Gravidblogg

Igår var jag på restaurang med maken. Jag åt både en pizza med parmaskinka och en caesarsallad med parmesanost, men jag bryr mig inte om det för det var såååå gott! Jag tror att med en smula sunt förnuft och långt mellan gångerna så kan man synda med sådana läckerheter ibland.
I övrigt när det gäller maten har jag blandade känslor. Jag kan vara jättesugen på något, men när jag tagit ett bett eller två av det så får jag avsmak. Så blev det imorse på Köttbullekällaren. Jag älskar deras köttbullar, men när jag är gravid har jag jättesvårt för dem. Jag kunde inte äta upp dem idag. Helst av allt vill jag ha skräpmat. Cheeseburgare från McDonalds och kebab med fetaost och vitlökssås står överst på önskelistan varje dag. Och tyvärr händer det att jag unnar mig det. Jag tror att det mest är bekvämlighet, jag har helt enkelt ingen lust att laga mat och färdiglagat är ju så enkelt det kan bli...

Arbetsdagen på jobbet igår höll på att ta knäcken på mig. Foglossningar och sammandragningar avlöste varandra, och imorse när jag vaknade kunde jag nästan inte gå. Jag har återigen pratat med chefen om omplacering och jag hoppas att hon får möjlighet att fråga runt i nästa vecka. Jag har ju tid hos läkaren på torsdag, det ska bli skönt att prata med henne. Det är ju högst troligt att det inte blir fråga om sjukskrivning, men det känns ändå skönt att kanske bli undersökt och få lite råd. Jag vill ju orka med resten av livet den här graviditeten och inte bara arbetslivet.

Jag är fortfarande extremt lättrörd, men det var jag ju med Sanna också. Så fort jag ser eller hör något som är det minsta sorgligt så flödar tårkanalerna över. Ibland blir jag omåttligt irriterad på mig själv för det. Som imorse, maken slötittade på Melrose Place, en serie som jag aldrig har sett ett enda avsnitt av. I programmet var det en kille som tog hand om en liten tjej och han blev sedan tvungen att skicka henne till hennes mamma som var någon annanstans. När han sade farväl till henne på flygplatsen började jag snyfta i täcket, diskret som attan för att maken inte skulle se mig. Det var bara hela grejen av avskedet och musiken och det allmäna smörandet, det blir för mycket för mig. Jag ylade som en prärievarg på bion igår också. Var redo med näsdukarna säger jag bara!

Jag har märkt av en radikal förbättring på den här veckan som jag har varit hemma och vabbat, så jag insåg att jag måste göra något åt foglossningen. Jag fick en tid den 2 april, snabbare än jag har förväntat mig faktiskt. Så får vi se vad de säger.
Igår kände jag några små knackningar alldeles nedanför naveln igen! Jättemysigt!

Dr Mette ringde mig idag. Hon hade äntligen fått svar på sin förfrågan om operationen kunde tänkas påverka graviditeten eller förlossningen negativt. Läkaren som opererade mig, Eva Dahlgren(!), hade i sin tur kontaktat den ledande läkaren på detta område och de hade diskuterat situationen. Eftersom man tog bort ena hörnet på livmodern, en sk. kiloperation, så gäller lite andra saker än om man tar äggledaren. Slutsatsen var att det inte skulle påverka min graviditet, men att det fanns vissa risker med förlossningen och att de därför rekommenderade planerat kejsarsnitt. Detta gjorde mig otroligt snopen eftersom jag tyckte att det var superhäftigt att föda vaginalt och såg fram emot att göra det igen. Dr Mette skulle iallafall skriva en remiss till specialistmödravården så de också fick ta ställning. Jag håller fortfarande på att smälta nyheten, men det är ju ingen idé att hetsa upp sig riktigt än för inget är ju klart.

Idag kände jag förresten de första riktiga små puffarna precis ovanför blygdbenet när jag låg i sängen och hade nattat Sanna. Jag har ju haft mina aningar ganska länge, men den här gången var det inget snack liksom. Det var nästan som små knackningar, jättemysigt! Välkommen busunge!

Jag borde inte blogga här alls egentligen, det blir inte den typ av blogg som jag har tänkt mig. Men å andra sidan är hela den här graviditeten inte som jag tänkt mig, vilket skrämmer mig lite.
Senaste kuliga grejen som har hänt: Jag har fått hemorrojder! Det gör ont som fan ska jag be att få tala om. Imorgon ska jag nog ringa barnmorskan iallafall och prata om en sjukskrivning på deltid, för jag har bara ont hela tiden och jag är så trött så trött så jag undrar hur jag ska orka med allt. Antagligen är det renoveringen som gör mig så trött, men som det är nu är jag inte ens glad över graviditeten, och så ska det inte vara! Inte så som vi har kämpat! Och jo, naturligtvis är jag glad att jag är gravid, jag kunde bara inte föreställa mig att jag skulle känna mig såhär under isen. Och det går ut över både maken och Sanna, för orken finns inte där, humöret ska vi inte ens tala om och jag tar inte hand om mig själv heller. Känns lite farligt faktiskt. Nu ska jag sluta gnälla och gå och lägga mig istället! God natt!

Ibland känns det som om arbetsveckan aldrig ska ta slut! Jag kämpar på med fogarna, varje dag som jag inte sjukskriver mig känns som en seger, men frågan är till vilket pris.
Jag är iallafall i vecka 13+3 och jag börjar känna bebisen mer och mer. Iallafall hoppas jag det!
Det har som sagt varit en lång vecka, men idag tog jag nog priset i fånighet. En stund innan jag skulle börja med maten kände jag mig frusen, så jag satte mig på golvet framför elementet i vardagsrummet. Jag lutade mig mot sitsen på en matsalsstol - och somnade!
Veckans symptom: avsmak för kött, fortfarande ganska ömma bröst, svullna fötter och ben och väldigt trött. Men så har jag också slarvat med järntabletterna så magen skulle få en chans att hinna ifatt.
Sanna kom hem sent från farmor och farfar, men nu är hon äntligen nattad och sover gott, så jag ska göra henne sällskap! Godnatt!

Igår var jag på Folksams kontor inne i Göteborg för att hämta min vinst. Jag fick mig ett gott skratt när jag såg att det var en babymonitor - med videoövervakning!


För det enda jag kunde tänka var att den där nog skulle bli praktisk när barnen blir tonåringar....

Har haft mycket ont i magen de senaste dagarna, mest ligamentvärk antar jag men det är ändå obehagligt. Foglossningen gör mig extremlångsam, inte så bra när man har en treåring att jaga.
Och så denna ständiga renovering som aldrig tycks ta slut. Jag ska inte klaga, maken sliter som ett djur därnere och jag gör ingenting, men det är damm överallt och pengarna bara flyter iväg åt alla håll. Maken snäste åt mig förut för att jag bara har 800 kr kvar på mitt konto, men då har jag fört över 3000-4000 mer än jag brukar till räkningskontot, tankat bilen en gång, laddat min mobil och handlat två gånger. Och så är det linserna som kostar 450 kr i månaden, och varken bil, mobil eller linser är utgifter som maken har. Men visst, det är ju också fyra luncher ute på de pengarna också, och två bokreabesök om 300 kr som inte var alldeles nödvändiga. Och jag som trodde att mitt köpstopp skulle ge mig bättre ekonomi!
Men det som gör mig mest ledsen med att pengarna börjar ta slut, förutom att maken är irriterad på mig, är att jag är i desperat behov av några mammatopar, men jag har inte råd att köpa det. Och då har jag ändå bestämt mig för att inte köpa ett par nya jeans som ersättning för de andra som blev förstörda av olja i veckan. Skit också vad jag känner mig under isen idag!

Idag på förmiddagen när jag satt framför datorn på jobbet så drabbades jag av en våldsam klåda på låren. Jag höll på att bli galen. Så fort jag satt eller stod stilla så kliade det, så länge jag rörde mig var det okej. Jag har inte bytt tvättmedel eller tvål och jag hade samma byxor på mig igår. Till slut gick jag ner till apoteket och köpte en kortisonsalva, det hjälpte. Det har varit under kontroll under kvällen och jag har nyss tagit ett bad med massor av olja i, men jag känner att det är på gång att börja klia igen så det är nog dags att smörja in sig.

Men en väldigt rolig sak hände också nu ikväll. Jag höll på att steka pannkakor när telefonen ringde. Det var från Folksam. När jag var på BabyBarn-mässan i fredags tecknade jag en gravidförsäkring, och var tydligen också med och tävlade om en babymonitor. Och jag vann!!! Helt sjukt, jag vinner aldrig någonting! Jag ska dit på tisdag och hämta den och då får jag också en genomgång av mina försäkringar. Jag har ju alla våra försäkringar i Folksam (kan det har varit därför jag vann?) så det skadar väl inte att ha lite koll. Men så himla kul att vinna!!!!

Jag var rätt mör efter arbetsdagen igår när jag och Sanna gick upp imorse. Fogarna skrek och fötterna var svullna. Men jag hade gett mig den på att vi skulle promenera till dagis och att jag skulle gå en stavrunda efteråt. Bältet på och ut genom dörren. Det första vi kommer till är en uppförsbacke som får hopptornet i Holmenkollen att likna en pulkabacke. För mig iallafall. Jag fick gå med små små steg och halvvägs upp i backen gjorde det så ont att jag såg stjärnor. Vi kom fram till dagis precis i tid till frukost, en kvarts promenad tar helt plötsligt en halvtimme. Men när jag lämnat Sanna tänkte jag ändå gå en liten runda med stavarna. Det gick lite bättre när jag hade dem att hänga på men det blev ändå bara en promenad tillbaka hem. Äh, jag är glad att jag kom ut litegrann iallfall. Som mamma sa: Bättre att ta flera små promenader än en stor. Men frustrerande är det. Idag är det lunch med storasyster, sjukgymnasten och jobb.
Tolv fulla veckor idag förresten! Tjohej!