Tack för alla fina ord!

Det är ju lite extra trist när vi jobbar så hårt för att bli gravida, men missfall är ju tyvärr himla vanligt. Som jag skrev i förra inlägget så hade det nog känts jobbigare om jag hade vetat om att jag var gravid. När jag nu testade positivt så förstod jag nästan med en gång att något var fel.
Det hela är dock inte över ännu. Vi var ju och tog blodprov på Sahlgrenska i tisdags och på onsdagen var vi i Danmark hela dagen med mina föräldrar (det får bli ett senare inlägg, när jag laddat över bilderna från kameran). På torsdagen ringde läkaren från Krokslätt och sa att hormonhalten var alldeles för hög och att vi skulle skynda oss in till gynakuten på Sahlgrenska. Sagt och gjort, vi gjorde oss snabbt iordning och maken körde mig till sjukhuset. Sedan körde han Sanna till mina föräldrar och kom tillbaka till mig. Sedan fick vi mest vänta, och efter ungefär fyra timmar fick jag träffa en läkare. Hon undersökte också noga men ansåg inte att det var någon fara. Jag fick ta ett nytt blodprov och åka hem. Vi ska åka tillbaka in om jag skulle få väldigt ont. De skulle också ringa om hormonnivåerna var för höga och undersöka igen, men nu är klockan halv fyra och de har inte hört av sig så vi får väl anta att proverna såg bättre ut. Däremot har jag haft mycket kraftigare blödningar idag, så det är kanske det sista som kommer ut nu. Jag känner mig trött och öm och det är väl också först nu som jag tillåter mig själv att känna att jag mår dåligt. Innan har jag mest tyckt att jag har varit löjlig och tänkt att det berott på vädret. Borde nog bli bättre på att lyssna på kroppen.
Sanna har fått åka på semester till farmor och farfar ett par dagar, vi ska till Hagabadet på spa imorgon och åker och hämtar henne efteråt. Tills dess är vi bara hemma och jag vilar upp mig lite.
Ha det så bra så länge!

Kommentarer
Postat av: Ida

Tänker på dig!

2008-08-01 @ 16:53:46
URL: http://backafram.blogg.se/
Postat av: katarina/oja39

Så tråkigt att höra Julia..men som du själv skriver så är det ju så vanligt med mf har själv haft ett och visst är det sorgligt.

Hoppas du snart mår bättre även om en sån här upplevelse kommer att finnas kvar i hjärtat.

Kram!

2008-08-01 @ 23:25:51
URL: http://katarinas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0