Chocolatefrog

.....det är vad jag har ådragit mig idag. I vår danslokal har vi speglar lite här och var, avskydda sådana av de flesta, och jag står vid just en av dem. Och idag gick det lite för vilt till under en dans, hälen kom emot väggen som då var spegelklädd. Kras sade det och där stod jag och skämdes... Som vår lärare sa; Klackarna i taket har jag hört talas om, men i väggarna? Ja ja, någon gång skall ju vara den första. Genant var ordet...

Inskolningen första veckan slutade bättre än vad den började. Både jag och maken kunde gå ifrån en stund utan några större problem. Maken skötte inskolningen på fredagen och hon hade väl varit lite ledsen en stund men hon hade lugnat ned sig alldeles innan han gick. Mamman åkte till GeKå's på fredagen tillsammans med Jenny och Benjamin. Det var trevligt, men dyrt blev det. Lite mer än 600 kr per timme. Så bra tjänar jag inte. Men jag fick köpt ganska många julklappar och ett fodrat regnställ och massor av strumpor till Sanna så jag är nöjd. Jag tycker inte vi frågar plånboken vad den tycker.

Idag var det ingen inskolning, dagis hade studiedag. Men imorgon ska Sanna äta lunch första gången så jag ska inte hämta henne förrän kvart över tolv. Jag hoppas hinna både handling och städning innan det är dags att hämta.

På lördag skall jag och maken måla vardagsrummet. Lillan får vara hos farmor och bli bortskämd. Det ska bli kul  att få det gjort. Jag ska ta svängen förbi Chili där vi har presentkort och köpa en väggljusstake och så ska jag fundera på om jag skall beställa ett sofföverdrag också. Och kanske nya gardiner. Och tavellister. Hrm, kanske nästa månad när jag tänker efter.

Nu ska jag pussa på min unge som sover så sött (på min plats i sängen). God natt!

Idag gick det lite bättre med inskolningen. Jag pratade länge med Jenny igår och fick lite råd och tips, bland annat att jag skulle ha med mig en bok så jag ser ut som jag gör något och inte bara sitter och tittar. Så när vi kom in och Sanna stod och tvekade lite i dörren så gick jag och hängde upp min jacka och gick sedan ut till soffan. Sanna sa inte så mycket, det kom väl ett litet Mamma? men sen fick Sara hjälpa henne av med kläderna och sen kom hon in i lekrummet och styrde rakt på leksakerna. Där satt hon och lekte i en dryg halvtimme tills det var dags för samling. Då ville hon inte vara med längre. Hon grät och ville upp i mitt knä. Sara försökte tvinga in henne i ringen men hon kämpade emot så till slut fick hon komma upp till mig iallafall. Hon blängde bara på frukten de försökte ge henne och ville inte sjunga med i sångerna, men hon valde ett hus i sånglådan iallafall. När samlingen var slut kom Sara upp i soffan till oss och tog fram några böcker. Sanna ville gärna att jag skulle läsa, men Sara fick också vara med lite. Sen plockade Sara och de andra barnen fram duplo och bilar som de svischade iväg över golvet med, och en sådan lek kan ju min unge inte motstå. Men det slutade med att hon samlade upp alla bilar och gick och bar på dem istället och så var den leken slut. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men helt plötsligt var alla barnen bara borta och Sanna med dem. Hon hade följt med en annan flicka in i ett annat rum som låg i andra ändan av avdelningen och där var hon i över en halvtimme utan ett pip. Sedan var det dags att gå hem men det ville damen inte. Så jag fick locka och lirka med henne och till slut följde hon med mig. Imorgon ska jag gå iväg för första gången och jag bävar. Håll tummarna för oss.
Väl hemma åt fröken en hel burk spaghetti och köttbullar, två kakor och en åttondel av min fryspizza. Så hon var väl hungrig. Men jag kunde inte få henne att sova alls. Så till slut gav jag upp. Hon har varit i fin form hela eftermiddagen och somnade vid åtta. Imorgon skall vi åka direkt till morfar efter dagis där Sanna får vara tills maken kommer och hämtar henne.
På fredag siktar jag och Jenny på att åka till Ullared. Då ska jag passa på att köpa lite inredningsdetaljer till vardagsrummet. Maken har lovat att vi ska måla det innan jul. Tjoho!
God natt!

Det känns skitjobbigt. Jag kan inte sätta fingret på det, men det känns bara fel. När vi är där är Sanna tyst och blyg och hemma gråter hon. Hon gråter nästan aldrig annars. Och jag är ju inte världens mest behärskade människa heller, så jag är väl inget stöd direkt.
Igår kom vi när det var samling och jag tog Sanna med mig och hade henne i knät på golvet. Sen var jag med henne och lekte, tittade på leksakerna och målade lite. Idag satt jag bara med på golvet en liten stund, sen fick jag gå och sätta mig i soffan och inte agera med henne. Och det är ju så det ska vara, men det skär i mitt hjärta när hon tar mig i handen och bara tittar mig i ögonen. Utan ett ord bönfaller hon mig att få komma upp i knät eller att vi ska gå någon annanstans. Och jag måste agera tvärt emot som jag alltid gjort med henne, istället för att prata, trösta, ta upp i knät, så ska jag i princip ignorera henne. Jag vet, men jag tycker det är svårt. Det är klart att hon aldrig lär sig att leka med de andra barnen, vända sig till sin fröken eller ta fram leksaker om jag finns där hos henne hela tiden. Men jag önskar av hela mitt hjärta att det var maken som tog den här biten, för hon ser ju på mig att jag är ledsen. Men det är det här med att hon gråter hemma som bekymrar mig mest. Vad är det hon reagerar på? Vad gör jag för fel? Ikväll passar farmor och farfar henne hemma hos oss för maken ska på match, men hon grät i stort sett en halvtimme i sträck när hon vaknat och farmor var där, trots att jag var hemma. Och när jag till sist var tvungen att gå så grät hon som hon inte gjort sen hon var en månad gammal och hade kolik. Vad ska jag göra?

Där fick jag för att jag hade en fullmatad vecka. Inatt fick jag frossa och det värkte i alla muskler och leder. Nu ligger jag utslagen i sängen med 39 graders feber och ont överallt. Maken fick åka senare till jobbet, för han blev tvungen att köra Sanna till Torslanda. Jag övervägde att ha kvar henne hemma, men när det första jag gjorde när jag kom ur sängen var att tappa balansen och det sedan tog mig flera minuter att gå upp för trappan var det bara att inse att jag inte skulle klara tolv timmar med energikaninen ensam. Troligtvis får hon sova där inatt trots att jag redan sagt till på jobbet att jag inte kommer imorgon. Det är länge att vara utan henne, men hon och farmor är ute och leker i timmar och hon har full uppmärksamhet där, det är bättre för henne.
Och jag som hade längtat efter min måndagslinedance och skvaller med tjejerna efteråt... Men jag har ju helgen att se fram emot iallafall.
Nu ska jag sova en stund. Ynk från mig.

Idag var det Efit-dag. Vi gjorde inget särskilt, så det är inga spännande bilder. Sanna och jag sov länge, den lilla busan har fått lite galen dygnsrytm. Mitt på dagen var maken iväg och spelade match, och under tiden tog vi en sen lur. Sedan var vi ute och lekte ett tag och när vi kom in tog passade vi på att plåta julkort. Efter det gick vi upp till sovrummet och tittade på en film. Maken somnade som vanligt och nu äntligen fick jag lillan att sova också. Det var vår dag i ord. Här kommer den i bilder:

9.52 Godmorgon!

10.40 Bäddar för dockorna i en skokartong

11.37 Kollar på Bamse medan mamma tar en långdusch

12.48 Säger hejdå till pappa som ska iväg och spela match. De har en egen lek där de pussas mellan varje spjäla i trappan.

13.39 "Hjälper" mamma att städa på uteplatsen. Hittar sina såpbubblor istället.

15.10 Bilduppehåll både före och efter utsatt tid. Vi vilade lite...

16.15 Har ätit både middag och en efterrättsglass och skall strax gå ut och leka. Men inte förrän man tvättat sig!

16.47 Back on track. Mamma får också vara med när Sanna gungar.

17.10 Kan inte låta bli att lägga in en tittut-bonus:

17.50 Vill prova pappas cykel innan vi går in igen:

18.55 Tittut igen. Den här leken kan man leka hur mycket som helst tror jag...

19.42 Årets julkort är taget, men nån gillar sin tomtedräkt, så hon får ha på sig den en stund till.

20.45 Pyjamasen på så tomtedräkten inte ska bli smutsig. Men visst ser det ut att vara hyss på gång? 

21.30 Lite busmys i sängen med mamma  

22.46 Pappa har somnat för längesedan, men man kan ju gosa lite med hans rygg medans mamma förtvivlat försöker få piggbebisen att varva ned så hon kan sova (går sådär)

23.17 ÄNTLIGEN! Godnatt!

Sådär, det var vår EFIT för den här gången. Det blev massor av bonuskort tagna idag, men de får visas en annan gång. Den här mamman bör rimligen också gå och lägga sig snart.
Men en snabb nyhetsbulletin innan dess. Alla kattungarna är nu sålda och har flyttat till sina nya hem. Det var lite vemodigt just när de lämnade oss, men nu känns det mest skönt. Vi har storstädat huset från topp till tå, och det luktar inte längre kattlåda i datorrummet.
Maken har påbörjat en pulverdiet och än så länge verkar han vara vid gott mod. Hallon och choklad är goda säger han, vaniljen inte lika poppis. Men imorgon är den ökända tredje dagen, så jag är glad att jag knappt kommer träffa honom imorgon.
Sanna kan nu säga rätt ljud till katt, hund, får, häst och kossa, vi är mycket stolta. Hon kallar kusinen Anna för Na, det blev tydligt när vi var på sexårskalas hos Emrik i onsdags. Hon var lite blyg först, men det släppte när Anna tog henne i handen och de gick för att leka. Varje gång Anna försvann kom hon springandes och ropade Naaaa! Mamman bestämde raskt att det var Anna hon menade.
I torsdags var det lite jobbigt. Sanna ville absolut inte lämnas hos farmor och farfar, men till slut var jag tvungen att åka för Kakan och Panter skulle hämtas. Det var visserligen väldigt rart. Det är ett ungt, nygift par som tagit hand om småttingarna och egentligen skulle de inte hämtas förrän på fredagen. Dock har de längtat väldigt mycket efter dem och på fredagskvällen skulle frun ut på after work, vilket hon inte ville då hon hellre ville vara hemma hos kattungarna. För att överraska sin fru hyr mannen en bil, cyklar 40 minuter i ösregn för att hämta och lämna sagda bil, enbart för att kunna hämta kattungarna hos oss. Det är engagemang och romantik, så jag var ju tvungen att gå med på det. Men eftersom Sanna var ledsen när jag gick blev jag lite stressad och sedan såg jag ju det brutala i att skilja en mor från sina barn när ungarna hämtades så jag kände mig helt under isen hela torsdagen.
Nästa vecka är sista veckan innan inskolningen, men den är fullbokad som vanligt. Måndag till tisdag tillbringar Sanna i Torslanda hos farmor och farfar. På min lediga onsdag måste vi tyvärr åka på möte på mitt jobb på eftermiddagen och på kvällskvisten kommer mormor och passar fröken för mamma och pappa ska på sitt första föräldramöte. De känner sig väldigt vuxna. På torsdag passar offa sitt minsta barnbarn och på fredag skall Sanna och pappa lämna in Smulan för kastrering samt göra ärenden på stan medan mamman jobbar. Sen är det äntligen målarhelg! Far och dotter flyttar till Torslanda över helgen och mammans konstnärliga vänner K och P flyttar in. I veckan måste färg och snacks inhandlas. Och öl. Och drinkvirke. Det känns som det kommer bli en bra vecka!

Nej, bilen har inte badat. Men oj en sån logistisk utmaning vi har framför oss den här veckan. Eftersom vi bara har en bilbarnstol och jag och maken jobbar lite olika tider samt att dagiset inte har börjat än, så måste vi pussla med bilarna ibland. För det viktigaste är att bebisen åker säkert. Så, veckan som kommer ser ut så här, bilmässigt sett:
På måndag morgon kör jag ut Sanna till farmor och farfar i Torslanda och lämnar henne där. Jag lämnar även min bil (Renaulten) där. Jag lånar därför en av svärföräldrarnas bilar och kör till jobbet i den. På måndag kväll åker maken ut till Torslanda med sin bil (Toyotan), lämnar den där och kör hem sig och Sanna i Renaulten. På tisdagen tar han svärföräldrarnas bil till jobbet och jag och Sanna åker till mina föräldrar i Mölndal på eftermiddagen, där hon får vara tills maken slutar jobbet. Då kommer han till mitt jobb, lämnar svärföräldrarnas bil hos mig och tar Renaulten och hämtar Sanna. På onsdagen vilar vi och på kvällen åker vi till Sannas kusin E som fyller sex år. På torsdagen kör jag återigen ut Sanna till svärföräldrarna i Renaulten och kör Toyotan till jobbet. Sanna sover över hos farmor och farfar, och på fredag förmiddag åker de hem till oss i Renaulten och kör hem till sig i sin. Färdigt. Alla bilarna är tillbaka där de började. Förvirrad? Det är vi med. Snacka om att det tog oss ett tag att jobba fram till den här lösningen.

Vi har haft en härligt lugn helg tillsammans. Idag har maken varit och spelat frisbeegolf på förmiddagen medan jag och Sanna åkte till Backaplan. Min skosituation börjar bli i det närmaste desperat, men även om jag har en ruggigt snäll unge så är det inte så lätt att prova skor med fröken med sig. Vi fick åka hem i ogjort ärende. Resten av dagen tillbringades med att se ett gäng inspelade avsnitt av Heroes (min nya favoritserie, jag är helt biten) samt att se "Pans labyrint". Den var ruggig, men väldigt bra. Ett sceniskt mästerverk.
Nu på kvällen var hela familjen nere i tvättstugan. Sanna hjälpte mig att hänga tvätt och maken packade sin pingisväska. Och fröken fick fatt i pappas rack. Jag tror maken var på gränsen till tårar av stolthet. Framtiden är utstakad.

Nu skall jag sova. God natt!

Igår skulle jag laga ärtsoppa från grunden för första gången. Jag hade lagt ärtorna i blöt dagen innan, so far so good. Receptet på paketet var för halva mängden i lådan, men jag tänkte att det lär ju inte bli tillagat så jag körde allt på en gång. Alltså var jag tvungen att dubbla receptet. Matte är ju inte min starka sida och jag tenderar att slarvläsa recept emellanåt, men denna gång tog jag i. Till mitt försvar måste jag säga att jag TÄNKTE rätt, men det blev ack så fel. Till 500 gram ärtor skulle det vara 1,5 liter vatten. Till ett kilo ärtor skall det då rimligtvis bli 3 liter. Men min hjärna hade redan dubblat en gång, så jag fick för mig att det var 3 liter till ett halvt kilo. Alltså kokades mina stackars ärtor i sex liter vatten... Jubel. Jag ringde mamma ett par gånger med olika ärenden för att fråga om råd, och jag tror att det var vid mitt tredje samtal, när soppan kokat i två och en halv timme, som jag frågade om den verkligen skulle vara såhär lös... Lös och lös förresten, vattnig snarare. Men mamma och pappa sa att hemgjord soppa är lite lösare än den man köper i "korv". Jo tjena. En stund efter sagda samtal, när jag stormkokat den stackars soppan för att få den lite reducerad, och dessutom ätit två, mycket vattniga, tallrikar soppa, hämtade jag paketet från återvinningen och insåg mitt misstag. Jaha, vad gör man med över sex liter vattnig soppa? Jo serru, man silar av den. Jag hällde dryga två liter genom en sil och lät den stå en stund. I både kastrull och bunke sjönk ärtorna till botten och lämnade ca två centimeter buljongvatten på toppen. Med tålamod och såsslev började jag hinka upp buljongen och hällde bort. Det blev faktiskt riktigt bra. Lite salt och timjan därpå och jag hade gjort en riktigt god ärtsoppa. För att vara första gången iallafall. Tur att jag inte hade bjudit hem folk för att smaka på skapelsen, det hade varit riktigt pinsamt.

Ikväll var det väldigt roligt på dansen. Jag satte äntligen stegen till danserna NaMara och Don't feel like dancing, de har irriterat mig länge så det var skönt att det gick. Vi lärde oss en ny dans också, den var lite lurig men väldigt rolig. I april håller vår klubb tävling, och det skall bli en tävlingsdans i vår klass också, dvs nybörjare/steg ett. Det hade varit ganska roligt att prova på, men jag har ju ett sånt bekräftelsebehov så jag skulle nog bli knäckt om det inte gick bra. Jag har nog inte nerver till att uppvisningsdansa på det viset heller. Jag är ju inte så graciös som jag skulle önska, så jag skulle nog känna mig dum. Men tävlingen är ju som sagt inte förrän i april, så jag hinner väl ändra mig både en och två gånger.

Imorse gjorde Sanna något urgulligt. Det gör hon i och för sig varje dag, som mamma får man vara partisk. Men vi hade vaknat och mojnat oss och skulle gå upp. Vi kravlade ut på var sin sida om sängen, hon på sidan mot balkongen och jag på den mot dörren. Jag gick till dörren för att öppna den, och hon brukar vanligtvis springa rakt ut mot trappan, men inte idag. Istället styrde hon rakt mot mina tofflor som stod vid fotändan mellan oss, plockade upp dem och sträckte dem mot mig. Sen skulle hon sätta på mig dem också, och efter det var hon nöjd och gick ut ur sovrummet. Mamma var väldigt stolt och om det inte hade sett alldeles för udda ut så hade jag nog haft på mig dem till jobbet.

Idag var det även tandläkardag. Jag sov rätt illa så jag var ju inte direkt i form redan från start. Ju närmare besöket jag kom desto nervösare blev jag. På mina senaste tandläkarbesök har jag haft med mig en maskot i form av en lila sandfylld kräfta, så också idag. Likblek satt jag i väntrummet, nervöst klämmande på min stackars kräfta. Jag hade stannat till hemma innan för att borsta tänderna och då darrade mina händer så mycket att jag knappt kunde knäppa upp halsbandet som jag inte ville ha på mig mer. Jag svarade nog sköterskan ganska enstavigt när hon hämtade mig, så när jag satt mig ner frågade hon: Är det här något som är jobbigt för dig? Jodå, det kan man väl lugnt säga. Men sköterskan var jättegullig, frågade vad jag tycker är jobbigt och varför. Det är ett sedan länge kvarhängande barndomstrauma som fortfarande sitter i. För guds skull, jag är ändå tjugoåtta år gammal, man tycker att jag borde ta mig samman, men icke. Jag kan inte komma över rädslan. Jag känner mig väldigt dum. Men sköterskan tog några röntenbilder och gick sedan för att hämta tandläkaren. Jag har haft en annan tandläkare innan som varit jättebra, så jag var lite orolig över att få en ny, men det behövde jag inte vara. Hon var ung, söt och jätterar. Hon frågade noga vad jag tyckte var jobbigt, gick igenom varje steg och förklarade hela tiden vad hon gjorde. Jag fick beröm för hur väl jag sköter mina tänder, men det visar sig att jag är lite väl nitisk. Ilandet jag känt den senaste tiden och fasat över varit hål, visar sig vara att tandköttet dragit sig upp och blottat tandhalsarna lite. Det är inte jättebra, men det är iallafall inga hål! Vilket givetvis är underbart, men innebar att jag förlorade ett vad men maken. Noll till ett hål så skulle han få massage, två till tre så skulle jag få det. Men jag förlorade faktiskt gärna, hellre det än att borra *ryyyys*.

Imorgon skall jag jobba kväll. Vi har en tradition att turas om att laga middag. Imorgon är det min tur, men jag känner mig inte så inspirerad. Så det blir nog kycklingtacos, vilket borde göra Chrille nöjd. Han älskar tacos. Det är iallfall inget vatten i det, så förhoppningsvis blir det inte lika vattnigt som ärtsoppan.

God natt!