Chocolatefrog

Igår var dagis stängt, så Sanna fick följa med mig till jobbet på morgonen. Hon tog det på väldigt stort allvar, hon skulle jobba och städa med mamma. Och det gjorde hon! Notera den koncentrerade minen! Mammas lilla hjälpreda!
Hon inledde givetvis med att vara ganska blyg för kollegorna, men ganska snart lyckades de locka med henne på alla möjliga upptåg. Rätt var det är försvann hon från min sida och var med dem istället, och om de gick iväg någonstans ville hon att vi skulle följa efter "tokarna". För det var så hon kallade dem, tokar. Vid ett tillfälle utbrast hon: "Båda tre är tokar!". vilket fick alla tre kollegorna att brista ut i gapskratt.
Strax efter tolv kom morfar och hämtade damen och de åkte upp i skogen och tittade på spelplatsen. Sanna var helt fascinerad och ville inte åka därifrån. När morfar väl fick med henne åkte de förbi husvagnen. Sanna ville givetvis att de skulle stanna där och de blev kvar där i över en och en halv timme!
Efter mitt möte på jobbet åkte jag hem till mina föräldrar och åt middag. Sanna ville vara kvar ett tag till så jag passade på att åka och handla. Det var skönt att få det gjort!

Imorgon är det jobb på förmiddagen, och sedan ska jag ta med makens farmor till tandläkaren. Eftersom jag inte har mina egna mor-och farföräldrar kvar i livet känns det bra att kunna göra saker för det närmaste jag har.

Jag har kommit på vad det var jag skulle blogga om för flera dagar sedan! Duschen är klar! Det är gudomligt att stå upp och duscha, och det är så fräscht i hela duschutrymmet och tvättstugan utanför att det nästan känns som ett hotell! På fredag ska maken lägga golvet i nedre hallen och sen är de stora bitarna gjorda! Det är mest mitt hobbyrum kvar att fixa med, men det får ta den tid det tar. Men slutregleringen från Folksam har faktiskt inte kommit än! Snickarna har varit klara i nästan två månader och när jag ringde handläggaren på byggskador den 12 maj lovade han att han skulle ha uträkningen färdig en vecka senare. Det har gått två veckor nu och inte ett ljud. Helt sanslöst. Jag är trött på att jaga honom. På torsdag ska jag ringa igen. Jag har full förståelse för att saker kan ta tid, men då får han faktiskt låta bli att säga datum som det ska vara klart.

Dags att sova! Godnatt!

Igår åkte lilla familjen upp och hälsade på Benjamin och hans familj i deras sommarstuga på Orust. Det var en härlig dag! Sanna var som vanligt blyg i inledningsskedet, men jag tyckte faktiskt att de lekte bra tillsammans långa stunder. Sanna blev dock lite svartsjukt bevakande när Benjamin hade mage att gosa med hennes mamma, men det är väl bara att se som försmak på livet som komma skall efter sommaren...
Vädret började lite tveksamt, men efter ett par timmar klarnade himlen upp och blev sådär försommarljusblå med en lätt bris som blåste poppelpollen över hela dalen mellan sommarstugan och Gullmarsfjorden. Efter middagen (som var utsökt och bestod av grillade pannbiffar, tzatsiki, halloumi, cole slaw och annat mumsigt) tog mammorna, barnen och maken en promenad ned till havet. Barnen lekte rövare hela vägen och det var härligt att se dem springa omkring och jaga varandra. Det lektes tittut:  , tittades på får och krumbuktande lamm: , snickrades och grävdes:   . De två busungarna försökte också gömma sig i en oxelhäck:  och givetvis blev det lite handhållande också (efter en smula uppmuntran kanske): . En spännande gunga provgungades:   och så testade vi bryggorna nere vid fjorden: . Eller vi och vi, den här mamman höll sig på respektfullt avstånd från flertalet bryggor och halkiga klipphällar, fogarna höll mig sysselsatt så det räckte. Men mot slutet av promenaden gjorde Sanna något som förvånade oss mycket. Vi gick till en hästhage och lockade till oss två vackra hästar som gick där och betade. Jag samlade upp lite långt gräs och tror ni inte att ungen vågade mata? Jag vågar knappt göra det! Men både hon och Benjamin tyckte att det var fantastiskt kul och vi kunde nästan inte få dem därifrån. Jag är otroligt stolt över henne! . Runt åttasnåret började Sanna bli lite grinig, så vi tänkte att all den friska luften hade sugit musten ur henne och vi begav oss hemåt. Men ongen överbevisade oss och höll sig vaken hela vägen hem och somnade inte förrän efter tio! Men vi hade verkligen en härlig dag! Tack familjen Bandhede!!!

Idag firade vi också min mamma som fyllde år igår. Man nämner givetvis inte en dams ålder på en blogg, men vi var iallafall där i eftermiddags och avnjöt en trevlig födelsedagsmiddag. Som vanligt levde Sanna rövare med mormor och morfar och lyckades engagera dem båda i en ny favoritlek, Fånga mormor med morfars plocktång och stänga ute henne på balkongen:  . Jag misstänker starkt att det är morfar som uppfunnit den där leken, för han verkar finna lika stort nöje i den som Sanna gör...
Vår trädgård har varit sorgligt misskött i vår på grund av källarrenovering, takbyte och foglossning, men jag skövlade de sista ynkliga exemplaren av mina vackra polkagristulpaner och bröt av en ensam kvist från vår syrenbuske som i år blommar för första gången och gav till födelsedagsbarnet:  .

Det här blev visst ett riktigt bildinlägg! Jag har fortfarande inte kommit på vad det var jag skulle blogga om, men det var säkerligen inget viktigt.
Imorgon håller jag tummarna för att jag får klarhet i hur många semesterdagar jag kan ta ut och med det kan jag börja räkna ned hur många dagar till jag behöver arbeta. Förhoppningsvis är det inte så värst många till, för jag känner verkligen hur fogarna blir värre och värre och jag blir tröttare och tröttare. Sannas dagis är stängt imorgon, så hon ska få följa med mig till jobbet, något hon har sett fram emot i flera veckor. Vid lunchtid kommer sedan morfar och hämtar henne och det tycker hon också ska bli spännande. Han har lovat henne att de ska kasta boll i sängen, åka till Stensjön och mata fåglarna och sedan vidare upp till skogen där den årliga sommarbarnteatern hålls. Morfar är engagerad i uppbyggnaden av spelplatsen, trots att han fortfarande stapplar omkring på sina kryckor. Men han kan ju peka! Hoppas bara att min dotter uppför sig nu, för morfar är ju nästan lika "snabb" som hennes mamma nu för tiden. Men jag tror inte att hon smiter iväg, hon brukar lyssna ganska bra.

Det är iallafall läggdags för längesedan för mig, jag ska bara peta in en bild till. Det är Sanna som showar lite i mitt gamla rum. Mormor har en gammal kamelpall(?) där, och i varsin ända finns det två mässingskupor över två träpiggar. Man kan visst ha dem till lite allt möjligt...

Igår åkte jag och maken till Ullared. Det var rätt längesedan vi var där och vi behövde rätt mycket saker. Det är ju självklart inte så att vi inte kan köpa det mesta av sakerna i affärer här hemma, men det tar liksom emot... Men nu har vi fyllt på förråden med tvättmedel, maskindiskmedel, shampoo, balsam, tvål, tandkräm, grösåpa, you name it. Det blev också en ny dammsugare (vår gamla har inte uppskattat att behöva dammsuga upp lättbetong och sånt i källaren), en dvd-spelare, ett duschdraperi, ett gäng filmer till Sanna, diverse kläder till far och dotter och lite leksaker. Bland annat. Rätt mycket folk var det också och jag tror att fötter och fogar höll på att ge upp vid ett flertal tillfällen... Imorse var mina fötter och ben så svullna att det var svårt att gå. Det är då man är tacksam för stödstrumpor!

Imorgon åker lilla familjen norrut för att hälsa på Benjamin med familj över dagen, det ska bli roligt. Det var alldeles för längesedan vi träffades!

Det känns som jag hade mer saker att skriva, men klockan tickar och jag var uppe tjugo i sex imorse för ett tidigt morgonpass. Alldeles för tidigt med andra ord. Godnatt!

Kakel och klinker är lagda i duschen (det blev jättesnyggt!) och på måndag kommer rörläggaren. Förhoppningsvis kommer också elektrikern före nästa helg och då kan vi börja duscha stående igen! Vi längtar! Och igår fick maken lagt golvet och satt lister i mitt hobbyrum, så imorse började han och svågern att kånka ner mina lagerhyllor och min stora byrå, så imorgon ska jag börja organisera mig därnere igen! Jag kanske till och med kan få sytt ett litet lapptäcke till bebisen i sommar!

Okej, jag vet att jag brukar bojkotta Melodifestivaltjatet, men eftersom Sanna har somnat och maken inte är hemma från dagens golfrundor i Jönköping så har jag ändå på festivalfinalen. Just nu är det Greklands bidrag och jag får faktiskt lite myrkrypningar. Dels påminner låten och rörelserna väldigt mycket om Fame, den där åttiotalsserien ni vet, men sen verkar sångaren vara lite väl förtjust i sin egen uppenbarelse så som har rör vid sig själv både här och där! Nu har jag inte sett så mycket av de andra bidragen, men än så länge verkar min teori om de vaxade mansbrösten från förra året stå sig... Blä!
Ha ha, nu hörde jag vad kommentatorn sa om karln: "Och tack till den tolvårige pojke som lånat ut sin tröja!" 
För övrigt tycker jag fortfarande att Fridas bidrag från förra året är det bästa som kommit ur festivaltjatet på senare år!

Sanna kom hem ikväll efter två nätter i Torslanda. Och trots mina varningar hade farmor inte gömt saxarna. Det var inte jättemycket lugg kvar på min klippglada dotter... Men hår växer ju ut igen som tur är! Imorgon får jag konferera med maken och fundilera på hur vi ska rätta till denna nya frisyr. För vi måste nog jämna till det lite! Ha, maken kan ju knappast längre tycka att jag klippte för mycket när jag friserade Sanna för ett tag sen!

Nu ikväll när jag lagt Sanna så låg vi på varsin kudde och jag viskade till henne:
- Sanna, mamma älskar dig jättemycket.
Hon öppnade ögonen lite på glänt, klappade mig på kinden och mumlade:
- Mm, jag vet mamma.
Men även om hon vet det så tänker jag aldrig sluta tala om det för henne!

Fast så jätteslö har den inte varit förstås. Jag och lillan har slängt fem kassar med återvinning och varit och handlat, och sen har jag rensat Sannas byrå, för den svämmade nästan över. Maken har varit och jobbat(!) och håller på och primar i duschen. Men vad jag menade var att det blev sent i Jönköping igår och vi har nog känt oss väldigt trötta allihop idag. Men vi hade en trevlig tripp till bibelbältet och jag tror att brudparet blev nöjda med vår present.
Vi hade köpt två vinglas och en karaff i kristall från Orrefors och fått dem graverade med deras namn och bröllopsdatum.   Det fanns mycket fint på www.kristallshopen.se, allt kan graveras och det var attan så snabb leverans. Beställde sakerna halv tolv på onsdagen, och på torsdag morgon tjugo över nio fick jag en sms-avisering att de fanns att hämta på utlämningsstället i Brunnsbo!

Sannapanna har lärt sig att skriva farfar nu också  och imorse målade hon också ett porträtt av mig med bebisen i magen!

Imorgon är det ny arbetsvecka och så som mina fogar värker efter handlingen (sned vagn och tunga varor) så är det bäst att jag vilar så jag orkar med måndagen! Hej så länge!

Jaha, där ser man. Tiden går fort när man... ja, kanske inte har roligt, men ändå.
Idag har det varit full rulle på jobbet, det är kulmen på ett stort projekt som kallas Ung Kultur Möts. Mitt samlade intryck av dagen var att det verkar ganska förvirrat, och jag är väldigt glad att jag inte jobbar i helgen. Men det blir säkert bra när de kommit iordning. Själva idén är väldigt bra iallafall, och ungdomarna som bidragit med konst (som är det enda jag sett av projektet) är otroligt duktiga.

Imorgon skall vi upp till Jönköping och gratulera brudparet alias rymmarna. Vi har lyckats få tag i en fin present (tycker vi iallafall) trots att det var lite kort om tid. Hoppas de tycker om den bara. Jag kan förstås inte visa någon bild idag ifall de mot all förmodan skulle vara inne och läsa på bloggen, men imorgon kanske.

Lilltjejen ville vara kvar en natt till i Torslanda, och det fick hon förstås. Vi träffar henne hemma hos gammo imorgon innan vi kör upp till Jönköping, så får hon bestämma själv vilken bil hon vill åka i. Gammo ska iallafall åka med oss, för vår bil är högre och lite bekvämare än svärföräldrarnas, och det blir första långturen i bil på minst två år för henne. Hoppas hon inte blir alltför slut. Vi åker i god tid så vi kan ta raster om hon behöver det. Och till Sannapanna har jag packat ner den portabla dvd-spelaren och ett par favoritfilmer. Personligen laddar jag med Citodon och ett par kuddar för bästa komfort, jag är inte heller så laddad för långresor med den här svikande kroppen.

I övrigt händer det inte så värst mycket här hemma för tillfället. Takläggarna har tagit paus i två veckor i väntan på att plåten ska komma. Man kan ju undra varför man inte beställer hem plåten tills dess att arbetet ska påbörjas, men jag har slutat försöka förstå mig på dem. De måste iallafall ha ett ruskigt bra pris på ställningen.
Morbror Pelle och kusin Nisse var här idag och avslutade underarbetet på duschen. Nu kan maken prima i helgen och så kanske de hinner komma och kakla nästa vecka. Sen ska vi bara ha hit elektrikern och rörläggaren och så kan vi börja duscha i källaren igen! Det börjar nämligen bli väldigt obekvämt att sitta ner och duscha med en mage som bara blir större och större. Utan att måla upp några större bilder kan jag säga att det inte ser särskilt graciöst ut när jag ska raka benen!


Nu börjar det bli läggdags. Maken, som blivit förkyld igen, somnade för ett par timmar sedan på soffan. Så jag ska passa på att breda ut mig så länge som jag har sängen för mig själv! Godnatt!

Jag hittade den här seriestrippen som jag rivit ur Göteborgs-Posten den 17 oktober 2007. Den är både fin och tänkvärd.

Jaha, vi har visst rymlingar i familjen! I helgen gifte sig svägerskan och hennes fästman målare J på Gotland, utan att tala om det för någon i familjen. Smygare! Vi listade ut det igår när vi var och hälsade på gammelfarmor. Svägerskan ringde dit, men ville inte berätta vart de var, bara att det var på en ö och att det fanns får där. Hon skulle ringa senare samma kväll och berätta mer. Gammelfarmor blev lite förvirrad, men tänkte väl inte mer på det. Men när hon berättade om samtalet för oss sa jag och maken direkt: "De har gift sig!". Ett sms till målare J med en fråga om så var fallet fick svaret: "Ingen kommentar :-)" vilket vi tolkade som en bekräftelse. Ett par minuter senare kom vi på att de förlovade sig på Gotland och där finns det ju får, så det var säkerligen där de gift sig också. Djungeltrumman gick varm inom familjen de kommande timmarna, och sent igår kväll erkände de sitt tilltag. Det är klart att vi är besvikna över att inte få dela deras stora dag, men man gifter sig faktiskt inte för någon annans skull än sin egen, och om de ville ha det på det här viset så tycker jag att de gjorde helt rätt! Och vi önskar dem givetvis all lycka!
Och eftersom jag känner mig lite nostalgisk ikväll så lägger jag in sången som jag och maken dansade till på vår bröllopsdag, här i en underbar tolkning av Alan Jackson: