Chocolatefrog

något knasigt är det. Jag somnade före Sanna idag. Jag! Undrar om sjukgymnasten har rätt i att jag håller på att bli sjuk. Eller så är det vädret som ställer till det. Ena dagen sol och vårkänslor, andra dagen snöblandat regn och stormvarning. Jag försökte få piggungen att somna vid tiosnåret, efter både Pippi och Molly Mus. Jag ligger bredvid henne och sover räv och hör hur hon pratar ömsom med mig, ömsom med Ior. Helt plötsligt blinkar jag till, Sanna sover gott och klockan har hoppat fram tjugo minuter. Skumt. I vanliga fall när jag tar en sådan kort lur så blir jag dunderpigg, jag är en mästare på power-naps, men jag är fortfarande trött och tänker dumpa tv:n och datorn till förmån för sängen. Och jag som verkligen har ökat på mitt vitaminintag med både tomaterna och smoothies. Märkligt.

Imorse när jag och Sanna gick upp höll maken på att tvätta golven. Dammsugit hade han redan gjort. Han hade nämligen varit vaken sedan tjugo över tre. Ändå orkade han hålla sig vaken till efter nio, så jag hoppas att han får sova lite längre inatt. Hans jobb är stressigt just nu, och han tänker ofta på att han vaknar före klockan på morgonen. På något sätt tror jag att han planterar in det hos sig själv, precis som nätter man inte kan sova och ligger och stirrar på klockan och räknar ner antalet timmar tills man måste gå upp. Fast tvärtom i hans fall.

Imorgon kommer svägerskan och hennes fästman hit på middag och lite försenat födelsedagskalas. Om det inte blir storm igen vill säga. Man kan ju alltid hoppas. Det kan till och med bli trevligt. Eller nåt.

Jag var ensam vaktis på jobbet idag då mina två kollegor åker iväg för att köpa drickor. De är borta rätt länge och så ringer telefonen. Det är den ena kollegan som ringer och berättar att de är på vårdcentralen. Tydligen hade de lastat in backar i bilen och var färdiga när kollegan trodde att den andre gått för att sätta sig i bilen och ser inte att han lutar sig in för att lägga in en sista påse i bagaget och drar ner bagageluckan i huvudet på honom. Blodet forsade och han fick komma in direkt och sys. Eftersom det inte var någon större fara med honom flög fan i mig igen och jag började koka ihop hyss. Den kollegan som inte syddes har nämligen smeknamnet Tutankamon. Följdaktligen döpte jag om den nysydde och bandagerade till Lill-Tutankamon och totade tillsammans med chefen ihop ett "Mumie-kit" med gasbinda, plåster, treo och lite annat smått och gott och lämnade vid hans skåp tillsammans med en bild på en mumie. Det har nu börjat gå upp för killarna, och i synnerhet den nyanställde bagageluckesmällande Tutankamon, att jag nog inte är så beskedlig som jag ser ut.