Foglossning...
Har sen en dryg halvtimma tillbaka en spänningskänsla i magen också. Känns inte riktigt som mensvärk, mer som en sammandragning. Kanske hör ihop med att jag sa till maken att jag vill gå på spelkväll på lördag med jobbarkompisarna, något han nog inte är så värst pigg på. Eller så behöver jag kanske bara slappna av lite, men det är inte så lätt alla gånger. Ska nog gå upp och sätta på någon bra film att somna till. Godnatt!
Besök på mvc
Lite siffror:
Vikt: +3 kg (tror jag, jag ville inte titta så noga)
Blodtryck: 110/70, alltså bättre än förra veckan
Järn: 117. Lite lågt, så jag ska börja med järntabletter nu
Socker: 5,4, vilket tydligen var jättebra.
De tog även standardproverna som t.ex hiv och även ett extra rör för tester om sköldkörteln eftersom jag fryser så.
De tyckte inte det var bra att jag redan har fått foglossning, så jag fick stränga order om att ta det lugnt på jobbet, och undvika lyft och att köra maskinerna. Skurmaskinen vi har skakar rätt mycket, så de skulle prata med läkaren om mig på onsdag, det kunde bli aktuellt med delvis sjukskrivning för att hålla fogarna i schack. Jag kunde fortsätta med linedance, men inte tre timmar på en gång, så jag lägger ner steg 4 och jag skulle försöka få in tio minuters promenad mitt på dagen. Motion och mycket vatten var receptet för att få upp blodtrycket. Vad gällde möglet i källaren fick jag även där stränga order: jag får inte vara där nere överhuvudtaget. Så tyvärr innebär det att maken får kämpa på själv med att riva duschen.
Annars mår jag rätt bra, sover helt okej bortsett från att jag vaknar en eller två gånger per natt och behöver kissa. Det är lite jobbigt med fogarna, men jag klarar mig bra med stödbältet.
I söndags var jag på första mammafikan med septembermammorna från Familjeliv, det var supertrevligt. Men det kändes lite konstigt att vara enda omföderskan. Men det finns fler i gruppen som har fler barn, de kunde bara inte följa med i söndags. Men jag tror att jag skrämde de stackarna lite...
Har barnvakt tills på lördag, så imorgon ska maken bjuda ut mig på middag - A Hereford Beefstouw! Mums för magen!
Åtta veckor och fyra dagar
Så långt gången är jag nu, känns som längre. Mår ändå rätt bra förutom att jag måste dölja tröttheten och att fogarna bråkar mer och mer med mig. I torsdags på dansen fick jag kliva av och vila flera gånger, och idag har jag fått ha bältet på mig hela dagen för jag går som en anka. Jag sa på jobbet att jag sträckt mig på dansen, de fattar ändå inget ännu. Illamåendet kommer och går, men inga returmåltider som tur är. Känner en del växtvärk, särskilt när jag har jobbat hela dagen, och vissa ligamentsträckningar om jag rör mig hastigt.
Har också känt mig ganska yr ibland, så när jag var hos sjukgymnasten i tisdags så tog hon blodtrycket på mig: 105/59, rätt lågt med andra ord. Hade lågt blodtryck förra gången också, men inte såhär tidigt. Som tur är ska jag till mvc på torsdag, då ska jag fråga om foglossningen och blodtrycket. Känns alldeles för tidigt med så här mycket symptom, jag tycker de hade varit lagom till sommaren då jag ska försöka bli omplacerad. Inte en chans att jag orkar storstäda med tunga maskiner, kemikalier och rensa rabatter då om jag får behålla bebisen.
Tänker en del på det där med missfall, det har varit flera stycken i de ankomstgrupper jag är med i de senaste dagarna. Och vi är ju inne i den känsligaste tiden just nu, det är jobbigt att tänka på. Men jag försöker tänka positivt, äta bra, röra på mig och inte måla fan på väggen. Så länge jag inte ser något blod så ska jag inte oroa mig! Nu ska den här tråkiga tröttisen krypa i säng!
Lite utmattande med kalas
Vi var en sväng på jobbet och levererade vattendammsugare, bord och stolar som vi lånat och sen åkte vi förbi mina föräldrar en stund så stumpan kunde bli kelad och bortskämd en stund, det var mysigt.
Gick egentligen och lade mig för två timmar sen, men halsbränna har jagat upp mig. Nu har Samarinen gjort sitt och det är dags för sängen. Godnatt!
Inget att tillägga
Mår okej i övrigt, mår inte jätteilla men det kommer ibland, särskilt vid vissa lukter eller om jag hostar. Det är tröttheten som är värst. Jag tycker jag sover mycket bättre på nätterna, jag försöker vila så mycket jag kan med en treåring hemma, men ändå är jag bara trött hela tiden. På jobbet går jag och smyger, gör så lite som möjligt, och hemma gör maken nästan allt. Han är fantastisk. Jag är lite öm i brösten ibland och känner av växtvärk och fogarna, tycker att allt kommer mycket tidigare den här gången, det är som om kroppen kommer ihåg. BabyBel-ostar Light är fortfarande favoritsnackset, även om nästan allt ser gott ut i affären. Imorgon har vi kalas för Sanna. Ingen känner till mitt tillstånd så att säga förutom mina föräldrar. Men jag är så jäkla svullen att jag bara vill ha mysbyxor eller mammabyxor på mig, det känns som jag kommer avslöja mig imorgon...
Köpte två föräldratidningar idag. Den ena var Vi Föräldrar - Gravid och det andra var Vi Föräldrar med en tvåbarnsspecial. Just det är något som jag ofta tänker på, hur det kommer fungera med två barn. Sanna är det viktigaste jag har, jag vill att hon ska fortsätta veta det och aldrig tvivla. Mycket tankar jag vill sätta på pränt, men huvudet värker och jag är så trött, jag tänker gå och lägga mig. Sanna är hos farmor och farfar, och även om jag saknar henne så hjärtat värker är det skönt att få lite tid för sig själv. Godnatt!
Inskrivning
Imorgon skall jag och maken till Krokslätt igen för vårt tredje vul. Om allt är som det ska bör vi se kunna se ett litet pickande hjärta! Åh vad jag hoppas att vi gör det, annars kommer det bli jobbigt.
I övrigt är det inte så mycket annat än trötthet och halsbränna som händer. Lite illamående i vissa situationer och så tänker jag väldigt mycket på mat... Och igår och idag har jag kissat lite mer än vanligt. Men än så länge verkar de inte misstänka något på jobbet och det är ju skönt. Jag vill inte avslöja mig riktigt än...
Trött trött trött
De senaste graviditetsymptomen är: ständigt frusen, halsbränna, foglossning på natten, dålig matlust och känslig som bara den. Idag såg jag på Extreme Home Makeover på trean, ett av USA's i särklass smörigaste program, och jovisst. Fuktig fuktig i ögonen. Störtlöjligt. När jag var gravid med Sanna höll jag på att gråta ögonen ur mig när Buffy var tvungen att döda Angel. Jag vet varför det är kvinnor som är gravida, för män skulle aldrig klara av den här bergochdalbanan av känslor som vi måste hantera på daglig basis.
VUL nr 2
v5+6, alltså en dag mindre än vad jag beräknat själv. Vi fick tre små bilder med oss tillbaka, det var mysigt. Och så ska vi dit igen om en vecka för en sista koll, men än så länge tyckte hon att det såg ut att sitta fint.
Graviditetssymptomen kommer och går, illamåendet på morgonen är så gott som borta. Men jag mår väldigt illa sent på eftermiddagen och kvällen, särskilt innan jag har fått middag. Idag hade maken bestämt att han ville ha fiskbullar till middag, så jag köpte färska räkor och bröd. Jag mår väldigt dåligt av att ge katten mat, så det får maken göra nu. Men så känner jag det vanliga eftermiddagsillamåendet när maken börjar stöka i köket med sin mat, och när jag går dit för att göra iordning min mat så fick jag tvärvända i dörren. Stackars maken blev rätt sårad när jag utropade: "Herregud vad det luktar!" Nu säger han att jag kommer få ta över all matlagning i fortsättningen... Urk vad det luktade vidrigt... Men det gick över när jag väl börjat äta min egen mat.
Annars känner jag inte så mycket annat, förutom att jag fryser nästan hela tiden och är väldigt trött. Men så har jag ju också börjat jobba heltid den här veckan. Timing is everything!
Under naveln inget nytt
Illamåendet har gett med sig på morgonen, men kommer krypande på kvällen istället. Men än så länge är det helt klart hanterbart. Jo just det, jag märkte idag att mina blåbyxor som jag har när jag jobbar sitter obehagligt tajt. Inte så att det märks, men jag känner av ett ökat tryck liksom. Och jag som har tänkt dölja den här graviditeten ett par månader, hur ska detta gå?
Sover så dåligt!
Gynbesök
Vi kom in till dr Mette ungefär en kvart sent, men det är sån hon är, hon tar sig tid. Vi satt länge och pratade och gick igenom allt som hänt sedan jag var hos henne i somras och hon upptäckte det misstänkta utomkvedshavandeskapet. Hon mindes mig faktiskt svagt. Hon tyckte att de dragit ut på det lite väl länge, men sa att jag hade haft väldigt bra läkare och att hon inte trodde att det skulle vara några konstigheter i livmodern. Vi satt också länge och räknade och hon tyckte att det var lite för tidigt att kolla med vaginalt ultraljud, men vi skulle ändå kolla. Först undersökte hon mig noga och tyckte att allt såg väldigt fint ut. Sedan undersökte hon med ultraljudet och såg nästan ingenting. Det hon såg var att det var "rätt" äggstock som släppt ett ägg, dvs. den som inte opererats. Hon såg också en tjock och fin slemhinna och hon trodde att hon såg en gulkropp. Och det verkade inte sitta alltför nära ärret. Efter undersökningen gick vi in på hennes kontor igen och pratade lite till, och hon sade till mig att det var väldigt viktigt att hålla koll på mig och att hon ville se mig snart igen. Först bokade vi tid till måndagen den 19 januari, men då kan maken inte följa med, så vi ringde och bokade om till fredagen den 16 januari. Det är fortfarande lite tidigt att se, men jag tror att hon vill jämföra utvecklingen. Vi fick till och med hennes privata mobilnummer om det skulle vara så att vi hade frågor. Hon är helt underbar, dr Mette.
Lätta obehag
Jag frågade på mitt forum, Allt för föräldrar, och det var någon där som trodde att huggen kunde ha att göra med att ärrvävnad inte tänjer ut sig lika bra som resten av livmodern. Hoppas att det är något åt det hållet.
Sover jättedåligt, men det är antagligen mest för att jag har ont. Jag slutade med Citodon direkt när jag testade positivt. Det är givetvis värt det, och antagligen lika bra att bli av med dem, men de har visst påverkat mig mer än jag trodde.
Annars är allt lugnt, trött som satan på dagarna och ett lätt illamående. Har inte behövts kräkas något mer, men det var faktiskt rätt nära idag på förmiddagen. Sanna såg mig sitta och blunda, kom fram och klappade mig på armen och sa: Mamma, vill du ha lite vatten? När jag sa att jag ville det sprang hon ut till maken i köket och sa att jag ville ha vatten och kom springandes tillbaka med en flaska. Sötungen! Vi har börjat prata lite med henne om småsyskon och sånt, men det är ju alldeles för abstrakt än. Och det ska ju gå vägen också. Annars har jag hört att det finns flera bra småbarnsböcker om ämnet. Det får bli senare. Nu, sova!
Samtal med gyn
Idag kräktes jag för övrigt för första gången på morgonen. Mådde illa redan när jag gick upp, och när jag och Sanna satt lite vid datorn ett par minuter senare hostade jag till, och sen fick jag rusa in på toaletten. Äter inte så bra nu, så det kom inte upp något direkt. Men det finns ju en första erfarenhet för allting...
Beviset
Ett plus
Under min första graviditet mådde jag helt fantastiskt. Jag mådde illa en dag, åt som en häst och hade perfekta prover. Dock fick jag halsbränna i v 23 som höll i sig hela tiden fram till förlossning, men det var ändå uthärdligt. Tänk om jag får en illamåendesgraviditet? Det är ju inte kul, men för att få bli gravid och få ett barn till så mår jag gärna illa ända tills barnet kommit ut!