Chocolatefrog

Jag tog lite bilder i söndag när vi var hemma hos syrran och hennes barn och bakade pepparkakor och pepparkakshus. Anna och Sanna var väl inte överdrivet förtjusta i bakandet men en liten stund var de med iallafall:
  Anna var väldigt glad att Sanna skulle komma och berättade hela förmiddagen för sin mamma att hennes mockasin skulle komma. När mamman frågade vad hon menade sa Anna: "Min mockasin Sanna. Jag älskar min mockasin." Som min syster sa: "Man har ju inte hjärta att rätta henne".
Vi började med delarna till pepparkakshuset. Varteviga år rasar det samman, och vi har utvecklat teorin att delarna kanske inte har varit tillräckligt avsvalnade innan vi satt ihop dem. Så vi började med dem. När alla bitarna var bakade såg vi att vi glömt att skära ut dörr och fönster. Och att vi inte delat bitarna till skorstenen. Så det bidde ingen skorsten och fönster och dörr satte vi dit med kristyr. Det innebär ju också att det inte var någon större poäng att sätta in ett ljus heller, och se det tror jag också är en bidragande orsak till att huset fortfarande står stadigt. För sockret som  huset är ihoplimmat med borde ju smälta i ljusvärmen. Vi får väl se om det står till julafton. Så här blev det iallafall:   

Dagen efter pepparkaksbaket var jag och Sanna och handlade efter dagis. Jag hade lovat henne en liten kundvagn i affären, men det var samma som förra gången, det finns små vagnar, men de går inte att få loss från kedjan. Jag högg till och med tag i en kille som jobbar i butiken och bad om hjälp, men inte ens han fick loss den. Det var en mycket besviken liten tjej som fick nöja sig med att köra korg på hjul istället. Det är inte lika roligt, men hon är väldigt duktig på det:

Klockan är åtta på fredag kväll och lilla familjen behöver handla, men vi är trötta och snuviga alla tre så vi går upp till sängen nu istället. Somnar vi så somnar vi. Handla kan vi göra imorgon.

God natt.

http://tv4.se/klipp/181851/169726.html

Idag hade jag och Richard varit på kurs och var på väg tillbaka till jobbet. "Kolla! En Tv4-bil" säger han och ögonblicket senare: "Reportrar klockan tolv". De tog sikte på oss och ville ställa några frågor om vad vi ansåg om att Mölndals Stad skall ta bort kopparstatyer i stan för att förhindra stölder. Som tur är hade jag berättat om detta för Richard när vi var på väg till kursen så när reportrarna kom hoppade jag raskt åt sidan och lät Richard svara på frågorna. Han är sansad och ger ett stabilt intryck. På länken ovan kan man se min kollega på lokalnyheterna på TV4.

Hade jag inte haft man och barn sovandes på var sin sida av mig hade jag småhoppat i sängen! Det här ska bli kul! Tack ME!
Frågorna då:

Vad gjorde du för tio år sedan?
Då ska vi se, lite matematik får mig till just fyllda arton och följdaktligen sistaårselev på gymnasiet. Jag höll på med mitt specialarbete om Amish och planerade min pappas femtioårsfest. Ett sånt kalas det var!

Vad gjorde du för ett år sedan?
Njöt av min mammaledighet och planerade för Sannas första jul. Det var också första julen i nya huset, så vi fick köpa mer julpynt och annat kul.

Fem snask jag gillar:
Jag har sällan träffat snask jag inte tycker om, förutom lakrits, men jag får väl rangordna lite då... Lindts Orange Intense med apelsin och mandelspån, röda sura band, tefat med pulver i (ni vet de där oblatpapperstunna rackarna som inte är så vanliga längre), chokladkaffebönor, noblesse. Jaha, nu blev jag godissugen...

Fem sånger som du kan hela texten till:
*inte barnsånger, inte barnsånger* Annars har jag precis lärt mig "Dansa lilla nallebjörn", det är den stora favoriten i åldersgruppen 1-5 här hemma. Men okej, vuxensånger då'rå.... "Where were you when the world stopped turning", "Singing in the rain", "The thunder rolls", "Strawberry wine" och "King of the road". Ha! Jag har alltid haft sinne för musiktexter, men kan inte för mitt liv komma på vad jag skall handla om jag inte har lappen med mig...

Vad skulle du göra om du var miljonär?
Betala av huset, bila genom Amerika, utbilda mig till något vettigt och bygga en barnby.

Fem saker som du gillar att göra:
Dansa linedance, läsa böcker, laga mat, gå på bio och träffa mina väninnor.

Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
kortkorta kjolar och shorts, genomskinliga plagg, linnen/tröjor som lämnar magen bar och lederhosen. Sen finns det säkert saker jag inte borde ha på mig men är alltför hemmablind för att se det...

Fyra favorit saker:
Digitalkameran, mp3-spelaren, laptopen och bilen (ja, jag är en miljöbov).

Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen... om de själva vill:
Jenny, Jessica, Karin, Paula, Karin med Elliot, Lisa och Lina. Oj, det blev fler än fem. Men jag vill att alla som läser ska svara!!! :D

Hur många bitar tror ni Figaro är på? Fem hundra eller tusen?


Här tror man att man ska få en lugn kväll och pussla lite... Knappt hinner man hämta själva pusslet förrän den här relaxkatten lagt sig över hela pusselmattan... Ja ja, ännu en kväll i det Olssonska hushållet!

Eller... nä... kanske inte... Men! Jag sov över hos mamma och pappa natten till idag (fredag) för att testa hur det skulle funka. Jag jobbar ju så sent på torsdagar och ska sen upp och jobba igen på fredag morgon och mamma och pappa bor ganska nära mitt jobb så... Iallfall fick jag sova ostört en hel natt utan någon/några som snarkar, tar täcket, sparkar på en, sover på en eller kryper på en i största allmänhet. Dessutom kom jag upp till ett dukat frukostbord, fick duscha ifred och var på jobbet i god tid. Hade det inte varit för att jag saknar min familj så förbålt mycket när jag inte fått se dem på ett par timmar så hade jag nog flyttat hem igen! Fast undrar om mamma och pappa servar lika mycket ifall jag kom hem på heltid? Nåja, skönt var det iallafall! Fast ännu skönare var det att komma hem, mötas av ett: MAMMA!!! och få en lång kram...
Den här bilden tog jag förresten härom dagen. Sanna använder inte ens napp, men hon gillar att leka med dem:  Knasbebis!

I onsdags hade vi besök. Benjamin och Jenny kom och det gjorde även Seth med mamma Jessica och lillasyster Emma. Full rulle i ett par timmar med andra ord, men jättehärligt att träffas lite. Synd bara att inte alla kunde komma, men det får vi försöka fixa till snart!
 Benjamin och Seth diskuterar bästa sättet att snurra fåtöljen.
 
 Lilla ljuvliga Emma poserar framför kameran.  Jenny, Benjamin och Sanna läser bok (böcker) innan hemgång. Jag plockade även fram Sannas gamla babysitter till Emma. Men Sanna tyckte nog ännu mer om den än lilla Emma: ...

Vi har förresten börjat julpynta! I onsdags satte jag upp stjärnan i vårt sovrum, det har varit så mörkt där den senaste tiden. Stefan har satt upp en gräll ljusslinga i trappan och i datarumsfönstret hänger tomten i sin släde efter två renar och lyser. När jag kom hem idag hade maken satt upp ljusstakar och vår amerikanska julby. Jag var så inspirerad att jag satte på julmusik medan jag lagade mat! (Fast det har jag haft i bilen också den senaste veckan)... Snart kommer utebelysningen upp också. Förra året hade vi bara en mesig ljusslinga i trädet, i år blir det förhoppningsvis andra bullar! Något sådant här kanske?

Igår hade jag lönesamtal. Det gick bra, jag fick upp lönen ganska mycket, men så har jag släpat efter de andra vaktmästarna också. Men jag blir inte av med kvällsjobbet utan att bli av med jobbet helt och hållet och det känns ju inte så kul. Jag har mycket mer ont och tar värktabletter i princip varje dag och det vill jag ju inte. Men jag kan inte riskera att bli av med jobbet, inte så länge som jag inte har någon utbildning. Men för första gången på många år känner jag mig motiverad till att börja plugga igen. Bara en deltidskurs och helst på distans, men så att jag söka jobb med lite substans istället för bara lågbetalda flumjobb. Jag vill ju göra något vettigt. På måndag är det iallafall kurs i kommunens hemsideprogram, alltid något.

Till sist några exempel på vad man kan få för härliga bilder om man bara släpar med sig kameran överallt:
 TITTUT!

Vardagsrummet är äntligen färdigt! Jag är så himla nöjd. Det tog ett antal timmar, och jag tänker aldrig mer sy en nio meter lång gardinkappa om jag kan slippa. Detta har hänt: Väggarna har målats i en ljust beigebrun färg, jag har hängt upp nya gardinlängder i vitt och en kappa i linnebeige.  En tavellist har antikbetsats och satts upp ovanför buffén. På listen har vi ställt inramade förstoringar, mest av lillan men mamma och pappa får också vara med. Under listen hänger en tavla med tre närbilder på blommor i ljus sepia. På väggen ovanför tv:n hänger två ljusstakar med vardera fem värmeljus i kopp och på väggen mellan öppna spisen och fönstret hänger en stor väggspiral med sexton värmeljus i kopp. Slutligen har soffan fått ett nytt beige överdrag och vita kuddar. De två små kuddarna som hör till soffan har jag inte hittat några fodral till, så jag skall sy av tyg som blev över från gardinerna. Men det får vänta lite.
Här är förvandligen i bilder: 
   

I onsdags var jag och Sanna lediga, och det var Benjamin och Jenny också. Så jag och Sannapanna tog vårt pick och pack och drog till Mölndal för karaoke och tapas, all courtesy of Jenny. Ungarna hade ju inte setts på länge och Benjamins glädje gick inte att ta miste på, Sanna var som vanligt något mer reserverad. Mammorna å sin sida är alltid glada att se varandra, och efter en stund värmde vi upp lite SingStar och började skråla. Benjamin visste med en gång vad som var i görningen och styrde rakt på mikrofonerna och försökte få Sanna att slita sig från den roliga leksaken: . Sedan struntade han i Sanna och visade hur det skulle gå till: . Då fattade Sanna galoppen och även om hon inte sjöng lika högt som Benjamin så visste hon iallafall vart mikrofonen skulle vara: . Dockan fick också försöka: . Mammorna sjöng också högt och vackert, men eftersom den här mamman höll lika hårt i kameran som i mikrofonen var det bara Benjamins mamma som fastnade på bild: . När vi sjungit oss hungriga dukade Jenny upp en fantastisk tapasmeny med goda ostar, heta räkor, pestopinnar, ölkorvar (utan öl) och många andra godsaker. Till efterrätt vankades det en makalös halloffeepaj. Mums! Tack för en härlig dag!

Igår fyllde maken år och hela familjen var här på middag. Elva personer till bords och vi bjöd på mat. Tre sorters marinerad fläskfilé, sallad, såser, potatisgratäng och barbecuepommes. Till efterrätt åt vi tårta med marängsvissfyllning i ett lager och vaniljkräm och hallon i ett lager. På toppen var det grädde och nonstop. En mycket lyckad kväll. Idag var vi trötta alla tre och hade en slö morgon. Först vid tolv hade vi duschat och gick upp för att klä på oss, men det slutade med att vi lade oss och tog en lur istället. Eftermiddagen har varit lika slö den och det är härligt! Det känns som om det bara har varit stress och mycket att göra den senaste tiden, så det var underbart med en dag där vi inte gjort någonting alls (förutom att köra fyra maskiner disk efter kalaset, men det gjorde maken så det har ju inte påverkat mig så mycket).

Vi ligger några avsnitt efter med Heroes, så nu ska vi luta oss tillbaka i soffan och slöa lite till!

God kväll! 

Igår tog jag ledigt från man och barn och gick på öppen dans på klubben med Paula. Det var jättekul, stegen satt för det mesta och det var roliga danser. Förutom Don't feel like dancing som jag trots att jag övat på den på fredagen vägrade fungera. Jag måste skaffa hem låten så jag kan träna mer. Efter dansen mötte vi upp Jenny och åkte hem till Paula där vi mumsade snacks och drack diverse alkohol. Sedan åkte vi in till stan och åt middag på Danilo. Lagom trötta satte vi oss i en biosalong och såg Hairspray. Den ursprungliga planen var att sedan gå vidare, men eftersom vi har småbarn med halvbra sömn alla tre var vi rätt så nöjda med tjejkvällen och åkte hem istället. Men det var faktiskt en väldigt trevlig och lagom kväll. Fast jag är rätt så trött idag, ovan vid alkohol som jag är.

Idag har vi firat fars dag. Sanna uppvaktade sin pappa med en egenmålad teckning som mamma ramat in. Sedan åkte vi till Mölndal och firade min pappa med några lotter och lite fika. Nu är vi hos svärföräldrarna där vi ätit middag och firat svärfar.

I förra veckan hann jag med IKEA på torsdagen innan jobbet, så nu ligger nio meter tyg hemma och väntar på att sys till en ny gardinkappa till vardagsrummet. Jag skulle haft kvar längderna som redan hänger, men sen bestämde jag mig för att köpa några relativt billiga färdigsydda längder. Sen blir det förvandling! På kortväggen hänger redan spiralljusstaken jag köpte på Chilli i onsdags, och ovanför tv:n hänger två hyllor med vardera fem ljuskoppar för värmeljus. Ovanför buffén skall två tavellister upp så fort jag målat dem och till dem har jag köpt ett antal ramar till vilka jag ska framkalla lite förstoringsbilder på lilla busan.

Imorgon skall jag besiktiga bilen, det blir inte kul. Det är nåt galet med den, den hackar och drar ojämt på låga växlar, remmen måste bytas och vattenpumpen också. Jag ska kolla lamporna ikväll, men det lär ju vara någon som gått där också. Jag gillar inte att besiktiga bilen, jag känner mig så underlägsen för jag kan ju absolut inget om bilar. Ibland kan de vara lite tvära också, men jag hoppas på någon trevlig.

Jag hade nån inflammation i axeln förra veckan, men det verkar ha gett med sig. Nacken kan jag inte göra så mycket åt så här års, väderomslag, fukt och kyla är inte mina vänner.

Nu ska vi åka hemåt och bädda ner trötta mamman!

Hej så länge!

Och det blev supersnyggt. Medan maken körde lillan till farmor täckte jag golvet med knyckt täckpapp från jobbet och började sedan måla kanter längs golv, tak och kontakter.  Men när jag öppnade färgburken kände jag en isklump i magen... "Det är ju samma färg som redan är målad! Jag hatar ju den där grisaprikosa, hur kan jag ha köpt den?!?!?" Jag målade ett par drag, jovisst, samma färg. Äh vad fasen, det blir ju fräschare iallafall tänkte jag och svalde förtreten och fortsatte måla. Men efter en stund när färgen börjat torka så syntes det ju att den visserligen är en liknande. men brunare. Två lager senare är det stor skillnad. Tycker jag iallafall. Maken är inte lika övertygad, men han är man och har helt enkelt inte blick för såna här saker. På tisdag efter jag lämnat Sanna på dagis ska jag åka till IKEA och köpa lite smått och gott, bland annat tyg till nya gardiner, tavellister, ramar och lite sånt. Egentligen har jag inte råd, men det bryr jag mig inte om, nu vill jag ha det fint!

Och så till lite viktigare saker, andra veckan av Sannas inskolning. Tisdag och onsdag gick utan ett pip. Hon äter inte så bra, men sov ju som jag tidigare skrivit redan första gången på onsdagen. På torsdagen kom det ett litet "mamma?" följt av en liten snyftning, men sen gick hon direkt till Sara och brydde sig inte om att jag gick. Hon somnade faktiskt igen(!) och hade ätit två smörgåsar och en halv knäckemacka till lunch, men inte rört soppan. Hon hade också fått följa med fröken Lillemor och några andra barn på promenad till Backa skola och hämta papper. När jag kom såg jag henne genom fönstret, hon satt med sin gosehund vid ett av matborden och var djupt koncentrerad på ett knoppussel. Men tyvärr var jag tvungen att åka till jobbet direkt, så jag körde Sanna till morfar. Hon var glad hela vägen dit och pratade om offa och gunga och när morfar kom och mötte i trappan gick hon raka vägen upp i hans famn och sa: "Gunga!". Och eftersom morfar alltid lyder gick han och hämtade sin jacka och de följde med mig ned igen. Men när jag gick blev hon så ledsen. Det höll i sig länge, så morfar blev till slut förtvivlad och ringde hem mormor. Då blev hon lite gladare, men jag förstår verkligen varför hon blev så ledsen. Det är ju snudd på elakt att hon bara får se mig fem minuter och sen lämnar jag vidare henne igen. Hon måste ha känt sig så oälskad. Hon blev ännu lite gladare sen när pappa kom och hämtade henne. Sen på natten ramlade hon ur sängen och fick en bula i pannan. Nästa morgon pratade vi om dagis och hon var hur glad och nöjd som helst medan vi gick till dagis. Men så fort hon såg huset började hon skaka på huvudet och säga: "Neeee". Mungiporna drogs nedåt och hon sträckte armarna mot mig. Sista biten fick jag bära henne och hon kramade mig jättehårt. Det var så jobbigt, hon sov ju när jag kom hem från jobbet och hade ju varit ledsen när jag lämnade henne hos morfar. Jag kände också att vi knappt hade setts. När vi gick in på dagis kom Sara och mötte oss och fröken Eva satt i soffan. "Vi krisar idag" pep jag och frågade vad jag skulle göra. Jag satt på huk och Sanna snyftade mot min hals. Eva sa att det var en naturlig och sund reaktion på att hon numer vet vad dagis innebär och att det var väntat. Sara sa åt mig att säga hej då ordentligt, jag fick en puss och sen lyfte hon upp henne. Jag fick verkligen behärska mig för att inte sätta mig på trappan och storgråta. Jag antar att det kändes jobbigare bara för att det har gått så bra. Men när jag kom hem ringde jag faktiskt dagis och hon hade lugnat ned sig snabbt och satt nu och lekte. Maken hämtade henne på eftermiddagen för jag var en sväng på jobbet och sa hejdå till en av kollegorna som slutade. Hon var på gott humör och satt och pusslade, hon hade sovit en timme men inte ätit så mycket lunch. Hon var väldigt pappig resten av kvällen, men glad och nöjd. Jag hoppas att det här med maten släpper snart. hennes dagar kommer ju bli längre nu och då blir hon ju väldigt hungrig.

Nu ikväll var jag och maken på bio. Först åt vi middag på Danilo och sen såg vi "1408" i VIP-salongen. Den var rätt okej, men kanske inget jag rekommenderar. Men middag och bio är ju alltid trevligt. Sanna sover hos farmor inatt och med tanke på hur de senaste dagarna har varit så hade jag ju hellre haft henne hemma, men maken hade bokat och betalt biljetterna tidigare i veckan, så det fick bli såhär. Vi ska hämta henne tidigt imorgon och sen ska vi gosa hela dagen.

Igår var jag en surkärring förresten. Som jag tidigare skrivit anser ju jag att om man skall gå runt och knacka på dörrar på Halloween så ska det vara på dagen det är, alltså 31 oktober. Jag skulle kunna sträcka mig till att dela ut godis även på lördagen, men inte varenda dag hela veckan. Så när det ringde på dörren igår kväll och det stod en halvstor unge i Scream-mask och sträckte fram en påse utan att säga nåt så kände jag mig lite vrång och sa att han kom på fel dag. "Blir det nåt eller?" sa han bara då, och då sa jag faktiskt att det inte blir något alls. Nu i efterhand har jag ångrat mig lite, men om han åtminstone sagt "Bus eller godis" så hade han nog fått något. Fem ungar i två omgångar kom det iallafall i onsdags, så lite godis fick jag delat ut. Ikväll har vi ju inte varit hemma så det har ju inte varit lätt att ringa på hos oss.  Men jag tycker ändå att det får bli lite ordning på halloween om vi ska ha det. Traditionen är ju rolig och jag tycker inte om att vara vrång... 

Nu ska jag passa på och sova. God natt!