Åldersnoja Jag känner mig inte särskilt gammal. 31 är rätt lagom och jag tycker inte att jag ser så värst sliten ut. Men nu när vi är på Liseberg och jag läser artistlistan på de medverkande till NRJ in the park och inser att jag inte känner till en enda av dem - då kände jag hur rynkorna började djupna...
Här är det Sanna som sjunger en Barbapapa-sång. En del i sången är "Det finns en gul, det finns en blååå, det finns en röd som är stark som fååå" men i Sannas version är det snäppet bättre. Då heter det: Det finns en gul, det finns en blååå, det finns en röd som är stark som fååån".
I det här andra klippet är det Sanna och Jesper som sprallar lite. Sanna har alltid gjort en grej där hon viftar med armarna och skakar på huvudet och gör roliga ljud för att få Jesper att skratta. I söndags satt Jesper på uteplatsen och skakade på huvudet och vinkade och gjorde helt nya ljud. Det var först igår när Sanna gjorde det igen och han gjorde samma sak som jag förstod att han härmade henne.
Snoop Dogg är en intressant karaktär. Han var faktiskt ganska gullig i L Word, men han kanske hade influensa då eller något. Iallafall tyckte jag att den här videon var ganska rolig i all sin sexism, men man kanske måste vara ett True Blood-fan för att uppskatta det hela.
26 grader i skuggan och tre av fyra medlemmar i lilla familjen har gått/åkt vagn på milslingan i Skatås. Ibland undrar jag vad som pågår i våra små huvuden...
Utan möjligheten att MMS-blogga skulle den här stackars bloggen damma igen helt. Det är inte så att jag saknar ämnen att blogga om, utan snarare tid och ro att blogga. För det är ju så med förvirrade amnings-och sömnbristhjärnor: de behöver lite tid på sig att komma ihåg alla fiffiga och roliga saker man skulle skriva om. Särskilt då man aldrig krafsar ner de där små idéerna även om man alltid säger det till sig själv.
Lilla familjen har iallafall haft lite semester tillsammans. Inte så actionpackat, men det blir sällan det med en frustrerad nästan-ettåring hemma. Vi tillbringade tre härliga dagar på campingen i Mullsjö, samma ställe som jag dansar linedance på varje sommar. På så sätt kunde vi umgås lite mer avslappnat med familjen Joakimsson och barnen kunde komma i säng i vettig tid. Maken passade också på att plocka några liter blåbär, det mesta hamnade i magarna som kvällsmat med lite stoppades i frysen för framtida bruk.
Sanna har hittat några lekkamrater i huset mittemot. Tyvärr går det inte alltid friktionsfritt, och särskilt det ena barnet saknar några grundregler i allmänt hyfs, men det är ändå roligt för henne att ha några att leka med.
Jesper kryper, men bara när han måste. Att bli buren är fortfarande favoritsättet att ta sig framåt. Han har lärt sig att ställa sig upp mot saker, men ingen antydan till att börja gå än. Han har haft en tuff period ett par veckor nu där han krånglar väldigt mycket med maten och sömnen och är generellt väldigt gnällig. Men förhoppningsvis är det något övergående. Om han fick välja så skulle han äta pappas köttbullar med potatis och sås varje dag, men burkmat, välling och gröt ratar han. Och så äter han givetvis köttbullar från Köttbullekällaren, han är ju ändå vår son!
Sedan ett par månader tillbaka gör jag en viktutmaning tillsammans med maken och hans pappa och lillebror. De har hållit på ett par veckor längre än mig, men vi har alla gjort stora framsteg. Jag har gått ner ungefär sex kilo, men jag håller medvetet tillbaka lite eftersom jag fortfarande ammar och om man går ner för fort så släpper kroppen ut tungmetaller i bröstmjölken. Men den här veckan kommer jag gå back tyvärr. Nätterna med Jesper är outhärdliga och jag snittar någonstans mellan fyra och sex timmars sömn per natt, och då är den allt annat än sammanhängande. Det har blivit lite ond cirkel, för även om jag är trött hela tiden så är jag inte sömnig, för jag ligger och väntar på att bli väckt. Men just den här senaste veckan börjar jag närma mig gränsen för vad jag orkar med, för jag har varit grinig och ledsen hela tiden och då tröstäter jag. Jag har inte heller orkat träna och lägger man ihop detta så blir det uppgång på vågen. Men nästa vecka ska jag ta tag i mig själv igen, man måste väl få tillåta sig en svacka?
På torsdag ska jag in och dansa med Lineup4dance på Packhuskajen en stund och på lördag ska jag gå Rosa Steget tillsammans med mamma, så då blir det iallafall lite motion igen!
Idag var vi en rekordsnabb sväng på Ikea. Tog nog mindre än en halvtimma tror jag. Vi köpte en ny madrass och ett madrasskydd till Sannas säng. Den gamla sängen och madrassen var ju kvar från de som bodde här innan, och den har väl sett sina bästa dagar. Om maken eller jag ligger i sängen har vi känt ribborna genom madrassen, så den var hyggligt utsliten. Så nu ikväll bäddade jag och Sanna med den nya madrassen och jag måste säga att jag var bra frestad att ligga kvar efter Sanna nattats, för det var riktigt bekvämt!
Nu ska jag ta och göra mig iordning för natten och hålla tummarna för att den blir bra! Godnatt!
PS. Jag vet att texten ser väldigt grötig ut, men av någon anledning så vägrar bloggen att dela upp texten i de stycken jag tilldelat den. Jag tror den straffar mig för min frånvaro. Därav de enorma "avdelarbilderna" (även om jag måste säga att de passade snyggt in i bloggfärgerna).Ds.
Jesper tänker: "Min mamma är allt bra korkad ibland. Lämna nycklarna på insidan av huset och sen låsa dörren. Det var väl onödigt? Tur att pappa kan komma hem och släppa in oss igen. Mammor alltså..."