Chocolatefrog

Och den har varit jättemysig! I och med samtalet med chefen i fredags har jag äntligen kunnat slappna av. Jag har sovit och magen känns bättre. Chefen skickade dessutom hem mig tidigt i fredags, och när jag ringde maken för att fråga om jag skulle handla på vägen hem så visade det sig att han redan var hemma. Vi möttes upp och for iväg till Coop innan vi hämtade lillungen på dagis. När hela familjen var helgsamlad tog vi det bara lugnt och lekte, åt gott och njöt av att vara tillsammans.
Maken gick upp med lillan på lördagen och lät mig sova ut. När jag vaknat och vi var iordning åkte vi in för vår sedvanliga köttbullefrukost. Sanna hjälpte till att lägga på parkeringspengar , och pappa kunde givetvis inte låta bli att ta en puss: . Mellan bilen och caféet måste far och dotter givetvis också leka sin vanliga lek, nämligen "Vart bor bullen?", vilket innebär att pappa stannar framför varje dörr och frågar om det är där vi ska gå in, varpå Sanna ropar "Neeeeej!" och pekar framåt mot Köttbullekällarns entré.

Efter frukost åkte vi till Backaplan där undertecknad köpte sig en ny burk ansiktskräm och lite hårprylar. Sedan åkte vi till Blomsterlandet och köpte ljung och prydnadskål till krukorna på framsidan. Lillan och jag planterade och sedan vilade vi lite. Utvilade och pigga begav vi oss sedan till Liseberg, med vår tigerunge  för att åka upp våra sista åkbiljetter. Men först skulle det givetvis kramas kanin: . Lillan valde att börja med att åka Farfars bilar med mamma:  och sedan Karusellen med pappa: - Pappa blev modig och frågade Sanna om hon ville åka tåget och det ville hon ju. Nervösa mamma fick stanna kvar på marken. . Här blev jag lätt nostalgisk och började tänka tillbaka på när jag var på Liseberg som liten. Tåget, eller Cirkusexpressen som det heter, kallades Nyckelpigan på min tid, och såg ut som en sådan. Inte som nu när det faktiskt är ett tåg: . Tsss... den var mycket coolare som nyckelpiga. Men både maken och jag kallar den för Nyckelpigan ändå. Andra saker jag minns från min barndoms Liseberg är spunnet socker: , Kaffekoppen (som var en av få saker jag vågade åka i min ungdom):  och Skräpclownen: . Jag tyckte den var jättespännande för den sa: "Mera skräp" när man slängde något i den. Det gör den inte längre. Jag minns att min syster och jag var på Liseberg med farmor några gånger. Hon var rätt tuff, farmor, för hon åkte Flumeride med oss. Men hon satte alltid på sig sin regnmössa först för att inte förstöra håret. Leksakshjulet fanns där Centerhjulet ligger idag, och där vann jag en gång en Harlekinporslinsdocka som jag kallade för Pierrot. Jag tror att den fortfarande finns kvar i mitt flickrum hemma hos mamma och pappa. Pappa och jag hade också en tradition att åka till Liseberg på hösten, på eftermiddagen en lördag då han dömt en stor fotbollscup. Mamma fick inte följa med för hon var bättre på att hålla i pengarna än vad jag och pappa var och det tyckte inte vi var kul. Pappa och jag började alltid med att gå in på puben som låg vid sidan av Värdshuset. Pappa fick en öl och jag en coca cola och ölkorv. Sedan gick vi runt och spelade på hjulen, men vi åkte aldrig något, för det har jag aldrig gillat. Jag minns också en annan gång då jag och mamma gick på Liseberg själva då pappa var där med jobbet. Vi tog bilen in fastän mamma aldrig gillat att köra i stan. Hon låste ratten med en rattkrycka som gick under gaspedalen och upp i ratten och sedan gick vi in. Men när vi skulle åka hem upptäckte mamma att hon glömt nyckeln till kryckan, och vi kunde ju inte få tag på pappa då det här var långt före mobiltelefonernas tid. Men så lyckades mamma lirka loss kryckan under pedalen och så kunde vi köra hem. Men kryckan satt ju fortfarande fast i ratten så mamma var livrädd att någon skulle se oss och tro att vi snott bilen. Men så värst diskret gick det inte att köra hem, för varje gång vi svängde vänster så tutade bilen, för kryckan tryckte mot tutan...
Men nu tappade jag visst tråden. Efter Sannas första tripp på Nyckelpigan var hon hög på adrenalin och bara skrattade och studsade omkring:   Så hariga mamman bestämde att det var lagom att åka en lugn tur i Kaninresan istället:  Medan pappan väntade fotograferade han ett vackert höstträd: . Kan ni gissa vad vi gjorde sen, något som gjorde Sanna såhär glad - och blöt?  Jajamensan, familjen åkte Flumeride.... Och jag måste säga att jag aldrig trodde att jag skulle göra det igen, och definitivt inte med en 2½åring! Far och dotter fick sitta fram, och jag tror att jag sa till maken femtio gånger att hålla i Sanna. Och här har vi fotobevis.  Okej, Sanna ser inte jätteroad ut här, men hon blev aldrig ledsen och oj vad hon pladdrade och skrattade om det efteråt. "Det sa splash!" hojtade hon till alla som ville höra på.

Idag, söndag, har det inte varit mycket action på lilla familjen. Jag tog med mig Sanna till Ikea på förmiddagen för att köpa lite smålampor till fönstren, ett nytt toalock och lite annat smått och gott. Efter luren åkte maken med Sanna ut till Torslanda för att fira svågerns födelsedag, men jag följde inte med då min mage bråkar med mig. Det var skönt att få vara ifred litegrann och jag fick faktiskt röjt en hel del och satt upp mina nya lampor.
På tisdag är det dags för Sannas första dagisfotografering, jag undrar hur detta ska gå. Förhoppningsvis går det bra, och nu ska jag bara bestämma vad lilla fröken ska ha på sig. Klänning? Bamsetröja? Köpa nytt? Vi får väl se vad jag kommer på!
Nu ska jag ta och knyta mig. Godnatt!