Chocolatefrog

Sanna har gått, nästan över natten, från att vara en total badkruka som skrek när hon närmade sig vatten, till en liten sprattlig fisk som inte kan få nog av bad och vattenlekar. Hon är inte på något vis självgående och vill inte att man bär ut henne på lite djup, men hon går i och har flera gånger idag sagt att hon vill gå och bada. Idag har nämligen lilla familjen varit ute i Olofstorp och Älsjön igen och det var härligt. Det är skönt badvatten där, en hel del människor men ändå inte trångt. Det finns både bryggor och ditlagd sandstrand och vattnet är så klart att man ser småfisken pila runt kring fötterna. Vi hade en lugn morgon och åkte inte ut förrän halv tolv, det var skönt. Vi badade och mös under parasollet i nära fyra timmar och är nyss hemkomna och ska laga lite mat. Sanna var helt slut och somnade i bilen, fortsatte att sova medan maken bar hem henne och sover vidare på hans mage i soffan just nu. Inte den bästa tiden för en tupplur, men en liten stund till kan hon få sova.
Igår var vi hemma hos familjen Lindö i Säve. Sanna slog på blygheten på alla cylindrar, men började sedan leka med familjens två barn, åttaåriga Gabriella och treårige Lukas, vår gudson. Hon badade i deras pol, hoppade av hjärtans lust i den stora studsmattan och lagade mat i lekstugan. Det var härligt att se henne.

Vi är lite oroliga för Sanna. Förutom den extrema blygheten som bara blivit värre och värre under de senaste veckorna har hon också under den senaste veckan varit mycket mycket gnällig, gråter för allt och inget och det är bara mamma som duger. Mamma är favoriten, men nu har det varit extremt. Och aggressionerna mot pappa är helt makalösa. Ibland kan hon börja gråta om han bara flyttar lite på hennes boll (som hon inte ens leker med) och är helt otröstlig i tio minuter efteråt. Det är säkert någon form av utvecklingsfas men vi står helt handfallna i hur vi ska hantera henne. Vår vanliga approach är att krama, trösta, lugna och prata tills hon varvar ner igen, men inte ens det hjälper. Idag fick jag nästan impulsen att sätta in henne på hennes rum tills hon lugnat ner sig, men det är helt emot vårt uppfostringssätt. Tanken fanns där dock. Sådana här faser är egentligen inte så jobbiga om man som föräldrar kan stå eniga, men även där krackelerar det just nu. Maken blir sårad och drar sig undan och det känns som om han skyller hennes beteende på mig. Imorse, just som de haft en sådan här dust om att han dristat sig till att flytta på en av hennes leksaker, gick jag helt sonika ut på uteplatsen och stängde dörren och lät dem reda ut situationen bäst sjutton de ville. Det gick väl inte jättebra, men till slut lugnade hon ner sig och vi gick ner för att duscha. Jag gick upp igen med en famn full av tvätt som skulle hängas på uteplatsen men hon stannade kvar och duschade med pappa och kvittrade så glatt när de var färdiga. Och idag när vi var iväg och badade var allt hur bra som helst och det var pappa hon ville bada med hela tiden. På något sätt hoppas jag att det bara är värmen som påverkar henne, men tiden får väl utvisa. Dock tar jag gärna emot lite råd om det är någon som har det!
Nu ska jag laga lite mat och sedan kanske vi åker en sväng till Liseberg om vi känner för det.
Ha det så bra så länge!