Chocolatefrog

Nu till helgen är det linedance i Mullsjö i Småland. Vi bor i stuga på campingen och dansen är kanske 100 meter från vår veranda. Väldigt lagom med andra ord. Det är fjärde året i rad som vi åker dit. Förra året var jag bara där över lördagen eftersom jag var hyggligt höggravid och kryckburen och inte kände mig så värst sugen på att föda på dansgolvet, men i år är jag tillbaka! Har inte dansat ett steg på flera månader, men det ska bli roligt ändå! Men oj sån ångest jag har uppblandad i glädjen över att åka bort en helg. Det blir första gången jag sover borta från Jesper, som dessutom är inne i en extrem-mammig fas. Sanna har blivit pappas tjej, så hon tycker bara det ska bli mysigt (just nu iallafall, vi får se hur det låter imorgon). Jag ammar ju Jesper rätt mycket för tillfället eftersom han inte är så intresserad av mat, men förhoppningsvis märker han att mjölkbaren inte är tillgänglig och pillar i sig lite iallafall.
Det är konstigt hur man är funtad egentligen. Jag har längtat i flera veckor efter att åka, att få sova två hela nätter helt ostörd och bara få vara Julia ett tag. Men samtidigt känner jag mig otroligt skyldig som åker ifrån familjen, även om maken försäkrat mig om och om igen att han tycker att jag ska åka. Kan jag bara bita ihop och kliva in i bilen imorgon förmiddag så kommer det bli bra. Jag är faktiskt inte familjens medelpunkt, även om jag kanske vill tro det.
Så på med hatten, här ska dansas!