Gravidblogg

I början av december låg maken och jag och pratade om bebisar, Carlanderska och min cykel. Vi räknade ut att cykeln efter operationen varit cirka fem veckor. Under ett av alla mina besök på gynakuten i somras berättade en av läkarna för mig att cykeln kan vara hur lång som helst, ägglossningen är ändå alltid två veckor före mensen kommer. Alltså räknade vi ut att jag borde ha ägglossning helgen före jul. Den artonde december hade jag en stressig dag, lillan och jag hade varit hos läkaren och fått varsin penicillinkur och jag var sen till jobbet. Ändå kände jag lite molvärk och stickningar över livmodern och hade lite konstiga flytningar. Jag ringde maken och sa att jag trodde att jag hade ägglossning och när jag kom hem den kvällen, trots att vi var genomförkylda, så passade vi på. Vi tog alla chanser dagarna som följde och sen blev det jul och vi tänkte inte mer på det. I förra veckan började jag känna lite molvärk i livmodern igen och hade ett vidrigt humör. För tre dagar sedan slutade jag ta nässpray efter förkylningen och började känna konstig smak i munnen. Jag tyckte det smakade lite plastigt och tänkte att det hade med förkylningen att göra. Men så igår slog det mig att jag läst att en del känner metallsmak i munnen tidigt i graviditeten. Maken och jag var en sväng i stan och jag passade på att köpa ett graviditetstest. Imorse kissade jag på stickan och lade den på badkarskanten, sedan gick jag ner och sade till maken att jag hade testat. Sedan gick vi upp tillsammans och tittade på testet. Först såg det negativt ut men så vinklade vi det lite och såg ett svagt svagt lodrätt streck, testet var nog positivt. Vi är fortfarande inte säkra, vi ska ta ett nytt test imorgon. Är det tydligt positivt ska jag ringa runt på måndag och försöka få ett vaginalt ultraljud någonstans. Eftersom graviditeten i somras var ett utomkvedshavandeskap är det 40% risk att ett befruktat ägg fastnar igen, därför måste det kollas upp tidigt. Annars kan det blir svåra komplikationer. Innan dess vågar jag inte hoppas eller berätta för någon (fast jag har berättat det för mamma). Men tankarna dras hela tiden till att jag kanske är gravid igen och att det kanske går vägen den här gången. Jag känner efter hela tiden och om jag inte känner metallsmaken i munnen tror jag att jag har inbillat mig. Men jag har också varit yr och lite åksjuk de senaste dagarna, jag tror inte att jag inbillar mig.
Under min första graviditet mådde jag helt fantastiskt. Jag mådde illa en dag, åt som en häst och hade perfekta prover. Dock fick jag halsbränna i v 23 som höll i sig hela tiden fram till förlossning, men det var ändå uthärdligt. Tänk om jag får en illamåendesgraviditet? Det är ju inte kul, men för att få bli gravid och få ett barn till så mår jag gärna illa ända tills barnet kommit ut!