Chocolatefrog

Jag är ingen morgonpigg människa, det ska gudarna veta. Och alla som känner mig kan intyga det, i synnerhet maken som mången gång gruffat över hur svårstartad jag är på helgerna. Han å andra sidan, är sådär äckligt uppe-med-tuppen, för honom är det sovmorgon om han lyckas sova till sju.
Men imorse fick jag alltså sätta klockan för att jag skulle ju iväg till röntgen klockan åtta. Eftersom jag vet hur seg jag är satte jag klockan på halv sju. Upp kom jag, frukost fick jag i mig, jag lyckades till och med duscha, men fy för den lede vad trött jag var! Röntgen gick jättebra, jag var där redan kvart i åtta och fick komma in, låg i maskinen runt fem i. Det tog väl drygt tjugo minuter och det kändes helt okej. Lite instängt kanske, jag fick kämpa mot lusten att dra djupa andetag hela tiden, men jag tror nog att jag rent av nickade till någon gång. Dock fick jag en blixtrande huvudvärk efteråt, vet inte om sakerna hörde ihop, men jag vet ju att jag är känslig mot magnetfält. Kanske var därför. Var iallafall hemma redan halv nio och har hunnit städa tillsammans med maken (fast han har städat mest), suttit massor framför datorn och slösurfat, packat lillans kläder inför visiten hos morfar och mormor och lite annat pill. Och klockan är bara halv elva! Jag måste ju erkänna att det är väldigt skönt att få en tidig start på dagen, man får väldigt mycket gjort! Men det är ju inte utan att jag ser fram emot en tupplur med lillan om en stund... Fröken Fullt-Ös ska levereras till mormor och morfar vid halv tre och sen har föräldrarna resten av dagen för sig själva. Troligtvis åker vi inte till stan med en gång, utan kör hem igen och kanske gör lite matlådor eller bara slappar. Jag har ett par goda böcker som ligger och väntar på uppmärksamhet, kanske blir det lite lyxläsning en stund. Jag skulle verkligen behöva tvätta fönster i hela huset, det var nog ett år sedan sist. Men jag mår inte så bra av att göra det och maken har gjort det de senaste åren, men han jobbar så hårt i veckorna att jag inte vill pressa honom. Äh, det blir väl av så småningom.
Nu hojtar man och barn att de ska gå ner och duscha och basta, jag tror jag gör dem sällskap!