Existens

Nu blir det lite djupt här. Men vissa dagar undrar jag vem jag egentligen är. Jag antar att det skulle kunna vara en slags identitetskris. De senaste två veckorna har några händelser gjort att jag funderat på om jag har tappat bort mig själv i mammarollen. Missförstå mig inte nu, det finns ingenting som skulle kunna få mig att ångra barnen eller de livsval jag har gjort, men jag undrar vart jag tog vägen. Det är egoistiskt, jag vet. Men när jag träffar människor när jag inte är med familjen, till exempel på jobbet, så slår det mig ibland hur annorlunda jag är. Det är som om en glimt av en tidigare version tittar fram. Man spelar ju alltid olika roller, en del av dem spelar man så bra att man inte märker det själv. Men jag undrar om det någonsin finns någon som ser mig.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Gumman, jag känner så igen mig i det du skriver. Vart har jag tagit vägen?

Skumt egentligen, jag menar man ångar ju inte sina barn eller andra val, men ibland kan man fundera lite på vad som hade hänt om man inte valt si eller så.

Kram på dig, och jag vet att du är en go och härlig tjej som vet vad hon vill.

2011-03-01 @ 19:41:35
Postat av: Malin

Hej!! Vad roligt att du kikade in, är knappt ute och kikar på bloggar längre, av någon anledning... Jag tycker inte alls att du är egoistisk som tänker så, för det är jätteviktigt att bara få vara sig själv ibland, inte mamma, maka eller någon annan roll, bara vara sig själv, göra det man vill och känner för, utan attt tänka på mat och sovtider, handling eller annat som hör vardagen till... Kramiz M

2011-03-01 @ 21:04:14
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: -ME-

Det kanske gör det lättare att uthärda om du får höra att det är såå normalt att känna sådär? Det kommer i skov; första brukar väl komma när rutinerna satt sig med bebisen, andra när man börjar jobba. Det kommer garanterat ett när bebisen börjar på dagis (och värst är det när sista bebisen börjar) och sen ett när de börjar skolan (samma där, värst när bebisen...eh..yngsta barnet...börjar). Man börjar få tid att prioritera annat än bara bebis och då vet man itne riktigt vem man är och vad man vill.



En del av det gamla du finns kvar. En del är för alltid borta och med dina nya prioriteringar i livet är de inte ens saknade. Andra delar som du inte hunnit med på länge ÄR saknade, men du har inte haft tid att inse att de är saknade förrän nu.

2011-03-02 @ 03:43:06
Postat av: Lisa

Jag tror det är jättevanligt, framför allt hos mammor. Jag tycker inte att jag har tappat bort vem jag är (än) men däremot kan jag ha jättesvårt att hitta på något att göra när Björn sover. Man har kommit så djupt in i mammarollen att det är dit hjärnan går först i alla lägen. Man måste nästan övertala sig själv att göra något annat. Men det är nog nyttigt att fundera över det då och då så att man inte tappar bort sig själv utan att ens märka det!

2011-03-02 @ 09:47:29
URL: http://www.avanai.se
Postat av: cecilia

Kärlek! Till DIG!

Jag känner nog iofs mest mammajulia, av självklara skäl... Men hon är fantastisk! Och Tänker mig att "den andre" Julia är än grymmare! Trots allt är man ju lite trist som morsa ;) om jag tänker på mig själv varjefall! Puss

2011-03-02 @ 21:15:46
Postat av: Karin K

Jag ser dig.

2011-03-22 @ 16:34:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0