Chocolatefrog

När jag pratade med sjukvårdsupplysningen sade sköterskan att det bara var att åka raka vägen till Östra och kolla läget. Så det var bara att hoppa i bilen och sticka iväg.
Det var inte så farligt fullt i väntrummet, vi fick träffa en första sköterska rätt snabbt och förflyttades sedan till det inre väntrummet där vi satt i en trekvart ungefär. Sedan fick vi komma in i ett annat rum och vänta ytterligare en halvtimme. Sen kom det in en helt underbar kvinnlig underläkare, hon var helt på ett barns våglängd och genomförde undersökningen hur bra som helst. Och Sanna var helt fantastiskt duktig, vi var jättestolta över henne. De tog också en snabbsänka, inte ett pip kom över hennes läpparm, men provet visade ingenting. På det hela taget hittade de inget fel på henne, och de undersökte hur mycket som helst. Troligtvis är det ett virus, och så länge som hon inte blir mer svullen, röd, varm eller hård över kinden så ska vi avvakta och ta det lite lugnt. Så nu är vi hemma, lite drygt två och en halv timma senare, och det är ju klart godkänt. Men när vi gick var väntrummet överfullt, så det var tur att vi åkte när vi gjorde.
Här är några bilder som jag tog imorse, jag hittade min gamla mössa när jag städade i gillestugan, och Sannapanna blev rätt så himla söt i den!

 

Det finns ju det där med lagen om alltings jävlighet. Om man säger: "Vi börjar må bättre", då brukar det straffa sig med en gång. Både jag och maken började känna oss sämre igår kväll och har varit hyggligt risiga hela dagen. Maken gör det som egentligen är det enda rätta, han håller sig i soffan. Jag däremot, jag har ledsnat på att vara risig och kör på ren vilja. Jag inledde morgonen med att baka scones. Sen städade jag övervåningen toknoga, för både jag och maken tycker att vi känner oss sämre när vi går och lägger oss. Och det var rejält dammigt häruppe. Jag drog bort alla sängkläder, tvättade kuddarna och hängde ut täckena på vädring. Dammsög, dammade, tvättade golven, skurade handfat, toalett och badkar. Sen gjorde jag krossade mariekex i choklad  . Det är väldigt mycket godare än vad det ser ut. När det är färdigblandat ska det hällas ut så tunt som möjligt på bakplåtspapper och kylas ner. Efter det kokade jag knäck  samtidigt som jag värmde på lite risgrynsgröt till lunch. Vi åt den med några mackor till medan knäcken kokade färdigt. Tyvärr blev den mer som kola, borde nog kokat den till mer än 122 grader. Och så plåtade jag äntligen dockskåpsmöblerna:       Gissa om det var pilligt att fålla sängkläderna och sy de där yttepyttiga kuddarna, men jag tycker ändå att det blev rätt fint... Det är till och med fransar på pläden som hänger på soffkanten!
När jag skrutit färdigt om möblerna lämnade jag man och barn hemma, vässade armbågarna och åkte till mataffären och slogs med alla andra julmatshandlande människor. Äh, så farligt var det inte, det var bara redigt tröttsamt. Men det var skönt att få det gjort för vi hade banne mig slut på allting - mjölk, bröd, pålägg, grönsaker... Och så köpte jag skinkan! Åh vad jag längtar efter den! Kanske hinner jag göra den imorgon. När jag kom hem ville Sanna pyssla, så vi gick ner i källaren och gjorde smällkarameller och målade julgransprydnader. Till slut tröttnade vi på det, och då lagade vi mat istället. Pannbiff och potatis till maken, pizza med salami och tomater till mig. Sanna vägrar fortfarande äta, hoppas det släpper snart, för i övrigt blir hon piggare och piggare för var dag som går. Imorgon är sista dagen med penicillin, det ska bli skönt att slippa slåss med det. Efter maten pysslade jag några julklappar och nu ligger jag i sängen med min familj. Jag hoppas innerligt att vi mår bättre imorgon, jag vill så himla gärna gå på Liseberg. Men först ska jag till terapeuten halv elva, och så får vi se sen.

Sanna har i övrigt en ny hobby: fotografering. Och hon är rätt duktig på det faktiskt, iallafall för att vara så liten. Ibland vet jag inte riktigt vad hon vill ha sagt med sin konst, hon blandar både porträtt och stilleben. Och så händer det att hon ger direktiv också, som att man ska gömma sig i handen och sånt. Jo just det, hon stylar också. Här kommer ett Sannavernissage:
        Hon bär med sig den där kameran vart hon än går. Hon måste ha fått inspirationen från Jenny och Benjamin, för även om jag tar mycket kort så har jag inte en suck mot de där två...

Nu är det bäst att jag vilar lite. Julen närmar sig med härliga stormsteg och det är ännu mycket kvar att göra! Hej så länge!

Sanna sov tolv timmar i sträck inatt, dock med vissa avbrott för att dricka vatten, gå upp och kissa och hosta en hel massa. Hon hade 38,8 när vi gick upp så hon fick en Panodil supp innan vi gick ner för att äta frukost. Hon var ganska pigg och åt en hel tunnbrödsrulle och en rostad macka. Vi lekte och såg på film och läste, men vid ett hade febern fortfarande inte gått ner och hon var trött, så vi gick upp, gav henne lite flytande alvedon och sen somnade hon. Hon sov en timme, så läste vi lite, och så somnade hon om på pappas arm medan jag åkte själv till kalaset hos pappa. Hon hade sovit till fyra, legat och varit lite vimsig i en halvtimme, men sen piggnat till rätt rejält. Hon åt jätteduktigt med middag och har lekt på rätt bra under kvällen. Men vid halv nio ville hon gå och lägga sig så det gjorde vi, men hon somnade inte förrän vi läst igenom alla böcker vi hade tillgängliga. Nu sover hon tungt och fastän hon fick en ny dos alvedon för två timmar sedan så är hon fortfarande brännhet. Maken vabbar imorgon och jag på tisdag om hon inte skulle bli drastiskt bättre, tiden får utvisa. Synd bara att jag har tagit på mig insamlingen för fröknarna på dagis, och jag skulle tippa på att det ligger några kuvert i Sannas fack där imorgon. Jag får väl anta att alla bidrar och lägga ut så länge. Men när jag skulle inhandla presenterna vet jag då rakt inte. Det är mycket planering som stupar på att Sanna är hemma nästa vecka. Men so what om det inte blir så mycket julgodis gjort eller om jag inte får målat alla dockskåpsmöblerna, det viktigaste är faktiskt att Sanna ska må så bra som möjligt och att jag ägnar all min uppmärksamhet åt henne. Och skulle hon bli lite piggare på tisdag kanske hon vill hjälpa till och göra lite julgodis, hon är ju en riktig liten hemmapysslare, precis som sin mor. Idag har hon suttit i mitt knä och satt på frimärkena på alla julkorten, så hon är allt användbar!

Har lite ångest inför terapeutbesöket imorgon, känns så himla konstigt. Syrran sa idag att hon aldrig hade tagit så mycket skit som jag gjort i höst, och det har hon väl rätt i. Så det jag ska be terapeuten om hjälp med är att få lite mer jävlar anamma så jag kan bli bättre på att stå på mig.

Nej, om man skulle ta och försöka sova litegrann. Sista veckan nu, sen är det familjeledigt i tre veckor!!!

Hej så länge!