Chocolatefrog

I lördags var jag på middag hos en kollega. Resten av jobbarkompisarna var också där. Åtta grabbar och tre tjejer. Och en jäkla massa alkohol. Eftersom jag är den enda som bor på Hisingen och middagen var i Kållered så bestämde jag mig för att köra. Det är inte värt att betala femhundra spänn i taxi för att ta en öl eller två.  Grejen med jobbarkompisarna är att stämningen är rå men hjärtlig, och absolut inte lugn. Det vrålas och skrålas och skämtas åt alla håll och kanter. Vi bjöds på fantastisk mat, spelade spel och lyssnade på Klas som spelade gitarr och sjöng. Fantastisk stämning helt enkelt. Även jag smittades av bushumör och föreslog vid halv tiotiden att vi skulle ringa fastighetsskötaren för Aktiviteten och säga att det var vattenläcka. Idén mottogs med öppna armar av salta kollegor och vi ringde hans mobil. Men han svarade inte och vi talade in ett högljutt vrål. Sedan snokade vi rätt på hans hemnummer och stackaren svarade. Pokerfejset Klas totade ihop en historia om att någon slitit av rör i en dusch och att vi inte kunde få stopp på det. Vi hade på högtalartelefon och hörde hur han suckade och stånkade på andra ändan. Till slut kunde vi inte hålla fnittret inne och stämde upp i en hyllningssång alltemedan vårt offer kluckade på sitt håll, märkbart lättad. Men sen kom groggarna och Armanacen fram och ljudnivån blev högre och högre och ögonen runt bordet blev röda och blöta... Inte på alla, men på ett antal. Vi som inte tittade lika djupt i flaskan började bli lite lagom trötta, men för att få logistiken att fungera tillfredsställande fick jag köra två omgångar (med kollegor som inte heller ville betala taxi), så det blev sent ändå. Jag var hemma halv tre, lagom grusig i ögonen. Jag fick sova till tio iallafall, maken är snäll som går upp med den pigga dottern.

På söndag eftermiddag var vi på kalas hos Claudia. Sanna inledde med att bli skräckslagen över alla människor, så hon fick gå in på Claudias rum och leka med pappa tills hon lugnat ner sig. Sen gick det ganska bra. Claudias snälla mamma gav henne glass och jag tror att hon smakade på både bulle och Ballerinakaka och när några av gästerna gått lekte hon med Claudia och med Claudias morfar till min stora förvåning. Och testade Claudias nya trehjuling, så jag får väl erkänna att jag hade fel när jag nekade maken att köpa en trehjuling till Sanna i födelsedagspresent. Hon får en till våren. Kanske.

På kvällen var maken iväg och spelade pimmis som Sanna kallar det och jag grejade i köket. Sanna satt och lekte med sin Fiffi-docka då jag hör henne upprepa en fras flera gånger. Jag stannar upp för att lyssna. Hon sitter och halvsjunger: Ja måa lea, Ja måa lea, Ja måa lea. Ra! Ra! Ra! Min lilla sångfågel...

Idag skall jag och chefen åka till Ikea. Vi ska bland annat köpa ett väggfast skötbord till allmäntoaletterna, något jag efterlyst sen jag fick min lilla och var på besök på jobbet och fick byta en mycket full blöja på chefens skrivbord... Bättre sent än aldrig! Och ikväll är det dans! Ska bli härligt! Jag är stel som en gammal fågelskrämma.

Jag avslutar med min kollega Klas nattliga avskedsord till alla som klev ur bilen: Må dina fienders skägg växa inåt!