Gravidblogg

Väntar du en pojke eller en flicka?

Pojke i magen:
( ) koppen lyfter du i örat när du dricker
(x) du har ofta huvudvärk
( ) Du gillar inte citrus och apelsinjuice
( ) bebisens hjärtljud är 140 eller färre
(x) Du är sugen på kött eller ost
(x) Du har svårt att andas och blir lätt snuvig
(x) Du har klart urin
( ) Ringen i snöret pendlar över magen
(x) Brösten är olika stora (alltid varit)
( ) Brösten har blivit mkt större
(x) Du var knappt illamående i början
( ) Du och din mammas relatoin är sämre
(x) Pappan går inte upp under graviditeten
( ) På mackan äter du helst kanten
( ) Dina fötter är kallare än vanligt
( ) Du sover med kudden mot norr
( ) Bebisen ligger högt i magen
( ) Håret på dina ben växer ut fortare
(x) Din mage står ut
( ) Magen är klotrund och toppig
( ) Din hormonrand är stark och markerad
( ) Du visar handryggen när du visar händerna
( ) Ditt hår är tjockt och glansigt (alltid varit iofs)
(x) Du sover helst på din vänstra sida
( ) Ni hade samlag ofta
( ) Samlaget var kort och snabbt
(x) Du känner ofta ledsen
( ) Det är synd om dig
( ) Du gick upp lite i början
(x) Tadköttet blöder inte eller bara lite
(x) Du har ingen svamp eller urinvägsinfektion
(  ) Bebisen sparkar hårt och ofta
( ) Bebisen har hicka sällan/aldrig
( ) Du har enorm utstrålning som gravid
(x) Du känner dig bekväm i din mammakropp
(x) Du har mycket halsbränna

Flicka i magen:
( ) lite eller ingen halsbränna
(x) du känner dig oattraktiv
( ) babyn hickar mycket
( ) Babyn sparkar mindre
( ) Du har lättare att få urinvägsinfenktion
( ) Du har större risk att få svampinfektion
( ) Tandköttet blöder mycket
( ) Vikten går upp mycket i början
(x) Du är ofta irriterad
( ) Du är ofta arg
(x) Ni hade samlag sällan
( ) Samlagen var ofta långa
( ) Du sover ofta på din högra sida
( ) Ditt hår är tunnt och matt
(x) Du visar händerna med handflatan upp
(x) Du har en svag pigmentrand/ingen alls
( ) Din mage är bred
(x) Du har en platå på magen
(x) Håret växer som vanligt på benen
(x) Bebisen ligger lågt i magen
(x) Du sover med kudden åt söder
( ) Fötterna känns som vanligt
(x) Du äter gärna mackans mitt
( ) Pappan går upp under graviditeten
(x) Du och din mammas relation är oförändrar
( ) Du var illamående i början
(x) Brösten har blivit lite större
( ) Brösten är lika stora
( ) Ringen i tråden cirkulerar över magen
( ) Du har grumlig och blek urin
( ) Du kan andas som vanligt
( ) Du är sugen på frukt och sallad
(x) Bebisens hjärtljd ligger över 140
(x) Du älskar citrus frukt och apelsinjuice
(x) Koppen greppar du runt om för att lyfta

Pojke: 14
Flicka: 15
Tja, det var ju en stunds förströelse. Men jag är ändå säker på att det är en pojke!

Igår var jag hos barnmorskan. Hon var bekymrad för min foglossning och satte upp en ny läkartid för nästa torsdag. Så skönt att känna att man har 100% stöd av henne. Jag kan inte fatta att jag stod ut med min gamla bm förra gången, hon var som en elefant i porslinsfabrik! Jag fick lyssna på hjärtljuden, de låg på 142. Jättemysigt! Hon tyckte också att det var bra att jag ska söka havandeskapspenning.
Chefen och jag sitter och filar på ansökan, vi ska försöka få iväg den imorgon.

Jag blev matförgiftad i helgen. Man kan ju hantera det för egen del, även om det är jobbigt och äckligt, men jag var ju mest orolig för bebisen. Så vid lunchtid i söndags ringde jag Sjukvårdsrådgivningen och fick prata med en jättegullig sköterska. Hon gav mig råd på vad jag skulle dricka (sockersaltlösning, vidrigt) och sa att hon skulle ringa en timma senare för att höra hur jag mådde. På slaget en timma senare ringer hon och då hade hon dessutom varit i kontakt med en barnmorska på specialistmödravården för att höra om de rekommenderade något särskilt. Men jag skulle fortsätta med den äckliga lösningen och ringa mitt mvc nästa dag. Bebisen tar det den ska ha i första hand, det blir värre med mig, men jag skulle vila så mycket som möjligt och få i mig vätska. Jag var mycket bättre igår och idag har jag varit som vanligt, så det var tack och lov snabbt övergående. Jag har varit såpass mycket som vanligt att jag gjorde en fantastisk bruchetta med vitlök, tärnad tomat, mozzarellaost, olivolja och flingsalt till frukost. Det var så gott att jag gjorde det till lunch också. Japp, allt är som vanligt igen! Godnatt!

Idag var vi äntligen på vårt efterlängtade ultraljud. Vi fick komma in nästan 25 minuter efter utsatt tid, men hon tog ändå jättegod tid på sig och tittade och mätte. Hon höll på länge och mätte lårbenet, för hon fick olika mått hela tiden, så vi hann bli lite oroliga, men allt såg bra ut. Liten hade full show och sprattlade som attan, pappa tror att det är en blivande pingisspelare med det fotarbetet! Jag tittade nog lika mycket på honom som på skärmen, för han såg så glad och stolt ut, det kändes jättemysigt! Jag flyttades tillbaka till 11 september, det datum jag själv räknade ut direkt efter jag hade plussat, det känns bra. Det innebär att jag är i v 18+5 idag så jag "tjänade" tre dagar från dr Mettes sista vul.
Jag har tagit kort på ultraljudsbilderna med min vanliga kamera, så de är inte jättebra, men här kommer de!

  Det stora vita framför liten är min moderkaka, rätt rejält tilltagen så det är inte konstigt att jag inte känner så mycket sparkar. Den ligger nämligen i framkant. Men det var likadant den här gången som med Sanna, jag såg hur bebis fick iväg en jättespark och kände samtidigt ett litet, litet pick i magen, så nu vet jag säkert!



Nu kommer maken snart hem med pepparstek och råstekt potatis! Mums för små (och stora) magar! Fast jag är väldigt sugen på räkor, kanske imorgon? Hej så länge!

igår kom jag att tänka på ett avsnitt av Gilmore Girls (avsnitt 13, säsong 3). Rorys pappa ska få barn med sin nya flickvän, en mycket välplanerad affärskvinna. Hon har sin sista presentation klockan två en viss dag och har bokat sitt kejsarsnitt till klockan fem samma eftermiddag. En kort tid före den planerade nedkomsten får Rory en inbjudan till kejsarsnittet. Eller ja, inte till själva operationen, men till tiden före och efter. Det står någonting i stil med: Du är härmed inbjuden till Georgias födelse. Skåla med tjejerna och vinka mamma farväl när hon rullas in till operationen. Sedan blir det middag på Sushi Sushi och därefter tillbaka till sjukhuset för den första officiella visningen av Georgia. Ps. Gåvor är frivilligt, men alltid uppskattat. Jag har försökt hitta ett klipp på YouTube, men inte lyckats. Men jag tänkte att om det nu blir så att jag måste förlösas med kejsarsnitt så ska jag nog också göra en fest av det! Eller också inte. Men det hade ju varit ett rejält annorlunda kejsarsnitt! 

Igår var jag och fikade med ett gäng andra magar från septembergruppen på Familjeliv. Det var jättemysigt. Vi satt på uteserveringen på Cappucino (vid Kopparmärra, som för övrigt inte alls är en märr. Märkligt att sådana saker kan uppta plats i min hjärna när jag inte ens kan komma ihåg sexans multiplikationstabell.) i eftermiddagssolen och mumsade på räkmackor (och lite paj). Två av tjejerna hade jag träffat förut, två var nya. Men det är jättehärligt att umgås med andra som är ungefär lika långt gångna och jämföra allt. Fast det fnissades lite åt min ank-gång, men det gör jag ju själv! Och det ser faktiskt våldsamt roligt ut! Lite lustigt är det dock att vi är fyra stycken som ska göra vårt ultraljud på Östra samma dag, fast olika tider. Men vi ska försöka lirka in en fika om vi kan, ultraljud är spännande saker. På torsdag är det dags. Äntligen! Jag längtar, men förfasas också lite. Jag vet ju att jag känner bebisen, men jag vill ju känna mer! Å andra sidan tröttnar man ju nästan på det i slutet när de sparkar mot revben och blåsa och allt annat de kan komma åt. Men framför allt vill jag kunna säga till alla som tjatar om tvillingar att jag vet hur många det är i magen.

Imorgon är det påskafton och det gillar jag. Fint väder verkar det bli och mamma och pappa bjuder på lunch. Och vi vet ju vid det här laget hur mycket jag uppskattar mat som jag inte lagar själv, så det ska bli njutbart! Glad påsk på er!

Idag har jag gråtit till och från hela dagen, fullständigt idiotiskt. Det var först när jag pratade med Paula, som för övrigt är så gott som kläckfärdig , som jag fattade att det var hormonerna som spökade. Som tur var har jag bara varit hemma idag, med undantag för lämning och hämtning på dagis, vilket var en utmaning i sig då Sanna som genom ett trollslag förvandlats till "Lilla fröken kan fävl och vill inte!". Det tog styggt på en lätt gråtmild mamma, men nu sover hon sedan ett par timmar och lugnet har återställts.
Jag hittade ett gammalt stetoskop i en låda idag. Jag använde det till att lyssna på magen. Jag hörde inga hjärtljud, men jag tror att jag fick några små sparkar. I övrigt lyssnade jag strax efter middagen, vilket kan ha varit anledningen till det allmäna oljudet i min mage. Stackars bebis som bor i det där!

Jag gillar verkligen mat i vanliga fall. Nu för tiden gillar jag inte sånt som jag brukar gilla, som choklad till exempel. Det är en konstig unge jag har i magen. Däremot vill jag ha så mycket kolhydrater som möjligt, goda mackor, bakad potatis och potatisgratäng. Bland annat. Lusten på kebab med vitlökssås från Brunnsparken är enorm, men jag har inte haft vägarna förbi än, och det är nog säkrast eftersom halsbrännan har satt in ordentligt. Men det är ju inget som inte lite Gaviscon kan bota, so bring it on! Jag är också otroligt sugen på kycklingburgare. Men inte vilken kycklingburgare som helst, utan den som finns på hamburgerbaren utanför GeKå's i Ullared. Med currymajonnäs på. Grrrr... Förhoppningsvis kan jag och maken åka ner dit för att fylla på förråden runt påsk, då ska det ätas kycklingburgare!

Idag var jag nere i Mölndal en sväng och träffade där på en it-tekniker som jag känner rätt väl. Vi har inte setts på ett tag och jag såg att han sneglade på min mage. Han sa att han inte visste att jag var gravid och undrade om jag hade slutat arbeta än. Jag sa som det var, att det nog är dryga 24 veckor kvar. Då gjorde han stora ögon och frågade om vi var helt säkra på att det bara är en därinne i magen. Ibland har jag sådana tankar själv, men det kändes lite läskigt att höra det från någon annan. Men det är antagligen mer pizza i magen än bebis, pizza är rätt gott just nu. Faktum är att det mesta är gott som jag inte behöver laga själv.

Imorgon är det dags för läkarbesöket. Jag var helt förstörd efter fredagens arbete, ryggen har varit kass hela helgen. Men jag är ju inte sjuk, bara gravid, så frågan är vad man kan göra åt det. Mer träning antagligen. Nu ska jag sova! Godnatt!

Igår var jag på restaurang med maken. Jag åt både en pizza med parmaskinka och en caesarsallad med parmesanost, men jag bryr mig inte om det för det var såååå gott! Jag tror att med en smula sunt förnuft och långt mellan gångerna så kan man synda med sådana läckerheter ibland.
I övrigt när det gäller maten har jag blandade känslor. Jag kan vara jättesugen på något, men när jag tagit ett bett eller två av det så får jag avsmak. Så blev det imorse på Köttbullekällaren. Jag älskar deras köttbullar, men när jag är gravid har jag jättesvårt för dem. Jag kunde inte äta upp dem idag. Helst av allt vill jag ha skräpmat. Cheeseburgare från McDonalds och kebab med fetaost och vitlökssås står överst på önskelistan varje dag. Och tyvärr händer det att jag unnar mig det. Jag tror att det mest är bekvämlighet, jag har helt enkelt ingen lust att laga mat och färdiglagat är ju så enkelt det kan bli...

Arbetsdagen på jobbet igår höll på att ta knäcken på mig. Foglossningar och sammandragningar avlöste varandra, och imorse när jag vaknade kunde jag nästan inte gå. Jag har återigen pratat med chefen om omplacering och jag hoppas att hon får möjlighet att fråga runt i nästa vecka. Jag har ju tid hos läkaren på torsdag, det ska bli skönt att prata med henne. Det är ju högst troligt att det inte blir fråga om sjukskrivning, men det känns ändå skönt att kanske bli undersökt och få lite råd. Jag vill ju orka med resten av livet den här graviditeten och inte bara arbetslivet.

Jag är fortfarande extremt lättrörd, men det var jag ju med Sanna också. Så fort jag ser eller hör något som är det minsta sorgligt så flödar tårkanalerna över. Ibland blir jag omåttligt irriterad på mig själv för det. Som imorse, maken slötittade på Melrose Place, en serie som jag aldrig har sett ett enda avsnitt av. I programmet var det en kille som tog hand om en liten tjej och han blev sedan tvungen att skicka henne till hennes mamma som var någon annanstans. När han sade farväl till henne på flygplatsen började jag snyfta i täcket, diskret som attan för att maken inte skulle se mig. Det var bara hela grejen av avskedet och musiken och det allmäna smörandet, det blir för mycket för mig. Jag ylade som en prärievarg på bion igår också. Var redo med näsdukarna säger jag bara!

Jag har märkt av en radikal förbättring på den här veckan som jag har varit hemma och vabbat, så jag insåg att jag måste göra något åt foglossningen. Jag fick en tid den 2 april, snabbare än jag har förväntat mig faktiskt. Så får vi se vad de säger.
Igår kände jag några små knackningar alldeles nedanför naveln igen! Jättemysigt!

Dr Mette ringde mig idag. Hon hade äntligen fått svar på sin förfrågan om operationen kunde tänkas påverka graviditeten eller förlossningen negativt. Läkaren som opererade mig, Eva Dahlgren(!), hade i sin tur kontaktat den ledande läkaren på detta område och de hade diskuterat situationen. Eftersom man tog bort ena hörnet på livmodern, en sk. kiloperation, så gäller lite andra saker än om man tar äggledaren. Slutsatsen var att det inte skulle påverka min graviditet, men att det fanns vissa risker med förlossningen och att de därför rekommenderade planerat kejsarsnitt. Detta gjorde mig otroligt snopen eftersom jag tyckte att det var superhäftigt att föda vaginalt och såg fram emot att göra det igen. Dr Mette skulle iallafall skriva en remiss till specialistmödravården så de också fick ta ställning. Jag håller fortfarande på att smälta nyheten, men det är ju ingen idé att hetsa upp sig riktigt än för inget är ju klart.

Idag kände jag förresten de första riktiga små puffarna precis ovanför blygdbenet när jag låg i sängen och hade nattat Sanna. Jag har ju haft mina aningar ganska länge, men den här gången var det inget snack liksom. Det var nästan som små knackningar, jättemysigt! Välkommen busunge!

Jag borde inte blogga här alls egentligen, det blir inte den typ av blogg som jag har tänkt mig. Men å andra sidan är hela den här graviditeten inte som jag tänkt mig, vilket skrämmer mig lite.
Senaste kuliga grejen som har hänt: Jag har fått hemorrojder! Det gör ont som fan ska jag be att få tala om. Imorgon ska jag nog ringa barnmorskan iallafall och prata om en sjukskrivning på deltid, för jag har bara ont hela tiden och jag är så trött så trött så jag undrar hur jag ska orka med allt. Antagligen är det renoveringen som gör mig så trött, men som det är nu är jag inte ens glad över graviditeten, och så ska det inte vara! Inte så som vi har kämpat! Och jo, naturligtvis är jag glad att jag är gravid, jag kunde bara inte föreställa mig att jag skulle känna mig såhär under isen. Och det går ut över både maken och Sanna, för orken finns inte där, humöret ska vi inte ens tala om och jag tar inte hand om mig själv heller. Känns lite farligt faktiskt. Nu ska jag sluta gnälla och gå och lägga mig istället! God natt!

Ibland känns det som om arbetsveckan aldrig ska ta slut! Jag kämpar på med fogarna, varje dag som jag inte sjukskriver mig känns som en seger, men frågan är till vilket pris.
Jag är iallafall i vecka 13+3 och jag börjar känna bebisen mer och mer. Iallafall hoppas jag det!
Det har som sagt varit en lång vecka, men idag tog jag nog priset i fånighet. En stund innan jag skulle börja med maten kände jag mig frusen, så jag satte mig på golvet framför elementet i vardagsrummet. Jag lutade mig mot sitsen på en matsalsstol - och somnade!
Veckans symptom: avsmak för kött, fortfarande ganska ömma bröst, svullna fötter och ben och väldigt trött. Men så har jag också slarvat med järntabletterna så magen skulle få en chans att hinna ifatt.
Sanna kom hem sent från farmor och farfar, men nu är hon äntligen nattad och sover gott, så jag ska göra henne sällskap! Godnatt!

Igår var jag på Folksams kontor inne i Göteborg för att hämta min vinst. Jag fick mig ett gott skratt när jag såg att det var en babymonitor - med videoövervakning!


För det enda jag kunde tänka var att den där nog skulle bli praktisk när barnen blir tonåringar....

Har haft mycket ont i magen de senaste dagarna, mest ligamentvärk antar jag men det är ändå obehagligt. Foglossningen gör mig extremlångsam, inte så bra när man har en treåring att jaga.
Och så denna ständiga renovering som aldrig tycks ta slut. Jag ska inte klaga, maken sliter som ett djur därnere och jag gör ingenting, men det är damm överallt och pengarna bara flyter iväg åt alla håll. Maken snäste åt mig förut för att jag bara har 800 kr kvar på mitt konto, men då har jag fört över 3000-4000 mer än jag brukar till räkningskontot, tankat bilen en gång, laddat min mobil och handlat två gånger. Och så är det linserna som kostar 450 kr i månaden, och varken bil, mobil eller linser är utgifter som maken har. Men visst, det är ju också fyra luncher ute på de pengarna också, och två bokreabesök om 300 kr som inte var alldeles nödvändiga. Och jag som trodde att mitt köpstopp skulle ge mig bättre ekonomi!
Men det som gör mig mest ledsen med att pengarna börjar ta slut, förutom att maken är irriterad på mig, är att jag är i desperat behov av några mammatopar, men jag har inte råd att köpa det. Och då har jag ändå bestämt mig för att inte köpa ett par nya jeans som ersättning för de andra som blev förstörda av olja i veckan. Skit också vad jag känner mig under isen idag!

Idag på förmiddagen när jag satt framför datorn på jobbet så drabbades jag av en våldsam klåda på låren. Jag höll på att bli galen. Så fort jag satt eller stod stilla så kliade det, så länge jag rörde mig var det okej. Jag har inte bytt tvättmedel eller tvål och jag hade samma byxor på mig igår. Till slut gick jag ner till apoteket och köpte en kortisonsalva, det hjälpte. Det har varit under kontroll under kvällen och jag har nyss tagit ett bad med massor av olja i, men jag känner att det är på gång att börja klia igen så det är nog dags att smörja in sig.

Men en väldigt rolig sak hände också nu ikväll. Jag höll på att steka pannkakor när telefonen ringde. Det var från Folksam. När jag var på BabyBarn-mässan i fredags tecknade jag en gravidförsäkring, och var tydligen också med och tävlade om en babymonitor. Och jag vann!!! Helt sjukt, jag vinner aldrig någonting! Jag ska dit på tisdag och hämta den och då får jag också en genomgång av mina försäkringar. Jag har ju alla våra försäkringar i Folksam (kan det har varit därför jag vann?) så det skadar väl inte att ha lite koll. Men så himla kul att vinna!!!!

Jag var rätt mör efter arbetsdagen igår när jag och Sanna gick upp imorse. Fogarna skrek och fötterna var svullna. Men jag hade gett mig den på att vi skulle promenera till dagis och att jag skulle gå en stavrunda efteråt. Bältet på och ut genom dörren. Det första vi kommer till är en uppförsbacke som får hopptornet i Holmenkollen att likna en pulkabacke. För mig iallafall. Jag fick gå med små små steg och halvvägs upp i backen gjorde det så ont att jag såg stjärnor. Vi kom fram till dagis precis i tid till frukost, en kvarts promenad tar helt plötsligt en halvtimme. Men när jag lämnat Sanna tänkte jag ändå gå en liten runda med stavarna. Det gick lite bättre när jag hade dem att hänga på men det blev ändå bara en promenad tillbaka hem. Äh, jag är glad att jag kom ut litegrann iallfall. Som mamma sa: Bättre att ta flera små promenader än en stor. Men frustrerande är det. Idag är det lunch med storasyster, sjukgymnasten och jobb.
Tolv fulla veckor idag förresten! Tjohej!

I fredags storgrät jag till "Sisterhood of the traveling pants" och igår började jag till och med snyfta till Bridget Jones-filmen som gick på trean. Jag tittade inte ens på den, jag bara zappade förbi den. Patetiskt.

Imorgon är det elva fulla veckor, längtar tills tolv fulla är förbi! Och efter att kunna berätta på jobbet! Idag har jag mått fruktansvärt illa, men ryggen är bättre. Jag har ringt min bm för att höra om de kunde skriva ut en TENS-apparat, men de gör inte sånt. Inte min sjukgymnast heller, men hon säljer dem. 950 kronor, är det värt det? Men det är det nog, den är ju användbar till så mycket och om jag har foglossning nu, hur blir det då inte om ett par månader? Jag kanske sparkar mig själv där bak om jag inte köper en nu, den hjälper ju faktiskt. I vilket fall som helst får det vänta tills lönen kommer på fredag, sen får jag se. Nu är det läggdags!

Alltså, jag vet att det är så smörigt så man bara vill gå och gömma sig, men det här sätter verkligen igång mina graviditetshormoner och tårarna sprutar....
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
En dag frågar en son sin far: "Pappa, springer du en maraton med mig?"
Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en till maraton med mig?" och pappan svarar igen "ja, min son".
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen "Ja"...
Och här kommer videon till denna historia:~