Febersöndag

Sanna sov tolv timmar i sträck inatt, dock med vissa avbrott för att dricka vatten, gå upp och kissa och hosta en hel massa. Hon hade 38,8 när vi gick upp så hon fick en Panodil supp innan vi gick ner för att äta frukost. Hon var ganska pigg och åt en hel tunnbrödsrulle och en rostad macka. Vi lekte och såg på film och läste, men vid ett hade febern fortfarande inte gått ner och hon var trött, så vi gick upp, gav henne lite flytande alvedon och sen somnade hon. Hon sov en timme, så läste vi lite, och så somnade hon om på pappas arm medan jag åkte själv till kalaset hos pappa. Hon hade sovit till fyra, legat och varit lite vimsig i en halvtimme, men sen piggnat till rätt rejält. Hon åt jätteduktigt med middag och har lekt på rätt bra under kvällen. Men vid halv nio ville hon gå och lägga sig så det gjorde vi, men hon somnade inte förrän vi läst igenom alla böcker vi hade tillgängliga. Nu sover hon tungt och fastän hon fick en ny dos alvedon för två timmar sedan så är hon fortfarande brännhet. Maken vabbar imorgon och jag på tisdag om hon inte skulle bli drastiskt bättre, tiden får utvisa. Synd bara att jag har tagit på mig insamlingen för fröknarna på dagis, och jag skulle tippa på att det ligger några kuvert i Sannas fack där imorgon. Jag får väl anta att alla bidrar och lägga ut så länge. Men när jag skulle inhandla presenterna vet jag då rakt inte. Det är mycket planering som stupar på att Sanna är hemma nästa vecka. Men so what om det inte blir så mycket julgodis gjort eller om jag inte får målat alla dockskåpsmöblerna, det viktigaste är faktiskt att Sanna ska må så bra som möjligt och att jag ägnar all min uppmärksamhet åt henne. Och skulle hon bli lite piggare på tisdag kanske hon vill hjälpa till och göra lite julgodis, hon är ju en riktig liten hemmapysslare, precis som sin mor. Idag har hon suttit i mitt knä och satt på frimärkena på alla julkorten, så hon är allt användbar!

Har lite ångest inför terapeutbesöket imorgon, känns så himla konstigt. Syrran sa idag att hon aldrig hade tagit så mycket skit som jag gjort i höst, och det har hon väl rätt i. Så det jag ska be terapeuten om hjälp med är att få lite mer jävlar anamma så jag kan bli bättre på att stå på mig.


Nej, om man skulle ta och försöka sova litegrann. Sista veckan nu, sen är det familjeledigt i tre veckor!!!

Hej så länge!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0