Gravidblogg

Det är ett våldsamt liv på den här bebisen, men jag har ännu inte känt att h*n har hicka. Det hade Sanna otroligt mycket, den här bebisen sparkar istället. 44 dagar kvar nu, känns helt sjukt att veta exakt.
Sammandragningarna är rätt lugna om jag bara är hemma i stillhet, men att gå på Borås Djurpark som vi gjorde i fredags var ingen höjdare. Jag behöver två dagars vila efter en utflykt har jag märkt... Att tvätta är inget magen gillar, och framförallt inte att plocka upp leksaker från golvet. Jag funderar allvarligt på att plockstrejka och att sätta maken på att städa upp i Sannas rum. Det är sånt jag bara inte klarar just nu.
Men jag fick iallafall ändan ur vagnen idag och målade bebisens byrå. Det är en sån grej jag kan göra stillasittande. Innan maken åkte iväg och golfade idag lade han ut byggpapp på uteplatsen och ställde byrån där, och så satt jag på trappan från uteplatsen och målade. Två lager blev det och den blev faktiskt ganska fin så jag är nöjd! Maken ska väl ta och plocka ner den första lådan bebiskläder från vinden någon dag och så får vi se hur mycket som går att använda. Jag börjar med att sortera ut det könsneutrala och skulle sparkbebis visa sig vara en flicka så finns det nog rätt så gott om rosa prylar där i... Jag är visserligen inte så könsbunden vad gäller färger, men lite gränser har jag faktiskt.

Något jag funderar mycket på är svininfluensan. Jag bör ha hunnit få bebisen innan den slår till på allvar i Sverige, men sen då? Jag har läst någonstans att man inte får vaccinera sig när man ammar, och att spädbarn inte heller vaccinerar sig. Maken och Sanna ska göra det iallafall, men jag tror faktiskt inte att vaccinationerna hinner bli klara innan folk börjar bli sjuka. Jag hade inte varit så värst orolig om det inte var för att det tydligen slår hårdast mot sådana som redan är sjuka - och riktigt små barn. Om smittan slår till innan maken och Sanna hunnit vaccinera sig funderar jag på att hålla Sanna hemma från dagis. Jag brukar inte vara nojig vad gäller influensor och kräksjuka. Det är klart att det aldrig är kul att bli sjuk, men det känns inget kul att ha en liten bebis hemma när den första pandemin på många år förväntas svepa över världen. Vi har iallafall redan gjort upp att maken ska sköta handlingar och sånt i höst tills vi vet hur saker och ting utvecklar sig.

På torsdag är det dags för besök på mvc igen. Jag har slarvat lite med diabeteskosten det senaste, så jag lär få en utskällning... Hej så länge!

Vissa dagar känner jag mig jättestor, andra dagar tycker jag inte att magen har växt alls. Men igår tog jag iallafall en ny magbild. Lite koll får man ju försöka ha!

 Magbild 16 juli alltså. Ska nog hinna bli större, 48 dagar kvar!
Så här såg jag ut i vecka 36+5 med Sanna:  Uj uj uj.

Igår gjorde jag middag inspirerad av min syster. Fick så himla god mat hemma hos henne i sommarstugan förra veckan. Så igår blandade jag hackad dill med flingsalt och peppar och vände laxbitar i. Sedan gjorde jag en varm sallad på små kokta rödbetor, färskpotatis med skalet kvar, pumpakärnor, romanticatomater och getost i en vinägrett med olivolja, balsamvinäger, fransk senap och honung. Det blev löjligt gott. Men väldigt rosa...

Idag åker lilla familjen på utflykt till Borås Djurpark med Kicki, Jörgen och Dole. Kryckorna följer med och jag lägger även ner en bok, för jag tror inte att jag kommer orka och får ta min tillflykt till en bänk någonstans. Men envis som jag är så tänker jag iallafall försöka! Hej så länge!

Börjar känna mig helt enorm nu, trots att det är en och en halv månad kvar. Jag har inte jättestor mage, men så har jag en djupt liggande livmoder, så bebisen är är i högsta grad aktiv mot alla mina organ. Nu har jag börjat få fötter i revbenen och lungorna också. Dessutom kommenterade maken storleken på mina bröst idag, och ja, de har växt rejält de med den här gången. Tja, det finns ju kvinnor som betalar för att få den här sizen, så visst. Man tar vad man får!
Av någon skum anledning har jagg fått morgonillamående igen. Det är inte så illa så jag behöver kräkas, men jag har en konstant känsla av åksjuka. Det är lite obehagligt. Eller ja, det är inte bara på morgonen visserligen, jag känner avsmak för nästan all sorts mat nu för tiden. Men det är värst på morgonen.
Läggdags!

Jag har haft ganska kraftiga sammandragningar sedan i måndags, en del av dem har gjort riktigt ont. Så jag ringde till förlossningen för att höra vad de tyckte. De ville att jag skulle vila så mycket som möjligt och se om det gick över. Men det är inte så lätt att vila med en treåring hemma som tycker mamma är en tråkmåns. Men så började jag även få hugg i underlivet och då tröttnade jag på att vila, så i onsdags morse åkte jag in till Antenatalenheten på Östra Sjukhuset. Först fick jag träffa en barnmorska som satte ctg och en mätare för sammandragningar på mig och sedan fick jag lämna urinprov. Efter det fick jag träffa en läkare som undersökte mig med både vanligt ultraljud och ett vaginalt ultraljud, samt att hon undersökte livmodertappen och kände på utsidan av magen. Allt var som det skulle och de kunde inte förklara sammandragningarna. Det kunde vara värmen, ärren i livmodern efter operationen förra året eller något helt annat. Jag har nu blivit beordrad att vila så mycket som möjligt och komma in igen om det fortsätter och jag känner mig orolig. I vilket fall som helst så är jag ju lite av en "specialfall" som de sa på sjukhuset och det skadar inte att ha lite extra koll.
Så det händer inte så himla mycket här. När jag lämnat Sanna på dagis på morgonen har jag mest legat i hammocken och gjort halsband eller läst, det blir inte så mycket action helt enkelt.
Vädret har ju varit helt underbart varmt de senaste veckorna, men jag är så otacksam att jag tycker att det börjar bli lite jobbigt. Särskilt nätterna, för plåttaket värmer ju upp vår övervåning så vi aldrig har under trettio grader däruppe. I början ratade jag täcket till förmån för mitt tunna lapptäcke, men nu är även det borta. Jag sover i min svalaste pyjamas och alldeles innan jag går och lägger mig tar jag en riktigt iskall dusch. Det hjälper lite. Samtidigt vill jag ju inte klaga nu när vi äntligen har haft skön sommar, men enligt väderprognoserna skall det snart ta slut och bli lite svalare. Och då klagar man säkert för det...
Men än så länge håller jag mig i min hammock tillsammans med bordsfläkten eller nere i min svala källare och spelar tv-spel!