Borås Djurpark

I fredags var alltså lilla familjen på utflykt igen, denna gång tillsammans med faster Kicki och Jörgen samt farbror Dole. Innan vi kunde ge oss ut på vägarna fick vi bege oss till stadshuset i Mölndal där jag lyckades snoka reda på en tjej som kunde hjälpa mig att stoppa min utbetalning av semesterdagar eftersom jag är heltidssjukskriven. Det lyckades till slut, men helt lätt var det inte. Jag kommer bli återbetalningsskyldig med ca 450 kr, men hellre det än hela beloppet. För även om man har pengarna så är det alltid surt att behöva betala tillbaka dem...
Sedan körde vi upp till Borås och mötte upp Kicki och Jörgen strax före elva. Det var strålande sol och följdaktligen smällvarmt. Jag gick där och vankade med mina kryckor och min stora svarta hatt på huvudet och jagade skugga. Det gick rätt så bra om än långsamt. Men ju längre in i parken vi gick desto långsammare gick jag, för det var ju givetvis inte bara fogarna som bråkade utan sammandragningarna blev tätare och starkare. Någonstans runt tigerhägnet damp Sannas blodsocker i botten och sen ville hon inte titta på djuren längre. Så lejonen, vargarna, lodjuren och sälarna gick vi bara förbi, det var mat som gällde. Eller ja, de andra tittade väl lite, jag var så långt efter dem att jag var tvungen att gå förbi för att hinna ikapp... Till slut hittade vi korv med bröd i närheten av pingvinerna och satt där och vilade en stund. Därifrån vindlade en backe förbi bland annat björnar och älgar, men stigen kom ner vid kiosken igen så jag bestämde mig för att sitta kvar och vila en stund. Tyvärr upptäckte Sanna halvvägs upp i backen att jag inte var med och krävde att få gå ner igen. Snälla farbror Dole följde henne tillbaka, och det var den vilan det. Som tur var låg det en lekplats alldeles i närheten, så vi gick dit. Men det innebar också att Sanna (och jag) missade björnungarna Björn och Benny som tydligen hade varit helt underbara och bara brottades och lekte. Enligt maken var detta det bästa i hela parken, men jag fixade bara inte att gå upp och ingenting vi sa kunde få Sanna att gå iväg utan mig.
 När de andra hade kommit ner igen gick vi mot barnens zoo. På vägen gick vi förbi små traktorer som barnen fick köra och Sanna ville absolut göra det. Man fick sköta ratt och gaspedal själv och maken och jag var väl lite skeptiska, men det var klart att hon fick prova! Och en sån chaufför hon var! Maken fann nästan inte ord för sin stolthet och Sanna var rätt mallig hon med! Efter åkturen gick vi och klappade grisar och getter och sen var det dags för ponnyridning. Jag sa till maken att jag inte var i form att följa med, det fick han göra, så han ställde sig i kö med damen och satte på henne hjälmen. När det var hennes tur och maken satt henne på hästen tittade hon på honom och sa: "Ingen behöver följa med mig". Så maken blev kvar på plattformen och Sanna red iväg själv med flickan som ledde hästen. Jag var helt stum. Men det gick hur bra som helst och hon vågade till och med släppa sadelknoppen med ena handen för att vinka vid ett tillfälle!
Sedan var det äntligen dags att gå hem och promenaden från hästarna till bilen var nog det värsta med hela dagen. Det gick bara långsammare och långsammare och jag fick stanna för sammandragningar med ungefär tjugo meters mellanrum. De andra var framme vid bilen minst tjugo minuter före mig. På väg hem frågade maken om jag hade tänkt på något till middag. "Kan du trolla?" frågade jag vilket jag fick ett nekande svar på. "Då blir det hämtmat", sade jag och så blev det. Halv tio den kvällen däckade jag, sov till halv nio nästa morgon och var en zombie resten av dagen. Eftersom vädret var rätt okej åkte man och barn ut till Torslanda sent på lördagseftermiddagen för bad och blåbärsplockning och jag fick muttra omkring hemma själv. Det var rätt skönt faktiskt.
Söndagen gick i lika långsamt mak, även om jag gav mig ut på en egen liten utflykt och köpte en ny ansiktskräm och handlade lite mat.
Idag var maken iväg och spelade golf med Dole och Jörgen och Sanna fick åka till Liseberg med farmor, farfar och Kicki. Jag njöt av lugnet hemma, lagade makens favoritshorts som är mer hål än shorts och sedan målade jag äntligen bebisens byrå. Nu ska jag bara få tag på några fina knoppar till den och sedan kan jag börja tvätta upp bebiskläder. Jag tog mig också äntligen tid att baka bröd, ett fullkornsbröd i form som blev rätt okej. Lite hård skorpa bara men fullt ätbart. Jag har slarvat lite med diabeteskosten det senaste, så det lär bli bassning hos barnmorskan på torsdag...
Usch, det är inte min favorittid på morgonen att vara uppe direkt, men halsbränna och dålig mage har tvingat mig ur min sköna säng för en stund. Men jag fick iallafall tid att fixa med bilderna från Borås och skriva det här inlägget, så allt är inte av ondo! Jag hoppas att jag kan somna snart. Hej så länge!


Make photo slide shows at www.OneTrueMedia.com
PS. De sista bilderna av Sanna på traktorn och hästen är courtesy of Kicki och Jörgen. Vårt kamerabatteri tog slut! DS

Kommentarer
Postat av: Jessica

Vilken tjej, rida iväg helt ensam! Jag förstår att du haft en tuff dag, men du är ju helt galen som åker till Borås djurpark! Hade du varit lite längre gången hade jag nästan gissat på att du försöker framkalla förlossning på egen hand ;) Vi var i slottskogen i fredags, några timmar tidigare hade jag varit på gymmet och kört ett pass med massa ben träning. Jag trodde jag skulle dö i slottskogens backar, jisses!



Hinner inte titta på bilderna nu för jag ska möta mamma på gymmet... kikar in ikväll eller imorgon igen. Kram

2009-07-21 @ 08:54:39
URL: http://jesicas.blogg.se/
Postat av: Pernilla m E & I

Men vad lustigt, två kompisfamiljer som också var på Borås djurpark den dan och vi missade båda! Det hade varit kul att träffa er. Även Ingrid vågade rida själv, men har man en storasyster så måste man väl vara lite modig.



Stor kram!!

2009-07-28 @ 02:14:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0