Chocolatefrog

Jag har flera gånger i den här bloggen skrivit om sånt som anses vara "pojkigt" respektive "flickigt". Själv är jag inte så petig om man säger så. Ofta när Sanna var liten fick jag frågan om hon var en flicka eller pojke, enbart baserat på att hon kanske hade mörkblå bamsedress och rosa crocs. Jag har också skrivit om när jag bestämde mig för att bojkotta Kapp-Ahl när jag var på jakt efter jeans till Sanna när hon var ca 1½ år och på flickavdelningen fann jeans med "low waist & tight fit". Vansinne. Och få mig inte ens att börja prata om bikinis till tvååringar, då går jag fullständigt i spinn. Jag köper faktiskt ofta kläder från "pojkavdelningen" till Sanna, mest av den enkla anledningen att de kläderna både passar bättre och tål lite mer.
Sen får jag väl medge att jag plockat bort det allra mest illrosa ur Sannas bebisklädlåda när jag skulle ta fram kläder till Jesper, men han har haft allt från rosa pyjamasar till bodys och hängslebyxor. Och när jag behövde nya nappar till honom köpte jag rosa utan att blinka - även om det mött ett och annat höjt ögonbryn från andra vuxna.
Vad leksaker beträffar har vi gett Sanna allt från parkeringsgarage till tågbanor och gräsklippare - men favoritleksakerna är ändå dockorna. Men vi har iallafall gett henne möjligheten att välja.
Målet är att vara lika öppen med Jespers leksaksval. Han kanske väljer att leka med bilar - men skulle han välja dockorna precis som storasyster så får det bli så.

Anledningen till att jag skriver om detta just nu är ett inlägg från Korvasbloggen, en av mina favoritpappabloggar. Det handlar just om pojkar och flickor och kläder och är så förbaskat vackert skrivet att jag faktiskt fällde en tår. Och om samma situation skulle uppstå för mig i framtiden, då hoppas jag att jag minns det här inlägget och finner samma självklara lösning som kvinnan i bloggen.