Heltidssjukskriven

Igår var jag på mvc och träffade läkaren. Hon sjukskrev mig på heltid direkt fram tills havandeskapspenningen sätter in och så sade hon åt mig att börja använda kryckor när jag är utomhus. Så det är väl bara att lyda antar jag. Men jag känner mig lite löjlig!

Magen har känts väldigt trång och tung de senaste dagarna, jag tror att det är en liten bebis som är inne i en tillväxtperiod. Jag känner mig också mycket mer hungrig, men jag blir mätt väldigt fort. Och följdaktligen blir jag hungrig ganska snart efter jag har ätit igen. Väldigt snurrigt.

Har börjat bli väldigt varm nu också, det minns jag från förra graviditeten. Täcket är ratat sedan någon vecka tillbaka, nu är det bara mitt lapptäcke som jag köpte med mig från första trippen till USA för nio år sedan som gäller. Det är underbart svalt och tunt. Jag överväger också att strypa maken nattetid, han snarkar så jag blir vansinnig. Nu sover jag visserligen alltid med öronproppar, men som nu när jag försöker surfa eller titta på tv och han snarkar så blir jag arg på något irrationellt sätt. Jag petar och buffar på honom, hur elakt som helst. Men det STÖR mig! Men det var samma sak med det förra graviditeten. Stackars karl.


Kära kropp

Vad har jag gjort för att förtjäna denna foglossning, annat än att vara gravid? Jag medger att jag är en latmask ibland, men fullt så orörlig har jag faktiskt aldrig varit. Jag har gått stavgång och dansat linedance av hjärtats lust, men inte ens dansen unnar du mig längre. Tycker du verkligen att det är bättre på det här viset? Till och med vår gamla favoritsysselsättning, halvligga i sängen och se en god tv-serie klagar du på. Vad ska jag göra för att göra dig nöjd? Annat än att plocka ut bebisen förstås, och det tänker jag inte göra än på två och en halv månad. Så nu tycker jag att du skärper dig och så lovar jag att göra mitt till för att vi ska komma bättre överens? Återkom med svar snarast.

Med vänliga hälsningar
Din inneboende


Det är inte roligt att blogga...

när man känner att man mest har gnäll att skriva. Jag menar verkligen inte att gnälla, jag är jättelycklig över att vara gravid och jag fnissar varje gång liten drar igång i magen. Idag drack jag en kvarts liter isvatten på en gång (ja, jag var törstig) och genast sprattlade det igång som om det var åttiotalsdisco i magen.

Men dessa fogar! Jag blir helt vansinnig! Nu har det börjat kännas mer och mer i blygdbenet också och det är nästan värre än ljumskarna. Jag kan inte ta ett steg utan att det känns som om benen ska rasa ihop på mig. Hoppas att akupunkturen ska börja hjälpa snart. Jag är ju hemma på heltid nu sedan semestern satte in för en vecka sedan, men det hjälper inte riktigt. Kanske är det mest för att jag boar något enormt, jag kan bara inte låta bli, men jag måste nog. Samtidigt kan jag ju inte ligga i sängen hela dagarna heller, även om det är enda gången jag är riktigt smärtfri. Sedan blodsockerkraschen i måndags har jag inte varit ute och stavat. Jag har ju återhämtat mig, men ändå inte. Jag har varit trött och håglös ända sedan dess och den enda motionen jag får är promenaden till och från dagis två gånger om dagen. Känns som om det inte riktigt räcker, inte om jag vill ha ner blodsockret, men energin tar liksom slut där. Kanske behöver öka upp järnet?

Annars går det rätt bra med diabeteskosten. Jag har otroligt stort stöd i Lisa, en klippa som jag skamlöst utnyttjar som min personliga kostrådgivare. Igår gjorde jag kalljästa fullkornsfrallor som blev helt okej. Men imorgon står jag inför en utmaning - jag och maken ska ut och äta middag med goda vänner och det verkar luta åt en pastarestaurang. Och det är inte bra mat för mig, såvida inte de har fullkornspasta och det tror jag inte de har. Men om jag äter ordentligt under hela dagen och kanske smyger med mig en fullkornsfralla att komplettera med så hoppas jag att sockret ska hålla sig stabilt. Jag ska iallafall försöka göra ett så bra matval som möjligt och sedan njuta av att äta middag ute i trevligt, vuxet sällskap!


Mår inte bra idag...

Känns jättekonstigt i hela kroppen, jag känner mig svag, darrig och illamående. Mådde bra när jag vaknade imorse, lite hungrig bara. Men vi försov oss litegrann så jag och Sanna fick skynda oss till dagis. Direkt efter dagis tog jag en stavrunda, lite längre än förra veckan, tänkte jag skulle öka på lite. Väl hemma hade jag otroligt ont i fogarna, men kände mig varken törstig eller hungrig. Men jag är ju inte dummare än att jag fattar att jag måste äta och dricka så jag gjorde lite bacon och ägg (inte världens bästa, jag vet, men jag har inte hunnit baka bröd ännu). Tog med det upp i sängen och fick riktigt tvinga i mig maten. Fick i mig det ena ägget och baconet, men höll på att kräkas när jag skulle äta det andra ägget. Drack lite vatten - och somnade. Har legat och småslumrat nu i nästan två och en halv timma, men känner mig fortfarande helt livlös. Händerna skakar så jag knappt kan skriva. Jag måste ha fått ett rejält blodsockerfall. Det är dags för lunch och jag har ingen aptit och mår fortfarande illa. Ska gå och göra lite havregrynsgröt eller något. Inte kul. Och Sanna ska hämtas på dagis om två timmar. Kommer bli en supermammadag, det känner jag redan nu.

Nesting nesting 1-2 1-2

Jäsikens vad jag boar just nu! Jag har en lång lista på kylskåpet där jag skrivit upp saker som jag vill ha gjort nu under min långa ledighet. Sen vad kroppen orkar med, det är en heeeelt annan sak! Men idag har jag faktiskt strukit två saker på min lista: jag har städat skafferiet och tvättat väggarna på gästtoaletten. Och jag är odrägligt nöjd med mig själv. Maken är inte riktigt lika nöjd, han får släpa två tunga säckar till containern imorgon. Jag hade så mycket utgånget i skafferiet att jag nästan skämdes! Men det kändes otroligt skönt att få rensat ut det. Jag satt på en stol och hade säcken bredvid mig, så även om det tog ett bra tag så tog kroppen inte så mycket stryk. Som grädde på moset gick jag ner till återvinningsstationen med fem papperspåsar återvinning packade i barnvagnen.

Testet i måndags visade att jag inte hade graviditetsdiabetes, men att blodsockervärdena var förhöjda så jag måste ändå äta diabeteskost resten av graviditeten. Än så länge går det ganska bra, men helt lätt är det inte. Särskilt inte med cravings. Men jag gör aktiva val, tänker mig för och kämpar på. För nu när jag är ledig är det jag och bebis som gäller, vår hälsa kommer först! Mer grönsaker och promenader är de översta punkterna på min lista. En positiv sak jag har märkt av koständringen - jag har fått mindre halsbränna!

På min vanliga blogg fick jag härom dagen en fråga om inte magen börjar bli ganska stor nu. Det var ju ett tag sedan jag lade ut någon magbild, och jovisst hade jag växt för det var rätt svårt att ta en bild på mig själv märkte jag! Ingen blev riktigt bra, så det får bli en bildserie helt enkelt.
    
Och för skojs skull lägger jag in en bild på hur det såg ut den 18 april, alltså för drygt en och en halv månad sedan:  Mjo, lite har jag allt växt!

Jag minns ju att jag med Sanna blev kissenödig i parti och minut, men jag tror baske mig att den här lill* är snäppet värre. Det är som om h*n står på blåsan, jag kan verkligen känna specifikt tryck där. Men då kan jag buffa lite på magen och så flyttar h*n sig och då går det över. Skumt som attan. Har också börjat känna att h*n nog når upp till revbenen om h*n tar i. Lite tidigt, men det här blir nog en stor unge det här med! Storasyster vägde ju 4200 gram och var 53 cm lång så det finns ju lite att brås på!

Lite arg

Idag fick jag äntligen ordning på mina semesterdagar. Damen på lönekontoret har jobbat som sjutton för att reda ut begreppen och med lite tur är det inte så många dagar kvar att arbeta.
Men så idag kläcker min man en ny idé: han tycker att jag ska ta tjänstledigt istället för semester och istället ta ut de dagarna i höst. Och jag förstår vad han menar. Anledningen till att han tycker såhär är för att när man arbetar 100% så är semesterkofficienten 1,0. En semesterdag räknas alltså som en semesterdag. Men när man är sjukskriven på 50% så är kofficienten 1,66, så jag förlorar ju dagar på att ta ut semester nu. Men enligt damen på lönekontoret så "äter" tjänstledighet upp semesterdagar, så det som borde vara 19 sparade dagar inte blir det. Och jag litar helt och fullt på att hon vet vad hon talar om. MEN, jag kan inte förklara det för maken. Alltså hur de räknar. Hon förklarade lite för mig, men jag är så trött och förvirrad och har mycket annat i huvudet just nu så jag glömmer det nästan omgående. Och det gör mig arg, för jag är egentligen ganska smart. Men när det snackas siffror och kofficienter och andra saker så slår min dyskalkyli (sifferblindhet) till och jag ser ut som en fågelholk. Jag ska nog kika ner till lönekontoret imorgon eller på fredag och be att hon skriver ned det åt mig. Men framförallt gör det mig arg när maken blir lite nedlåtande när han tycker att jag borde komma ihåg exakt vad hon sa. Jag önskar alla män en grötig gravidhjärna någon gång i livet så de kunde få se hur kul det är. Krydda det med foglossning, oro över diabetes och allmän jobbstress så kan de verkligen få känna på hur det är att vara kvinna!

Jag avskyr att ha rätt

Iallafall om vissa saker. Mitt blodsocker var alldeles för högt, 8,4, så på måndag ska jag göra en glukosbelastning. Tills dess har jag stränga order om att se upp med vad jag äter, och att äta regelbundet. Men det är så jäkla svårt ibland! Som nu, klockan är kvart i tio på kvällen och jag är vrålhungrig! Vad kan jag äta som är okej? I vanliga fall, alltså när jag inte är gravid, hade jag struntat i hungern och väntat till frukosten, men om jag blir för hungrig nu så mår jag så himla illa! Men men, något ska jag väl hitta på. Finns nog lite knäckebröd i köket tror jag. Nog gnällt!

Lite siffror från bm:
Blodtryck: 120/70 (klar förbättring)
Järnvärde: 115 (stabilt)
Bebisens hjärtrytm: 160 (liten hade rave i magen)
Vikt: +4 kg sedan vecka 11, +7 totalt (jättebra enligt bm så det får jag väl vara glad för)
Vi tog sf-mått också, men jag kommer inte ihåg vad det låg på. Det var normalt iallafall.
Gjorde något lite smådumt imorse också. När jag skulle åka från dagis vägrade bilen att starta. Jag höll på länge och väl och övervägde att testa startkablar, men struntade i det. Skulle precis börja promenera hem men tänkte göra ett försök till. Då startade åbäket! Men eftersom jag hade en ganska tajt tidsplan med barnmorska 9.00 och inskolningssamtal på Sannas nya avdelning 9.30 ville jag inte riskera att bli stående med bilen. Så jag hämtade ut min cykel ur garaget och pumpade upp däcken. Har nog inte cyklat på fyra år tror jag. På med hjälmen och iväg. Och som det värkte! Ryggen, magen, blygdbenet, ljumskarna... Har varit helt slut idag. Och barnmorskan blängde lite på mig, hon vet ju hur mycket problem jag har med fogarna. Tror jag ska låta cykeln stå ett par månader till, men nöden hade ingen lag!

Skrattade åt liten idag. Låg i sängen och kollade på tv och hade lagt fjärrkontrollen på magen. H*n fick in ett par rejäla fullträffar, så fjärrkontrollen åkte ner från magen! Såg rätt roligt ut!

Fick intyget från läkaren idag, det var jättebra skrivet, så det åker på lådan imorgon som en extra säkerhetsåtgärd till FK. Har fortfarande inte fått besked om mina semesterdagar, hoppas jag får det imorgon. Behöver veta nu!

Dags att sova. Eller kanske äta något. Godnatt!

Aj då

Jag vägde mig i fredags för första gången sedan vecka 10. Skulle inte gjort det. Jag har nu, lite över halvvägs in i graviditeten, gått upp lika mycket som jag gjorde totalt när jag väntade Sanna. Känns inte sådär himla bra just nu kan jag säga. Skäms lite. Men framförallt vet jag med mig att jag under de senaste veckorna har tröstätit ganska mycket. Jag är bra på att tröstäta när jag mår dåligt. Lite för bra uppenbarligen. Skäms nog ganska mycket.
Dessutom rör jag betydligt mindre på mig den här gången på grund av de här förbaskade fogarna. Det känns inte kul att vara såhär orörlig. Var ute och gick en runda igår när vi var uppe på Orust, sov knappt inatt då värken var riktigt jobbig och har mest stapplat omkring idag, trött och tjurig. Gillar inte mig själv såhär! Men imorgon hoppas jag få klarhet i hur mycket semester jag kan ta och då kanske jag kan börja räkna ner dagarna tills jag slutar.

Viktuppgången i samband med mina svullna fötter, ben och fingrar gör att jag börjar oroa mig litegrann för graviditetsdiabetes. Jag testades för det under min förra graviditet, men då var proverna utmärkta och man misstänkte att handkrämen jag smörjt in mig med en stund tidigare var boven i dramat. Men jag tänker ändå ta det säkra före det osäkra och försöka tänka mig för lite mer den kommande tiden. Men så kommer då mitt största "problem": Jag blir så otroligt hungrig på kvällen! Efter jag har lagt Sanna och krupit ner i soffan eller sängen framför tv:n - då börjar magen mullra. Jag skulle verkligen kunna sätta i mig ännu en måltid när kurret sätter igång. Och vad ska jag äta som ändå är bra för mig? Yoghurt och frukt funkar liksom inte i de lägena, jag vill ha mat, nachos eller något annat bukfyllande. Behöver nog lite inspiration. Tur att jag äntligen får lön imorgon så jag kan åka och fylla på skafferiet. Men med bra mat! Karaktär Chokladpaddan, karaktär!

Det har äntligen löst sig!

Jag har inte orkat skriva den senaste tiden, jag har känt mig helt förtvivlad och under isen och panikångestattackerna har avlöst varandra. Jag har försökt få tag på läkaren, men det har varit omöjligt. Till sist ringde jag min barnmorska för att få boka en tid till den 27 maj då jag fått veta att hon skulle komma till mvc, men då visade det sig att hon hade slutat och alltså inte skulle komma dit mer. Då ringde jag till antenatalenheten på Östra ännu en gång och fick då adressen dit, så jag skulle kunna skriva till läkaren. Detta var i tisdags. Samma dag fick jag ett brev från handläggaren på FK med samma babbel som tidigare, att problemet ligger i mina arbetstider. Jag tog med brevet till jobbet på onsdagen och pratade med min chef om att hon kanske kunde ringa och prata med handläggaren? Det gjorde hon gärna och efter flera försök på förmiddagen kom hon äntligen fram en stund efter ett. Jag var inte med vid själva samtalet, utan chefen kom ner efteråt och redogjorde för vad hon hade sagt. Hon berättade för handläggaren hur vår arbetsplats var uppbyggd, hur skiften låg och att hon hade gjort sitt bästa för att det skulle fungera med de övriga skiften och för att jag skulle orka jobba. Hon berättade också att hon lagt upp mitt arbete så att det var fysiskt på morgonen men att jag hade kontor på eftermiddagen. Sen sa hon också att det som chef var jobbigt att se en kollega som mår så dåligt, att hon var bekymrad för min och bebisens hälsa då jag uppenbarligen befinner mig i kris (vilket jag verkligen gjort). Fem minuter efter det att chefen återgivit samtalet för mig och gått tillbaka till sitt kontor ringer min mobil. Det är handläggaren som berättar att hon tack vare samtalet fått klarhet i mina arbetstider-och uppgifter och att hon därför beslutat att godkänna sjukskrivningen. Jag blev så otroligt lättad och har känt mig mycket piggare sedan dess. Det lustiga är att läkaren ringde mig halv åtta samma kväll. Hon var mycket upprörd över hur FK krånglat till det och sa att hon självklart skulle hjälpa mig. Jag tackade och tänkte att det nog inte skulle skada med ett intyg till, så jag väntar det i nästa vecka. Även om det har klarat upp sig så känns det som en extra bekräftelse med stöd från läkaren också. Så äntligen känner jag mig glad igen och har inte känt någon ångest sedan i onsdags.

Farmor hämtade Sanna på dagis på onsdag eftermiddag, så eftersom vi var barnlediga ägnade jag och maken torsdagen till att handla på Ge-Kå's. Vi har ju i princip alla stora grejor kvar sedan Sanna var bebis, men vi passade på att göra lite kompletteringar. På allmän begäran från några blivande mammor i min fikagrupp kommer här lite tips på vad vi köpte där nere:
 Amningskudde, amnings-bh:ar och amningsinlägg. När man köper amnings-bh:ar kan det vara en bra tumregel att prova en där man kan få in sin knytnäve i kupan förutom bröstet så som det är nu. Den första tiden kan brösten te sig enorma mot vanligt, och det är viktigt att bh:n inte är för trång för bröstet för det kan påverka mjölkproduktionen. På Ge-Kå's säljer de några olika modeller av Trofés amnings-bh:ar i mjuk microfiber, jag var mycket nöjd med dem förra gången. Jag köpte två olika modeller i vitt och svart. De ligger runt hundralappen i pris. Amningsinläggen är ett måste, man läcker vare sig man vill eller inte.
Sen tycker jag att det kan vara en bra idé att komplettera med mjölkuppsamlare  att ha i kupan på det bröstet man inte ammar. Det kommer en hel del mjölk ur det bröstet också och det kan vara bra att spara på, antingen om man häller det direkt på flaska och har i kylen eller om man fryser in i iskuber. Bröstmjölk är också bra mot hormonplitor och röd rumpa, så det är bara att samla på sig! Jag har köpt mina på apoteket.

 Lillegårdens tvättservetter (bästa sorten enligt mig, har testat många) och Bambino-nappar. De är rundare än de vanliga anatomiska napparna som är populära nu, men eftersom Sanna hade kolik och ville amma hela tiden så var de här mer bröstlika och var den enda sorten hon accepterade. Det sägs ju att om man har haft ett kolikbarn är oddsen stora att man får ett till, och även om jag inte tycker att det är självklart att ge barn napp så vill jag inte riskera att stå utan om jag skulle behöva det. MAM-nappflaska. Vi tyckte om den här sorten. Det uppstår inte vacum i dem och man kan byta nappen allteftersom man ändrar innehållet. De två minsta hålen är för bröstmjölk och mjölkersättning om man skulle behöva ge det. Vi köpte också en Bambino-flaska, de är lite smalare och lättare att ha med i skötväskan om de har ett flaskfack. Gosiga pyttestrumpor (bara för att de är så små och söta), tvättlappar i frotté och plastad frotté för olyckor. Jag tycker inte att plastad frotté är en bra idé i vaggan/spjälsängen, för de är täta och då blir det väldigt varmt för de små. Men de är bra när bebisen ska ligga och lufta sig på ett tjock filt eller i soffan och en del vill gärna ha dem i sängen den första tiden eftersom brösten läcker så mycket.

 Vi köpte också lite pyttekläder bara för att det är mysigt. Ett trepack haklappar i frotté ifall man får en dreggelbebis samt en vagnmobil som vi tyckte om.

 Jag köpte ett rejält gäng av mina favoritvåtservetter också, de här från Mjukt&Skönt. Men jag använder egentligen inte våtservetter vid vanliga blöjbyten, det är mer i nödfall när det inte finns vatten att tillgå. Bebisars hud är känslig nog som det är tycker jag, och dessutom är våtservetter från blöjföretagen ganska tunga och klumpiga att släpa omkring på. De tar mycket plats i skötväskan! De här små rackarna är dessutom väldigt smidiga att ha i handväskan (för till exempel sockervaddskladdiga fingrar!). Det är också populärt att tillsätta aloe vera i tvättservetter, men jag är allergisk mot det och vet inte om mina barn är det, så jag undviker det helt enkelt!

Det finns ju massor av saker att köpa på Ge-Kå's för nystartsfamiljen. När vi väntade Sanna köpte vi täcken och kuddar till vagn, vagga och spjälsäng, spjälskydd, påslakan, örngott och lakan. Badolja att ha i badvattnet köpte vi också på oss. Något vi köpte massor av var talkpuder, men det använde vi inte en enda gång. Babywatch köpte vi två olika, först en billig som var värdelös och sedan en lite dyrare från Philips som var bättre, men vi har faktiskt inte använt den så himla mycket. I barnklädesväg finns ju precis allting man kan behöva, det finns flera söta startpaket och mängder av bodys och dresser, man kan skaffa sig en hel del därnere helt enkelt. Och så är det ganska billigt, men håller kanske inte lika många tvättar. Det finns också babyfiltar, vagnar, badbaljor med tillhörande ställning, spjälsängar, bilbarnstolar... Så shoppa loss, fellow septembermammor!


Femkamp!

Idag åkte jag tillsammans med tre andra septembermammor till Liseberg och hade femkamp. Det var otroligt roligt och väldigt, väldigt jämnt! Jag kom tvåa, men jag är ändå stolt över min insats! Men tre och en halv timma sätter sina spår, så det var rätt så ömfotade och trötta blivande mammor som stapplade hemåt på eftermiddagen.

Läkaren har ännu inte hört av sig, men det är ju inte så konstigt. Att skriva obskyra intyg till Försäkringskassan står nog inte jättehögt på hennes lista.
Samtidigt läser man detta på text-tv och nättidningar. No shit Sherlock liksom. Jag förstår verkligen folks frustration och jag delar den. Men samtidigt tycker jag att det är oerhört fel att ge sig på personerna i kundtjänst och i viss mån handläggarna (även om min är en stockkonservativ idiot), för de följer faktiskt bara direktiv. De har ett jäkligt otacksamt jobb, och jag vet hur det är för det är likadant på mitt jobb. Det är ju vi som är vaktmästare som får skäll om t.ex en bokning har blivit fel eller om ett fotbollslag inte får ett omklädningsrum. Därför passade jag på, när jag ändå ringde i ett annat ärende, att tacka handläggaren som hanterat min havandeskapspenning för det snabba och positiva beskedet. Hon blev jätteglad och rörd och sa att de så sällan får höra sådana saker. Och förhoppningsvis skördar man det man sår.

Jag har också fått reda på att havandeskapspenning ganska säkert är semesterdagsgrundande. Så är även de första 120 dagarna av föräldradagarna, så det verkar som om jag kan ta min semester i juni. Om allt klaffar har jag då mindre än två veckor kvar att jobba! Tänk vilken mycket bättre mamma och fru jag kan vara om jag får lite mer ork, det hade varit underbart!

Liten har rave i min mage varje kväll. Det brukar börja runt nio och ösa på tills jag somnar, det är jättemysigt. Men snuffsandet på lilla Vincent i tisdags har gett mersmak! Jag längtar till 3 september!

Men vad trodde jag?

Att det skulle gå lätt att få tag i läkaren? Nej, det trodde jag ju inte förstås, men jag trodde inte heller att det skulle vara snudd på omöjligt.
Fick äntligen tag på min barnmorska igår. Men min läkare kommer inte vara på mitt mvc förrän den 27 maj. Hon försökte boka in mig hos den andra läkaren, men det var proppfullt. Jag förklarade saken och hon lovade att tala med honom. I eftermiddags ringde hon upp mig, och tyvärr kunde läkaren inte skriva ett sådant intyg. Vilket jag finner fullständigt rimligt, det hade ju varit snudd på bedrägeri eftersom han inte har en susning om vem jag ens är, än mindre mina besvär eller vad jag arbetar med. Jag tror inte ens att FK hade godkänt ett intyg från en annan läkare, även om han hade träffat mig. Så jag frågade om det fanns någon annan möjlighet att få tag på min läkare, hon som skrivit intyget alltså. Hon jobbar någonstans på Kvinnokliniken på Östra Sjukhuset, men det hade jag redan listat ut, för när jag pratade med Dr Mette igår så nämnde hon att min läkare är en väldigt duktig förlossningsläkare. Så frågan är vad jag gör nu. Jag kommer givetvis att ringa Kvinnokliniken imorgon, försöka förklara läget och höra om någon kan vidarebefordra ett meddelande. Men det kommer nog inte att bli lätt. Hon har ju helt andra uppgifter på Östra, och jag tvivlar på att hon har tid att skriva ett intyg bara för att göra FK nöjda. Men jag måste iallafall försöka. Sen ska jag ringa FK, be att få tala med min handläggare och förklara för henne också. Och gud vet vad hon kommer säga. Spännande. Såpass spännande att jag, efter jag hade hämtat Sanna, fick en panikångestattack. Inte den västa sortens dock, då hyperventilerar jag tills jag svimmar. Jag kände att det var på gång, så jag ringde Paula som pratade mig igenom den. Men himmel sådana sammandragningar jag hade. De lugnade ner sig efter någon timme, men jag har varit trött och öm i magen hela kvällen och jag fick ett jättehugg i sidan när jag skulle resa mig från fåtöljen förut, jag blev riktigt rädd. Men det har lugnat ned sig nu. Men jag är otroligt trött just nu och ska ta och sova. Skönt att jag är ledig imorgon, och skönt att svärmor hämtar prinsessan. Hade egentligen tänkt att åka till gammelfarmor med syrener, men det får nog vänta några dagar. Måste tänka på stackars liten i magen, h*n har nog haft en tuff dag.

Men som alltid är allt inte bara elände. Igår var vi och hälsade på Vincent, ett ljuvligt tvåveckors knyte, med pyttesmå händer och fötter och ett ofattbart mjukt huvud. Mina händer luktade bebis hela kvällen, det var nästan så jag inte ville tvätta bort det! Hade kameran i fickan, men glömde givetvis att ta kort... Han kommer bli en hjärtekrossare!

Nu är det dags att vila. Önska mig lycka till imorgon. Godnatt!

Jag har trillat dit!

Idag köpte jag mina första bebiskläder... Är de verkligen sådär små?


Bodysarna är i stl 56 och byxorna stl 62...

Försäkringskassan alltså...

Som jag tidigare skrivit så hade FK försnillat mina papper och det skulle dröja innan jag fick besked. Men igår morse (kors i taket) ringde så min nya handläggare för att fråga om mina arbetstider. Jag berättade att jag pga skiften jobbade tre dagar i veckan och var ledig två. Då sa hon att jag då måste ha ett intyg från min läkare där hon skriver att det är bättre för mig att jobba på det här sättet, annars godkänner de inte sjukskrivningen. För enligt deras normer måste man arbeta fyra timmar om dagen, fem dagar i veckan. Eh va? Okej... Så om jag hade jobbat fyra timmar/fem dagar så hade det inte varit något snack, sjukskrivningen hade varit godkänd. Jag kan ju ärligt säga att det faktiskt ÄR bättre för mig att ha varannan dag ledig, för annars skulle jag aldrig ha tid med vila. Som det är nu så orkar jag nätt och jämt laga middagen efter jag har hämtat Sanna på mina jobbdagar för sen är jag helt slut. På mina lediga dagar hinner jag vila upp mig. Men om jag skulle jobba fyra timmar om dagen så skulle jag max hinna vila en timma innan det är dags att hämta på dagis och jaga treåring, och lättare hushållssysslor skulle jag absolut inte orka med. Nu kan jag köra en maskin tvätt eller städa av ett rum på min lediga dag och gå och vila mig mellan varven, men det är på mina villkor, och är jag urkass en dag så vilar jag bara. Ja ja, jag får hoppas att min läkare skriver ett bra intyg åt mig och att det inte tar för lång tid, för hon är bara på mitt mvc en dag i veckan och då är hon fullbokad till tusen. Och sen hoppas jag att FK accepterar läget.

Igår när vi var uppe i Jönköping halvlåg jag i soffan och slötittade på tv medan de andra spelade kort. Liten satte full fart så jag frågade svärmor som satt bredvid mig om hon ville känna. Det gjorde hon gärna och fick ett par rejäla puffar mot handen. Hon såg mycket lycklig ut.

Strax dags att lägga den blivande storasystern!

Det blir kejsarsnitt...

Fick brev från Östra idag med det korta och koncisa meddelandet att jag är välkommen till inskrivning för kejsarsnitt den 1:a september. Själva snittet blir sedan den 3 september. Bara sådär. Jag trodde att det skulle bli diskussion och undersökningar och sånt innan de fattade det beslutet, men icke. Jag antar att de tycker det är bäst att inte chansa. Jag känner mig inte särskilt skärrad över beskedet, jag har ju ändå haft ett tag på mig att vänja mig vid tanken. Det är klart att jag är jättebesviken över att jag inte får föda vaginalt, jag tyckte ju att det var en helt fantastisk upplevelse. Men det finns ju inte på kartan att jag skulle riskera min eller litens hälsa, så kejsarsnitt får det bli! Så den tredje september blir jag tvåbarnsmor. Skumt att veta exakt datum. Det kommer bli ett torsdagsbarn, precis som hans eller hennes storasyster.

TORSDAGSBARN sliter tungt, och gör fin karriär. Den som är född på en torsdag, är gärna energisk och snabb i vändningarna, men kan ofta förivra sig och handla oöverlagt.

I övrigt så är det mest foglossning, halsbränna och världens jävligaste hemorrojder. De senaste dagarna har jag fått ett par nya så det är smärtsamt bara att sitta. Xyloprocten har hittills inte hjälpt nämnvärt, förutom att det ger viss smärtlindring, men det är bättre än inget. Förhoppningsvis ger det med sig snart.

Försäkringskassan hade slarvat bort mina sjukskrivningspapper, så förhoppingsvis hamnar jag hos en handläggare på måndag. Fast sen dröjer det ytterligare 4-5 veckor innan jag får besked om de godkänner sjukskrivningen överhuvudtaget. Fast på måndag tänker jag ringa och tjata lite. Och så har jag skrivit en sur insändare, får se om den hamnar i tidningen. Det har ju hänt att mina insändare har tagit skruv förut menar jag. Eller så blir det tvärtom, skulle inte förvåna mig ett dugg!

**Tillägg 23.34 ; INTE vad jag kände för att läsa idag: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5103761.ab *Tänk positivt, tänk positivt tänk positivt*

Jag fick havandeskapspenning!

Det känns helt underbart! Nu slipper jag ha ångest för att jag inte kan klara jobbet i sommar. Imorgon ska jag gå ner till lönekontoret och be om hjälp med att räkna ut hur långt innan jag kan ta ut semester. Kanske jag bara kommer jobba en knapp månad till? Nu väntar jag bara på besked om FK godkänner min sjukskrivning. Men om de godkänner min havandeskapspenning på 100% pga fysiska besvär och tungt arbete så borde väl sjukskrivningen följa samma kriterier? Den som lever får se!

Yr i bollen!

Idag har jag varit ruskigt yr i huvudet. Det var okej på morgonen, men efter frukost bestämde jag mig för att tvätta lite speglar i ena danslokalen, alltså speglar som går från golv till tak. Övre biten på speglarna gjorde jag stående, men när jag skulle göra de nedre delarna fick jag stå på knä. När jag var färdig och hade torkat upp efter mig blev jag otroligt yr i huvudet. Jag stod och svajade i en dörröppning när en av gympalärarna kom förbi. Han såg att något inte var som det ska och hade han inte kommit när han gjorde hade jag nog svimmat av där mitt på stengolvet. Han hjälpte mig till en bänk där jag fick sitta ett tag och rätta till mig. Men yrseln kom och gick under dagen, ungefär som att vara sjösjuk. När jag kom till min sjukgymnast på eftermiddagen tog hon mitt blodtryck, det var 99/51, inte jättehögt med andra ord. Och då började jag ändå känna mig piggare! Undrar vad det hade legat på under förmiddagen. Eftersom trycket var så lågt kunde jag inte få akupunktur, för det kan orsaka blodtrycksfall. Kanske inte det bästa under omständigheterna. Men jag fick en skön vilostund med TENS-plattor istället!

Under långledigheten fick jag också nytt besök av en gammal "vän". Fler hemorojder... Köpte Xyloproct på apoteket i lördags, ska bli intressant att se om det hjäper bättre än den andra salvan jag använt.

Men så lite roliga saker också! Igår lyckades maken äntligen känna litens sparkar! Eller ja, han lade huvudet mot min mage och fick små knackningar till belöning. Förhoppningsvis gör detta det hela lite mer verkligt för honom, han är inte alls lika engagerad som han var förra gången. Men det är kanske bara att vänta. Lite besviken gör det mig dock, känner mig lite ensam om den här graviditeten.

Förlängd sjukskrivning

Jag var hos läkaren på MVC idag och fick min halvtidssjukskrivning förlängd till 1 juli. Eller ja, ett läkarintyg på det iallafall, för FK har fortfarande inte lämnat besked om de godkänner min sjukskrivning eller inte. Läkaren undersökte mig noga och konstaterade att foglossningen tyvärr blivit sämre (fast det visste jag redan), hon kunde knappt lyfta mitt högerben den här gången. Hon frågade också om jag ville ha något mot värken, men då sa jag att jag tog Citodon ibland när det var som värst och det tyckte hon var jättebra, för det är väldigt onödigt att ha såhär ont som hon sa. Men eftersom jag sa att jag gärna ville fortsätta jobba ett tag till så skrev hon intyget till halvtid, med stränga order om att komma tillbaka om det blev värre. Och om jag inte får igenom min ansökan om havandeskapspenning så skulle hon eventuellt sjukskriva mig på heltid i sommar. Känns väldigt bra att ha en läkare som lyssnar på en. Sen om det får gehör hos FK, det är ju en helt annan sak! Godnatt!

Äntligen!

De senaste två dagarna har jag känt fler och fler tydliga sparkar. Liten kommer bli en rejäl sparkare när han eller hon blir lite större!
När jag var gravid med Sanna kunde jag inte känna kanten på livmodern (eller så visste jag inte hur den kändes) men nu känner jag det hur tydligt som helst. Och den växer fort! För två-tre dagar sedan var kanten alldeles nedanför naveln, nu är den ovanför.
Oj, nu känner jag hur liten plötsligt satte igång igen, underbart! Välkommen älskling!

Halvvägs!

Idag är jag precis mitt på, 20 fulla  veckor! Det känns helt otroligt faktiskt. Jag minns hur det var att knappt vara i vecka tio och bara längta till tolv fulla veckor så man skulle kunna andas ut lite. Det gick så oerhört långsamt! Och nu är det "bara" resten kvar!
Idag har jag gjort en utgrävning i lådan med mammakläder. Det fanns faktiskt en hel del som jag kunde ha, tröjor alltså. Sen var det två långa svarta kjolar och ett par svarta byxor som inte kändes aktuella alls men som jag antagligen inte kunnat ha ändå. Där fanns också en fin khakifärgad skjortklänning som jag gärna skulle ha på mig, men den är för smal över höfterna. Samma var det med min systers röda klänning med blommor, hon är mycket smalare än mig. Tänk, jag minns det som igår. Hon hade den på sig på julafton och hon hade drygt två och en halv månad kvar att gå med Anna. Och hon var ganska stor och Anna envisades med att ligga och sparka henne i revbenen. Jag tror jag stod bakom henne i en halvtimma och försökte massera ner Annas fot som nästan hade fastnat under nedersta revbenet, samtidigt som Kicki stod och grejade med julmaten. Det är konstigt vad man kan komma ihåg saker.
Enda haken med alla dessa toppar och blusar är att alla behöver strykas. Jag avskyr att stryka, det är nog tråkigare än att dammsuga. Och så är det segt att stå och fixa och dona med alla ärmar och kragar som ändå inte blir bra. Jag strök iallafall mina nya capribyxor och tre blusar så jag har lite att slänga på mig.
Just det, nere i lådan hittade jag också min svärmors gamla mammaklänning. Den är extrembohem i ett korallrött tyg med inlägg av ett småblommigt tyg. Jag tycker den är jättefin och det är roligt att ha något som svärmor hade när hon var gravid med maken. Men den är kanske inte något jag har på mig på stan direkt, även om den definitivt är unik!

Vi var på Liseberg idag, mer om det kommer på vanliga bloggen. Men jag stod i kö för att köpa mat på kvällen och det knöddes och trängdes så jag höll på att bli vansinnig. Gravidhormoner toppat med hunger och sammandragningar är ingen snäll kombination. I vanliga fall hade jag hållt klaffen och låtit folk gå före (jag är otroligt mesig på det viset) men inte idag. Jag spände ögonen i svinbarnen och talade om för dem hur det går till att köa. De blev sura, men de vågade inte säga emot. Magen rules!

Nya byxor!

Idag kom mina efterlängtade capribyxor från H&M! Maken och jag tog en promenad efter middagen och hämtade dem på bensinstationen vid Stigs Center. De var jättesköna, tunna och mjuka. Bakfickorna satt väl inte jättesmickrande, men å andra sidan kan jag inte skylla min breda bak på ett par fickor heller! Jag är iallafall nöjd, nu känner jag att jag har mammakläder så jag klarar mig! Så här ser de ut:


Igår kväll kände jag att bebisen verkligen börjat växa. Små sparkar som kändes jättetydligt och en och annan liten volt gungade till i magen när jag hade lagt mig för kvällen. Jag lyssnade med stetoskopet. Hörde inte hjärtljuden, men fick några små kickar som belöning.

Dags att sova, men innan dess vill jag bara skicka ännu ett stort grattis till Paula, Henke och Claudia, för idag kom äntligen lillebror ut! Mer detaljer blir senare, men mor och son mår bra och det är det viktigaste!


Godnatt!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0