Chocolatefrog

Det är nästan hemskt att säga, men det var riktigt skönt att komma till jobbet idag! De senaste tre dygnen har jag inte ens kunnat kissa utan att Sanna skall vara i knäet på mig. På riktigt. Det har varit rätt jobbigt faktiskt. Men nu vet jag varför hon har varit så ledsen. Öroninflammation. På båda öronen. Ser ni den blinkande neonskylten där det står "DÅLIG MAMMA" med en pil ned mot mitt huvud? Nog har jag fattat att det inte är riktigt normalt med feber sex dagar i sträck, men man drar sig ändå för att vara harig förälder och gå till doktorn för en vanlig förkylning. Kåvepenin i fem dagar samt hostmedicin för natten. Måtte den stackars ungen få sova nu! Mamman har också fått Kåvepenin, men i tio dagar, för visst var det bihåleinflammation. Vi träffade iallafall en väldigt bra läkare, han fick till och med Sanna att berätta vad hon hoppas att tomten ska komma med (Po och Dipsy) och så fick hon ett bamseklistermärke. Hon grät inte ens, jag var så himla stolt över henne. Som belöning gick vi på Toys'r'us och hon valde en målarbok och färgpennor med Fiffi Förgätmigej.  Sen åkte vi till Apoteket, hon var lika duktig där, fast vi fick vänta eftersom vi hade fler än ett recept. Men vi fick förtur, så det var skönt. Dock hade läkaren glömt receptet på hostmedicinen, så maken fick jaga dem. Vi hann dock in i mataffären, för Sanna ville ha yoghurt och chokladpudding, innan han fick tag på dem, så vi fick gå in till Apoteket igen. Då började hon bli less, men hon var ändå superduperduktig, lilla skruttan. Så fort vi kom hem gick hon och pappa och lade sig och sov en stund, det behövde de nog båda två. Men först fick jag lirka i henne antibiotikan, det var inte så himla kul, men nödvändigt...  
Och jag susade iväg till jobbet, en halvtimma sen, men med den obeskrivliga njutningen av att få fem minuter för mig själv att kissa och sminka mig...
Så nu sitter jag på jobbet, allt är städat för tillfället, och snart ska jag ner och laga mat till min kollega. Det blir kyckling med mangochutney, jättegott. Det är min sista torsdag, och det är lite vemodigt. Men det kommer bli bra att ha en kväll till hemma med familjen. Och dessutom kan jag gå upp till steg fyra på dansen nästa termin, det hade jag inte kunnat annars då de bara dansar på tisdagar och torsdagar!
Så, nu hoppas jag att jag kommer kunna skriva lite gladare inlägg igen, nu när jag vet att Sanna förhoppningsvis är på bättringsvägen. Hej så länge!