Chocolatefrog

Idag är det valborg och ledig familjefredag och lilla familjen bestämde sig för att vara käcka och gå på valborgsfirandet på Backa Västergård. Det skulle vara lotteri och ponnyridning och fiskedamm och ståtlig brasa. Precis när vi gick hemifrån började det regna. Vi krängde regnskyddet på vagnen och hämtade paraplyer i bilen. Sanna hoppade i varenda vattenpöl hon kunde hitta härifrån och till platsen för firande. Hon hade mysbyxor och joggingskor på sig. Blöt och kall redan från start med andra ord. Men vi kom fram och det var ganska gott om folk där, och flera vi faktiskt kände! Vi stod en stund och hängde med Cecilia med familj, en gammal kompis till maken och hans fru och barn och jag pratade också ett par ord med några grannar och en mamma från dagis. Vi var blöta och frös men kände oss ändå fortsatt käcka och familjepyssliga. Efter en timmas kippande med tårna var det brasdags så vi drog oss ner till ängen. Har jag nämnt att det regnade? Det gick inte att få fyr på den där brasan, det är ett som är säkert. Tjugo minuter efter utsatt tid kom bensindunken fram och då började det pyra lite i ena hörnet. Men skam den som ger sig, tänkte braständargrottmännen och halade fram tidningspapper och lite torra brädor. SEN blev det lite fart på brasan! Men vid det laget var hela familjen blöt in på bara skinnet och Sanna hade lyckats smätta sig i näsan med sitt trasiga paraply så vi gick hem igen. Men vi hade varit sociala och gjort saker som en familj, även om vi blir förkylda hela högen. Så det så!
Skämt åsido, det var en trevlig utflykt men synd på vädret. Mest synd tyckte jag om kooperativsföräldrarna som hade hand om korvgrillningen. Det såg, för att använda ett stockholmsuttryck, svårt oskönt ut.

Nu sover hela lilla familjen och jag ska krypa upp i sängen och se några inspelade program.
Maken och jag såg "Modern Family" i soffan förut, och när pausen började sträckte maken ut sig i soffan och ögonlocken blev tunga på en halv sekund. Jag petade honom lite under foten och frågade om han var trött, men han vilade tydligen bara lite. Pytt, tänkte hustrun, han klarar inte sig igenom reklampausen en gång. Och som vanligt hade jag rätt. Det är ensamt på toppen, men man får iallafall ha fjärrkontrollen ifred!