Chocolatefrog

Det är lite lustigt faktiskt, det är nu (relativt) tidig morgon och det är första gången sedan i fredags som jag känner att jag har tid att sitta ner och blogga lite. Det är förstås inte helt sant, men jag måste känna att jag har ro och samlade tankar innan jag kan blogga, och det är faktiskt först nu som det inträffat. Så, en sammanfattning av de senaste dagarna:
I onsdags morse hade jag ett samtal med en av Sannas fröknar för det har varit lite struligt den senaste tiden. Inte med Sanna och fröknarna, men rörande lite annat runt omkring. Vi kom fram till att jag skulle hämta Sanna på torsdag eftermiddag och då sitta ner med en av fröknarna och prata ut och reda ut saker och ting och komma fram till en lösning. Det gjorde vi, och sedan hämtade farmor Sanna hemma hos oss. De åkte till Torslanda för övernattning och jag åkte till jobbet. Där kom det ju lite snö, vilket inte bara var roligt, för jag har ju sommardäck på bilen... Men det gick bra, och klockan sju på fredag morgon lämnade jag och maken in min bil på verkstaden. Jag hade nämnligen besiktigat den på måndagen och fått underkänt på bromsklossarna bak och på drivaxelknutarna fram så det var lika bra att fixa direkt. Sen åkte vi hem och duschade, åkte till stan och åt köttbullefrukost och sen släppte maken av mig på jobbet, för jag hade ett möte angående eldsjälsfesten. Maken åkte hem till morfar under tiden. När mötet äntligen var slut (det tog lite längre tid än jag tänkt) susade vi ner till Ullared så fort som det hala underlaget tillät oss. Maken trodde att det skulle vara ganska lugnt, eftersom det var före löning, men han hade missat att pensionerna och barnbidragen hade kommit... Vi var nere runt kvart över elva och det var snudd på hysteriskt... Till slut hittade vi en parkering längst upp, längst bort och som maken konstaterade: "Här är det minsann ingen finanskris". Det var åtminstone ingen kö, men redan efter fem minuter var jag redo att åka hem igen... Här är en av de saker som utlöste den känslan:
Jag stod med min vagn vid amaryllislökarna och skulle ta mig "över vägen" s.a.s in till schampoo-avdelningen när jag ser en äldre kvinna köra rakt in i en annan äldre dam med ganska god fart. Den som körde på sade inte ett ord, utan tittade på den påkörda med en min som sa: "Men flytta på dig då!". Den påkörda damen ser oerhört förvånad ut och säger ett försiktigt: "Oj då", varpå påköraren ser irriterad ut och säger: "Ja, det är sånt man får räkna med i den här affären!". Sen gick jag därifrån och längtade hem. Men det gick rätt så bra ändå under dagen, det var mycket folk men med en god portion tålamod kunde man komma därifrån med livet och hälsan i behåll. Vi fick dock ganska så bråttom på slutet, för bilen skulle hämtas ut senast fyra och det tog ju lite längre tid att köra på grund av halkan. Vi kom därifrån med en mängd strumpor till Sanna (läget var desperat på den punkten) men jag glömde köpa på mig lite fler vantar. Jag fick också köpt ett par baggy-jeans, en mjuk stickad poncho med polokrage och en lång röd tunika till mig själv, vilket var otroligt, för jag brukar nästan aldrig hitta kläder där nere. Sen blev det lite julepynt också, till exempel de här helt underbara tomteljusen: . En av tomtarna blev sedan omgjord till ett datumljus:  (det syns inte så bra tyvärr). Under tiden som jag gick i affären fick jag en uppenbarelse och skapade den här, lite annorlunda, adventsljusstake:  (syns inte heller så bra, men det är fyra korta, tjocka ljus med siffrorna ett till fyra på sig. De står på ett ovalt plåtfat med hjärtan längs kanterna). Den ska givetvis dekoreras med lite mossa eller kanske lingonris under veckan.
Vi köpte också lite prylar till datumkalendern som Sanna ska få, bland annat lite pärlor till att göra halsband, bilar, en traktor och lite filmer. Några saker fick hon med en gång, till exempel en Teletubbiesfilm och en käpphäst:  . Några andra saker, fler filmer, några pussel och en LaLa (en likadan kompis som den älskade dockan från Spanien) gömdes undan i det stängda gästrummet på övervåningen. Det gick sådär, för på lördag förmiddag gick maken in där med stumpan i hälarna för att hämta ett par skor och gå upp på vinden. Jag hade ingen aning om att de ens var däruppe, annars hade jag ropat en varning. Men istället hör jag ett glädjetjut som raskt omvandlas till små ynkliga rop samtidigt som maken sveper upp henne från golvet och kilar ner för trappan samtidigt som han försöker övertyga henne om att det var en gul spunk. "Jag vill haaa den gula spunkeeen!" snyftade hon, så det krossade pappahjärtat gav med sig och lät henne få den ändå:  . Hon kånkade runt på dem hela dagen, hade dem i sängen och har lekt med dem hela morgonen. Och som vi sa, lyckan är ju lika stor nu som den hade varit på julafton. Och tänk, imorse hade de förökat sig!  . "Tinky-Winky och LaLa har fått bebisar!" ropade hon glatt, jag var ju bara tvungen att ta kort!
Men det var en parantes. Gårdagen ägnade också åt att packa upp det som vi inte orkade organisera på fredagen, vi satte fram ljusstakar och stjärnor i fönstren och var hos mommo och moffa och såg på hockey. Det var väldigt roligt, för kusinerna var där. Fullt ös i tre timmar! Trötta och hungriga åkte vi hem, åt en sen middag och låg i sängen halv nio där barnet sov och föräldrarna såg på Prison Break och CSI:Miami. Och sen sov de med!
Just nu kokar jag risgrynsgröt till frukost, för det har de sagt på dagis att Sanna tycker om och sen ska maken ut och byta till vinterdäck på min bil. Efter det ligger dagen öppen för oss, vi får väl se vad vi hittar på!
Hej så länge!!!