Vila lite...

0-6e078da42aa31d011bb4b110498f5924.png

Kolla varifrån!

Vila lite på mormor


Växtvärk

Igår kväll somnade maken framför "Millennium". Jag är en hårdnackad motståndare till de flesta svenska filmer, de här är inget undantag. Jag läste de två första böckerna men när jag skulle börja på den tredje stod jag inte ut med skrivsättet längre och lade ner det hela. Eftersom böckerna bitvis är våldsamma så visste jag att det skulle komma fram i filmen också, och det var avgörande för mig. Kan jag undvika scener med framförallt sexuellt våld så gör jag det, alltså har jag inte, och kommer inte, sett "Millennium"-filmerna. Gott så. Istället slötittade jag på "Natt på Muséet" och njöt av att äntligen ha tid att läsa den senaste Koontz-boken, "Relentless", den är oerhört spännande. En stund efter midnatt hörde jag att Sanna grät i sitt rum så jag skyndade dit. Hon var snudd på otröstlig och jag trodde först att hon haft en mardröm, men när hon lugnat ner sig lite berättade hon att hon hade ont i benet. Eftersom det inte är likt henne att vakna och hitta på saker kom jag fram till att det antagligen var växtvärk och jag kommer faktiskt ihåg hur ont det kunde göra. Jag låg länge och masserade hennes vad och pratade och sjöng för henne, men hon började gråta hela tiden, så till slut kom vi fram till att vi skulle ta lite medicin. Hon hatar innerligt både suppar och flytande alvedon, men eftersom hon inte ville ha ont längre så valde hon flytande alvedon. Beväpnad med en doseringsspruta och en flaska iskallt vatten att skölja ner med fick jag till slut i henne medicinen. Sen låg jag och berättade två långa sagor, en om Grönluvan och en om Lilaluvan. Min syster brukade hitta på sagor om olika luvor när jag var liten, och jag fick bestämma färgen. Jag tycker det var så mysigt så det är jätteroligt att jag och Sanna har fortsatt med traditionen. Sen sjöng jag några sånger och till slut somnade hon, lillskruttan.
Under slutklämmen av tröstandet hörde jag att Jesper vaknade i sovrummet, men vid det laget hade maken äntligen kommit upp från soffan så han fick ta hand om sin son en stund.

I övrigt spenderades gårdagen hos gamlafarmor där vi firade hennes 89-årsdag med smörgåstårta och hallontårta och allt möjligt annat. Tyvärr var vi lite för många människor i en lite för liten lägenhet, så strax efter sju började barnen bli såpass trötta att vi fick åka hem.
I eftermiddag ska maken och svågern på hockey - Frölunda har möjlighet att avgöra kvartsfinalserien på hemmaplan, men jag är skeptisk - så jag och barnen åker nog till mina föräldrar och ser matchen hos dem. Men tills dess ska vi söndagsdega här hemma och kanske plantera färdigt vårblommorna i krukorna på uteplatsen. Jag fick gjort krukorna på framsidan i fredags och när jag är färdig med mitt skapande så ska jag plåga bloggen med lite bilder på dem. Jag tycker alla årstider har sina fördelar, men just den här tiden på året, när det börjar bli lite varmare och det lyser av vårblommor överallt, det är den bästa av dem alla!

Ibland är man bra trött...

Nu ikväll rubbades läggningsrutinerna något av Frölundas match på Kanal 9. Jesper nattades halv åtta och Sannas läggning planerades lite snyggt till pausen mellan period två och tre. Strax före andra periodpausen ville Sanna dock ha kvällsmacka så jag gick och gjorde iordning två delikatessknäcke till henne. Hon ville äta dem i soffan hos pappa, så jag gick och satte mig framför datorn. Ett par minuter senare hör jag att maken ropar lågt på mig. Det här är vad jag hittade:







Hon hade inte ens kommit igenom halva första knäckemackan... Så jag gick upp och plockade undan på hennes rum, bäddade upp sängen och tände nattlampan. Sen gick jag ner och bar upp henne, kissade henne och bar in henne till sängen. Utan att öppna ögonen mumlade hon något om att det var tur att hon inte hade stökat ner sitt rum idag och hon försökte också få en godnattsaga, fortfarande med ögonen stängda. Men det gick inte den här mamman med på och innan jag sjungt färdigt första versen av "När lillan kom till jorden" så snarkade hon lågt. Det är skönt att sova!


Känd från Metro



Snygga mammor och snygga bebisar! Men det blev inte många rader skrivet från dryga tio minuters samtalande...


Ny vårmössa!...

0-5781f8eda33115280c28ab441ef2c736.png

Kolla varifrån!

Ny vårmössa!


Majskroksfika!

2ea0e077f57e63082cb4b06b08492019.png

Kolla varifrån!

Majskroksfika!


Att vara mamma till en Sanna...

Hon är inte tappad bakom en vagn, min stora lilla tjej. Hör bara:

Vi ligger i sängen vid nattningen. Det är rätt kallt i Sannas rum och jag har pyjamasbyxor och t-shirt och huden på armarna är ganska kall. Sanna klappar mig på armen och säger: 
Sanna: Mamma, du känns kall. Du får faktiskt gå och ta på dig en kofta.

Maken och barnen sitter vid middagsbordet och jag är i köket och fixar med de sista grönsakerna och såsen.
Maken: Kommer inte fru snart? (Hans smeknamn på mig)
Sanna: Det är ingen fru, det är mamma!
Maken: Men hon är MIN fru.
Sanna: Nä-ä! Hon är BARA mamma!

Sanna tittar moloket ut på duggregnet och snödrivorna. Hon var förkyld och fick inte gå ut.
Sanna: Mamma, det var VÄRST vilken vinter vi har! Jag vill ha sol och sommar.
Mamma: Ja, jag vet gumman, snart blir det vår.
Sanna: Då kan vi bada!
Mamma: Nja, det får nog bli lite varmare först.
Sanna: Ja, om sex dagar kan vi nog bada.

Om det nu är så att ni skulle stå inför ett förgiftningsfall så har Sanna lösningen:
Sanna: Mamma, mamma, Snövit är giftad!
Mamma: Åh nej, vad ska vi göra då? Kan inte prinsen pussa henne?
Sanna: Nej, jag har en lysande idé! Man tar en skål och en sked och gift-upp-smet och socker! Och så är hon inte giftad längre!
(Riktigt hur detta skulle rädda Snövit förtäljer inte historien, men uppenbarligen så funkar det för Snövit är inte giftad längre, hon har picknick!)

Och så några Sannaord:
Tulosa - Törnrosa
Gallionbyxor - Gallonbyxor
Glamse - Gramse (från Bumbibjörnarna)
Bumbibesaft - Bumbibärssaft
Gymlingar - Grymlingar (också från Bumbibjörnarna)
Jag hade ett par till, men de har jag givetvis glömt. De kommer!

Häromdagen var båda barnen förkylda, så vi stannade hemma från dagis. Jag rörde ihop trolldeg till Sanna och färgade den med karamellfärg och sen var det fullt ös i köket. Senare på eftermiddagen bjöds vi på kalas. Snövit fyllde hela fyra år! Sanna hade bakat en trolldegstårta och jag bidrog med några tårtljus för att göra leken komplett:   Skålen framför Sanna innehåller grön soppa (spenatsoppa) som vi fick till middag innan tårtan serverades. Tårtsmakerna är för övrigt päron (grön deg), vanilj (blå deg) och jordgubbe (chockrosa deg). Lillebror var också bjuden, men han fick hålla sig på avstånd i gåstolen, men han var lika glad för det!

Jesper har äntligen börjat rulla, i onsdags. Det satt rätt långt inne men nu är det ingen hejd på honom! Han har också fått rejäla teleskoparmar (målande ord knyckt från Sara i mammagruppen) och älskar att sitta i soffan själv och rota i leksakslådan:   

Slutspelet i hockey har ju börjat så nu blir det mycket hockey framöver. Men å andra sidan är Frölunda inte så värst stabila så det kan ju mycket väl sluta i kvartsfinal... Ikväll blir det iallafall hockey framför tv:n hos mamma och pappa (vilka äntligen har fått vatten, avlopp och toalett efter åtta sega veckors stambyte) så det är väl bäst att jag börjar plocka fram tillbehören för en sen kväll - pyjamasar, nappflaska, välling, blöjor och givetvis leksaker och nappar! Det är fullpackat i skötväskan under sådana här kvällar!
Vi säger hej då med ett par bilder på min lilla glada buddhabebis. Är det bara hans mor som smälter inför dessa blå ögon?



Dryga tolv kilo ren kärlek!


Ännu en vecka till ända

Veckorna går verkligen otroligt fort nu för tiden. Med två underbara ungar som håller mig sysselsatt från morgon till kväll är det ingen risk att man har långtråkigt!
Den här veckan har vi pysslat med lite av varje. I tisdags fyllde till exempel barnens kusin Anna fem år och vi var där på lite kalas. Av oss fick hon en stor väska med pennor, kritor och vattenfärger som jag hade pimpat med allt möjligt. Den var så otroligt tråkig så jag målade den lila, skrev "ANNAS FÄRGER" på den och sen kladdade jag med decoupage för första gången på flera år. Jag satt i timmar och klippte ut blommor och prinsessor och skrev ut en bild på födelsedagsbarnet som vi klistrade på. Tyvär började färgen redan flaga samma dag, men jag hoppas att det mesta ska sitta kvar ett tag till. Det var iallafall otroligt roligt! Jag vek också fem lila tulpaner som jag dekorerade med glitterlim och jag tror nog att Anna tyckte om dem. Tyvärr blev hon magsjuk i torsdags och kunde inte ha sitt skräck-kalas som bestämt, men jag hoppas att hon blir fort frisk och kan ha det så snart som möjligt!

I onsdags var jag på Östra med Jesper och klippte av hans tungband. Fantastiska Cecilia följde med som moraliskt stöd, och William hängde också med och tröstade. Jag fick ju frågan redan på BB om vi ville klippa tungbandet, men jag var inte i skick till att fatta ett sånt beslut då. Men så nu under sexmånaderskontrollen anmärkte läkaren också på det och jag hade själv tänkt på det den senaste tiden då jag märkt att han sätter tungan ivägen när jag ska mata honom med barnmat. Så hon skrev en remiss och då de fått ett återbud fick vi en snabb tid. Det var väldigt jobbigt, jag kände det som om jag svek honom, men han skulle kunna få problem med talet längre fram om det inte åtgärdades och dessutom måste större barn sövas och det vill man ju inte gärna utsätta sina barn för. Men jag kunde inte titta på och jag ville inte heller att han skulle se mig orolig och ledsen för jag var rädd att det skulle kunna skrämma honom ännu mer, så jag satt på britsen och höll fast hans ben och tittade bort. En läkare och en sköterska höll hans huvud och armar och en andra läkare klippte bandet. Han är ju jäkligt stark så de fick kämpa en stund. Åh, ångesten. Men det blödde inte så mycket och han var pigg och glad kort efteråt. De första timmarna efter ingreppet verkade han ha lite ont när han skulle börja äta, men det gick också fort över. Jag hade dock förväntat mig att han skulle börja greja mer med tungan, men det har han inte gjort. Å andra sidan har han ju aldrig kunnat sträcka ut tungan eller slicka sig om munnen, så det tar väl ett tag för honom att lära sig det.
Efter sjukhuset åkte vi på mammafika hos Cornelia och pustade ut. Där är en stålkvinna till att sy och baka! Gott och trevligt, och alltid roligt att få träffa mammorna en stund!

I fredags morse lämnade vi barnen hos farmor och farfar och for till Ullared för skamlös shopping. Vi behövde lite av varje och det var trevligt att komma iväg en stund bara jag och maken. Förutom alla hemmakemikalier som till exempel tvättmedel, maskindiskmedel och plastpåsar köpte vi en hel del kläder till Jesper och lite till Sanna. Maken köpte lite kalsonger och någon t-shirt och jag köpte en knallcerise tunika och en fin pepitarutig vårjacka. Det blev också en hel del leksaker till Sanna (prinsesstemat var påtagligt), en träningsboll, mikrofoner och karaokespel till Wii:et samt tre nya bärbara telefoner då våra andra har dött och försvunnit. Vi svängde också in på Panduros outlet men den var lite av en besvikelse. De hade väl en hel del, men det var inte många kronor billigare än den vanliga affären. Barnen hade haft det bra i Torslanda, men svärmor hade tyvärr blivit magsjuk så vi går här och håller tummarna för att vi klarat oss. Vi var ju dåliga i förra veckan så förhoppningsvis har vi haft vårt. Klarar vi natten så kanske vi kom undan med blotta förskräckelsen.

Resten av helgen har gått åt till handling och städning. Vårt hem har sett ut som en rövarkula då jag fortfarande känner av ryggskottet och inte får mycket gjort. Eller jo, det får jag väl, men det är hart när omöjligt att hålla jämna steg med Sanna. Hennes senaste nöje är att klippa papper, så idag bestämde jag och maken oss för att kväsa kreativiteten ett tag och har därför gömt alla saxar i ett skåp som hon inte når... Jag ska ha mammafika här på onsdag och det sista jag behöver är att behöva jaga pappersbitar över hela huset...
Men det var inte bara arbete i helgen, idag rymde jag på bio med underbara Karin. Vi såg Alice i Underlandet i 3D, det var häftigt. Den var klart sevärd och välgjord men inte i makens stil så jag är glad att jag kom iväg! Och det är ju alltid ett nöje att få vara en stund med Karin!

Nu ska jag se Ghost Hunters innan jag försöker sova. Jespers nätter har nämligen blivit totalt hopplösa så det blir lite hackigt. Imorse fick jag sovmorgon, men jag ligger så mycket back att jag nog aldrig kommer ikapp. Det är märkligt, det finns inget som tröstar honom, varken amning, napp eller sova på min mage. Han spänner sig som en planka och gnyr och skriker och kan oftast bara lugnas av att jag sitter upp med honom i sängen och lägger upp honom på min axel och ömsom gungar, ömsom klappar honom i rumpan. Så somnar han och börjar om igen efter 30-60 minuter. Frampå morgontimmarna lugnar han ned sig lite så vi får ett par timmar, men fram till ungefär tre-fyra på morgonen håller vi på och strular. Men Sanna var lite såhär också i samma ålder, så det är bara att härda ut. Imorgon är det måndag igen och vi har inget planerat. Jag har lovat Sanna att vi ska baka muffins, men mer avancerat än så lär det knappast bli.
Godnatt!


In i...

0-6155981c2cb76efd59bae089be9349d2.png

Kolla varifrån!

In i dimman! På väg till Ullared, men oj så tjock dimma det är i Kungsbacka...


Kompisfika med...


Kompisfika med William och hans mamma


Sitter själv...

0-47c6a2017be51a62abb5a119b9043f15.png

Kolla varifrån!

Sitter själv i vagnen som en stor kille!


Papperstulpaner

Min grundskoletid kan knappast räknas till de lyckligaste tiderna i mitt liv. Jag var lite udda, lite utanför och jag ville så förtvivlat gärna passa in. Men nix, jag var för tjock och för ful. Det bekommer mig inte längre och jag känner ingen större bitterhet när jag tänker tillbaka, även om det svider lite i själen. Däremot kan det hända att jag tänker på hur otäcka ungar kan vara mot varandra och vilka det är som sätter tonen och hur lätt det kan vara att få en del att svassa efter en.
Jag minns när två av de populäraste tjejerna kom till skolan och kunde vika papperstulpaner. De vägrade visa hur man gjorde men man kunde få "beställa" tulpaner av dem. De fick till och med sitta inne på rasten med fröken och vika tulpaner åt henne och jag var svart i synen av avund. Till slut "beställde" jag också en tulpan och tog hem den och jag och mamma satt en hel kväll och försökte lista ut hur man gjorde. Men vi lyckades inte.
Sen visade det sig att en ny tjej i klassen visste hur man gjorde och var rätt less på haussen om dessa papperstulpaner och visade oss andra hur man gjorde. Inte för att det hjälpte, veckan efter hade samma tjejer något nytt som gjorde dem sådär mystiskt speciella som man bara kan vara i en krets av tio elvaåringar.
Det här var ju långt före internet fanns i var mans hem, och häromdagen kom jag att tänka på dessa papperstulpaner. Jag hade för längesedan glömt hur man gör, men tänkte att Sanna kanske skulle tycka att det vore roligt, så jag googlade. Och se, där kom ju en liten fin tutorial om hur man viker papperstulpaner. Så här hemma viks det nu i parti och minut och Snövit har hela sängen full av blommor. Mina blir inte lika fina som i filmen, jag tror att mitt papper är för tjockt. Men jag kan. Jag kan! Och innerst inne gläds jag åt att det nog kommer bli svårare att sitta inne med såna här finesser när Sanna kommer upp i den där åldern.



Easy Paper Tulip - Done In 1-2-3 - Funny home videos are a click away


Afternoon tea...

0-71b9cd2fd4bd02c41c451cc59cc3c1fd.png

Kolla varifrån!

Afternoon tea och skorpa


Hos naprapaten

Så idag har jag alltså varit hos en naprapat. Det var fullkomligt vidrigt och jag önskar att jag inte hade bokat en tid för måndag morgon igen. Jag ska känna efter hur det känns imorgon och överväga om det är värt att gå dit igen.
Jag var där klockan sju imorse. Förödmjukad stod jag där medan han bedömde min dallriga kroppsbyggnad och jag berättade om mina ryggproblem i tonåren och min whiplash för snart tio år sedan. Bortsett från min ortoped och min sjukgymnast låter jag aldrig någon röra min nacke, men han menade på att han skulle kunna fixa den... Nåja, han gjorde sin grej och knäckte och knakade mig från nacken och ned till höfterna och jag kan inte med ord uttrycka hur obehagligt det var. När jag gick därifrån var jag helt kallsvettig och illamående, men jag måste medge att han gjort något rätt för jag kunde faktiskt böja mig betydligt mer obehindrat än innan. Men eftersom musklerna i ryggen är helt ihopkrampade så sa han att jag måste ha total sängvila i två dagar och jag får inte sitta. Nu går ju inte det så himla lätt eftersom maken arbetar och jag har tolv kilo bebis hemma att kånka på, men svärmor och svärfar har varit här i eftermiddag så jag har fått vila ganska mycket ändå. Men jag har också haft otroligt ont i ryggen, på fler ställen än där ryggskottet sitter, så jag känner mig rätt spak ikväll. På det hela taget en mycket obehaglig upplevelse men jag hoppas att jag ändå mår bättre imorgon.




Säg mig,...

08ade198e382bd28f7d76d527d68d4d5.png

Kolla varifrån!

Säg mig, är krokodilen färsk?


RSS 2.0