Chocolatefrog

Ikväll har det dansats linedance, det var härligt. Tyvärr hade jag hjärnan på annat håll en stor del av tiden, men kroppen rörde sig iallafall, även om det inte alltid var i rätt riktning... Ungefär som den här gången i våras.... Jag gjorde ännu en panikinlärning, Respect. Fast egentligen var det inte ens en inlärning, jag bara flamsade med, för Karin och Robban började prata om att man kan göra poser mitt i dansen där det är lite uppehåll och hetsade varandra till en posetävling. Och eftersom jag inte kan motstå frestelsen att göra mig själv till större åtlöje än vanligt så ville jag hänga på. När det väl kom till kritan så fegade jag ur, men som tur var kördes dansen en gång till och då gjorde jag "tranan", den där posen från Karate Kid ni vet.  Sedan försökte jag mig även på "strutsen". Det är omöjligt att beskriva, och uppenbarligen har ingen fått för sig att lägg ut något liknande på nätet, men i jakten på en sådan bild snubblade jag över en dräkt som jag, om jag hade haft råd, gärna skulle vilja ha på en Halloweenmaskerad: Eller kanske rent av dansa Respect i... Karin och Robban gjorde något som Karin kallade för "träben", där man balanserar på ett ben och böjer det andra till en piratliknande pose. Jag utvecklade den och satte ena handen framför ögat och kallade den för "sjörövaren". Sen bröt jag ihop och kunde knappt dansa Zlozzys funk efteråt för att jag bara tänkte ut poser istället för att koncentrera mig på att sätta fötterna rätt. Så kul kan det bli när hjärnan är helt mosig.
Såhär ser förresten dansen ut när man inte flamsar sig. Och om något är respect så är det att kunna dansa den så snyggt som tjejen mitt i bild - med en bebis i armarna!!! Jag hade slått både mig själv och bebis sönder och samman är jag rädd...


Och sen är jag rädd att det blir lite gnäll också. Jag var på ett möte nu i eftermiddag om ett projekt jag är med i. Och en av kvinnorna som är med i projektet har jag inte dragit jämnt med de senaste åren. Vi brukar kunna ha ett visst mått av ömsesidig, tja, kanske inte respekt, men ändå ett hövligt förhållande till varandra. Men idag hackade hon på mig så fort hon fick en chans. Jag vet att jag inte borde bry mig, men vissa dagar är man känsligare än andra helt enkelt.
Efter mötet gick jag ikapp min chef C, alltså han som är chef över min vanliga chef. Nämnde att vi kanske borde ta ett möte för att tala om min tjänst. Har du någonsin sett en mask vrida sig på en metkrok? Så såg han ut. Det bara kom en massa nja, tja, kanske ur munnen på honom, och sen frågade han om jag fått besked från FK än. Det har jag ju inte, mina synpunkter skulle ju vara inne senast idag och sen ska de väl ha möte också, och när det blir har jag ingen aning om. Då sa han att vi kanske skulle vänta tills jag fått besked. Jaha? Och om det beskedet som kommer om x antal veckor är: Du skulle ha börjat jobba 100% den första september, vad gör vi då? Trollar fram mer jobb och pengar ur ena jackärmen kanske? För en gångs skull kanske vi skulle ha lite framförhållning och ta fram en plan? Nähä, inte det. Okej, då får jag väl gå och värpa mig ett par guldägg så jag klarar inkomstförlusten fram tills dess då. Fega jävla idioter är vad ni är. Imorgon ringer jag facket igen. Göteborgsavdelningen den här gången, för när jag pratade med "min" avdelning i förra veckan så sa hon, i grova drag: "Du får ta ett möte med arbetsgivaren så får jag se om jag hinner komma. Jag är en väldigt upptagen kvinna." Japp, och jag betalar din lön. Godnatt.

Den har varit lång och lat och skön, precis som jag vill ha den!
På lördagen sov jag ju länge och på eftermiddagen/kvällen var i hos svärföräldrarna i Torslanda där det frossades i skaldjur och andra godsaker. Jag hade för mig att jag hade givit dem en uppsättning kräftgafflar, men antagligen har jag bara haft med mig egna, för när det var dags att peta klor fanns det inga att uppbåda. Inte heller fanns det några grillspett, men svärfar är en uppfinningsrik typ. Han gav sig ut i köket, rotade i några lådor och kom tillbaka med - en cykeleker... En helt ny eker och noggrant diskad, och så fick jag peta ur mina älskade klor till sist. Man tager vad man haver som det så vackert heter...
Imorse var vi uppe toktidigt, Sanna somnade redan klockan sju i Torslanda. Hon var väldigt stökig från fem så jag tror att maken gick upp vid sex och jag och lillan en timma senare. Och eftersom jag på grund av resor och magsjukor försummat mina stavar så gav jag mig ut på morgonpromenad. Halv. Åtta. En. Söndag. Morgon. Jag är inte klok. En och en halv timme var jag ute, men jag gick egentligen inte mycket längre än vanligt, jag hade så förbenat ont i ryggen att jag inte kunde gå så fort som jag ville. Det var mitt eget fel, jag lyckas göra en bäckenbottenvridning om jag inte är noga med att sova med benen på ett visst sätt. Jag kan stretcha bort det, men dum som jag är så tänkte jag att jag kunde promenera bort det. Det kunde jag inte, så det blev till att stretcha extra noga när jag kom hem istället. Och där väntade inte bara man och barn, utan också nystekta pannkakor, det var jättegott! Men värkande rygg till trots så var det en fantastisk morgon att promenera på. Klarblå himmel, krispig klar luft och ett fyrverkeri av höstfärger. Jag älskar hösten!
Under resten av dagen gick jag runt och småpillade lite här och var. Städade ordentligt på övervåningen, något som var välbehövligt. Jag dammsög, tvättade golv, skurade handfaten, toaletten och badkaret, plockade undan en halv miljard grejor som bara låg och skräpade på fel ställen... Det var jätteskönt! Maken städade nedervåningen, tog hand om disken och röjde på skrivbordet. Så det var allt en produktiv, om än sävlig, dag.
Det börjar bli dags att knyta sig, det känns som det kan bli en lång vecka. Jag fick kopior på brevet som advokat P skrivit till FK, det var mycket bra skrivet. Men jag förväntar mig nästan inget annat från honom. Jag tror inte att det har någon effekt dock, men det känns ändå skönt att ha uttömt alla möjligheter. Och så är det givetvis dans imorgon kväll! Jag längtar!!!
Till sist lämnar jag en länk till en underbar blogg som jag hittat via Jenny: Sannasmamma tänker. Ja, man skulle kunna tro att det var min blogg, men jag är inte hälften så rolig som hon är. Det senaste inlägget hon skrev, Livet på landet,  fick det att tåras i ögonen på mig för jag skrattade så mycket. Hoppas ni också gillar henne!
Godnatt och hoppas ni får en bra start på veckan!!!

Ärligt knyckt från Jesicas blogg!

1. Hur gammal är du om fem år? *34 år ung
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? *Jag har tittat på hockey. Och sovit...
3. Hur lång är du? *175 cm
4. Vilken är den senaste filmen du sett? *Jag tror det var Mamma Mia. Det är iallafall den jag minns i så fall!
5. Vem ringde du senast? *Mamma! Jag ringer henne rätt ofta...
6. Vem ringde dig senast? *Vackra Paula
7. Hur löd det senaste sms:et du fick? *Det var från maken igår som meddelade att det skulle bli Köttbullekällaren till middag
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? *Sms, jag är lite telefonrädd. Fast inte till de jag känner förstås.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? *Gifta sedan 1972. Där ligger man i lä!
10. När såg du senast din mamma? *I torsdags. Hon kom förbi jobbet.
11. Vilken ögonfärg har du? *Nån variant av gråblå, lite gråblågröna i starkt solljus.
12. När vaknade du i dag? *Hrm, det vill jag nog inte säga... Jag hade svårt att somna igår, tänker mycket på jobbet. Och så var Sanna i Torslanda och maken jobbade och spelade sedan pingis, så jag var ensam. Och sov bort hela förmiddagen... Vaknade runt elva tror jag... *rodnar*
13. Vilken är din favoritjulsång? *Åååhhh, jag som älskar julsånger! Måste jag ha en favorit? Gillar engelska julsånger, så favoriterna där är Deck the halls, White Christmas och Santa Baby. På svenska gillar jag Juligen och O helga natt. Med flera.
14. Vilken är din favoritplats? *Inomhur är det sängen, utomhus är det stranden i Hvide Sand.
15. Vilken plats föredrar du minst? *Allmäna toaletter...
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? *Jag tror jag är kvar här i Backa med familjen, förhoppningsvis en utökad sådan och att jag har fått ändan ur att skaffa mig en utbildning och ett jobb jag trivs med.
17. Vad skrämde dig om natten som barn? *Jag var fullkomligt livrädd för skelett... Inbillade mig att jag skulle se en skeletthand sträckas in mellan fönstret och väggen som pappa satt upp så jag och storasyster skulle få ha varsitt eget krypin.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? *Stand up-showen igår och Sanna när vi busade i soffan förut.
19. Hur stor är din säng? *160 cm plus en påtejpad 90-säng intill. Så man kan väl säga att den är250 cm...
20. Har du stationär eller bärbar dator? *Både och, men jag använder nog den bärbara snäppet mer och maken den stationära.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? *Älskar mina pyjamasar
22. Hur många kuddar har du i sängen? *Hela familjen tillsammans har sju kuddar, de ligger huller om buller. Jag har en specialare som jag alltid sover på plus en som jag vilar armen på. Resten får maken och Sanna dela på.
23. Hur många landskap har du bott i? 1
24. Vilka städer har du bott i? *Mölndal och Göteborg.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? *Barfota eller barfötter som Sanna säger.
26. Är du social? *Det beror på situationen. Jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap eller med goda vänner. På jobbet måste jag vara det för det ingår och jag känner mig trygg där. Men i andra situationer känner jag mig mest obekväm.
27. Vilken är din favoritglass? *Mörk chokladglass
28. Vilken är din favoritefterrätt? *En god glasscup eller paj, t.ex ananaspaj
29. Tycker du om kinamat? *Japp
30. Tycker du om kaffe? *Nja, det är olika. Vanligt rent kaffe gillar jag inte, men med massor av varm mjölk är det gott. Dock inget jag måste ha.
31. Vad dricker du till frukost? *Vatten
32. Sover du på någon särskild sida? *Jag föredrar vänster, men jag snurrar runt en del.
33. Kan du spela poker? *Ja, men jag har inget pokerfejs så jag är egentligen ganska dålig på det.
34. Tycker du om att mysa/kela? *Oh ja, det är något av det bästa jag vet!
35. Är du en beroendemänniska? *Ja, tyvärr.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? *På sätt och vis, upptäckte en på Netlog med samma födelsedag som jag sett på ett dansevent, men jag kan inte påstå att vi känner varandra.
37. Vill du ha barn? *Jag vill gärna ha ett barn till, men jag är så otroligt tacksam att jag har Sanna så jag måste inte ha ett till.
38. Kan du några andra språk än svenska? *Ja. Engelska och danska och några glosor franska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? *Nej, och det är jag glad för.
40. Föredrar du havet eller en bassäng? *Bassäng att bada i. Men jag älskar att sitta och titta ut över havet, helst det danska Vesterhavet.
41. Vad spenderar du helst pengar på? *Sanna, resor och kläder
42. Äger du dyrbara smycken? *Nej, inte ekonomiskt dyrbara. Men ringarna, halsbandet och armbandet som maken köpt till mig är det käraste jag har, affektionsvärdet överstiger prislappen.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? *Jag är en tv-knarkare, har alltför många favoriter, men inget slår Gilmore Girls.
44. Kan du rulla med tungan? *Nej
45. Vem är den roligaste människan du känner? *Sanna, hon får mig att skratta nästan varje dag.
46. Sover du med gosedjur? *Nej, såvida inte Sanna har släpat upp något i sängen.
47. Vad har du för ringsignal? *Någon melodi som ingick i telefonen. Har inte haft tid att sitta och greja med det.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? *Ja
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? * Bamses honungsburkar på Sannas kudde
50. Flirtar du mycket? Nej
51. Kan du byta olja på bilen? *Gud nej, det finns folk som jobbar med sånt! Vill ni däremot ha en idrottshall skurad. then I'm your woman!
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? *Nix, men det har varit bra nära en gång...
53. Vilken var den senaste boken du läste? *Håller på med Historikern. Innan dess var det två böcker på semestern, Staden som slutade andas och någon deckare.
54. Läser du någon dagstidning? *Japp, GP både i pappersformat och på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? *Nej, jag köper någon enstaka föräldratidning ibland bara.
56. Dansar du i bilen? *Japp, jag kan inte hålla varken fötter eller händer i styr om det kommer en bra låt.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? *Bandit rock
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? *Grejor jag inte får glömma att göra på jobbet på måndag.
59. När var du i kyrkan senast? *Jag tror inte jag har varit i kyrkan sedan Jesica gifte sig förra året...
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? *Harriet Ullerfeldt. Hon var fantastisk.
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? *Det var nog när maken och jag bilade till Italien för fyra år sedan, då tältade vi i en dryg vecka. När jag var liten var det husvagn som gällde, och jag har sagt till maken att om vi ska fortsätta campa nu när vi har barn får det bli antingen stuga eller husvagn. För det är ta mig tusan inte semester att tälta!

Jaha, orkade du läsa det här så orkar du svara! Marsch iväg och meddela mig när det är dags att komma och läsa! Godnatt tills dess!

Ikväll har jag och maken och makens lillebror varit på stand up. Det var en show med det mycket uppblåsta (och högst troligt ironiska) namnet Turnén 2008. Det var med Måns Möller, Soran Ismael, Özz Nûjen och Björn Gustavsson. Ett hastigt överslag av mig och maken får det till att dryga 20-30% av publiken var små snärtor som var där för att sucka och tråna efter Björn Gustavsson. Överlag kände jag mig gammal, för när vi blivit insläppta i salongen så spelade turnéns medhavda DJ musik, bra musik förvisso, men så jäkla hög musik att jag blev tvungen att gå ut. Det fullkomligt ringde i öronen, huvudet dunkade och jag höll på att bli galen. Tack och lov var jag inte den enda (i min ålder) som gick ut, men det kändes rätt fjantigt. Men också synd, för musiken hade egentligen ingen funktion som sådan. Men nu ska jag inte gnälla om musik, jag ska prata lite om showen.
Första halvan av showen körde Özz och Soran cirka tjugo minuter vardera. De har båda kurdisk bakgrund och pratade en del om det jämfört det svenska. Özz skojade en del om terrorister och bakvänd islam, och Soran pratade en del om hur barn ser på världen. Soran var betydligt mer lågmäld än Özz och den som vi tyckte var näst bäst. Vi tyckte att Måns Möller var den bästa, han hade lite mer gångbara skämt och pratade också lite om småbarn, något vi kan relatera till i högsta grad. Han drev också en hel del med Björn, vilket vi tyckte var roligt. Björn körde mycket billiga poänger, hans show kändes inte lika genomarbetad som de andras och han använde sig också mycket av kropps- och minspel. Han var dock helt klart populärast, han rider fortfarande på vågen från Melodifestivalen. Innan Björn kom på körde dock Soran ett litet extranummer, där han drev lite med Björns sång till Carina Berg (även om Björns version är bättre så var det roligt gjort).
 
På det hela taget var det två roliga timmar och det var kul att vara på stand up igen. Den 10-11 oktober är det Magnus Betnér, min favoritståuppare. Jag ska kika på om det finns biljetter kvar, det hade varit riktigt kul att se honom live. Här är ett av mina favoritklipp, jag tror jag har visat det förut, men han tål att upprepas:

Jag ska inte gnälla alltför mycket, jag skall bara krasst konstatera att jag är glad att jag har så stort stöd i allt som rör min whiplash och jobb och sånt, både från familj, vänner och i min advokat, P. Men eftersom det är min blogg så får jag ventilgera så mycket jag vill, du däremot är i din fulla frihet att hoppa över det här inlägget och hitta på något annat en stund!
Jag satt halva morgonen i telefon. Först ringde jag chefen för att säga att jag skulle göra samtalen, kolla vad som hänt med min tjänst samt tala om att jag inte är "ute" efter henne på något sätt. Sedan ringde jag facket för att höra vad de tycker, men jag fick inte tag på de personerna jag behövde prata med, så de ska (förhoppningsvis) ringa mig imorgon. Jag ger nämligen inte så mycket för våra fackliga representanter, de har bl.a. lyckats fippla bort flera tusen om året för oss då de inte läst det gamla avtalet innan de skrev på ett nytt... Sedan ringde jag personalkontoret för att kolla så att jag verkligen stod kvar på en 100%-ig tjänst i grunden, vilket jag gör. Men, som hon sa, hon representerar ju arbetsgivaren, så jag måste ha facket med mig innan det blir en diskussion om vad som ska hända. Hon medgav dock också att kommunen tappat bollen litegrann, för de borde haft koll på att min aktivitetsersättning gick ut sista augusti (och det har jag informerat min chef om flera gånger) så jag ska iallafall inte få olovlig frånvaro den här månaden. Hur ska jag kunna ha det förresten, jag vet ju inte vart jag ska jobba de sista tio timmarna per vecka... Hon sa också att det finns en liten, liten risk att jag förlorar jobbet helt om man inte lyckas lösa problemet. Tjohej. Men den är rätt så mikroskopisk.
Vid tvåtiden i eftermiddags åkte jag och lillan till Mölndal där jag lämnade fröken hos mommo och moffa och åkte sedan ut för att träffa advokat P. Jag kan inte ens uttrycka hur skönt det känns att lämna över en bunt papper och sedan se hur hjulen i hans huvud börjar snurra och han för anteckningar redan innan han läst färdigt första paragrafen i FK's papper. Jag gav honom fullmakt att ta över ärendet gentemot FK och han skall också kontakta försäkringsbolaget i frågan. Han gav mig även råd om vad jag skall säga till facket och vad jag vill ha hjälp med från dem, och om vi inte får svaren vi behöver så lovade han att hjälpa mig med kommunen också. Jag är helt vilsen i den här världen, och då är det så skönt att någon som är så otroligt kunnig bakom sig, en person som inte har någon annan agenda än mitt välbefinnande. Inga baktankar, ingen skyldighet mot någon högre och ett intellekt så rakbladsvasst att han kan slipa en diamant med det. Ja, jag dyrkar advokat P, han har hjälpt mig med väldigt många saker de senaste sju åren. Och så är han ett lika fanatiskt frölundafan som jag, då måste han vara en bra människa!
Jag är lite nervös över hela den här cirkusen, jag har inte haft tid att prata ordentligt med chefen om det, bara en snabbis på telefon och jag är rädd att trampa henne på tårna. Hon är en bra människa men hon har en otacksam sits och måste göra det som är bäst för arbetsplatsen. Hon har sina ekonomiska mål att följa och det har velats med min tjänst i många år. Samtidigt måste jag vara självisk, jag har också ett ansvar mot min familj, räkningar att betala och en önskan att sköta mitt jobb så långt det går, jag trivs väldigt bra med det jag gör. Det är svårt som tusan och jag hoppas innerligt att det ska lösa sig på ett så bra sätt som möjligt för alla parter.

Jesica skrev häromdagen om sina katter och det är ju alltid mysigt. Jag skriver inte så ofta om våra två, syskonparet Smulan och Figaro. De tar alltid hand om varandra och tvättar varandra. Enda undantaget var när Smulan hade ungar, då tålde han henne inte, men så fort de hade flyttat blev de bästisar igen. Smulan är rätt så självständig och inte så kelen. Det är hon som är jägaren i familjen och hon ligger gärna i källaren när hon inte skriker efter mat. Hon är rätt så liten, men äter som en häst, trots avmaskningar och allt, men hon är i fin form så jag tror bara hon bränner mycket. Figaro är lite större. Han är i enstaka slagsmål men har aldrig *peppar peppar ta i trä* kommit in med ett byte. Han är en sån kelgris. Han älskar Sanna och låter henne göra nästan vad som helst med honom. Han är kanske inte så gosig som vår första katt, Blixten, men han är en skön kille, lite som Scat Cat i Aristiocats. Jag är helt säker på att han skulle lira jazz om han bara kunde!
Nu ikväll när jag kom hem hade han knôtt sig ner mellan Sanna och maken i sängen, men så fort han såg att jag var på väg så bredde han stragetiskt ut sig vid min kudde så vi skulle kunna ligga sked en stund. Han älskar det, för då kan jag klappa honom över hela magen och klia honom under hakan, för det är det bästa han vet. Och det var så himla mysigt att jag var tvungen att skriva om det. Det är något av det bästa med djur, den där ovillkorliga kärleken. Allt de begär är en mjuk plats att sova på, några mål mat om dagen och att få kela lite då och då och de älskar dig för evigt.
Jag hade tänkt att ta ett kort på honom där han låg i sängen, men batteriet var slut i kameran, så jag fick rota fram ett par bilder som vi tog när vi ganska nyss hade skaffat dem. Säg att de är cirka femton veckor på de här bilderna. Det är Figaro till vänster och Smulan till höger på den första bilden och tvärtom på den andra. Figaro var en relaxkung redan då, jag vet ingen katt som kan breda ut sig som honom.

I lördags morse, innan vi skulle flyga hem, vaknade jag och hade ont i magen. Jag lider av väldens resenerver, det har jag alltid gjort, så därför var jag inte särskilt förvånad. Men tyvärr var det här nerver modell värre, iallafall trodde jag det. Resan hem var otroligt jobbig, men jag klarade det. Dock åt jag ingenting på hela dagen och var fortfarande lite risig på söndag förmiddag, men tänkte inte mer på det förutom att jag var irriterad på mig själv över att jag kan reagera så kraftigt på att jag är nervös. Men så natten till måndag vaknar jag av att maken hoppar ur sängen och tänder taklampan. Eftersom jag sover med öronproppar så är jag rätt svårväckt nu för tiden, men blir i samma ögonblick som lampan tänds medveten om en konstig lukt. Stackars lilla Sanna har kräkts över hela sig, mig och sängen... Så medan jag och sjuklingen tog ett 3 o'clock bath så fick maken bädda rent i sängen och köra igång tvättmaskinen. Och sen var vi igång. Med ungefär 15-20 minuters mellanrum i drygt tre timmar fick vi pyssla om skruttan. Vi bestämde att jag skulle vara hemma den här gången så efter ett par timmar försökte maken vila lite, även om det inte gick något vidare. Vid sextiden slumrade jag till och vid åtta hade jag en pigg unge som ville gå upp. Hon kräkes en gång till vid nio då hon drack för mycket vatten och var lite dålig i magen på förmiddagen, men bortsett från halvdålig aptit har hon hämtat sig rätt så bra. Så antagligen var det inte resenerver ändå, men det är trist att lillan skulle behöva bli sjuk. Hoppas att maken slipper sjukan bara!

Jag har fått ett preliminärt avslag på min ansökan om förlängd aktivitetsersättning från Försäkringskassan alias Förskräckligkassan. Jag är inte ett dugg förvånad, men det är svårt att veta hur framtiden ska te sig nu. Jag kan inte få fler timmar på mitt vanliga jobb, men förhoppningsvis går det att ordna tio timmar till någonstans i kommunen. Men det kan bli trixigt att få till dagarna då det finns regler om arbetstid. Man måste ha 11,5 timmars vila mellan varje skift, och jag slutar jobba halv tolv på tisdag kväll. Dessutom kan jag inte komma igång på morgonen efter ett kvällsskift utan värktabletter, så jag vill helst inte behöva gå till en helt ny arbetsplats när jag har ont och är lite dimmig. Det är likadant på fredagarna efter mitt torsdagsskift, men då tvingar jag upp mig för att få Sanna till dagis i bra tid och för att jag inte vill jobba till halv sex en fredag eftermiddag. Jag styr också över min egen tid på mitt jobb, jag vet hur jag mår efter ett kvällsskift och kan spara lättare saker till fredagen. Nej, jag ser inte fram emot att behöva rota i det här. Men innan jag tar tag i det med kommunen så ska jag prata med min advokat. När man är trafiskadad så har man nämligen rätt till advokat gentemot försäkringsbolaget (lite värdelöst vetande, men vem vet - en dag kanske du behöver den informationen och minns då vart du läste det!).

Nu ska jag sluta gnälla om magsjukor och Förskräckligkassor, det gör ingen gladare. Imorgon eftermiddag kommer farfar för att passa skruttan när jag åker till jobbet eftersom maken ska till läkaren med sitt onda knä, Hoppas det går bra, damen har varit väldigt mammig nu när hon har varit sjuk. Jag är smälltrött efter den upphackade natten, så nu är det läggdags! Godnatt!

Känner mig lite svengelsk. Eller kanske svanskelsk. Eller nåt. Har iallafall fått slänga ur mig glosor både på spanska och engelska den senaste veckan, och det är ju alltid kul. Inte för att jag kan någon spanska, men jag har ett sjutusan till språköra och snappar upp och kopplar ihop och drar paralleller till franskan, så jag tycker nog att jag kan hanka mig fram rätt så bra.  Men det var ju inte mitt uppblåsta ego som det här inlägget skulle handla om, utan vår semester på Mallorca!
Vi åkte i ottan den 13 september, incheckningen stängde fem och planet gick halv sju. Inga problem där, det var bara upp och iväg. Tre resväskor, tre handbagage och en sulky, men ingen övervikt och allt kom med. Vi landade i Palma vid tiotiden och fick våra väskor som en dans. Eftersom det kan vara ganska hektiskt kring bagageband, mycket väskor och folk så knöt vi upp Sanna i Jennys och Benjamins mei tai, och hon tyckte det var jättemysigt. Sedan strulade det med bussarna på nåt vänster och vi blev sittande i en buss, som gick på tomgång, i över en timma. Ingen vet vad vi väntade på, men till sist kom vi iväg. Checkade in på hotellet strax efter tolv och fick en helt suveränt rum! Sovrum, stor toalett med badkar, rymlig hall samt kombinerat kök och vardagsrum. Vi hade också balkong med havs-och poolutsikt, jättemysigt! Men för Sanna var nog det mest spännande att Lille Skutt stod i hotellets entré och mötte! Hotellet, Estrella de Mar & Spa, var nämligen ett Blue Village-hotell, vilket innebär att det fanns Bamseklubb där. Nästan varje dag, samt vid ankomst och avgång, var det någon i Bamsegänget som dök upp och detta var ju himmelriket för vår Bamsetokiga unge. Hon är för liten för att vara med i Bamseklubben, men det hade hon nog inte velat vara med på ändå. Men hon fick träffa både Bamse, Skalman, Lille Skutt och Vargen flera gånger iallafall, och dessutom titta på den speciella Bamseshowen som gick på tisdagskvällen. Och på fredagen köpte vi Bamseklubbens kit till henne, bestående av keps, t-shirt och ryggsäck, dyrt som stryk men mycket populärt... 
Vi hade bra väder också. Inte alltför varmt, mellan tjugofem och tjugoåtta grader på dagen och tjugo till tjugotre på kvällarna. Ibland var det lite molnigt, men regnet som utlovats höll sig tack och lov borta. Några stänk fick vi, men det var inget som dröjde sig kvar mer än en minut eller så, sedan blev det skönt och soligt igen.
Hotellet hade tre pooler, en barnpool, en mellanpool och en djup pool. Sanna gillar ju mest att sitta i kanten och plaska, så vi var mest i mellanpoolen där det fanns breda, mosaikmurade etagesteg ned i vattnet, precis lagom för en liten tjej att sitta och skvätta. Ibland följde hon med någon av oss ut i vattnet, men hon var helt nöjd med att sitta på stegen med sin lilla sjöhäst. Dagarna var rätt så lugna för oss. Vi började dagen vid åtta med den fantastiska frukostbuffén där det serverades flera sorters bröd och bakverk. Det fanns mycket frukt, yoghurt, flingor, pålägg, och lite olika varma alternativ såsom förlorade ägg, stekt korv och potatis och bacon. Sanna föredrog baguette med smör och sedan en croissant med florsocker till efterrätt. Sedan gick vi till poolen och badade och slappade till halv ett ungefär då vi tog oss de tjugofem metrarna till snackbaren och beställde lunch. Sanna åt pommes frites eller pasta och jag föredrog gambas al aillo, räkor frästa i vitlöksolja, medan maken åt pasta, korv eller hamburgare. Efter maten var det dags för tupplur, mest för att undkomma de hetaste timmarna i solen. Sedan gick vi ner till poolen igen och mellan fyra och fem bjöd entertainementgruppen på livemusik i poolbaren, väldigt mysigt och avslappnande att ligga och lyssna på. Det fanns givetvis också en lekplats på hotellet som vi gick till med jämna mellanrum. Alldeles utanför hotellmuren låg en större, kommunal lekplats, dit gick vi också när andan föll på, för jag tror inte att det finns någon tvååring som finner sig i poolslappande precis hela dagarna, även om hon trivdes väldigt bra där med. När vi kände oss färdigbadade för dagen gick vi upp på rummet, duschade och pysslade lite och gav oss sedan ut på stan för att leta efter kvällens restaurang. Vi bodde i Alcudia, nära hamnen, så där åt vi fyra av kvällarna. Sanna var väldigt svår med maten den här resan, hon ville nästan bara ha pommes frites tyvärr, men ibland fick vi lirkat i henne spaghetti och köttfärssås också. Maken njöt av goda köttbitar eller pasta när han ville föregå med gott exempel inför Sanna, medan jag frossade i olika fiskrätter och skaldjur nästan varje kväll. Någon gång blev det pizza med mycket mozzarella också och nästan varje kväll blev det någon god efterrätt också, som till exempel Fresas con nata (jordgubbar med vispgrädde) eller någon glasscup. Den maffigaste efterrätt jag åt var Especial de El Yate som bestod av tre kulor ljuvlig chokladglass, vispgrädde, M&M's, chokladsås och hackad choklad... Yep, I was in heaven!
Första kvällen vi var ute gick vi in i en leksaksaffär där maken hittade en 40 cm stor Tinky-Winky som man kunde trycka på handen. Då började den blinka och prata och sedan spelades en liten film med bilder på teletubbiesarna på magen. Och eftersom vår dotter har sin far flera varv runt lillfingret så fick hon den, trots att den kostade 400 spänn. Men oj så älskad denna Tinky-Winky är!
Tre kvällar gav vi oss av till den andra ändan av Alcudia där vi bodde när vi var där på smekmånad för fem år sedan. Det finns betydligt fler restauranger och butiker i den delen så det var kul att ta sig dit. En av gångerna åkte vi häst och vagn till Sannas stora förtjusning. Den gången gjorde vi också något jag aldrig trodde att vi skulle göra - vi gick på en skandinavisk restaurang... men vi kände oss helt handfallna inför Sannas totala matvägran att vi till slut gick dit, och fick kokt potatis och köttbullar till henne! Och tack och lov åt hon!
På tisdagen gav vi oss ut på äventyr, vi promenerade till marknaden i den gamla delen av Alcudia. Åh en sån marknad! Jag hade kunnat gå där dubbla tiden och lukta på kryddor och ostar, njuta av broderade dukar och sjalar och titta på allt möjligt hantverk! Vi fick till och med köpt lite presenter till de familjemedlemmar som fyller år närmast så jag kan ju inte skriva alltför uttömmande om shoppingen, men till mig själv köpte jag iallafall en underbar vit sjal med röda blomsterbroderier, en indisk randig sjal i orangea toner (fick en likadan i rosa toner av mina föräldrar som var på samma marknad i maj) och ett magnetiskt armband i rosalila färger. Sanna fick två söta ringar med en blå och en grön nyckelpiga på och var fullkomligt lycklig. Det fanns cowboyhattar också, men jag köpte aldrig någon, för de såg så himlans bekanta ut. Jag tror nämligen att nästan likadana hattar finns att köpa på vår nya klubb, och ska jag köpa mig en ny hatt så får den faktiskt vara lite unik, annars kan det kvitta.
På torsdagen åkte vi på utflykt till Marineland, en liten park utanför Magaluf som har shower med sjölejon, delfiner och papegojor, samt några små akvarier med saltvattensfiskar. Sanna har precis upptäckt filmen "Hitta Nemo" och blev helt till sig när hon såg en sådan fisk i ett av akvarierna. Det fanns pelikaner och pingviner och sköldpaddor också. När det blev för varmt i parken gick vi ner och tog oss ett dopp i det ljumma Medelhavet, det var härligt! Under showen med sjölejon och delfiner satt vi precis på mitten på andra raden så vi såg de vackra djuren otroligt bra. Flera gånger var de bara två meter ifrån oss och visade saker, och flera gånger plaskade delfinerna med stjärtarna så vi blev helt nedstänkta. Just detta var nästan det roligaste för Sanna tror jag... Men det var underbart härligt att få se showen!
Annars hände det inte så himla mycket mer på vår semester, huvudmålet för oss var att ta det lugnt, njuta av livet och varandra, eftersom vi känt att vi inte haft den möjligheten under semestern i somras då jag mest åkte in och ut på Sahlgrenska. Vi är otroligt nöjda helt enkelt! Och här är ett bildspel med ca en tredjedel av alla bilder vi tog, hoppas ni gillar dem! Hej så länge!!

Nu är jag hemma igen! Hade ju tänkt att blogga lite från landet i söder, men uppkopplingen på hotellet var under all kritik, och jag hade faktiskt ingen lust att uppsöka ett internetcafé mer än tio meter från poolen. Dessutom var det ju familjesemster, och den ska ju spenderas med familjen. Men nu när jag är hemma skall jag inte längre ignorera min kära bloggfamilj och skrider genast till verket! Eftersom det tar lite tid att ladda upp en sisådär fyrahundra bilder så får semesterdetaljerna vänta tills imorgon. Så idag lägger jag upp ett kakrecept. Jag har klippt rakt av från ett email jag fått från min kära vän Elin. Risken finns väl att jag råkar illa ut, men jag är ju faktiskt bara en liten harmlös bloggare från det där landet uppe i norr, Schweiz eller vad det heter, så jag bedömer risken som obefintlig. Eftersom texten är på engelska så får ni borsta av kunskaperna litegrann, jag är inte på översättarhumör ikväll! Håll till godo!
**********************************************************************************************************************************

Please forward when you finish reading!       A little background :   Neiman-Marcus, if you don't know already, Is a VERY expensive  shop;   e.g,  they sell a typical $8.00  T-shirt for $50.00.      THIS IS A TRUE STORY     My daughter and I had just finished lunch at a Neiman-Marcus Cafe in Dallas ,   Because both of us are such biscuit lovers, we decided to try the  'Neiman-Marcus cookie'. It was so excellent that I asked if they would give me the recipe.   The waitress said with a small frown, 'I'm afraid not, but you can  BUY the recipe.     ' I asked how much, and she responded; 'Only two fifty  -  it's a great deal!'     I agreed to that, and told her to add it to my bill.     Thirty days later, I got my VISA statement, and the Neiman-Marcus   Charge was $285.00. I looked at it again, and I remembered I had only spent  $9.95 for two sandwiches and about $20.00 for a scarf.     At the bottom of the statement, it said, 'Cookie Recipe - $250.00'.    That was outrageous!     I called Neiman's Accounting Department and told them the waitress Had said it was ' two fifty ', which clearly does not mean ' Two hundred  And fifty dollars' by any reasonable interpretation of the phrase.   Neiman-Marcus refused to budge. They would not refund my money  Because, according to them; 'What the waitress told you is not our  Problem.' and as you have already seen the recipe we absolutely will not refund your  Money.'      I explained to the Accounting Department lady the criminal statutes  Which govern fraud in the state of Texas . I threatened to report them  To the Better Business Bureau and the Texas Attorney General's office.   I was basically told: Do what you want. Don't bother thinking of how you can get even, and don't bother trying to get any of your money back'      I said, OK, you've got my $250, and now I'm going to have $250 worth of fun.'    I told her that I was going to see to it that every cookie lover in the world with an e-mail account gets a $250 cookie recipe from Neiman-Marcus..... For Free.     She replied, 'I wish you wouldn't do that.'      I said, 'Well, perhaps you should have thought of that before you   RIPPED ME OFF!' and slammed down the phone.     So here it is!      Please pass it on to everyone you can possibly think of. I paid $250 for this, and I don't want Neiman-Marcus to EVER make another penny from this recipe!        NEIMAN-MARCUS COOKIES     (Recipe may be halved)     2 (500 ml) cups butter  24 oz. (680 g) chocolate chips     4 (1000 ml) cups flour     2 (500 ml) cups brown sugar     2 tsp. (10 ml) (Bicarb) soda     1 tsp. (5 ml) salt     2 (500 ml) cups sugar     18 oz (500 g) Hershey Bar (grated).  (Cadbury chocolate for Australians & South Africans)     5 (1250 ml) cups blended oatmeal     4 eggs     2 tsp. (10 ml) baking powder     2 tsp. (10 ml) vanilla     3 cups (375 ml) chopped nuts ( optional )              ........................        Measure oatmeal, and blend in a blender to a fine powder.     Cream the butter and both sugars.     Add eggs and vanilla, mix together with flour, oatmeal,     Salt, baking powder, and Bicarb (soda).     Add chocolate chips, Hershey Bar, and nuts.     Roll into balls, and place two inches apart on a cookie sheet.     Bake for 10 minutes at (180 °C ) 375 degrees.        ( The above quantities make  approx 112 cookies )     Enjoy !!!     PLEASE KEEP THE RECIPE AND ALSO SEND IT TO EVERY PERSON YOU KNOW WHO HAS AN E-MAIL ADDRESS!

********************************************************************************************************************************

Mja, så kan det gå när man inte underhåller sina public relations. Baka nu ordentligt! Hej så länge!

Hittade det här testet på Jennys blogg och bokidiot som jag är så var det bara att testa! Och såhär blev det:  
Lite läslusig är jag ändå, även om jag också legat av mig en del sedan pre-barntiden.

Igår var jag med mamma och storasyster på Mamma mia. Åh vad härlig den var! Lite tunn story kanske, men den var så lätt att titta på och tycka om och bli glad av! Och så mycket stiliga karlar och vackra pojkar... Där har vi faktiskt en film som jag tänker köpa när den kommer på dvd. Jag kan rentav tänka mig att gå och se den igen, för jag har hört ett rykte om att den kommer visas som singalong-bio, alltså en biovisning av Mamma mia där man får skråla med i sångerna så mycket man bara vill. För nog gnolades det i bänkraderna och ibland stampade de takten så stolarna skakade. Men jag förstår dem, det var en härlig film. Snittåldern var nog en 45-50 år och en lätt majoritet för kvinnor, och jag gissar att många var där för andra eller tredje gången. Trots att den gått länge så var det svårt att få biljetter, till den föreställningen vi ville se fanns det bara sex platser kvar mer än ett dygn före. Så vi fick sitta på första bänk, lite nära var det allt, men det gjorde ingenting. Så om du inte har varit och sett den så kan jag rekommendera den! Ett smakprov:
Före bion var vi på Danilo och åt och medan vi satt där så fick jag ett sms från maken. Sanna hade ramlat med en köksstol och fått en smäll över näsan. När jag kom hem såg jag tydligt ett märke från näsroten och ned under ögat som perfekt matchade den övre kanten på stolsryggen... Min lilla ängel slog sig och mamma var inte där... Men det var ju pappa, och även om hon var väldigt ledsen när det hände så hade det gått över ganska snabbt och när jag ringde hem för att kolla läget så slog de kullerbyttor i sängen, så jätteont hade hon nog inte.

Idag efter dagis åkte jag och lillan till Skopunkten. Sanna har vuxit ur sommarens sandaler, och de andra som snälla storasyster och hennes dotter har efterskänkt är lite för stora. Så jag chansade på att vi skulle kunna göra ett reafynd. Och mycket riktigt, blommiga remsandaler i storlek 24 för 49 riksdaler kändes bra.  Men på Skopunkten får man tre par skor till priset av två, så jakten fortsatte. Sanna behöver nya gummistövlar till dagis och det fanns ett fint urval. Röda med vita moln, ljusblå med mörkblåa bilar, skotskrutiga och gröna med gröna och svarta ödlor, alla för 99 spänn. Sanna valde de gröna.  Och när vi kommit såhär långt kunde vi ju inte sluta. Kosan styrdes mot reabingen för mammaskor och där låg ett par turkosblommiga ballerinor och bara väntade på mig till det facila priset av 99 kronor.  Så där var semesterdojorna fixade också och vi styrde hemåt med väl uträttat ärende. Som grädde på moset matchar de maxiklänningen som snälla storasyster lånade mig för resan.

Ikväll var det dans och det var härligt! Out of Line finns fortfarande kvar, men vi dansar med en annan klubb som heter Lineup4dance. Jättetrevliga ledare och fina lokaler. En och annan kärring finns det också, men som T så vist sa: "Sådana finns det minst en av i alla klubbar" och han har väl rätt. Men trist är det. Vi lärde oss "Crazy Foot Mambo" och den har jag velat lära mig länge så det var kul. Sedan gjorde jag alla tiders expressinlärning av "Stitch it up" och var väldigt imponerad av mig själv. Toktrött i fötterna var jag iallafall efteråt, men oj vad skönt det är att dansa!

Har en småtuff vecka framför mig. Idag var det full rulle på jobbet, såpass mycket att jag inte ens hann hämta Sannas pass. Imorgon har jag mitt vanliga kvällsskift och är nog hemma vid tidigast kvart över elva. På onsdag, då jag vanligtvis är ledig, har jag först kurs i bokningssystemet och sedan ett möte i ett nytt projekt som kommunen har. Jag har ju svårt att somna efter ett kvällsskift och så ska jag vara i kurslokalen klockan åtta, det kommer bli tufft! På torsdag är det kvällsskift igen, men jag har iallafall förhandlat mig till en ledig fredag, det ska bli skönt!
Så med tanke på de kommande dagarna så är det nog bäst att jag säger godnatt! Godnatt!

Vet ni, jag tror inte jag funkar som de flesta människor. Jag gör mig iordning för natten vid nio tillsammans med Sanna och sedan går jag och lägger mig med henne. Det är absolut inte så att jag somnar, utan när lillan somnat så har jag min egentid med min kära tv. Men ikväll fanns det inte ett skvatt att se, förutom "Pirates of the Caribbean" som jag visserligen älskar men inte kände för ikväll. Jag såg den ändå och nu när den var slut gick jag ner och plockade ur diskmaskinen och plockade upp på nedervåningen. Man tycker att jag borde bli tröttare av att ligga och slötitta på en film, men icke. Jag blev piggare, och hade jag inte riskerat att väcka familjen hade jag nog rentav dammsugit...

I övrigt idag har vi förberett oss inför resan, växlat pengar, köpt solskydd och nytt kamerabatteri samt packat. Vi är notoriska överpackare så den här gången har jag verkligen ansträngt mig för att inte packa för mycket, men jag verkar misslyckas tyvärr. Fattar inte hur jag bär mig åt! Jag har till och med köpt en fiffig liten förpackning med tvättmedelslappar men jag lär ju inte behöva dem så mycket som jag kånkar med mig... Fast en del saker har jag ju lärt mig, så jag kommer inte släpa med mig fotvårdsattiraljer, nagellack, plattång och massa annat krafs. Men sen är det ju det där med leksaker till Sanna. Hon ska få ha med sig den bärbara dvd:n och några filmer och sen tänkte jag packa ner några kritor och målarböcker och kanske någon docka. Hon är ju tokig i Barbie, ungen min. Mamma upp i dagen. Men i övrigt tänkte vi nog köpa lite billiga leksaker när vi är borta, det är mest så vi fixar flygresa och sånt utan en uttråkad unge. Jag är iallafall glad att vi slipper hålla på och mecka med blöjor och välling och sånt, även om vi iskallt räknar med en och annan olycka då det är så mycket nytt. Och då kanske de där tvättmedelslapparna kommer till användning iallafall... Nu kom jag på vad jag har glömt! Poolhanddukar och Efter-Sol! Bäst jag går och packar lite till. Klockan är ju bara halv ett på natten och vi ska på Liseberg med lillan imorgon. Och sen ska jag på middag och bio med mamma och storasyster. Vem behöver vara pigg då?
Godnatt!

Idag har jag suttit i en fönsterlös bunker hela dagen och fått väldigt lite gjort. Det var först på slutet då jag fick hjälpa chefen att lägga in matcher som jag kände att jag förtjänade min lön. Väl hemma var blodsockret i botten och hjärnan som ett urblåst ägg så jag hoppade upp på crosstrainern och körde i 45 minuter. Det blåser halv storm ute, så jag hade för första gången ingen lust att gå ut med stavarna. Jag är fortfarande helt kokt i huvudet, så jag orkar inte skriva något vettigt själv, därför är det idag dags för lite småsaker jag samlat på mig. Så här kommer en dålig vits och ett ännu sämre citat:

"Jag heter Berit och jag satt i väntrummet hos min nya tandläkare. Jag läste ett diplom på väggen och upptäckte hans namn. Plötsligt kom jag ihåg en lång, elegant mörkhårig kille med samma namn, som gick i samma klass som mig, förungefär 30 år sedan. Kan han vara samma kille som jag hade varit lite förälskad i på den tiden? När jag sen fick se honom skakade jag snabbt av mig tanken. Denna halvskalliga, grå mannen med rynkigt ansikte var alldeles för gammal för att ha varit min klasskamrat. Efter att han hade undersökt mina tänder tog nyfikenheten över och jag frågade om han hade gått på Enskede gymnasieskola.
-- Ja, det hade han, svarade han.
-- När gick du ut då, frågade jag.
-- Jag var i avgångsklassen 1978, sa han.
-- Du var i min klass! Jag log.
Han såg närmare på mig. Sen sade denna fula, gamla, halvskalliga, ohövliga, feta och elaka man:
-- Vad undervisade du i då?"

Det utlovade citatet kommer från dagens kursledare Gustav: "Om man går fort och ler, är det ingen som ser att man är ful." Ja, jag vet att den är jätteelak, men den var rolig just då i ett rum utan dagsljus och syre och med skyddsrumsattiraljer.

Ett omskrivet ordspråk från min gymnasietid: "Nära mosar ingen banan"

Jag hade fler käcka talesätt på lur, men de har gömt sig i vecken på min intorkade hjärna. Kanske kommer jag på dem imorgon och då blir det ett inlägg till! Avslutar med min klasskamrats talesätt som jag publicerade härom dagen, men som jag tycker är så bra att den får bli en favorit i repris: "Kondis? Det är ett ställe där man köper kakor!"

Godnatt!

Idag har jag och lillan haft ledig onsdag och jag har passat på att städa i skafferiet! Sist jag handlade visade det sig att det var så fullt att jag inte kunde få in en del av de saker jag köpt, så de har fått stå på bänken och sånt gör mig vansinnig. Jag vill ha så rent som möjligt på mina bänkar! Så imorse satte jag igång med Operation Skafferiröj. Jag ångade på rätt bra, men jag hoppas att jag nu lärt mig läxan att kolla i skafferiet innan jag handlar! Eller vad sägs om fyra paket florsocker, två paket farinsocker, två paket kakao, tre paket redning, två paket majsredning... Men högvinsten måste ändå ha varit.... sex paket kokos, varav fem var öppnade!!! Så jag tog en stor matlåda och hällde allt kokos i den, så vet jag vart jag har det!
Medan jag rensade i skafferiet passade jag även på att baka frukostmuffins. Det är ur en bok som heter "Mamma äter inget vitt" och är en low-carb diet. Muffinsen innehöll bland annat kokos, malda jordnötter, kakao, proteinpulver, vatten, ägg och grädde. De luktade fantastiskt och såg otroligt goda ut. Men de smakade som sågspån. Tvingade i mig två, jag hade ju trots allt bakat dem till frukost, men jag slängde faktiskt resten... Sanna ville också smaka och spottade ut det igen... Nja, nu har jag iallafall provat! Och blivit inspirerad till att lägga kokos i smeten nästa gång jag gör "riktiga" muffins!

Jag fick ett mail skickat till mig från kära mor idag. Nu vet jag ju inte om detta är sant, men mailet hävdade att det här är högsta mode i Japan just nu:
     Enligt mailet är det inte genomskinliga kjolar, utan det är ett tryck på tyget som gör att det ser ut som det gör... Men jag tycker förstås att de följer kurvorna lite FÖR bra för att vara en bild. Men vad vet jag om mode? Det är ganska roliga bilder iallafall, vare sig de är på riktigt eller ännu en skröna a la internet.

Jag och knasungen tog en riktigt lång tupplur idag, Sanna sov i nästan tre timmar och jag i två. Lite för länge för att vara bra för nattsömnen, men ack så skönt. Jag har behövt en rejäl tupplur länge nu. Men jag ska ändå ta och gå upp med fröken nu och göra oss iordning för natten så får hon somna när hon är redo. Imorgon ska jag på kurs, så jag får inte min morgonpromenad och förmiddagsslappning, men å andra sidan får jag en bonuskväll hemma med min familj. Det ska bli jätteskönt.
Hej så länge!!

Attans grävling vad trött jag är ikväll. Jag har sovit dåligt den senaste veckan och det börjar kännas. Men trots att jag är så trött så ögonen grusas så kan jag inte komma till ro och somna. Jag kom hem från jobbet för en halvtimme sedan, det var en hyfsat lugn kväll med besök från en gammal klasskamrat som kom med en påse full med äpplen,
Imorse gick jag med Sanna till dagis och sedan traskade jag hem igen, vilade en stund framför tv:n och vid elva kom Lukas mamma Linda och vi gick ut på promenad. Vi knatade runt i en timme, hämtade lunch på Johanssons och gick hem och åt. Sedan hem till pappa en snabbis innan jobbet för att kolla till honom och hämta röken. Maken var nämligen ute och fiskade i söndags och kom hem med makrillar. De två största fick mamma och pappa och jag har tre små i frysen. Två av dem ligger nu på saltning och ska rökas imorgon eftermiddag om jag bara kommer ihåg att köpa hem t-röd.
Jag har förresten haft en stegräknare på mig idag ända sedan jag gick med stumpan till dagis. Det blir ett par steg när man räknar in långpromenad och det eviga springet på jobbet. 17600 steg på ett ungefär, det är rätt bra om jag får säga det själv. Jag ignorerar fortfarande vågen i källaren, men söta Karin har iallafall sagt att det syns lite på armarna så det får jag väl hoppas. Förutom Karin har min kollega Christian också nämnt att han tycker att jag har gått ner i vikt, men så värst mycket kan det ju inte vara för då hade väl fler sett det.

Kvällens mest klockrena citat kommer ändå från min gamla klasskamrat: "Kondis? Det är ett ställe där man köper kakor!"

Söta Annica skickade en utmaning till mig, och jag tackar ju inte nej!

1.Vilken bok läste du senast?
Håller på med en novellsamling av Stephen King som jag fick i födelsedagspresent. Innan dess läste jag "Monkeywrenchmorden".

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag ska köpa nya böcker på lördag inför resan. Bland annat "Staden som slutade andas".

3. Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Oj, det är nog lika. Bryr mig inte om vem som skriver, bara det är bra!

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Nej, inte direkt. Såvida boken inte är sådär tåkrullande bra att jag inte vill att den ska ta slut!

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Jag går först på titel och sedan texten på baksidan. Men eftersom jag har läsande vänner blir det ofta rekommendationer också.

6. När blir en bok för lång?
Om den innehåller massa långa krångliga omskrivningar som man bara ser är utfyllnad för att författaren ville uppnå ett visst antal sidor
.
7. Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Läser nog mer på engelska faktiskt. Pratar så sällan engelska nuförtiden så jag vill hålla igång språket. Händer att jag läser böcker på danska av samma anledning.

8. Vilken bok kände du senast att du ville övertala ALLA dina vänner att läsa?
"Last chance saloon" av Marian Keyes. "Sista chansen" heter den på svenska. Och så Harry Potter-böckerna förstås.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?
Jag gör det egentligen inte av princip för då stör jag mig på att jag inte får veta vad som händer. Men visst blir det så ibland, sista Stieg Larsson-boken till exempel.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla?
Småskräckisar av Dean Koontz, min älsklingsförfattare.

Och så ska man skicka vidare också... Malin, Nettan och Ulrika, stafettpinnen är er!!!