Chocolatefrog

Trots att mamma kom förbi med hostmedicin till mig igår höll jag på att hosta lungorna ur mig när vi skulle städa hallen sent på kvällen, så kollegan skickade hem mig lite tidigare. Inte för att jag kunde gå och lägga mig tidigare, hade fortfarande inte gjort iordning fröknarnas presenter eller slagit in mina bidrag till paketleken på jobbet idag. Så jag sätter igång och tycker att det är rätt lugnt och skönt. Men så hör jag ljud, och tror ni inte att ungen är vaken? Jojo, så går det när man tar tupplurar mellan tre och fem... Och maken, som är förkyld, hindrade ju knappast en lycklig unge när hon ville gå ner till mamma, för min hosta avslöjade ju mig. Jag kände mig hyfsat tidspressad som det var, med en dunderpigg unge runt fötterna som än ville ha yoghurt och macka, än ville "hjälpa till", runt fötterna. Huset såg ut som en bombnedslag, men det är fan inte mitt fel, så även om det stör mig när det är rörigt när jag går och lägger mig så sket jag i det. Jag mår inte heller kalas, men jag försöker iallafall hålla undan. Fick Sanna att somna kvart över tolv, själv kunde jag inte somna förrän två. Vid fyra börjar både make och dotter stöka, vaken en timma till. Maken ynkar ner till nedervåningen, stänger inte sovrumsdörren, och sätter på tv:n. Ilskna stampanden från mina fötter som gick upp och stängde dörren. Sanna snörvlar och hostar, men jag får upp henne på mina kuddar så hennes slemhinnor ska avlastas lite. Lyckas somna om tills klockan ringer kvart i åtta. Lillan blir ledsen,  "Mamma ska ligga ner" så jag flyttar fram klockan och får henne att somna om. Smyger upp en halvtimma senare och får strukit tröjan jag ska ha på jobbjulfesten i eftermiddag. Hinner precis ned för trappan då hon vaknar igen, men nu får maken gå upp, jag måste få en liten stund för mig själv. Men inte utan en guilt-trip-blick från sagda make förstås. Jag vet att han vill att jag ska vara hemma idag, och gudarna vet att jag borde, för jag känner mig som grannhundarnas favoritpipkyckling, men helt ärligt vet jag hur det blir då, och jag kan inte ställa upp på det just nu. Dessutom har jag en massa sista-dagen grejor att ta itu med. Men hur det blir med juldansen på klubben, det får vi se. Ser man på, det blev visst ett gnällinlägg iallafall. Ber om ursäkt! Hej så länge!