Reality check
Jag har kommit på en sak. Hur mycket jag än älskar mina barn och mitt liv så klär det mig verkligen inte att vara småbarnsmamma. Jag blir bara fulare och fulare varje gång jag tittar mig i spegeln. Håret är risigt, jag hinner nästan aldrig sminka mig, kläderna är skrynkliga och sitter illa och är ständigt dekorerade med snor och kräks. Jag ser blek och trött ut och jag tror ta mig tusan att näsan har vuxit också. Hakan har definitivt vuxit, de är två nu.
Igår tittade jag för första gången på ett helt program av Svenska Hollywoodfruar. Alltså, den där Maria Montezami (eller vad hon heter) har ju inte mycket koll egentligen, men hon sa att man ska klä upp sig för sin partner varje dag och inte gå omkring hemma i mysbyxor och tofflor. Den där kommentaren tog rätt rejält måste jag säga. Men det går väl an att piffa och fixa med sig själv hela dagarna, jag ger mig den på att hon har städhjälp och nån som tvättar och stryker åt henne.
Jag erkänner villigt att jag är fåfäng, och även om jag absolut inte förnekar att jag behöver gå ner i vikt så har jag ändå oftast varit nöjd med mitt ansikte. Men nu har även det försvunnit och jag känner mig lite ledsen för det. Det handlar väl mycket om att man inte har tid att ägna sig åt sig själv när man har två små älsklingar som hänger runt benen och det är mamma-jag-måste-bajsa-lillebror-skriker-jag-är-hungrig-jag-vill-inte-att-katten-ska-vara-i-mitt-rum-tvätten-måste-hängas-mamma-jag-vill-gosa-dags-för-middag-måste-byta-blöja större delen av dygnets timmar.
Men ändå, fast man står med tvätt upp till knäna och en unge på var arm, så hade det varit kul att få en puss av sin man och ett "Hej älskling, vad söt du är idag!". Men det är lite skralt på den fronten.
Jag vet att det är löjligt att önska sig lite nya kläder och kanske lite nytt smink när jag har så mycket att vara tacksam för. Och jag skulle inte byta bort mina ljuvliga barn för allt smink och alla kläder i hela stan, men får jag vara så egoistisk att jag någon gång ibland skulle önska att jag kände mig fin igen?
Hej älskling, vad söt du är idag! Jag vet vad du menar, känner mig inte heller så läcker i nerspydda amningskläder och hår som skriker efter en klippning. Men jag tror du ser lite skevt på dig själv. Du är jättevacker och klär bättre än du tror i dina kurvor! Lägg din energi på sådant du mår bra av istället för att oroa dig över vikten. Kanske en klippning eller fotbehandling när S har barnen?
Julia, du ÄR vacker! Men jag vet precis vad du menar och dessutom hur det känns. Det där med att känna sig fin är så väldigt mycket mer än bara kläder och smink, ju.. det börjar i att känna sig uppskattad och förverkligad i det man är och gör och det är faktiskt inte alla som upplever föräldraledighet så. Tiden och orken räcker liksom inte till för mer än barnen och själv blir man lite bortglömd, även av sig själv. Se nu till att få tid för dig själv att bara VARA och göra helt "onödiga" saker som du njuter av. Tjejmys nån dag kanske? Kram!!!
ALLA har vi känt så och jag förstår precis vad du menar. Särskilt idag när jag har en riktig fuldag som inte ens frisören kunde bota. För jag flydde fältet och åkte till frissan vare sig jag hade råd o tid eller inte... men det hjälpte inte. Kläderna passar inte och när man ska försöka raka benen kommer barnen och klänger, bikinilinjen ska vi inte tala om. "Mamma varför gör du så, gör alla mammor så, gör det ont osv" Och ska man vänta till barnen somnat har man ju hunnit bli för trött. Kram
