helt. Jag har behövt göra det här sedan tidigt i höstas men så idag fick jag äntligen med mig dem! Efter stan på väg till jobbet stannar jag till i Mölndal för att gå till skomakaren där. Semesterstängt... Undrar om det var ett tecken på att jag ska köpa mina dansskor redan den här månaden?
Sannabus verkar äntligen ha lugnat ner sig från helgen iallafall. Igår åt hon jättebra, och har sovit helt okej. Vi tog en två timmars tupplur på eftermiddagen, det var underbart. Hon har börjat rida på sin gunghäst, helst medan hon tittar på blommon (Fiffi och blomsterfröna). Idag ska farmor hämta henne på dagis och då brukar hon ju bli bortskämd så det räcker och blir över. När vi är och handlar är hon också så duktig. Om vi köper kex eller festis eller något liknande så vill hon ju helst ha det med en gång, men nu har hon börjat förstå att man måste betala först. "Etala fösst" säger hon på bred göteborgska, och när det är gjort så ropar hon: "Nuuuuu få gass" eller vad det nu är vi har köpt. Underbara unge!
Nu börjar regnet komma också, det är ju "stormvarning" igen. Tror jag när jag ser det. Det är ju tredje helgen i rad som det tjatas om stormar och annat och här får vi väl som vanligt lite regn och några vindpustar. Håll i hatten!
I-landsproblem....
Skämt åsido, jag vet att man inte ska ha tv i sovrummet, men jag tycker det är mysigt att se M*A*S*H innan jag somnar och att kolla nyheterna på text-tv när jag vaknar på morgonen. Sån är jag och det står jag för! Maken blev för övrigt överlycklig över att skrället pajat, han har försökt ta död på den i flera månader. Varför? Jo, här är hans plan, som jag effektivt motsatt mig (ända tills nu alltså): TV:n i vardagsrummet, en 37 tums platt-tv som jag tycker är väldigt lagom skall flyttas ner till gillestugan. Sen skall maken ut och shoppa! Han vill köpa en 42 eller 47-tums platt-tv till vardagsrummet, något jag starkt ifrågasätter eftersom vår dotter gärna sitter en halv meter från tv:n när hon ser på tecknat, men det får hon sluta med i så fall. Samtidigt köper vi en "liten" tv till sovrummet, en 28 tummare. Hallå älskling?!?! Nu får du väl ändå ta och ge dig? Det är banne mig inte en liten tv. Egentligen borde jag vara glad att det slutar med en 40-nånting-tummare, fick han helt som han ville skulle han skaffa en projektor istället och där får gränsen faktiskt gå. Mitt i hans planering sitter jag och känner mig väldigt kluven. Jag vill visserligen ha en ny tv till sovrummet, men det känns ändå som att det går överstyr med en sån jätteepryl i vardagsrummet. Hans föräldrar har det, och ärligt talat, det ser inte särskilt snyggt ut... Som tur är har vi det lite större och bättre planerat än vad de har, men ändå... Men här är samma sak som när han köpte tv:n vi har i vardagsrummet nu, han bara bestämmer sig och sen kvittar det vad jag säger. Men man får väl välja sina strider antar jag.
Imorgon skall jag och Jenny ta med våra nyblivna tvååringar till Åby simhall och plaska lite. Hoppas de tycker det ska bli kul. Jag kom iväg tidigare från jobbet idag och var hemma redan tjugo över tio. Så jag har redan packat badväskan! *stolt*
Igår utökades Out of Line med ytterligare en person, Robert från vår gamla dansgrupp. Helt plötsligt var vi sex personer och kunde till och med bilda två rader! Det var fantastiskt roligt, och även om det kanske inte blir lika stor variation i låtarna och lika många danser, så hade vi kul ändå. Tillsammans funderade vi över stegscheman, delade musik och skvätte runt så det stod härliga till. Vi körde två Tush Push efter varandra till en underbar, lite rockig låt och milde himmel vad trött jag blev i benen! Snacka om att vara otränad. Vi avslutade med Come dance with me och då var jag så mör att jag inte ens försökte vara graciös, jag siktade bara på att orka dansen ut! Men åh vad det är underbart att dansa! Idag har jag spelat massor av danslåtar på min mp3-spelare, och när jag lämnat Sanna på dagis och promenerade hem så tog jag små mini-steg när ingen såg mig!
Ikväll på jobbet var det min tur att laga mat. Det blev färsk tagliatelle med en räksås med dill, räkost och, brace yourselves, räkor. Jag tror det gick hem för det blev inget kvar och M bad om receptet. Och det är ju alltid kul! Men jag känner verkligen av att magen inte är i form, jag blir mätt på nästan ingenting och har ingen aptit. Men om jag kan hålla mig till mindre portioner så kan ju det vara ett steg i rätt riktning. Inget ont som inte har något gott med sig.
Nej, nu ska jag ta och sova så jag är pigg och glad imorgon i simhallen! Godnatt!
Sannas tvåårsdag!
Födelsedagsbarnet vaknade tidigt, alldeles för tidigt enligt sin mor, men man fyller ju bara år en gång om året! Morgonpigga pappan var redan uppe och hade skruvat ihop födelsedagspresenten, så mor och tvååring tassade ner för trappan för att beskåda underverket. Det var en väldigt spännande och lite läskig present. Om man trycker i ena örat så spelar den musik och nickar, och trycker man i det andra örat så gnäggar och galopperar den. Det tyckte Sanna var väldigt roligt, men sitta på den vågade hon inte! 
Dock konstaterade hon förtjust att hästen också hade en svans: 
. Sedan gjorde lilla familjen sig iordning för frukost på stan och hämtning av födelsedagstårtor. Vi stannade också till på Blomsterlandet och köpte blommor och servetter till dukningen. Väl hemma dukade vi borden och mamman hann till och med vila en halvtimme innan det var dags för finkläder och inväntning av första gästerna. Det blev moster med familj som kom först, tätt följda av mormor och morfar. Då kunde vi fika en stund innan resten av folket började ramla in: Benjamin och hans mamma Jenny, Anne och Olle med sin son Love, Petteri och Linda med Lukas, familjen Claesson med Claudia i täten, Peter och Karin, PH, ammo, gammo och Dole. Affa och faster Kicki med fästman kom inte och Dole gömde sig i sovrummet tills folket hade gått. Mamman tycker det är minuspoäng på sin ingifta familj, men det säger hon förstås inte högt annat än till bloggen...
Det åts tårta: 
, öppnades, och kikades i, paket: 
, och till sist, efter en lååång väntan på att Benjamin skulle komma, så vågade hon äntligen sätta sig på hästen: 
. Hela förmiddagen hade Sanna nämligen sagt: Benmin rida hästen, och när Benjamin kom så dröjde det ju inte länge innan han testade pållen, för Benjamin är nästan inte rädd för någonting :D. Och när Sannas hjälte väl visat vägen så gick det ju bra att rida iallafall, hihi.
Det blev en lång dag för hela familjen, och när sista gästerna gått så orkade föräldrarna inte med vare sig städning eller matlagning och tog en promenad bort till kvarterskrogen. Det var skönt även om det visade sig vara ett misstag, mamman blev nämligen matförgiftad... Men hon börjar rätta till sig igen!
På söndagen var det Benjamins tur att fylla två år, och eftersom pappan jobbade hela långa söndagen åkte mamman och tvååringen själva till Benmins kalas. Sanna var lite överladdad från dagen innan och var väldigt reserverad och ville i stort sett bara sitta i mammans knä och gallskrek om någon pratade med henne... Vi stannade inte så länge. Vi åkte hem istället och gosade och somnade tidigt.
Idag fick Sanna bjuda på glass på dagis, den åt hon men inget annat. Det har varit lite si och så med hennes aptit sedan magsjukan, vi får hoppas att det blir bättre snart.
Vi avslutar med lite favoritbilder från månaden som gått:
Benjamin och Sanna myser i stora fåtöljen: 
De är sådana turturduvor de där två... Men för att hitta en ännu mysigare bild får man besöka Jennys blogg...
Sanna har färgmatchat sig själv från gummistövlarna till nappen.
En dag skulle familjen äta tacos till middag. Mamman tänkte att det bebisen inte ville ha tacos och gjorde en liten sats köttfärssås och kokade spaghetti istället. Men ganska snart efter det att hon sett vad vi åt ville hon också ha en bit tortilla, och sen såg det ut såhär: 
. Hon åt inte av det, men visst såg det prydligt ut?
Och så till sist en bild av vad som kan hända när tvätt ligger ouppackad för länge. De är rena, men i fortsättningen hoppas jag att min älskade unge använder sig av lite mer konventionella mössor... 
.
Nu ska jag gå och laga lite mat och sen är det dags för dans igen!
Hej då!
Shopping!
En sån trevlig eftermiddag jag haft! Mötte upp med Karin och Paula för lunch och sedan lite lätt shopping. En fika, och så lite mer shopping. Tyvärr kände jag av lite tidspress eftersom jag och maken hade barnvakt och vi behövde handla kalasmat och födelsedagspresenter efter min spendertur i stora staden Göteborg. Men lite blev det allt!
Till födelsedagsbarnet blev det en liten hängslejeansklänning, ett par gråa mysbyxor och en mörkgrå tröja med en katt på. Till mamman blev det ett par jeans, två rutiga blusar av babydollsnitt och en mörkgrå tunika med rund halsringning och två små fickor fram. Egentligen behövde jag underkläder och pyjamasbyxor också, med tiden räckte helt enkelt inte till.
Men åh så mina fötter värker! Vill man vara fin får man lida pin heter det ju så vackert och det gjorde jag med. Jag vill känna mig fin när jag är ute med mina vänner, men jag glömde att jag inte haft skor med klack på säkert en månad, och om jag haft det så har det absolut inte varit mer än någon timme, så en hel dag i mina svarta halvstövlar har skickat vågor av ont från tårna till ryggen. Men det kommer ha gått över imorgon. Men oj så långsamt det gick i mataffären. Jag hängde på vagnen och släpade mig fram. Så fort vi kom hem slängde jag mig innanför dörren och slet av mig skorna och hoppade i mina chockrosa crocs istället. Aldrig har något så fult varit så skönt. Sedan packade jag ut påsarna ur bilen.
Ikväll har jag gosat med lillan som farmor och farfar levererade hem igen vid halv åttatiden samt bakat kokosrutor. När hon och maken däckat av vid nio gick jag ner och finputsade inför kalaset imorgon. Vi har öppet hus från tolv till fyra och innan dess ska vi ha hunnit till stan och äta frukost och hämta tårtorna. Så även om maken hade fixat och donat med dammsugning, golvtvätt och allmänt plock igår medan jag jobbade så finns det alltid saker att göra. Men nu är i princip allt klart. Kaffet ska bryggas, saften blandas, kakor läggas upp och bord dukas. Men sånt går ändå relativt snabbt. Måste köpa servetter också, det glömde jag idag.
Egentligen är det lite lustigt att jag har ont i ryggen idag av alla dagar. För exakt två år sedan hade mina värkar satt igång med en smäll prick två minuter i nio och bara två timmar senare kröp jag runt på alla fyra i sängen och gnällde. Pratade med Östra som sa att vi kanske inte skulle vänta alltför länge med att åka in och en stund före tolv åkte vi. Svisch sade det och kvart i fyra hade vi fått en mörkhårig liten flicka. Jag kan nästan inte tro att det gått två år. Det känns som igår. Åh vad jag älskar henne!
Godnatt! Imorgon försöker jag uppdatera med lite kalasbilder!
Om kärlek
På mitt jobb har vi titt som tätt killar (ännu inga tjejer) som gör samhällstjänst. Vi vet aldrig vad de har gjort såvida de inte berättar, och de kan vara i alla åldrar, men oftast är de i tjugoårsåldern. Dagens kille höll mig sällskap i köket medan jag höll på med middagen ikväll och under tiden ringde telefonen. Det var maken som letade efter grönsåpan. Vi pratade lite, jag frågade om lillan och som vanligt innan vi lägger på säger vi "Jag älskar dig" och avslutar med "puss". Sådana är vi och det har vi alltid varit. När jag har lagt på frågar killen mig hur länge vi varit tillsammans. I mars blir det sju år, till sommaren har vi varit gifta i fem. Han tittar på mig som ett levande frågetecken. Jag undrar varför och han säger: "Men ni låter ju fortfarande nyförälskade. Är ni det?" "Ja, det är vi. Ibland mer, ibland mindre, men för det mesta är vi det", svarade jag. "Vad konstigt", sa han, "jag har varit ihop med min tjej i ett år och är trött på henne". Det var lite sorgligt att höra, men man kanske måste kyssa några grodor innan man hittar sin prins eller prinsessa. Men om han verkligen menade det så undrar jag om han inte varit lite snabb med att tatuera in hennes namn på handleden...
Men jag tänker ofta på vilken tur jag hade som träffade maken. Jag var riktigt illa ute ett tag, men när jag träffade honom så visste jag bara att här var han, mannen som jag letat efter. Det är klart att jag ibland blir riktigt trött på honom, jag tycker han är barnslig och tar jobbet på större allvar än familjen, men det finns ingen annan för mig. Ibland blir jag rädd att han ska stanna upp och tänka att han kanske har missat något, för han dejtade inte så mycket innan han träffade mig. Jag oroar mig över att han ska träffa någon och bli sådär störtförälskad och inse att han aldrig riktigt älskat mig. Men det är svarta stunder och de försvinner oftast igen.
Jag vet inte vad det är med honom som gör mig alldeles knäsvag. Om jag inte har pratat med honom i telefonen under dagen så känns det tomt. Han gör mig galen när han snarkar på natten, men om han inte är där så kan jag inte sova. När jag tittar på honom när han leker eller gosar med Sanna så känns det som om hjärtat ska explodera av all kärlek jag känner. Han tittar på mig med sina vackra ögon och säger att han har saknat mig, och jag vet att han menar det. Och dessutom så har vi Sanna, solen som vi båda kretsar runt. Hur kan jag ha haft sån tur?
Jag lever...
Vidare till trevligare saker. Jag har sett färdigt säsong två av Heroes och måste erkänna att jag har fått en ny favorit. Egentligen är han lite för mager för min smak, men ack dessa ögon... Nicholas D'Agosto, ack, jag är förlorad...
Åh, han är söt som en liten pralin!När maken kom hem med Sanna idag var hon väldigt kelig. Jag fanns ju inte tillgänglig igår kväll och inatt och det hade hon märkt av (och protesterad ljudligt mot). Hon ville bara amma och knappt äta någon mat, trots att vi gjorde pannkakor som oftast brukar gå ner. Hon skulle bara sitta i mitt knä och flera gånger höll hon på att somna. Hon kändes lite varm, men jag trodde att det berodde på att hon hade en fleecetröja på sig, men när jag tagit av henne den kändes hon fortfarande torr och varm. Maken hämtade termometern och visst, snorpan hade fått feber. Sen fick hon bada och då blev hon lite gladare. Jag tog på henne pyjamasen efter badet och då blev hon fruktansvärt upprörd för hon trodde att hon skulle gå och lägga sig. "Pappa godnatt puss!" snyftade och skällde hon på mig. Hon trodde att hon skulle få gå och lägga sig utan att pussa pappa godnatt. Skulle aldrig falla mig in och vi gick ner. Väl nere fick hon pussa sin far och sen satt vi och läste böcker en stund. Men så började hon snyfta och ville gå och lägga sig, så trots att klockan bara var halv åtta så gick vi upp, tog alvedon och borstade tänderna. "Pippi datan" bestämde hon (vi har alla avsnitt från Pippi Långstump-serien på datorn) och så låg vi och tittade på Pippi och myste och två minuter över åtta sov hon. Lilla skruttan, hon har ju precis blivit frisk från magsjuka. Hoppas det här är något övergående så hon orkar ha kalas på lördag. Skönt att vi är lediga imorgon och inte har några krav på oss, så vi kan bara vila och mysa hela dagen. Okej, om jag hinner och fröken tillåter det så borde jag verkligen städa undan så maken kan dammsuga på torsdag kväll. På fredag måste vi handla kalasmat och födelsedagspresenter (och kanske shoppa en runda om du får vara frisk, Karin, I'm free as a bird).
När jag ändå nämner shopping. Mina jeans är i bedrövligt skick och jag måste verkligen han nya. Jag behöver även nya underkläder och något fint till Sanna som födelsedagskläder. Hm, jag är säker på att det var något mer... Nya pyjamasbyxor skulle jag inte säga nej till heller, I love pyjamasbyxor.
Jag har ju glömt en sak! Innan jag blev sjuk igår så började Out of Line officiellt att dansa tillsammans i Dansstudion på Aktiviteten! Jag, Karin och Lisa sladdade runt på parketten och försökte läsa stegscheman för glatta livet. Vad mycket jag har glömt sen i julas! Yikes! Det här kommer kräva mer planering än jag trodde, men åh så roligt det var! Jag längtar tills nästa måndag! Måtte jag inte ha smittat ner er bara, tjejer!
Nu är det dags att sova lite. Godnatt!
Förlåt!!!!
Förlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåt!
Uppdatering av liten skrutta
Men nu är vi hos mormor och morfar iallafall, lillan har sovit en stund och lever loppan med sina tålmodiga morföräldrar. Och dessutom får vi middag, köttgrotta. Varför är mat som man slipper laga själv (nästan) alltid godare?
Hej så länge!
Gula goda majskolvar!
När jag var i USA åt jag vit majs, det var också väldigt gott men något sötare än gul majs. Jag har sett röd-vit-blå majs på bild också, men jag hittade ingen när jag googlade. Undrar om man äter den på samma sätt som gul majs? Popcorn görs väl av en särskild sorts majs om jag inte minns fel?Jag jobbade några timmar idag, men det var inte mycket att göra och jag hade rätt ont, så jag åkte hem vid lunchtid och sov middag med stumpan. Det var mysigt. Hade tänkt att åka och handla efter luren, men när jag vaknade hade svärmor kommit förbi med mat för Stefan var ju sjuuuuk. Okej, lite sjuk var han, igår! Dålig i magen på dagen på jobbet och sen frossa och lite feber på kvällen, men han var helt frisk idag. Alltså, hon är ju jättesnäll, men ändå! Hon kommer ju aldrig med saker vi behöver. TVÅ paket lätt och lagom hade hon köpt, och vi hade ett oöppnat i kylen redan. Sex liter mjölk och ett paket kalvkorv. Okej, mjölken går väl åt och maken äter kalvkorven, men det var ju inte direkt grejor vi behövde... Så jag måste ändå ut och handla, men jag ville inte såra maken eller svärmor genom att gå ut och göra det idag. Hon får jättegärna handla, det är inte det, men då kan hon väl fråga vad vi behöver i så fall? Usch vad jag är otacksam, jag skäms.
Sanna och jag hade lek-kväll ikväll. Vi busade i bollhavet, byggde duplo, bäddade för dockorna, läste böcker och massa annat skoj. Sen fick hon kvällsmat och tog ett bad och sen gick vi och lade oss vid nio. Hon somnade inte förrän närmare halv elva, och en timme senare vaknade hon och kräktes över hela sin säng. Maken bäddade om medan jag klädde av henne och spolade av henne i badkaret. Sen har hon vaknat med tjugo-trettio minuters mellanrum och kräkts. De två första gångerna var det ju kvällsmaten, men de senaste tre gångerna har det bara varit galla. Och det gör så ont i mig. Om jag kunde skulle jag ta det så hon slapp. Det går ju inte att förklara för henne att det är bättre att spotta ut det, och att det måste ut så hon inte andas in det. Jag vet inte hur stora riskerna är för det, men jag får ju tvinga henne att böja sig framåt, jag är så rädd att hon ska få ner det i lungorna. Vi har ju varit väldigt bortskämda med att hon inte får magsjukor. En gång tidigare har det hänt tror jag. Hon kräktes ju knappt som bebis, så jag känner mig lite handfallen. Maken var med de tre första omgångarna, men sen sa jag åt honom att sova. Det kommer ju inga mängder och jag kommer ändå inte sova på flera timmar förrän det lugnar ned sig för henne. Och då kan jag ju sova imorgon istället. Det har börjat regna och komma kraftiga vindbyar, så det kommer nog att vissla i skorstenen imorgon förmiddag så då bör vi ju ändå inte gå ut. Vår vanliga lördagsfrukost är ändå utesluten, tror inte Sannas mage klarar det. Imorgon eftermiddag är det tänkt att vi ska åka till mina föräldrar och äta middag och se på Frölunda, men det beror helt på Sannas allmäntillstånd och frågan om det är smittsamt och de inte vill riskera att bli smittade. Det återstår att se helt enkelt.
Musiken för linedancen börjar ta form. Det är inget jättebibliotek, men vi ska nog kunna hålla oss flytande på det. Hoppas bara inte jag blir sjuk nu också så jag missar måndagen. Då blir jag sur.
Nu har min ängel somnat om tätt intill pappa med sin lilla hand mot hans hals. Hoppas hon får sova ett tag nu. Min lilla älskling...
Läkarbesök..
Jag vill verkligen byta jobb, det vill jag, men jag vågar inte. Efter min första rehab sökte jag nästan 100 jobb, i alla ansökningar nämnde jag min whiplash, fick aldrig ens komma på en intervju. Sedan skickade jag en ansökan utan att nämna skadan och fick jobbet. Jag jobbade som advokatsekreterare i en månad, sedan klappade kroppen igenom igen och jag fick sparken. Sedan fick jag en rehab till och fick komma tillbaka till mitt gamla jobb, men inte som vaktmästare utan som kontorsråtta. Det var jag i nästan två och ett halvt år tills jag blev mammaledig. Och när jag kom tillbaka till mitt jobb så fanns det inte kvar, det var sluta eller bli vaktmästare igen. Jag vill börja plugga igen, men jag vet inte vad. Jag passade aldrig in på universitetet. Jag är rädd för att börja plugga, rädd för att söka nya jobb och rädd för att gå tillbaka till mitt gamla för jag vet hur ont det gör. Kommunen kan kanske göra en omplacering, men då har de åtta dagar på sig att hitta ett nytt jobb, och lyckas de inte så får jag sparken. Så länge jag står ut med mitt gamla jobb så har jag åtminstone ett. Jag är livrädd för att bli arbetslös med den här jäkla skadan och ingen utbildning. Det är en ond cirkel
Nu ska jag iväg till sjukgymnasten. Det ska bli skönt. Hoppas jag kan få akupunktur.
Hej så länge!
Out of Line!
Annars finns det inte så mycket att skriva, dagarna är mest dimmiga. Ringde min sjukgymnast igår och fick en återbudstid idag, kroppen var för matt och spänd för att klara akupunktur tyvärr, det är den behandling som funkar bäst på mig. Men jag fick TENS och så sträckte hon nacken. Fy satan vad ont det gjorde, och en sån fruktansvärd huvudvärk jag haft ikväll, men det är tyvärr så det funkar. Imorgon kommer det antagligen att kännas bättre, och på torsdag kanske jag kan få akupunktur.
Sanna är inne i en helt makalös period, hon härmar alla ord hon hör och hon slutar aldrig pladdra. Det är helt underbart att lyssna på henne! Titta 'ockey är hennes senaste fras, det gör hennes föräldrar och morföräldrar väldigt stolta. Jag har lite dåligt samvete över att jag lämnar henne på dagis fast jag är sjukskriven, men jag är inte någon rolig mamma just nu. Även om hon inte är glad på mig när jag går så är jag säker på att hon har roligare på dagis några timmar och sen komma hem och mysa med mig. Imorgon skall hon dock vara hemma som vanligt, det får gå helt enkelt. Men hon är för härlig när hon pratar i sömnen! Det gör hon nästan varje natt och oftast pratar hon om Molly Mus, hennes nya favoritfigur. Det är störtkul! Oftast så vill hon ligga nära mig på nätterna, men inatt vid femtiden kravlade hon över mig, makade sig nära pappa och sa: Gosa pappa! Sen somnade hon om på hans arm. Och pappa kände sig så stolt och älskad att han till och med flyttade fram alarmet på sin väckarklocka bara för att få ligga kvar och mysa med henne. Sen vågade han knappt gå upp för han var rädd att väcka henne, men då tog mamman tillbaka sin mysplats nära lillan och sen sov de båda sött ett par timmar till.
Ett sånt sanslöst ruggigt väder! Det bara regnar och blåser! En dag med snö fick vi, och sen dess har det bara regnat och regnat. Två förmiddagar med sol har det varit den senaste veckan, men sen har det kommit regn igen på eftermiddagen. Undrar om det inte snart blir översvämningar trots alla muddringar de gjort av Mölndalsån sen förra hösten? Hoppas inte det. Men nåt är galet med vädret, det är ett som är säkert...
Snuffsan sover djupt bredvid mig med en liten varm hand tryggt mot min sida. Maken har somnat i soffan och jag ska se om det finns något att slötitta på innan jag också somnar.
Godnatt!
S.U.I
-Hej, två glassar tack.
-Hej, bägare eller rån?
-En bägare och en rånare tack.
Eh va? Sa jag just det där? Det är inte möjligt. Joho då, en fnittrig tjej i kassan hojtar en beställning på glassar åt sin kollega och tar betalt. Sedan försöker jag släta över vad jag sa samtidigt som jag ska lägga växeln i plånboken, ta emot två mjukglassar och försöka se vart yrvädret tagit vägen. Då tappar jag plånboken. Givetvis hade jag inte dragit för dragkedjan till myntfacket. Kalas. Men då fick iallafall Sanna syn på glassarna och kom för att ta hand om sin och jag behövde bara balansera en glass medan jag jagade mynt över hela golvet. Tack och lov var alla människor inne i själva butiken och inte runt kiosken så jag slapp lyfta på andras fötter för att plocka upp skrotet. Just sådana här situationer är en av huvudanledningarna till att jag föredrar att handla med kort. Mindre skrammel åt folket!
Sen åkte vi hem och jag och Sanna gick och lade oss och sov. I tre och en halv timme. Har haft en pigg unge ikväll, men tack och lov så somnade hon nyss. Och trots att jag sov halva eftermiddagen så ska jag också sova nu. Det gäller att passa på.
God natt!
Sleepless... on Hisingen?
Kroppen har återigen pajat. Fan. Man tycker att efter två veckors vila så borde man palla trycket lite bättre. Tydligen så har kroppen förtvinat istället. Måndag och tisdag gick rätt bra, lite värk, men det är standard såhär års. Sen kom torsdagen. Killen jag jobbar verkar inte gilla att städa duscharna (vem gör det?) men jag tar inte upp det med honom utan gör dem själv istället. Av någon anledning har skrapan vi använder i duscharna bytts ut och den nya tar inte. Jag får ta i dubbelt så mycket och får halva resultatet. Dessutom skall vi städa undan efter viktväktarna, 60 stolar och ett antal bord skall staplas och tas ut ur ett rum. Det är jobbigt att stapla stolar i högar om tio, staplarna blir högre än axelhöjd vilket innebär tyngre lyft. Sedan är också den stora hallen tom vår sista tid och vi brukar passa på att städa den. Men eftersom det används klister i den hallen så måste fläckarna behandlas för hand, vi sprider ut ett medel med mopp. Till skillnad från när jag började som vaktmästare så har vi numer en maskin man åker på istället för att knuffa framför sig, så just den biten är lättare. Ofta får jag köra maskinen men jag tycker inte att det blir lika bra när jag gör det, så igår fick kollegan göra det medan jag spred ut medlet. När vi var färdiga var jag så trött och hade så ont att jag såg stjärnor. Det höll i sig över natten, det blev inte mycket sömn. Idag fick jag krypa till korset, maken spände ögonen i mig vid frukost, det blev inget jobb. Jag har försökt vila, men jag blir rastlös när både maken och Sanna är hemma och det känns som jag inte hjälper till. Med värktabletter i kroppen glömmer jag mig ibland så medan maken tränade så började jag städa Sannas rum. Och sedan möblerade jag om det lite. Jag veeet, jag är en idiot. Maken har fixat och donat med maten och disken och varit jättegullig, det är mitt eget fel att jag inte har vett på att vila. Vi plockade undan lite på nedervåningen efter maten också, vår dotter har för mycket leksaker! Vi har planer på att börja röja i gästrummet också, just nu heter det skräprummet. Och efter att Smulan råkat bli instängd där ett dygn så luktar det inte så gott. Men inte den här helgen... Ikea skall vi däremot försöka hinna med, maken har ett presentkort där på 400 kr så vi ska köpa en ny matta till vardagsrummet. Jag skulle vilja köpa nya sängbord också, och lite annat smått och gott men vi får se vad jag orkar med. Planen är ju att jobba på måndag igen så det gäller att bli fit for fight igen. Dessutom börjar vi vår egen dansklubb på måndag! Och det vill jag inte missa för allt i världen!
Men här ligger jag alltså, yr av värktabletter och kan ändå inte sova. Det kryllar ju av briljanta program på tv klockan två på natten. Girls of the Playboy Mansion... ja ja, jag säger då det. Det finns en kvinna med där som jobbar med tidningen. Hennes näsa ser helt plastig och trasig ut! Undrar om det är en näsoperation som gått fel? Intressanta tankar som susar genom mitt huvud just nu måste jag säga. Kanske bäst jag lägger ned det här för stunden.
God natt från dimmorna
Äntligen!!!
Bollen med egen dansklubb rullar vidare! Idag köpte jag en sladd som gör att man kan koppla en laptop till en förstärkare och spela upp ljud den vägen så man slipper hålla på och fippla med cd-skivor. Imorgon skall jag kolla standardstadgar och boka lokalen. Går allt väl kanske vi kan hålla vår första egna danskurs redan på måndag. Jag tror väl inte på ödet, men jag undrar om saker bara slinker ens väg ändå. Igår fick jag veta att steg 1-kursen på den gamla klubben kommer flyttas från måndagar till tisdagar, så även om jag hade bestämt mig för att fortsätta dansa på steg 1 så hade jag inte kunnat göra det. Därför känns beslutet att dansa själva ännu bättre. Jag ser fram emot utmaningen!!!
Jag läste något klokt idag. En kvinna skrev att man skall pussa sitt barn godnatt varje kväll, även om de sover. För de känner det. Jag tror det är så, och jag lägger till en sak. Man skall tala om för sitt barn att man älskar dem, varje dag. Det har jag gjort varje dag sedan Sanna föddes, och jag tänker fortsätta göra det resten av mitt liv.
Ikväll när jag pratade i telefon med min mamma så pep det för samtal väntar. Jag ignorerade det, men minuten senare ringde min mobil också. Det var min syster. Jag bad mamma vänta medan jag svarade och undrade om jag kunde ringa upp om ett par minuter. Men ärendet var viktigt och skulle gå fort. Tydligen så satt min syster och pratade med sin son som är sex år gammal, om att ångra saker. Och hon hade berättat för honom om en händelse som hänt för en massa år sedan. Sexton-sjutton år sedan nu när jag tänker efter. Jag gick på mellanstadiet och en klasskamrat som jag umgicks mycket med skulle åka hem till Chile. Vi hade avskedsfest för honom och jag hade bakat muffins, Ovanpå muffinsen hade jag smält choklad och sedan strött strössel på. Det blev några muffins över, och min kamrat undrade om han kunde få med sig dem på planet. Jag och en annan kille skulle följa med till flygplatsen och säga hej då nästa dag, så jag lovade att ta med dem då. Nästa dag när jag skulla packa ned muffinsen upptäckte jag att någon nypt av toppen på muffinsen! Min syster... Jag blev fullständigt rasande, men hade som tur var allt hemma för att baka nya muffins. Jag har inte tänkt på det här på många år, men nu kom det alltså upp igen. Min syster hade berättat hela historien för sin son och de hade kommit överens om att det var dags att ringa och be om ursäkt. Jag undrar verkligen hur hon kom att tänka på det här och vad min systerson gjort för hyss. För det lär ju finnas en sensmoral här någonstans. Jag får ringa syrran och fråga. När jag återgav samtalet för mamma så skrattade vi gott iallafall.
God natt!
Lilla familjens minisemester
. Badlandet var ett paradis för pappas och mammas lilla fisk. Här kommer en bildkavalkad: 
Det fanns två stora bassänger med ljummet vatten där det fanns vattenrutschbanor, bubbel, vågor, grottor, piratskepp med mera. Sedan fanns det också två bubbelpooler och en liten grund barnpool. Sanna testade de två stora vattenrutschbanorna och sen ville hon inte mer. I barnbassängen fanns det dock en med lite mer lagom storlek, så där åkte hon mer än gärna: 
.På hotellrummet passade lilla familjen på att leka, se på filmer och bara mysa i största allmänhet. Mamma hade packat ner ett urval leksaker, bland annat dockan, kritor, en bamsemålarbok och några böcker. Hade man tur så kunde man kanske till och med få lite toblerone...
. Det fanns även ett rum på hotellet för lite större barn, med biljard och airhockey. Sanna följde tålmodigt med sina barnsliga föräldrar dit och när endera föräldern förlorat biljarden fick hon hjälpa till att skjuta ned bollarna i hålet: 
På restaurangerna uppförde Sanna sig så gott som exemplariskt. Hon åt väldigt duktigt, bland annat spaghetti med köttfärssås:
. På den första restaurangen vi var på beställde vi in ett glas vatten till Sanna. Det kom in i ett litet ölglas på fot och Sanna kände sig mycket stor och duktig när hon drack ur det. Sen upptäckte hon att det var is i vattnet! Och det var nästan den roligaste leken på hela resan! 
.Men efter två nätter på hotellet var det dags för lilla familjen att packa väskorna igen och åka hem. Det var ruskigt väder ute, kallt och blåsigt. I väntan på att få köra på båten övningskörde Sanna lite:
Hon var så duktig på att vrida på tändningen att vi, när det var dags att köra på båten, inte hade något batteri längre... Sum tur är fanns det trevliga bilar med tillhörande förare bakom oss som gärna hjälpte till. Jag fick fram startkablarna ur det överfulla bagaget och bilen startade på första försöket. Vi rullade på som sista bil med minuter tillgodo. Lite vardagsedge sådär... Familjen styrde på bebisens order rakt på banditerna igen, där mamman lyckades vinna för en gångs skull: 
Hon tog ut sin vinst och gick till shoppen för att köpa en parfym hon suktat efter länge, men den luktade inte så gott som hon mindes, så hon brände pengarna på smink och godis istället... Det blåste bra ute på havet och mamman mådde inte alls bra när vi lämnat hamnen. Hon fick gå och lägga sig i en soffa en stund. Sen kom pappan och mådde också dåligt. Sanna däremot mådde kalas och ville gå och leka och spela på banditerna. Mamman och pappan var inte roade. Men eftersom mamman redan fått vila lite så var det inte mer än rätt att hon tog halva föräldraskapet. Men något banditande blev det inte, det snurrar för mycket. Bebisen fick leka i den utomordentligt tråkiga lekhörnan på båten medan mamman satt på golvet och vindögt stirrade ut genom rutan på den gungande horisonten. Sen kom vi in i skärgården, tack och lov och familjen kunde börja röra sig som folk igen. Sista stunden spelade de bort sina sista pengar på de där förrädiska apparaterna och när mamman skulle tvätta av bebisens myntluktande händer lyckades hon söla ned hela tröjan. Därför fick bebisen svepas in i mammas kofta och det tyckte hon var så mysigt att hon inte ville ha jacka på sig i bilen. 
Hon somnade gott insvept i den medan vi väntade på att köra av båten. Och sen var familjen hemma och semestern var slut!Storspelaren
Storspelaren
Sanna relaxar på båten till Danmark
Sanna relaxar på båten till Danmark
23.41...
...orkade nästan...
Gott Nytt Zzzzz.....
