Chocolatefrog

Sanna har åkt på någon knepig infektion. Hon hade ju hög feber natten till söndag och var febrig på morgonen efter. Fram mot eftermiddagen mådde hon bra igen och sov bra, men vi bestämde att hon skulle vara hemma på måndagen ändå. Jag var tvungen att åka till jobbet på ett möte på eftermiddagen, så maken kom hem medan jag försökte lägga henne en stund. Helt plötsligt var hon brännhet igen, så vi gav henne alvedon och hon somnade och sov i två och en halv timma. Vid åttatiden på kvällen hade hon 39 graders feber och hade somnat redan klockan nio. När jag kom hem vid halv tio hjälptes vi åt att ta på henne ny blöja och nattlinne och hon blev varmare och varmare, så hon fick vakna till lite och få alvedon. Hon var orolig någon timme, men somnade sen. Hon var så varm att hon brände min underarm när hon låg på den, trots att jag hade långärmad pyjamas på mig. Men sen hade hon en lugn natt och nu på morgonen hade hon 37,7 grader. Helskumt. I övrigt är hon på gott humör, äter ganska bra, dricker mycket vatten och leker, men kanske inte lika vilt som vanligt. Jag vet ju att små barn lätt får feber, men jag tycker ändå att det är lite konstigt. Kanske har hon någon variant på makens förkylning eller så kanske det är vattkoppor på gång. Vi får väl se hur det utvecklar sig.
Jag har ett möte på jobbet idag också, och kvällsskiftet, så maken kommer hem idag med. Egentligen hade jag velat vara hemma hela dagen, men det är obligatorisk närvaro på mötet och jag vet att det är jätteviktigt. Så det är ju bra att maken kan komma hem. Det är ju det mest jämlika att göra också.

Sanna fick ju ett eget akvarium härom dagen, det står i hennes lekrum. När far och dotter matade fiskarna i söndags tänkte inte maken på att vår dotter är i den driftiga tvåårsåldern, utan ställde bara fiskmatsburken på akvariet. Det står i Sannahöjd eftersom det ju är hennes akvarium och hon måste ju kunna titta på sina fiskar. Hon når även luckan på ovansidan... Jag var i sovrummet och vek tvätt och så var det sådär misstänkt tyst som det bara kan vara när det är hyss på gång. Det var välmatade fiskar kan jag säga. Jag fick övervinna min avsky för fiskar och ta av locket och stoppa ner en håv och försöka fånga så mycket mat som möjligt. Hela tiden bad jag någon form av bön att ingen av fiskarna skulle få för sig att hoppa ut, för då vet jag inte vad jag hade gjort. Jag håvade upp så mycket mat som jag kunde, och på kvällen fick maken ställa sig och byta vatten. Numera står fiskmaten på tryggt Sannaavstånd uppe på byrån... Av skadan blir man vis. Men jag vet en viss Sannapappa som i unga år ville göra sin pappas akvarium fint och hällde i schampoo... så hon har ju att brås på!